Re: Nybörjare..... (alldeles för långt)
Okej... jag känner mig inte riktigt kompetent att ge ett bra svar på det här, men vi försöker väl i alla fall... säg till om jag hoppar över något som är viktigt eller förklarar något som är alldeles självklart. Jag utgår från att rollspelet du laddat ner innehåller något slags förklaring av vad en rollperson är, hur man gör saker med just de reglerna och så vidare, men fråga gärna om det är något som är otydligt. (Jag kommer genomgående att använda pronominet "han" i det här inlägget. Det betyder inte att kvinnor inte kan vara spelledare, utan att de är mer vana att bli diskriminerade
)
Not: det här blev fruktansvärt långt, men jag är för trött för att göra något åt det. Om jag vaknar i morgon kan jag försöka se över det
---
Då man spelar rollspel brukar spelledaren vara den som planerar saker på förhand, bestämmer vad som händer i olika situationer och har tolkningsrätt då det gäller regler och sånt. Det betyder alltså att spelledaren oftast utför en stor del av sitt arbete
innan man börjar spela.
Spelledaren bör för det första vara relativt bekant med reglerna och spelvärlden. Dels bör han veta vad som finns i världen och hur reglerna hanterar olika saker, men – och det här är speciellt viktigt när det gäller gratisrollspel – han bör också veta vad som inte finns i spelvärlden och vad reglerna inte hanterar, och hur han ska hantera sådana situationer när de dyker upp. Det räcker antagligen om man läser igenom reglerna ordentligt en gång, och sedan tittar en gång till på de saker som man tycker är konstiga.
Det är viktigt att man kommer ihåg att reglerna inte på något sätt är ofelbara. De är något som spelmakarna hittat på. De är skrivna av helt vanliga rollspelare (det här gäller inte bara gratisrollspel utan kommersiella spel också. "Riktiga" spelskapare hittar också på reglerna). Om du tycker att något är väldigt konstigt och otydligt beskrivet beror det antagligen på att det
är konstigt och otydligt beskrivet. Om du inte förstår vissa partier i reglerna, låt bli att använda dem. Du behöver inte spela spelet precis som spelmakarna tänkt sig. Det är ditt spel nu, för du har laddat ner det.
---
För det andra bör spelledaren vara bra på att komma överens. Somliga rollspelare snackar en massa om att spelledaren alltid har rätt, och att det är spelledaren som bestämmer, men de vet inte vad de talar om. Lyssna inte på dem. Jag vet vad jag pratar om, för jag är spelledare själv
Spelledaren är en helt vanlig människa som utför en hel massa svårt arbete på samma gång, och han gör det för att alla (inklusive spelledaren själv) ska få ha roligt tillsammans.
Det är bra om man tar lite tid på sig och diskuterar lite innan man börjar spela. Om ni är helt nya på rollspel allihop så kan ni gärna se på de första speltillfällena som rena övningsspelningar (det kan ni i och för sig göra fast inte alla är nybörjare också...). Allt behöver inte fungera första gången, eller andra gången, eller hundrade gången. Om ni kommer överens på förhand om att det inte gör något om någon gör "fel" kommer det förhoppningsvis att gå lättare att komma igång. Då man spelar rollspel
finns det nämligen inget sådant som att spela "fel". Man blir kanske bättre på att göra de saker som man själv tycker att är roliga ju mer man spelar, men det kommer alltid att finnas saker som man är bättre på och saker som man är mindre bra på, både för spelare och spelledare.
---
För det tredje bör spelledaren vara förberedd. Det vanligaste sättet att förbereda sig är att hitta på något som man tycker att skulle vara roligt om rollpersonerna råkade ut för. Det här brukar man kalla ett "äventyr" eller, om man är lite mer pretentiöst lagd, ett "scenario". Det behöver inte vara svårt att förbereda ett äventyr, och somliga rollspel har till och med ett introduktionsäventyr som följer med spelet för att man ska få något att börja med. Om det inte finns något sådant i det rollspel du är intresserad av får du skriva ett eget. Här gäller samma sak som tidigare; det är ni som bestämmer hur ni vill spela, och det gör ingenting om det går fel i början.
Ett äventyr kan jämföras med en film där spelarnas rollpersoner har huvudrollerna, och spelledaren spelar alla biroller, fixar specialeffekterna och är regissör. Den här jämförelsen leder till två viktiga punkter:
1. Ett äventyr kanske
liknar en film, men det
är ingen film. Spelledaren behöver inte skriva ett fullständigt manus och, ännu viktigare, spelarna behöver inte följa det. Ett enkelt äventyr att börja med kan till exempel innehålla ett problem, ett par möjliga lösningar och några personer som försöker hindra rollpersonerna från att lösa problemet, men man måste hela tiden vara beredd på att spelarna hittar på andra lösningar som man inte tänkt på. Det händer till och med rätt ofta att de hittar på helt nya
problem. Det betyder inte att du har gjort något fel, eller att de har gjort något fel. Det betyder bara att ni upptäckt en av de intressantaste sakerna med rollspel. Man vet aldrig vad som kommer att hända (och ibland har man bara dimmiga minnen av det som redan hänt, men det är en annan sak).
Här kommer den viktigaste regeln igen: man behöver inte "göra rätt" hela tiden. Om det händer något som du inte vet hur du ska hantera, tala om det för spelarna. Om de gör något totalt oväntat som leder till något som du inte alls var beredd på, be att få ta en paus och hitta på några nya händelser som kan ersätta de gamla. Somliga rollspelare anser att ett äventyr är något som spelledaren ska skapa och som spelarna sen ska utforska, men det är inte nödvändigtvis det bästa sättet. Om du inte kommer på något själv kan du be spelarna om hjälp. De är fler än du, och om ditt äventyr nyss havererat är de antagligen mindre stressade än du, så de kan till och med ha lättare att komma på någon lösning. Det är bara ett spel och man kan ha lika roligt fast man "gör fel".
2. Spelledaren gör en hel massa mycket mer än spelarna. Speciellt i början när han inte är van. De flesta har antagligen viss erfarenhet av att låtsas vara någon annan (själv ägnade jag största delen av min barndom åt att låtsas vara någon annan), och det är egentligen allt en spelare behöver göra. Man låtsas vara någon annan och uppför sig som den andra personen skulle göra. Det tar kanske ett tag innan man blir bra på det, men det är inte direkt invecklat.
Att vara spelledare, däremot, liknar inte riktigt något annat. På sätt och vis är det som att hitta på en berättelse, men det kommer att finnas ett gäng personer i berättelsen som gör som
de vill i stället för som du vill. Det påminner kanske lite om att regissera en film (inte för att det hjälper så mycket... det är ganska få spelledare som har regisserat en film), men skådespelarna har inte läst manus och har sina egna åsikter om vad som borde stå där. Det har kanske vissa likheter med att försöka läsa tre böcker samtidigt utan att bli distraherad av tv:n, radion och de små hungriga marsvinen som gnager på ens tår... nej, det har det kanske inte... metaforerna for iväg med mig...
---
Det finns många sätt att komma igång med att skria sitt första äventyr, men här är några sätt som funkat för mig:
*Använd dig av något du tycker verkar intressant i rollspelets värld. Om det står att det bor troll i skogen Blablabla, låt spelarna stöta på någon som letar efter sina vänner som fösvunnit i skogen. Om det står att alla brottslingar i staden Jagkanintehttapånamn är medlemmar i tjuvgillet, låt spelarna spela tjuvar som
inte är med i gillet och se vad som händer. Om det står att alverna försvann för hundra år sedan och att ingen vet vart de tog vägen, släng in en alv och ta reda på hur det går.
*Använd dig av rollpersonerna och deras egenskaper. Om någon av spelarna spelar en krigare som bär omkring med en bunt vapen, släng in hela gänget i en stad där det är förbjudet att vara beväpnad. Om en av dem spelar en romantiskt lagd magiker som skriver dikter i hemlighet, låt ... låt.... äsch, nu kommer jag inte på någonting. Det är sent...
*Använd dig av en bok eller en film. Stjäl de delar du tycker om. Försök inte göra äventyret precis som inspirationskällan, utan använd till exempel den första scenen som utgångspunkt och se vad som händer om det är rollspersonerna som är huvudpersoner i stället för de ursprungliga personerna. Bry dig inte om att de "förstör" handlingen, utan låt dem hålla på och försök hänga med.
---
Och till slut ett par riktigt, riktigt grundläggande punkter:
Man brukar skilja på det spelarna säger och gör och det rollpersonerna säger och gör. För det mesta är det fullständigt klart vad som gäller ("jag drar mitt svärd" – rollperson. "Jag måste gå på toa" – spelare), men om det blir oklart kan man fråga.
Det brukar vara spelledaren som bestämmer var och när ett äventyr börjar (i spelvärlden alltså. I verkligheten brukar man börja när alla är klara)
Det är lättast om man bestämmer sig för att rollpersonerna redan känner varandra när äventyret börjar. Spelarna och spelledaren kan tillsammans hitta på en kort bakgrund (de kommer frpn samma by, är släkt med varandra eller har arbetat tillsammans förr).
Det förekommer också att man slänger in alla rollpersonerna på samma ställe (oftast ett värdshus om man spelar fantasyrollspel) och låter dem bekanta sig med varandra och ge sig ut på äventyr tillsammans. Många rollspelare gjorde så här när de var nybörjare, så därför tror de att man inte kan göra så längre, men det lär fortfarande fungera
Man behöver inte beskriva precis allt som händer. Om rollpersonerna vandrar i fyra dagar kan man säga "ni vandrar i fyra dagar". Man kan också spela upp vissa intressanta scener under de här fyra dagarna och strunta i resten, eller så kan man spela helt vardagliga händelser under de här dagarna, eller så kan man spela varenda steg under färden, men man ska alltid vara beredd på att spelarna kanske vill göra på något annat sätt.
Prata med spelarna. Om de tycker att det du försöker göra är tråkigt kommer du antagligen att märka det, men det skadar inte att fråga. Var beredd att ändra dig, men då ska spelarna också vara beredda på att anpassa sig.
Ähh... klockan är mycket och jag har säkert missat hela poängen. Det kan inte hjälpas...
JPS