Nekromanti Nya unga rollspelare

[talgboll]

Jag skulle föreslå att du kikar på Witch Quest.. barnigt rollspel. helt utan våld. Kanske inte exakt det du är ute efter, men du kan nog titta lite på metodiken och framförandet och inspireras.

Tack!

 

[talgboll]

Numenera är ju ett science fiction fantasy spel med fokus på upptäckande och sånt, kan ju vara en grej att kolla in också. Det förekommer en del våld, men man får inte erfarenhet vad jag minns, så det är ju upp till var och en hur mycket man egentligen har med (som vanligt egentligen). Men det finns ju en hel del tekniska fenomen i det, så om inte annat lite roliga finurliga saker.

Tack!

 

[kwarnberg]

Bubblegumshoe kanske kan vara något att kolla in? Jag tycker det låter väldigt intressant och spännande. http://www.evilhat.com/home/bubblegumshoe/

 

[talgboll]

Jag skulle hållit våldet på Harry Potter/Cirkeln-nivå. Magiskt våld.

Håller helt med. Bygger ett annat spel, som inte heller har våld och magi funkar då perfekt. Bara fantasin sätter gränser typ men man kan uppnå samma effekter fast med helt andra metoder, som gör att konfrontationerna känns helt annorlunda (inte alls så aggressiva)

 

[Mogger]

Hos oss är det:

• Parkour
• Fotboll
• Musik

Men, en grej som jag brukar fundera på är hur kids idag kommunicerar, via Skype och en hel hög med andra kanaler som jag knappt vet namnet på. Att väva in någon form av nätverklighet hade kanske varit något, givet att det är en så central del idag.

 

[talgboll]

Bubblegumshoe kanske kan vara något att kolla in? Jag tycker det låter väldigt intressant och spännande. http://www.evilhat.com/home/bubblegumshoe/

Läst Trail of Cthulhu och är inte såld. Å andra sidan gillar jag inga regler alls haha Men för de som gillar det tror jag att det där kan vara perfekt!

 

[kwarnberg]

Läst Trail of Cthulhu och är inte såld. Å andra sidan gillar jag inga regler alls haha Men för de som gillar det tror jag att det där kan vara perfekt!

Jag tänkte mer på stilen än på systemet, visserligen. Tror det kan vara en bra inspirationskälla. Detektivliknande spel kan nog vara kul för ungdomar.

 

[talgboll]

Hos oss är det:

• Parkour
• Fotboll
• Musik

Men, en grej som jag brukar fundera på är hur kids idag kommunicerar, via Skype och en hel hög med andra kanaler som jag knappt vet namnet på. Att väva in någon form av nätverklighet hade kanske varit något, givet att det är en så central del idag.

Det är alltid en bra tanke att utgå från mottagarens vardag ja men i det här fallet är syftet att få dem att upptäcka just rollspelets unika form, att sitta ned fyra stycken tillsammans och prata utefter några enkla riktlinjer. Ett rop ur det förgångna kanske men tror det tidlöst

 

[talgboll]

Jag tänkte mer på stilen än på systemet, visserligen. Tror det kan vara en bra inspirationskälla. Detektivliknande spel kan nog vara kul för ungdomar.

Det har du nog helt rätt i. Älskar det formatet men det kräver nog färdiga scenarion och SL om det ska vara ett introduktionsspel. Jag vill inte ha en SL för det blir en för hög tröskel: nån måste läsa, lära sig saker, ta ansvar för en massa saker, är hen borta blir det inget etc.

 

[Mogger]

Det är alltid en bra tanke att utgå från mottagarens vardag ja men i det här fallet är syftet att få dem att upptäcka just rollspelets unika form, att sitta ned fyra stycken tillsammans och prata utefter några enkla riktlinjer. Ett rop ur det förgångna kanske men tror det tidlöst

Jag tänkte alltså inte som en del i själva spelandet utan en del av själva settingen. Jämför med cyberspace, dreamworld eller annat.

 

[Xhakhal]

När jag var i tolv-trettonårsåldern var jag så sjukt trött på att alla andra tvunget skulle spela våld. Åh, och på att alla tyckte att de fick bestämma vad alla andra skulle ha för kön på sin rollperson. Men mest på att det bara var typ... dungeon crawl och ingen story.
Jag hade inget emot att det slogs litet mot monster, men för mig var det mer spännande när typ... jamen, äventyrsgänget på väg mot magiskolan (eller vad det nu var) hade en vagn, i vilken den sjukliga rollpersonen åkte, och vagnens hjul gick sönder mitt i skogen och rollpersonerna behövde använda sina ganska skrala FVn i typ "Utomhus" för att klara av att ta sig till nästa by för att hämta hjälp, ha något att äta under tiden de väntade, och inte bli skitosams med varandra. Två av dessa lyckades ganska bra.
Sjukdom, resursfördelning, auktoriteters trovärdighet och brist på sådan, resursbrist, samarbete under stress och för all del the occasional skattjakt och upphittade häftiga artefakt tyckte jag var mycket mer intressant än vad min SL drog fram ur Jorges Bestiarium utan att läsa ordentligt. Magisystem var också coola, förutsatt att systemet hade en inverkan på storyn/världen, och inte bara var poäng och spells man kunde lära sig.

/me var en ganska regelnäsvis och lillgammal tolvåring.

 

[krank]

Så, om du har barn som är i den här ålder, vad tror du de hade velat spela? Om du tänker tillbaka på när du var i den åldern, vad hade du velat spela?

När jag var 13... Nu ska vi se, det lär ju vara -94/-95 eller så. Morsans 486:a köptes -94. Jag hade inte börjat rollspela ännu.

Men - på datorspelssidan tyckte jag om t.ex. Indiana Jones and the Fate of Atlantis, som ju visserligen har våld men där våldet definitivt inte är speciellt centralt för gameplay. Jag gillade scifi som introducerade nya, spännande premisser. Möte med Rama har inte speciellt mycket våld, och den läste jag i den åldern.

Jag tror att utforskning och problemlösning hade funkat rätt bra för mig överlag. Överfört till rollspel blir det väl Gumshoe / Kutulu. Det går utmärkt att skriva skräckscenarier som inte har så mycket våld i sig utan mer en smygande fasa. Jag tror också att det går att skriva Agatha Christie-eska detektiväventyr (eller CSI-iga äventyr) där rollpersonerna inte utför något våld.

Förvånande nog så gillar jag alltså ungefär samma grejer nu som då =)

 

[Xhakhal]

Jah, problemlösning av många slag var även jag jätteintresserad av som tolv-trettonåring, även om detektivarbetet inte direkt frälste mig. Men det kan ha haft mer att göra med min spelgrupp än med konceptet. Ungdomsdeckare är nog ett överlag vinnande koncept - oavsett om en väljer att luta mer åt Agatha Christie eller Astrid Lindgren.

 

[talgboll]

När jag var i tolv-trettonårsåldern var jag så sjukt trött på att alla andra tvunget skulle spela våld. Åh, och på att alla tyckte att de fick bestämma vad alla andra skulle ha för kön på sin rollperson. Men mest på att det bara var typ... dungeon crawl och ingen story.
Jag hade inget emot att det slogs litet mot monster, men för mig var det mer spännande när typ... jamen, äventyrsgänget på väg mot magiskolan (eller vad det nu var) hade en vagn, i vilken den sjukliga rollpersonen åkte, och vagnens hjul gick sönder mitt i skogen och rollpersonerna behövde använda sina ganska skrala FVn i typ "Utomhus" för att klara av att ta sig till nästa by för att hämta hjälp, ha något att äta under tiden de väntade, och inte bli skitosams med varandra. Två av dessa lyckades ganska bra.
Sjukdom, resursfördelning, auktoriteters trovärdighet och brist på sådan, resursbrist, samarbete under stress och för all del the occasional skattjakt och upphittade häftiga artefakt tyckte jag var mycket mer intressant än vad min SL drog fram ur Jorges Bestiarium utan att läsa ordentligt. Magisystem var också coola, förutsatt att systemet hade en inverkan på storyn/världen, och inte bara var poäng och spells man kunde lära sig.

/me var en ganska regelnäsvis och lillgammal tolvåring.

Älskar att det fann/finns andra som gillar grisodlarstilen också Jag kommer att hålla det otroligt jordnära men ändå med element av det grandiosa. Tänker mig att hjälterollen är tilltalande, precis som eskapismen och att vara någon annan, mer skillad.

 

[talgboll]

När jag var 13... Nu ska vi se, det lär ju vara -94/-95 eller så. Morsans 486:a köptes -94. Jag hade inte börjat rollspela ännu.

Men - på datorspelssidan tyckte jag om t.ex. Indiana Jones and the Fate of Atlantis, som ju visserligen har våld men där våldet definitivt inte är speciellt centralt för gameplay. Jag gillade scifi som introducerade nya, spännande premisser. Möte med Rama har inte speciellt mycket våld, och den läste jag i den åldern.

Jag tror att utforskning och problemlösning hade funkat rätt bra för mig överlag. Överfört till rollspel blir det väl Gumshoe / Kutulu. Det går utmärkt att skriva skräckscenarier som inte har så mycket våld i sig utan mer en smygande fasa. Jag tror också att det går att skriva Agatha Christie-eska detektiväventyr (eller CSI-iga äventyr) där rollpersonerna inte utför något våld.

Förvånande nog så gillar jag alltså ungefär samma grejer nu som då =)

När jag var 13... Nu ska vi se, det lär ju vara -94/-95 eller så. Morsans 486:a köptes -94. Jag hade inte börjat rollspela ännu.

Men - på datorspelssidan tyckte jag om t.ex. Indiana Jones and the Fate of Atlantis, som ju visserligen har våld men där våldet definitivt inte är speciellt centralt för gameplay. Jag gillade scifi som introducerade nya, spännande premisser. Möte med Rama har inte speciellt mycket våld, och den läste jag i den åldern.

Jag tror att utforskning och problemlösning hade funkat rätt bra för mig överlag. Överfört till rollspel blir det väl Gumshoe / Kutulu. Det går utmärkt att skriva skräckscenarier som inte har så mycket våld i sig utan mer en smygande fasa. Jag tror också att det går att skriva Agatha Christie-eska detektiväventyr (eller CSI-iga äventyr) där rollpersonerna inte utför något våld.

Förvånande nog så gillar jag alltså ungefär samma grejer nu som då =)

Jag tänker mig troligen social problemlösning av olika slag där våld aldrig är lösningen. Hindren är människor och karaktären kommer att behöva få dem att göra som de vill på olika sätt. Kommer nog dock ha karaktärskort (som beskriver situation/problem, SLP och utgångskriterier [det kommer bli någon kumulativ mekanik här också]) och roterande SLPs med endast en karaktär (som också roteras).