solvebring
Superhero
Vad är det som säger att inte fantasy kan utspela sig i nutid eller framtid?
Det där är en väldigt, väldigt bra fråga. Jag har själv inget svar så här direkt men det är helt klart en karamell vars smak är intressant.
Nekromanti Nytt och fräscht i Fantasy?
- Thread starter Beastslayer
- Start date
Ond bråd död
Swashbuckler
Tja, det kanske det kan. Men vad är i så fall själva essensen som gör en historia till fantasy?
Jag utgick från att det främst var standard fantasy som skulle fräschas upp. Dvs drakar och trollkarlar typ.
Jag utgick från att det främst var standard fantasy som skulle fräschas upp. Dvs drakar och trollkarlar typ.
solvebring
Superhero
Visst, det är alltid en fråga om tolkning när det gäller genrer och vi kan ibland ha väldigt olika uppfattning om det. Ett självklart val bland mer tidsenliga fantasyverk är dock ändå Harry Potter. Vad det gäller spel så skulle jag nämna Changeling och Shadowrun.solvebring said:
Gemensamt för dessa förövrigt är att världen är kluven i två delar, vi har en magisk del av den och vi har människornas samhälle. Den magiska parten av samhället innehåller just magi och varelser som betraktas övernaturliga och relateras till sagor och myter. Undra om inte just magin är en helig del av fantasyn?
Ond bråd död
Swashbuckler
Annars gillar jag tanken på att plocka sf-klichéer och göra om dem till fantasy. Magikernas tidsresor ställer till det, golems/zombier som blir självmedvetna och gör revolt mot människan (Ebheron kanske har sånt), möten med främmande raser (tror Makanurg har ett grekiskt sådant), filosofiska frågor till följd av ny upptäckter inom magi, magi orsakar någon form av föroreningar (earthdawn hade nåt om det va?).
Ond bråd död
Swashbuckler
Jo, magi är nog minimikravet. Möjligen kan varelser med mystiska och oförklarliga förmågor räcka också. Typ vampyrer och feer.
Beastslayer
ROTN
Christoffer
It's all pig.
Fast, nu tror jag du missuppfattade mig. Jag menar att det där sker i spel, dvs antingen som en kort SL-prep inför ett spelmöte baserat på vad spelarna har sagt att de vill göra eller direkt vid spelbordet via input från spelare och regelmekanik.Draugen said:
Du som spelare: Ah, nice, då var Gordranks torn en ruin!
Jag som SL: Jepp, han fick så han teg. Vart bär det av härnäst då?
Du som spelare: Tja (tittar på kartan), Blodsklyftan tror jag, jag behöver hitta de svarta lotusblommorna och de växte väl i bergen, så jag färdas upp högt upp men tar vägen genom Blodsklyftan.
Jag som SL: Aight. Då är det där vi fortsätter nästa vecka...
Sen går jag hem, skapar lite prep utifrån vad du vill ha och vad du är ute efter i bergen och blodklyftan, kanske en hemlig kult som bor i berget och tillber Den niohövdade draken som de håller sövd rök från den svarta lotusblomman som de plockar, torkar och eldar. Blomman är helig för dem och om någon annan än medlemmar av kulten rör den skall de matas till draken..
Att förbereda saker innan, utan en kontext och utan spelarinput är själva antitesen till vad jag försökte greppa efter innan.
Beastslayer
ROTN
Jag tänker på klassisk fantasy främst, ja. Dvs där det ligger mellan 800-1300-tal.
Vissa skapelser är mer anakronistiska än andra dock, men det hör inte riktigt hit.
Jag satt och funderade på hur man kan göra något annorlunda. Jag tycker Midnight gjorde det när det kom. Synd bara att det är en D20 produkt.
Fler annorlunda saker skulle vara spännande att se i nya spel. Jag vill hitta något som får mig att sprudla av glädje och där min inre nörd blir fullkomligt i exstas över denna nya värld.
Vissa skapelser är mer anakronistiska än andra dock, men det hör inte riktigt hit.
Jag satt och funderade på hur man kan göra något annorlunda. Jag tycker Midnight gjorde det när det kom. Synd bara att det är en D20 produkt.
Fler annorlunda saker skulle vara spännande att se i nya spel. Jag vill hitta något som får mig att sprudla av glädje och där min inre nörd blir fullkomligt i exstas över denna nya värld.
Beastslayer
ROTN
Möjligt, men nu är det redan gjort.Poppe said:
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Det du vill ha känns mer som "nytt och fräscht i rollspel" och mindre "nytt och fräscht i fantasy".
Liksom, för min del verkar det ganska tydligt att vad Draugen vill ha är nyskapande settinginformation som inte upprepar samma gamla klichéer, medan det du kommer med är spelstilssnack av en dessutom ganska förutsägbar typ. Att säga "man ska inte ha mycket settinginformation!" har ju folk hållit på med under hela detta vårt indiedecennium sedan Ron Edwards gnällde på tjocka fantasyvärldar i Sorcerer & Sword. Jag har rätt svårt för det där: det är liksom varken efterfrågat eller nytt.
Nåja, för att inte bara vara gnällig utan också hjälpa tråden: jag tycker ofta att fantasy är en lek med klichéer, vilket i sig inte behöver betyda något. Det intressanta är för mig inte att helt och hållet slänga ut dem, utan snarare vrida till dem i en riktning som ännu inte har gjorts. Vissa twists är ju nu så gamla att de snarare får räknas som klichéer i sig (typ "alverna är högmodiga och onda" eller "orcherna är ädla vildar"). Det gäller att hitta mer egensinniga omtolkningar.
En annan bra sak är, tror jag, att inte vara rädd för att vara konstig. Trakorien, den bit settingbeskrivning från Ereb-tiden som har stått sig bäst, är ju i jämförelse med resten av materialet full med underligheter, medan resten av världen antingen är jordnära eller tråkfantasy. Att Trakorien är intressant kommer sig säkerligen av hopmosandet av disparata element (sumerisk mytologi, italienska stadsstater, gnosticism, modern kapitalism...) och av att det görs med den fingertoppskänsla som kommer sig av att man faktiskt förstår de inspirationskällor man använder sig av och inte bara plockar ytliga element från dem.
Liksom, för min del verkar det ganska tydligt att vad Draugen vill ha är nyskapande settinginformation som inte upprepar samma gamla klichéer, medan det du kommer med är spelstilssnack av en dessutom ganska förutsägbar typ. Att säga "man ska inte ha mycket settinginformation!" har ju folk hållit på med under hela detta vårt indiedecennium sedan Ron Edwards gnällde på tjocka fantasyvärldar i Sorcerer & Sword. Jag har rätt svårt för det där: det är liksom varken efterfrågat eller nytt.
Nåja, för att inte bara vara gnällig utan också hjälpa tråden: jag tycker ofta att fantasy är en lek med klichéer, vilket i sig inte behöver betyda något. Det intressanta är för mig inte att helt och hållet slänga ut dem, utan snarare vrida till dem i en riktning som ännu inte har gjorts. Vissa twists är ju nu så gamla att de snarare får räknas som klichéer i sig (typ "alverna är högmodiga och onda" eller "orcherna är ädla vildar"). Det gäller att hitta mer egensinniga omtolkningar.
En annan bra sak är, tror jag, att inte vara rädd för att vara konstig. Trakorien, den bit settingbeskrivning från Ereb-tiden som har stått sig bäst, är ju i jämförelse med resten av materialet full med underligheter, medan resten av världen antingen är jordnära eller tråkfantasy. Att Trakorien är intressant kommer sig säkerligen av hopmosandet av disparata element (sumerisk mytologi, italienska stadsstater, gnosticism, modern kapitalism...) och av att det görs med den fingertoppskänsla som kommer sig av att man faktiskt förstår de inspirationskällor man använder sig av och inte bara plockar ytliga element från dem.
Christoffer
It's all pig.
Beror såklart på hur mycket man skriver när man utgår från kartan, om man sammanställer namnlistor för de olika kulturerna, skriver ett par dikter från de södra stäpperna, namnet på ett par gudar, namnet på en hjälte som uträttade stordåd innan han föll för sin älskades svärd i ett krig som ingen längre minns vilka nationer som var inblandade i... osv. Då är du i närheten av vad jag är ute efter.Draugen said:Möjligt, men nu är det redan gjort.Poppe said:
Beastslayer
ROTN
Du gör precis vad du vill. Om du inte vill göra något allls, gör inget alls.
Vill du skriva dikter från de södre stäpperna så är du varmt välkommen.
Vill du skriva dikter från de södre stäpperna så är du varmt välkommen.
Christoffer
It's all pig.
Jag säger inte "lite setting är nytt och fräscht!". Tvärtom. Gärna massor, gärna djup och levande. Helt klart! Vad jag säger är att den settingen som uppkommer i och med protagonistens rörelser i en värld, som kan belysa dennes premiss och kanske också böja världen till att bli en symbol för premissen, är nytt och fräscht.
Fantasy, för mig, är egentligen mer en fråga om förklaringar (eller brist på sådana, snarare) och sagoinfluenser. Sedan har genren växt och har en massa egna troper och så...hjk said:
Men, överlag: Fantasy har ofta en mer eller mindre svartvit värld och ickeförklarad ickenaturvetenskapliga fantasterier t.ex magi eller gudar. Det tillsammans med att det ofta i litteratur etc följer en tydlig sagostruktur rent plotmässigt, är vad fantasy "är" för mig
Framförallt de där fantasterierna kan jag inte riktigt släppa. Är det fortfarande fantasy om allt är 100% naturvetenskapligt förklarat?
Därmed inte sagt att skillnaderna måste vara skarpa. Man kan ha scifi-fantasy, skräckfantasy eller whatever. När man stoppar in naturvetenskapligt förklarade orcher i en cyberpunkvärld blir det för mig inte en fantasyvärld, utan en scifivärld med fantasyinslag.
Så; där är mitt svar: Man kan ha fantasy i vilken miljö som helst, men slopar man både sagostrukturen i berättandet och de oförklarade eller ickenaturvetenskapliga fantastierierna, så är det inte fantasy längre.
Jag gillar själv mest Urban fantasy, eftersom en så stor del av trivseln i en värld för mig bygger på igenkänning och kulturella referenser. Jag har aldrig åkt häst och vagn (really!) men jag har åkt buss massor av gånger. Därför har jag lättare att svälja att bli anfallen av en medusa på en buss än när jag sitter i en vagn dragen av en häst: Jag kan miljön, jag behöver aldrig fråga SL om omständigheterna...
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Saker i stil med Conan då? Ingen sagostruktur, ingen svartvit moral och fantasterierna antyds ofta vara kvasivetenskapligt förklarliga på samma vis som Lovecrafts varelser.krank said:
Krille
Super Moderator
När jag började skriva på Skymningshem (ursprungsidén utan Andra Imperiet alltså) så var den ena tanken att göra en fantasyvärld med all dess parafernalia, om än i en annorlunda miljö, men där det där egentligen var fernissa och missuppfattningar som dolde att det egentligen var en science fiction-värld. (Den andra tanken var att visa att det gick att göra andra spelvärldar till Eon, men det blev så mycket slit med att modda systemet så att det passade att jag lade ner den till slut.)krank said:
Så, det finns drakar. Det finns troll. Det finns alver. Det finns orcher. Det finns magi.
...of sorts.
Drakarna var egentligen havslevande jättemonster. Troll var egentligen gamla robotar som blivit kvar. Alverna var en genmanipulerad soldatmänniskoras. Orcherna var egentligen världens inhemska stenåldersstamkultur, och mer utterliknande. Magin var antingen psi-krafter eller gammal teknik. Världen i sig var en måne kring en gasjätte ca 2000 ljusår från Jorden. Tiden var egentligen ca 3300 e.kr.
Men allt det där hade liksom glömts bort under sjuhundra år, och bortförklarats med att människor en gång i tiden var gudar som kastats ut från himlen på grund av sitt högmod.
Det funkade riktigt bra. I en kampanj så fick en rollperson veta att han hade Blodet, han var i rakt nedstigande led ättling till en gammal magiker som levde för sjuhundra år sedan. Magikern hade en kraftring med vilken han, och bara han eller hans ättlingar, kunde dominera världen. Och av den anledningen var alla ute efter honom.
Sen visade det sig att magikern var kapten på ett gammalt kolonistskepp, kraftringen var en gammal fusionsreaktor, och Blodet var ett genlås som aktiverade reaktorn om man hade rätt gensekvens.
Det fanns två problem med Skymningshem, som gjorde att jag inte slutförde det. Det ena var att när hemligheten väl avslöjats så var liksom spelet slut. Det andra var att spelarna höll på att slå ihjäl mig när de trodde att de hade spelat fantasy hela tiden, men egentligen hade spelat post-apokalyptisk scifi.