baron Max Durhal
Veteran
- Joined
- 27 May 2014
- Messages
- 90
Jag älskar rollspel på PC, jag kommer ihåg mina otroligt varma minnen från att ta mig igenom Baldur's Gate trilogin och Fallout, och lite mer strömlinjeformade RPG-upplevelser som Knights of the Old Republic när Bioware inte hade sålt sin själ till den amerikanska djävulen. Det var gyllene år som tyvärr tog slut på tok för snabbt, RPG-genren började dö ut precis när kungen av dem hade krönts: Baldur's Gate 2: Shadows of Amn.
Det är inte ideliga besvikelser, jag uppskattade Witcher 2 väldigt mycket och jag tror faktiskt att trean kan bli bra. Men titta bara på utvecklingarna på sistone. Efter att ha fått enormt framtidshopp av Dragon Age: Origins samt Mass Effect 2, båda annorlunda tolkningar av RPG-genren som satsade på interaktiva och cinematiska historier som var ett intressant komplement till Baldur's Gate spelen, så kom besvikelser som Dragon Age 2 och Mass Effect 3 (Jag tycker nog spelet överlag är en besvikelse, och inte bara slutet).
Det som fick mig att tappa ännu mera hopp, som ämnet antyder, är det senaste Pillars of Eternity. Att det är Obsidian sved lite extra, de gjorde det alldeles fantastiska Fallout New Vegas, som trots en sjukt uråldrig spelmotor levererade en av de mest fantastiska spelstorys jag sett och jag trodde verkligen de kunde uppmana den där fingertoppskänslan när de gjorde vad de sa skulle vara en spirituell uppföljare till Baldurs Gate spelen.
Men det visade sig vara en övermäktig uppgift, även om jag inte räknar bort Obsidian än. PoE var överlag ett bra spel, men det saknade medryckande story och karaktärer, men å andra sidan var Baldur's Gate 2 väldigt mycket bättre än det första spelet, så det kan helt enkelt vara så att de skapat en kompetent plattform att nu bygga dylika spelupplevelser på. Sen ska jag inte förglömma att Planescape Torment, den förmodligen bästa spelstoryn någonsin, ska få en spirituell uppföljare från InXile, skaparna av Wasteland 2. Jag har inte kört Wasteland 2 än, men målet att skapa en ny upplevelse som Torment låter sjukt lockande, men frågan är hur mycket man vågar hoppas bland alla besvikelser?
Den största besvikelsen är dock Bioware, att ha gått från att vara mästare på storytelling blev de djupt ogina och äregiriga, och fastän de mycket väl vet att de skapar mer hjärndöda spel så försvarar de sin artistiska integritet. För mig är det helt otroligt att Dragon Age Origins och Mass Effect 2 var så pass bra som de var, med tanke på att Bioware då ägdes av EA, men det är tydligt att fler och fler talanger lämnar företaget och det är bara en skugga av sitt forna jag. Jag kommer kanske köra Dragon Age: Inquisition, men det verkar satsa på kvantitet före kvalitet och det märks överlag på Biowares senare produkter.
Jag har funderat på att spana in NeverWinter nights då jag hört att expansionerna till både ettan och tvåan är asbra, och jag har fortfarande inte kört igenom Icewind Dale som verkar ha det där superspännande stridssystemet som jag tycker alla nutida rollspel saknar. Annars sätter jag en dåres hopp på Witcher 3, även om det saknar en del av det där svindlande djupet som jag tycker att Baldur's Gate 2 hade. Tyvärr tycker jag att Elder Scrolls, trots sin fantastiska mod support och svindlande mängder innehåll, är rätt mycket kvantitet före kvalitet då jag hellre vill ha mindre mer interaktiva miljöer med mer story och karaktärsinteraktioner än helt öppna världar där det är upp till mig att hitta på vad som ska hända.
Vad är andra forumiters perspektiv på framtiden inom CRPG:s?
Det är inte ideliga besvikelser, jag uppskattade Witcher 2 väldigt mycket och jag tror faktiskt att trean kan bli bra. Men titta bara på utvecklingarna på sistone. Efter att ha fått enormt framtidshopp av Dragon Age: Origins samt Mass Effect 2, båda annorlunda tolkningar av RPG-genren som satsade på interaktiva och cinematiska historier som var ett intressant komplement till Baldur's Gate spelen, så kom besvikelser som Dragon Age 2 och Mass Effect 3 (Jag tycker nog spelet överlag är en besvikelse, och inte bara slutet).
Det som fick mig att tappa ännu mera hopp, som ämnet antyder, är det senaste Pillars of Eternity. Att det är Obsidian sved lite extra, de gjorde det alldeles fantastiska Fallout New Vegas, som trots en sjukt uråldrig spelmotor levererade en av de mest fantastiska spelstorys jag sett och jag trodde verkligen de kunde uppmana den där fingertoppskänslan när de gjorde vad de sa skulle vara en spirituell uppföljare till Baldurs Gate spelen.
Men det visade sig vara en övermäktig uppgift, även om jag inte räknar bort Obsidian än. PoE var överlag ett bra spel, men det saknade medryckande story och karaktärer, men å andra sidan var Baldur's Gate 2 väldigt mycket bättre än det första spelet, så det kan helt enkelt vara så att de skapat en kompetent plattform att nu bygga dylika spelupplevelser på. Sen ska jag inte förglömma att Planescape Torment, den förmodligen bästa spelstoryn någonsin, ska få en spirituell uppföljare från InXile, skaparna av Wasteland 2. Jag har inte kört Wasteland 2 än, men målet att skapa en ny upplevelse som Torment låter sjukt lockande, men frågan är hur mycket man vågar hoppas bland alla besvikelser?
Den största besvikelsen är dock Bioware, att ha gått från att vara mästare på storytelling blev de djupt ogina och äregiriga, och fastän de mycket väl vet att de skapar mer hjärndöda spel så försvarar de sin artistiska integritet. För mig är det helt otroligt att Dragon Age Origins och Mass Effect 2 var så pass bra som de var, med tanke på att Bioware då ägdes av EA, men det är tydligt att fler och fler talanger lämnar företaget och det är bara en skugga av sitt forna jag. Jag kommer kanske köra Dragon Age: Inquisition, men det verkar satsa på kvantitet före kvalitet och det märks överlag på Biowares senare produkter.
Jag har funderat på att spana in NeverWinter nights då jag hört att expansionerna till både ettan och tvåan är asbra, och jag har fortfarande inte kört igenom Icewind Dale som verkar ha det där superspännande stridssystemet som jag tycker alla nutida rollspel saknar. Annars sätter jag en dåres hopp på Witcher 3, även om det saknar en del av det där svindlande djupet som jag tycker att Baldur's Gate 2 hade. Tyvärr tycker jag att Elder Scrolls, trots sin fantastiska mod support och svindlande mängder innehåll, är rätt mycket kvantitet före kvalitet då jag hellre vill ha mindre mer interaktiva miljöer med mer story och karaktärsinteraktioner än helt öppna världar där det är upp till mig att hitta på vad som ska hända.
Vad är andra forumiters perspektiv på framtiden inom CRPG:s?