Nekromanti Nya CRPg:s ideliga besvikelser? (Förlorat framtidshopp efter Pillars of Eternity)

[baron Max Durhal]

Jag älskar rollspel på PC, jag kommer ihåg mina otroligt varma minnen från att ta mig igenom Baldur's Gate trilogin och Fallout, och lite mer strömlinjeformade RPG-upplevelser som Knights of the Old Republic när Bioware inte hade sålt sin själ till den amerikanska djävulen. Det var gyllene år som tyvärr tog slut på tok för snabbt, RPG-genren började dö ut precis när kungen av dem hade krönts: Baldur's Gate 2: Shadows of Amn.

Det är inte ideliga besvikelser, jag uppskattade Witcher 2 väldigt mycket och jag tror faktiskt att trean kan bli bra. Men titta bara på utvecklingarna på sistone. Efter att ha fått enormt framtidshopp av Dragon Age: Origins samt Mass Effect 2, båda annorlunda tolkningar av RPG-genren som satsade på interaktiva och cinematiska historier som var ett intressant komplement till Baldur's Gate spelen, så kom besvikelser som Dragon Age 2 och Mass Effect 3 (Jag tycker nog spelet överlag är en besvikelse, och inte bara slutet).

Det som fick mig att tappa ännu mera hopp, som ämnet antyder, är det senaste Pillars of Eternity. Att det är Obsidian sved lite extra, de gjorde det alldeles fantastiska Fallout New Vegas, som trots en sjukt uråldrig spelmotor levererade en av de mest fantastiska spelstorys jag sett och jag trodde verkligen de kunde uppmana den där fingertoppskänslan när de gjorde vad de sa skulle vara en spirituell uppföljare till Baldurs Gate spelen.

Men det visade sig vara en övermäktig uppgift, även om jag inte räknar bort Obsidian än. PoE var överlag ett bra spel, men det saknade medryckande story och karaktärer, men å andra sidan var Baldur's Gate 2 väldigt mycket bättre än det första spelet, så det kan helt enkelt vara så att de skapat en kompetent plattform att nu bygga dylika spelupplevelser på. Sen ska jag inte förglömma att Planescape Torment, den förmodligen bästa spelstoryn någonsin, ska få en spirituell uppföljare från InXile, skaparna av Wasteland 2. Jag har inte kört Wasteland 2 än, men målet att skapa en ny upplevelse som Torment låter sjukt lockande, men frågan är hur mycket man vågar hoppas bland alla besvikelser?

Den största besvikelsen är dock Bioware, att ha gått från att vara mästare på storytelling blev de djupt ogina och äregiriga, och fastän de mycket väl vet att de skapar mer hjärndöda spel så försvarar de sin artistiska integritet. För mig är det helt otroligt att Dragon Age Origins och Mass Effect 2 var så pass bra som de var, med tanke på att Bioware då ägdes av EA, men det är tydligt att fler och fler talanger lämnar företaget och det är bara en skugga av sitt forna jag. Jag kommer kanske köra Dragon Age: Inquisition, men det verkar satsa på kvantitet före kvalitet och det märks överlag på Biowares senare produkter.

Jag har funderat på att spana in NeverWinter nights då jag hört att expansionerna till både ettan och tvåan är asbra, och jag har fortfarande inte kört igenom Icewind Dale som verkar ha det där superspännande stridssystemet som jag tycker alla nutida rollspel saknar. Annars sätter jag en dåres hopp på Witcher 3, även om det saknar en del av det där svindlande djupet som jag tycker att Baldur's Gate 2 hade. Tyvärr tycker jag att Elder Scrolls, trots sin fantastiska mod support och svindlande mängder innehåll, är rätt mycket kvantitet före kvalitet då jag hellre vill ha mindre mer interaktiva miljöer med mer story och karaktärsinteraktioner än helt öppna världar där det är upp till mig att hitta på vad som ska hända.

Vad är andra forumiters perspektiv på framtiden inom CRPG:s?

 

[Fenhorn]

Tyvärr så verkar CRPG tillverkarna gå emot mainstream och dessutom så verkar de ibland paniskt flörtande med fps genren och än värre mmo genren. Skyrim t.ex. som i och för sig är ett bra spel (som jag spelar fortfarande då och då) blev så avskalat och det mesta man gör har ingen effekt för själva spelvärlden. Jag bävar lite grand angående Fallout 4 (om det blir annonserat någon gång) då jag gissar att Bethesda har tagit på sig att göra det. Fallout NW är det bästa CRPG spelet jag har spelat (och fortfarande spelar). Jag hoppas att Bethesda tittar på vilken väg Obsidian valde att gå men jag bävar för att det blir avskalat så som Skyrim, både vad gäller karaktärer och spelvärld.

 

[Cybot]

Wasteland 2
Shadowrun (där Dead man's switch är bra och Dragonfall är så mycket bättre)
Banner Saga

De senaste åren har varit de kickstartade CRPGernas år, även om Dragon Age: Inquisition ska vara bra (har inte skaffat det då jag inte vill använda Origin) och The Witcher 3 också verkar trevligt.

 

[krank]

*axelryck* Jag har aldrig varit något jättestort fan av sandbox-spelande eller för den delen stridsaspekten i klassiska datorrollspel (eller i vanliga rollspel, men det är en annan sak). Mass Effect 1 tyckte jag var strålande; där kunde jag spela igenom den härliga plotten samtidigt som jag kunde slippa mycket av striderna genom att helt enkelt använda ett sniper rifle. Helst hade jag haft en "skip combat"-knapp och bara fokuserat på utforskning och dialog...

Planescape: Torment gillade jag på sin tid för att det inte hade så mycket strid och för att huvudpersonen var mycket bättre integrerad i storyn än de i mina ögon trista standardfantasyliren som var BG1 och 2. Torment var dessutom inte ren fantasy, vilket hjälpte. Men idag klarar jag inte av att spela spelet alls; interfacet är för dåligt, hela grejen att slå fram sina värden, grafiken...

Jag har inte spelat igenom ME3 ännu, långt ifrån, men hittills är jag inte speciellt besviken. Så jag ser nog gärna mer strömlinjeformade, cinematiska RPG's framöver. Gärna med extra utforskning, men jag klarar mig VÄLDIGT bra utan spel med "öppen värld" a' Elder Scrolls-serien till exempel.

Jag har börjat spela nya Shadowrun, och det är helt OK. Jag är lite för bortskämd med röstskådespeleri numera för att uppskatta det fullt ut, dock.

Jag har sneglat på Mars: War Diaries men inte hunnit börja spela det så mycket än.


Överhuvudtaget hoppas jag mycket på att rollspelsgenren fortsätter klösa sig upp ur fantasyträsket. Mass Effect-serien och även i begränsad mån KOTOR-spelen visade ju att man kan göra bra scifi-rollspel. Fantasy och postapok intresserar mig inte.


I praktiken har jag ingen brist alls på bra spel jag vill spela, snarare är det tiden som saknas. Så jag känner mig mest ganska oengagerad...

 

[Ymir]

Ni kan ju alltid trösta er med att Secret of Mana och Chronotrigger kommit som Android-apps, så nu går det att spela genuint bra RPGs även när man sitter på toa, väntar på bussen eller ligger i sängen och ska sova. Så allt har åtminstone inte blivit sämre!

 

[Ond bråd död]

Jag har också funderat kring det här med rpgs på dator efter att jag spelade PoE. Men för mig är utgångsläget lite annorlunda då jag faktiskt tyckte att det var en rätt ok story och karaktärer, medan problemet snarare var gameplay, som ju faktiskt är det viktigaste hos ett spel.

Rpgs har ofta för mycket trist grindande och i PoE blev det extra tydligt när jag fann att jag försökte smyga runt alla fiender, inte för att striderna var farliga utan för att striderna var så trista. När jag var ung störde jag mig inte alls eller ytterst lite på detta grindande, men idag tråkar det ut mig. Samma sak egentligen med lootande i spel. Tidigare accepterade jag att man plockade på sig 4 pilbågar och 4 rustningar efter striden för att sälja, men idag känns det som onödigt jobb. Nu sköts det ju mycket smidigare i PoE, men andra äldre spel har för mycket meck kring det där. Begränsat utrymme i inventoryt och allmänt mycket klickande för ingenting t.ex. Samma sak med levlandet där man måste välja mellan en miljon olika spells och förmågor. Alla dessa typiska rpg element har jag nog vuxit ifrån.

För mig är Skyrim nog det spel som funkat bäst. Dels är det väldigt fritt och öpper med massor att upptäcka, så man kan skita i trista stories och göra vad man känner för. Men även gameplay är intressant eller åtminstone inte ivägen. Visst man är tvungen att plocka prylar och levla upp, men striderna ger iaf inlevelse och är rätt ofta kopplade till en story, snarare än bara random encounters. First person perspektivet och realtiden gör ju också att inlevelsen blir starkare, särskilt när man är och utforskar dungeons, och för mig är det där upptäckandet/utforskandet väldigt centralt för rpgs.


Storyn i rpgs brukar ofta vara rätt trist också, särskilt om det är fantasy där det blir kliché-fest för det mesta; men det går att leva med om man inte måste följa storyn, utan kan härja runt på egen hand a la skyrim. Det finns nog inget mer avtändande än linjära storys med cutscenes. Dragon age:origin som jag just börjat spela känns väldigt rälsat på det viset.

Jag hoppas att spelen i framtiden blir friare, och mindre bundet till sitt ttrpg-arv. MIndre taktiskt optande och mer inlevelse. Mer intressanta karaktärer som agerar utifrån vad man gör och inte efter skriptade storys. Mer sandbox helt enkelt.

 

[.113]

Om du tycker striderna är trista så borde du pröva köra på Path of the Damned svårighetsgraden då får man faktiskt tänka hela tiden och striderna är faktiskt utmanande. Om du tycker de är tråkigt så ska du tänka dig hur det blev för mig när prästen fick 20000 i styrka och 30000 i perception eller vad det nu va, så han var omöjlig att träffa och dödade allt med sin healing aura. Det var efter det jag körde path of the damned istället, sen fixa dom ju buggen också men jag ville veta hans story.

Själv tycker jag ändå att storyn kring vissa, tex prästen var bra, medan mycket story va lite sisådär iaf.. Men ändå bättre än många spel nu för tiden.

Förhoppningsvis blir Tides of Numenera bra, och Witcher 3 är jag väldigt säker på att det blir bra, tycker allmänt att de är bland de bästa spelen som kommit på länge eftersom det är en intressant värld med många roliga saker man kan göra på olika sätt.

Wasteland 2 är väl.. Ok.. Men ganska trist efter ett tag. Divinity: Origins eller vad det nu heter, blev jag sjukt besviken på. Det var alldeles för lätt och upprepande, vi körde coop och i slutet skyndade vi oss bara för att klara ut det så det var gjort.

Jag tänker lite såhär: Förut hade jag inte ens spelat vissa spel som t.ex. Planescape: Torment eftersom jag inte hört talas om dem, sen när jag gjorde det testade jag och tyckte det va skitbra. Jag tror att det är såhär att nu för tiden är det lättare HÖRA om spelen, oavsett om de är bra eller dåliga. Det gör att de dåliga spelen har lättare att komma fram så det kanske känns som att det kommer mer dåliga spel nu, men jag är rätt säker på att det alltid har kommit en drös dåliga spel för varje bra, både förut och att det kommer fortsätta så.

Det som stör mig mest är Early Access. Numera behöver man inte ens göra klart spelen för att få pengarna. Allt ansvar försvinner. Visst hjälper det vissa mindre företag att komma fram med ett bra spel, men överlag så gör det att det släpps en massa skit som inte är klart, bra, eller ens värt pengarna på låtsas.

Det fanns en tid där man släppte ett Demo för att få folk att spela det å testa runt. Det fanns något som kallades beta testing. Numera säljer man istället spelet före sådant. "Här testa det här spelet för fullpris och hjälp oss hitta alla buggar och komma på coola saker att ha med för det klarar vi inte själva. Vad ska slutbossen vara? Vad ska man ha för förmågor? Och tack för att ni betalade för att göra vårat jobb. BTW spelet suger ändå. Sucks to be you."

Men det kommer fortsätta komma mer spel, jag väntar däremot rätt länge innan jag köper ett spel så man kan se vad det verkar vara och läsa andras reviews osv, eftersom jag inte ids slösa pengar på skit längre efter att ha blivit lurad åtskilliga gånger av ljugande speltillverkare.

 

[Ond bråd död]

Uppriktigt tror jag Pillars stridssystem är problematisk oavsett svårighetsgrad. Varje fight blir en enda röra av spell-effekter och folk som springer åt alla håll. Även om man ställer in paus efter allt så känns det inte som att man har någon kontroll mer än att välja nya spells åt de som är klara. Det hade varit bättre med turnbaserade strider tror jag iom att man har ett rätt stort party. Det skulle gjort det mer taktiskt. Realtid med paus känns som middle of the road, där man inte får ett rent taktiskt spel men ändå måste välja en massa powers.

Jag skulle velat att speldesignarna hade två funktioner i spelen åtminstone som tankeexperiment. Möjligheten att skippa strider/gameplay och möjligheten att skippa story/cutscenes. Om någon av funktionerna faktiskt används, så ska man fundera över vad man gjort för fel. Sen finns ju förstås folk som alltid skulle använda den ena eller andra funktionen för att få det sorts spel de vill spela, men om man ser till medianspelarna så tror jag det kan vara bra att tänka på.

Håller helt med om early access-helvetet.

 

[krank]

Ni kan ju alltid trösta er med att Secret of Mana och Chronotrigger kommit som Android-apps, så nu går det att spela genuint bra RPGs även när man sitter på toa, väntar på bussen eller ligger i sängen och ska sova. Så allt har åtminstone inte blivit sämre!

Dessutom finns det playstationemulatorer till android som funkar helt OK, så man kan dessutom spela FF7 och Chrono Cross på samma sätt... =)

 

[.113]

Å andra sidan kanske det säger en hel del också om hur läget egentligen är om det bästa nuatt gamla bra spel kan spelas på nya plattformer.

 

[CapnZapp]

Sammanfattar roten till det onda i ett ord:

Consoles.

 

[CapnZapp]

För mig är Skyrim nog det spel som funkat bäst. Dels är det väldigt fritt och öpper med massor att upptäcka, så man kan skita i trista stories och göra vad man känner för. Men även gameplay är intressant eller åtminstone inte ivägen. Visst man är tvungen att plocka prylar och levla upp

Skyrim FTW!

Men int behöver man prylar eller levels int.

Spelet ändrar ju motståndet till din level (för 99% av monstren).

Och 99% av prylarna är ren junk.

Utan detta blir det mer utmaning, men inget avgörande (sålänge du är nöjd med sandboxen). Och det säger jag som hatar svåra strider (eftersom jag som spelare inte intresserar mig för att bli bra på att slåss).

Najs kunna ställa in Easy difficulty och bara springa runt och titta. Väldigt få monster är gjorda för att oneshotta dig, och det ges ofta gott om hintar i god tid innan du springer på dessa.

Hoppas verkligen Witcher har, eller snabbt får, en For Dummies svårighetsgrad, så jag inte tröttnar på att slumpmässiga råttor och tiggare dödar mig innan jag hunnit kolla runt i världen.

 

[Mutanten]

Jag spelar inte datorspel längre men jag ogillar grafiken i PoE och Skyrim. Däremot gillar jag grafiken i Shadowrun Returns. Vad kallas den typen av grafik som finns i PoE och Skyrim och är det bara jag som tycker den är ful?

 

[Godzillikles]

Jag spelar inte datorspel längre men jag ogillar grafiken i PoE och Skyrim. Däremot gillar jag grafiken i Shadowrun Returns. Vad kallas den typen av grafik som finns i PoE och Skyrim och är det bara jag som tycker den är ful?

Det är förstås fritt fram att tycka illa om vilken typ av grafik som helst, men nu förstår jag inte vad du menar. Jag tycker grafiken i Pillars of Eternity har mycket mer gemensamt med den i Shadowrun Returns än med den i Skyrim, så vad är likheterna/vad är det du inte gillar med den?

 

[Ond bråd död]

Det är förstås fritt fram att tycka illa om vilken typ av grafik som helst, men nu förstår jag inte vad du menar. Jag tycker grafiken i Pillars of Eternity har mycket mer gemensamt med den i Shadowrun Returns än med den i Skyrim, så vad är likheterna/vad är det du inte gillar med den?

Jag har också svårt att se någon större skillnad, men jag gissar att han syftar på att SR har mindre detaljer och mer "slät" grafik än de övriga.

Mig gör det ingen skillnad just, även om SR är något snällare mot ögat.

 

[obak]

Sämsta med bethesda skyrim/fallout grefiken är ju at karaktärsmodellerna ser ut som tvecklingstörda hober.
Skyrim har ju ett fruktansvärt tråkigt stridssystem och magierna är också lama, men sedan är jag ju en gammal sur jävla stöt som tyckte att Morrowind och Eye of the beholder var kulminationen av RPGutveckling.
NWN2 var väl okej, men AIn på ens party och patfindingen var fanimej ett brott mot mänskligheten!

Roligast har jag nog haft i NWN shadows of undrentide och falout new vegas. Arcanum var ocks ett väldigt fint spel som hade sina stunder.

Dragon age 1 hade så djävulkst tråkiga avsnitt när man var nere och sprang i dvärgatunnlarna och trollkarlstornet att jag inte orkat spela om det.

Ett crpg som är lite av en oslipad diamant är ju annars Vampire the masquerade Bloodlines. Stridssystemet är apa, slutet är hastat men man märker att det är ett kärleksbarn, om än ett missbildat. Kolla in det.

Annars tycker jag det tråkigaste med crpg är att det enda som egentligen uppdaterats är grafiken och att man nu för tiden har talad dialog. Stridssystemen och framförallt hur historien berättas har inte ändrats mycket. Man är fortfarande ofta låst vid tråkiga moralsystem och i bästa fall tre alternativa slut.

 

[azzmazzter300]

NWN2 var väl okej, men AIn på ens party och patfindingen var fanimej ett brott mot mänskligheten!

Glöm inte kameran som har fix max utzoomning oavsett var dina karaktärer står i höjdled, jag kommer ihåg att jag gick upp för en kulle och stirrade typ rakt ner i mina karaktärers huvuden.

 

[Godzillikles]

.
NWN2 var väl okej, men AIn på ens party och patfindingen var fanimej ett brott mot mänskligheten!

Så sant som det är sagt - jag gillar ändå spelet skarpt och har spelat igenom det många gånger (håller på nu, faktiskt!), men den där pathfindingen kombinerat med att de närsomhelst kan få för sig att lämna pågående strid för att hämta fler fiender är inget vidare, om man säger så.
Alla moddar gör väldigt mycket för spelets livslängd, iaf för mig. Inte så många som till ettan, förstås, men ett antal jag tycker bra om.

.
Dragon age 1 hade så djävulkst tråkiga avsnitt när man var nere och sprang i dvärgatunnlarna

Det verkar vara en väldigt populär åsikt, det där, men det råkar vara ett av mina favoritavsnitt i spelet. Gillade trollkarlstornet också, men bara första gången. Däremot har jag väldigt svårt för alfruinen med varulvarna.

 

[RasmusL]

Det verkar vara en väldigt populär åsikt, det där, men det råkar vara ett av mina favoritavsnitt i spelet. Gillade trollkarlstornet också, men bara första gången. Däremot har jag väldigt svårt för alfruinen med varulvarna.

+1, dvärgarna äger (hela "vill-göra-rätt-men-allt-blir-så-fel"-grejen är ju megatema spelet igenom) och alverna suger (zzZzZZZzzzZzZzzZzZZz).

 

[Godzillikles]

Ja, och det är ju hos dvärgarna man får höra frasen "darkspawn spume" första gången i sitt liv (förmodligen). Det satte åtminstone hos mig igång en hel del härligt obehagliga associationer.

https://youtu.be/o7ZtopUR_OY?t=6m28s
"Is this what our empire should look like? A crumbling tunnel, filled with darkspawn spume? The Anvil will let us take back our glory!"