CoC för barn...
Jag måste ställa mig något skeptiskt till CoC som ett spel som skulle passa barn i nio års åldern. Det är inte det att reglerna är svår förståliga, tvärt om så tycker jag att de är exemplariska i nybörjar syfte (och för dem som har spelat länge). Snarare så är det temat som jag inte tycker passar. Jag har ioförsig bara mig själv som exempel, men vid nio års ålder så skulle jag inte ha gillat skräckrollspel (jag gillade inte någonting som hade med skräck att göra), särskilt inte ett som CoC. Det är bara att titta i boken, ett helt kapitel om psykiska sjukdomar, är detta något som attraherar en nio-åring? På rollformulären så finns det bara en liten ruta för vapen, medans det finns massor med andra konstiga färdigheter, Antropologi, Ockultism, psykoanalys etc. Det känns som om man som nioåring snarare vill spela hjälte med stora muskler än 50-årig historieproffesor med klaostrofobi.
Jag började spela när jag var jag nio år. Vi spelade gamla sagan om ringen, dock med kraftigt modifierade regeler. Vi tittade på bilderna och läste om raserna.
För att komma till frågan om vilket spel som passar så skulle DoD 1.0, det finns dock mig veterligen på engelska. Ett annat förslag är Vägen (ett av svenska kyrkans rollspel), något begränsat spelmässigt sätt, men finns översatt till engelska (går då undet namnet "The Way", förvånde?). En nackdel med det är att alla äventyren som finns med är anpassade för att "spela upp" moraliska problem, något som kanska är interessant när man blir äldre, men dock suger när man är liten.
Legolas
Jag måste ställa mig något skeptiskt till CoC som ett spel som skulle passa barn i nio års åldern. Det är inte det att reglerna är svår förståliga, tvärt om så tycker jag att de är exemplariska i nybörjar syfte (och för dem som har spelat länge). Snarare så är det temat som jag inte tycker passar. Jag har ioförsig bara mig själv som exempel, men vid nio års ålder så skulle jag inte ha gillat skräckrollspel (jag gillade inte någonting som hade med skräck att göra), särskilt inte ett som CoC. Det är bara att titta i boken, ett helt kapitel om psykiska sjukdomar, är detta något som attraherar en nio-åring? På rollformulären så finns det bara en liten ruta för vapen, medans det finns massor med andra konstiga färdigheter, Antropologi, Ockultism, psykoanalys etc. Det känns som om man som nioåring snarare vill spela hjälte med stora muskler än 50-årig historieproffesor med klaostrofobi.
Jag började spela när jag var jag nio år. Vi spelade gamla sagan om ringen, dock med kraftigt modifierade regeler. Vi tittade på bilderna och läste om raserna.
För att komma till frågan om vilket spel som passar så skulle DoD 1.0, det finns dock mig veterligen på engelska. Ett annat förslag är Vägen (ett av svenska kyrkans rollspel), något begränsat spelmässigt sätt, men finns översatt till engelska (går då undet namnet "The Way", förvånde?). En nackdel med det är att alla äventyren som finns med är anpassade för att "spela upp" moraliska problem, något som kanska är interessant när man blir äldre, men dock suger när man är liten.
Legolas
Så din bild av Hunter är väldigt missvisande, skulle jag vilja påstå.
Det är nästan (nåja, nästan , som sagt) lika illa som att låta ett barn spela CoC...
