Nekromanti Nostalgi?

[Krille]

Alltså, inte Linköpingsmaffians Nostalgi, utan den riktiga sorten, den som gör att man säger att det var bättre förr...

För liksom, frågeställningen rör väl mest vad som var bättre förr, och varför en del är så inne på att skaffa nya spel som var precis som förr.

1) Vad var det som var bättre förr?
2) Om det nu var bättre förr, varför inte spela spelen från förr istället för att leta upp eller skapa nya spel som är precis som det var som förr?

 

[Johan K]

1) Vad var det som var bättre förr?

Stämmningen, på nått sätt så var man öppen får så mycket anant. Man var på en annan nivå avs spelande. Det var inte så seriös, som man kör nu. Tror inte att man hade samam mål nu, som man hade då..

2) Om det nu var bättre förr, varför inte spela spelen från förr istället för att leta upp eller skapa nya spel som är precis som det var som förr?

Det gör jag, till viss del iaf.
Lirar fortfarande SW ifrån äventyrs-spel. har lirat lite av de gammala DoD-fluffet åxå.

 

[Krille]

Stämmningen, på nått sätt så var man öppen får så mycket anant. Man var på en annan nivå avs spelande. Det var inte så seriös, som man kör nu. Tror inte att man hade samam mål nu, som man hade då..

Är den stämningen omöjlig att få in i dagens rollspel? Eller är det rollspelandet som har ändrats? Skulle man, om man plockade upp dåtidens rollspel, ta med sig in dagens stämning i dem också genom sitt moderna rollspelande?

Om inte, vad i dåtidens rollspel var det som gjorde att man fick med sig den stämningen?

 

[kefka]

Jag tror att det handlar om att rollspel blivit mer sofistikerat och avancerat. Det var lite enklare för, man gjorde sin karaktär och sedan stack man ut och äventyrade. Idag kan det kännas så mycket mer seriösare. Det jag tror att det man egentligen saknar är den lite mer lättsamma "play and go" stämingen. Rollspel var inte så seriöst eller allvarligt, eller ialla fall man hade inte lika höga ambitioner med sitt rollspelande och spelskaparna höll inte på med "culture gaming", "spelar inflytande" eller djupa karaktärer med egna drivkrafter och motivationer. Världarna hade mer plats för humor. Det kändes helt enkelt lite mindre allvarligt, ett exempel är väl de svarta piratankorna som försvann från DoD. Intressant är att MUA gått så bra i Sverige, de flörtar endel med de här känslorna tycker jag.

Den främsta anledingen till försöka få nya spel som är som för skulle jag tror är att de gamla spelen ofta har en föråldrad regelmotor mot vad som finns idag.

 

[kefka]

Jag tror inte alls att stämningen är omöjlig att skapa med dagens rollspel. Bara att den stämningen som konstruktören utmålat är annorlunda. Det känns helt enkelt inte som om man spelar rollspelet som det är tänkt.

 

[Mogger]

Problemet är att kraven sakta men säkert började växa och min personliga uppfattning var att det skapades en massa konventioner som ingen egentligen hade för avsikt att skapa. Därför är vi där vi är idag, när folk tror att ett spel är märkligt och svårspelat för att det är i A5 och inte har någon värld. Minus boxen så har du DoD där, anno 80-talet.

Mycket har hänt och det fina är att vi idag är medvetna om det här. dagens spelskapare är betydligt mer medvetna om vad de vill och vad de gör. Samtidigt är det inte så lockande att försöka uppfinna hjulet igen.

Det finns fortfarande mycket obruten mark. Exempelvis hoppas jag på ett speligt, enkelt och bra litet spel som ska spelas ur boxen med just den där sköna go-and-play-filosofin. Det kanske redan finns på engeleska. Savage Worlds?

Hur som helst, jag blickar alltid hellre framåt än bakåt så för mig finns det inget värde alls i nostalgi. Tvärtom. Ibland har jag problem med det motsatta, att gilla det nya så mycket att jag glömmer bort det andra.

 

[Johan K]

Är den stämningen omöjlig att få in i dagens rollspel? Eller är det rollspelandet som har ändrats?

Well, attt fånga den stämmning som man fick med de första riktiga spelupplevelserna är nog svår att fånga, nästan intill omöjlig ja. Sedan att det finns många spel som gjorts under de senare med en stämmning som är mycket trevlig. ta t. ex DoDT, där har du ett spel som vars värld ger iaf mig en sagostämmning utan desslike. Inte samam som när man var liten, men ändå snarlik iaf.
För min del så är det nog rollspelandet som ändrats, man är fokuserad på lite andra saker än när man var mindre.. Sean om det är nått negatibvt, det tycker jag inte.

Skulle man, om man plockade upp dåtidens rollspel, ta med sig in dagens stämning i dem också genom sitt moderna rollspelande?

Det tror jag säkert att man skulle kunna göra.

Om inte, vad i dåtidens rollspel var det som gjorde att man fick med sig den stämningen?

Att det var nytt, att det ar nått okänd. Det ttror jag bidrog till den där wow-känslan när man var yngre & ny som rollspelare.

/ Johan K, som föröskte sammla lite tankar om Krilles frågor.

 

[olaberg]

Vissa saker tycker jag var bättre förr: enkelhet, regler som lösa ramverk med stort utrymme för husreglande.

Mina skäl för att inte spela ett spel från förr är:
1) Jag vill ha det på svenska, och mina förlagor är engelska
2) Jag vill ha en så fri (i rättighetshänseende) text som möjligt
3) Det ska vara tillgängligt för dagens spelare utan krångliga budgivningar på eBay
4) Vissa saker är bättre nu än förr, låt oss använda dem

Så ett varsamt moderniserat gammalt spel där man tagit bort sådant som inte riktigt fungerade och ersatt med en i någon mening bättre mekanik, tillgängligt för alla som vill, dessa är mina mål.

Andra retroklonare har kanske andra mål.

 

[solvebring]

2) Om det nu var bättre förr, varför inte spela spelen från förr istället för att leta upp eller skapa nya spel som är precis som det var som förr?

Varför inte göra både och?
Själv spelar jag gamla rollspel, men har ändå en del planer på att göra egna av samma typ. Ta systemet och sätta egen story till det kort och gott. Är det något fel med det?

Vad det kommer till vad som var bättre förr så går det egentligen på jämt ut väl. Det fanns saker då som man inte kan hitta nu, samtidigt som det finns massor nu som inte fanns då. Vissa enstaka ting här i världen var bättre förr, men att det generellt var bättre förr har nog bara med en massa minnen som man inte kan återuppleva igen att göra.

 

[solvebring]

Jag vill ha det på svenska, och mina förlagor är engelska

Då vore väl gamla spel från Äventyrsspel och Lancelot vara väl passande?

 

[olaberg]

Förutom att de inte är mina förlagor. Jag var aldrig någon tung Äventyrsspelsdiggare. Vi körde D&D (OD&D, 1ed och Holmes), och det är den sortens spel som jag vill spela idag (och spelar idag).

Sedan körde jag lite Drakar och Demoner med andra kompisar, och det var också roligt, men det var inte riktigt min grej.

Men, jag har sagt det förr: retroklonat Äventyrsspel (kanske ett bra namnförslag?) hade varit häftigt!

 

[Krille]

Varför inte göra både och?

Jag tycker det känns lite som slöseri med tid och energi, helt enkelt.

Vad det kommer till vad som var bättre förr så går det egentligen på jämt ut väl.

Fast syftet med den här tråden är mest att ta reda på vad det var som var bättre förr, så att det kan implementeras i framtida spel; alternativt visa att det som var bättre förr egentligen bara är ett hjärnspöke.

Så att säga, visst är det trevligt om det går jämt ut, men det lär vi oss ingenting av.

 

[Dante]

Kruxet med nostalgi är förstås att det som var »bättre« (eg. »annorlunda«) förr är du själv. Vi är ju till stor del summan av våra erfarenheter, vilket medför att vi aldrig kan gå tillbaka och se på något med samma ögon som »då«.

Det är därför jag idag kan se en gammal film som jag minns som kanonbra, bara för att efteråt förundrat fråga mig själv hur i helskotta jag någonsin kunde tycka att det där skräpet var något att ha.

När jag bläddrar igenom DoD2 (som 1985 var »the shit« som det heter) får jag inte alls samma känsla av häftighet och äventyr som jag fick då. Trots att spelet inte förändrats mer än att det blivit slitet och att omslaget släppt från en av häftklamrarna.

Däremot kan helt andra rollspel idag ge mig samma känsla som då – fast av helt andra anledningar.

En del av »de unga« (om jag tillåts uttrycka mig så) har inte upptäckt »de gamla« spelen förrän helt nyligen, och för dem kanske DoD2 ter sig fräscht och lättspelat jämfört med de 400-sidorsluntor de är vana vid.

 

[solvebring]

Jag tycker det känns lite som slöseri med tid och energi, helt enkelt.

Så fort du sysslar med en rollspelsidé är det alltså ett helt nytt regelsystem med i bilden varje gång?

alternativt visa att det som var bättre förr egentligen bara är ett hjärnspöke.

Ja, jag tror det är hjärnspöken att det var bättre förr.
Jag menar lyckliga tillfällen förställs nog av hjärnan. Jag tror ibland att hjärnan framvisar dessa finfina minnen lite bättre än de egentligen är. Precis som att ju längre tiden går desto svårare blir det att minnas traumatiska händelser. Hjärnan suddar det hemska och förstärker det glada.
Så, det vi upplever nu som är kul det blir bara dugligt kul. "Jaha, nej fan, det var bättre förr." Tio år senare är dock det som då var nuet lika kul som det som var det fina minnet då.

Plus att något som är kul är ju inte kul på samma sätt varje gång, säkert som det kan vara minst lika kul - men hur fan mäter man kul?
Jag är säker på att jag har minst lika kul nu som SL som i början. I början var det dock roligt för att man lärde sig hela tiden. Idag är det kul för att man försöker gräva djupare hela tiden. Jag har nog lika kul av olika anledningar tor jag. Dock säger min hjärna till mig att "Det var roligare förr, i början med rollspel". Då svarar jag min hjärna att eftersom den inte kan definiera det hela och säga vad, hur eller varför det var roligare förr så tror jag inte på det.

Plus att jag tror inte att "Det var roligare förr" och nostalgi får blandas ihop, eller?
Det är i alla fall enligt mig helt skilda saker. Nostalgi är när en varm känsla väcks genom minnen och man känner något mycket starkt för det ögonblicket och längtar tillbaka just för det. Att tycka det var bättre förr handlar inte om minnen eller öett gonblick tror jag... Om sådana känslor som nostalgi väcker... "Det var bättre förr" handlar mer om att vilja ändra nuet permanent? Nostalgi är istället egentligen bara en stark, positiv känsla över ett minne.

Någon som är lång beläst i psykologi?

 

[olaberg]

Fast syftet med den här tråden är mest att ta reda på vad det var som var bättre förr, så att det kan implementeras i framtida spel;

Regellätthet med tydliga arketyper, och mycket fluff kvar att göra för både SL och spelare. Att skapa fluff och göra kampanjvärlden sin egen är bland det roligaste. Minnas i vilken bok det ena eller det andra stod är bland det tråkigaste, och uppenbarligen en tröskel för nya rollspelare.

Meningen med rollspel är ju att det är kreativ interaktion mellan människor, annars hade man ju lika gärna kunnat glo på TV eller spelat WoW.

 

[lasergreger]

Minnas i vilken bok det ena eller det andra stod är bland det tråkigaste, och uppenbarligen en tröskel för nya rollspelare.

Oj vad jag håller med här, detta är precis vad jag har emot settingen Forgotten Realms till D&D. Jag vill ha några stadiga grundstommar och mycket "blanka" områden på kartan så att säga.

/lasergreger

 

[wilper]

Det var bättre förr för att det var första gången.

Jag har de senaste 10 åren genomgående spelat äventyr och rollpersoner som har varit intressantare än vad jag spelade mina första 10 år i hobbyn. Jag skulle inte vilja gå tillbaka till de äventyren och de rollpersonerna, men sett i nostalgins skimmer så var det helt ultrahäftigt då.

Efter att ha spelat DoD-scenariot på GC så har jag dock kommit fram till att det inte är något jag vill gå tillbaka till.

 

[Dartagnan]

Är den stämningen omöjlig att få in i dagens rollspel? Eller är det rollspelandet som har ändrats? Skulle man, om man plockade upp dåtidens rollspel, ta med sig in dagens stämning i dem också genom sitt moderna rollspelande?

Om inte, vad i dåtidens rollspel var det som gjorde att man fick med sig den stämningen?

Jag tror att det enkla svaret är att man var yngre förr och allt var mindre komplicerat. För min egen del så är det jag som har förändrats. Jag vill att äventyr skall vara logiska och saker skall ske av en anledning - vilket kanske gör att jag tappar en del av det roliga som man hade förut när förnuftet flög ut genom fömstret samtidigt som första colaflaskan öppnades.

Jag kan inte heller påstå att jag går igång på försök till nostalgi för den delen heller. Minns ett LinCon äventyr som skulle vara nostalgiskt och ologiskt där man spelade typiska hjältar (alv, tjuv, magiker och Errol Flynn), men inte heller det blev jag imponerad av. Vad vet jag, kanske är jag en svår person vars rollspelande blir alltmer sällan. Det finns dock ett spel som får mig att bli varm inombords och det är faktiskt gamla Stjärnornas krig som jag med glädje spelade tillsammans med Johan (K). Så på den punkten håller jag med honom.