Re: Jag hoppas verkligen att det blir ett bra spel
Jag tycker förstås att spelet är bra.
Utmärkt. Det torde dock vara vanligt. Arfert gillar också sina spel, liksom...
Vad på hemsidan tycker du såg hafsigt ut?
Det mesta, tyvärr; det framstår som ett hopkok av främst just CF (om vilket, se nedan) och...öh...jag tänkte skriva Tsarryssland, men det ingår ju i CF också, så...ja, ett hopkok av CF, då
Jag tycker för min del att Castle Falkenstein fortfarande är ett mycket bra spel ur många synvinklar.
Om du vänder din blick till vänster ser du en lista med favoritspel, i detta fall mina. Här ingår Castle Falkenstein. Jag kan alltså inte annat än hålla med. När jag däremot ser ett annat spel som verkar vara Castle Falkenstein en gång till, då undrar jag, förhoppningsvis förståeligt, vad det spelet har för existensberättigande. Och det är, tyvärr, mitt intryck i ert fall: en spelvärld som (av vad jag har att tillgå) ter sig som ett plagiaristiskt subsegment av Castle Falkensteins fast med möglig revolutionshyllande politik översåsad. Som sagt, jag hoppas verkligen att jag har fel. Jag är inte dum, jag vill också ha spel jag gillar.
Jag blir också lite förvånad över kommentaren om revolutionsromantik. Det är ju en av ångpunkens allra viktigaste ingredienser.
Jag håller helt enkelt inte med. Primärt för att det faktiskt inte är en viktig ingrediens alls i någon ångpunk kag kommit över förutom den enda boken The Difference Engine, som jag antar kan räknas i nödfall ity det där finns ludditer. (Det är i och för sig inte heller revolutionsromantik utan bara en revolution, men låt gå för den i alla fall.) Sekundärt för att åtminstone jag inte alls behöver revolutionsromantik för att avnjuta ångpunk.
Addendum: När jag tänker efter är förresten China Miévilles Bas-Lagsvit, särskilt Iron Council, tjock med revolutionsromantik. Men så gillar jag den bokserien trots, inte på grund av, allt dylikt gruck.
Upproret mot världsordningen, gud, överheten o s v är starka element hos t ex Mary Shelleys Frankenstein och Jules Vernes En världsomsegling under havet, som ju är föregångare i genren.
Att inkludera Frankenstein och Världsomsegling under revolutionsromantik förutsätter en alldeles för vid definition av det begreppet för att åtminstone jag ska kunna känna igen och acceptera den. (Dessutom vill jag mena att ingetdera av verken är ångpunk utan gotisk SF respektive bara SF; steampunk är liksom tillbakablickande och ukronisk, medan Verne bara hittade på framtidsmanicker.) När jag pratar om revolutionsromantik avser jag mera specifikt hela vänsterrevoltapparaten, med Oktoberrevolutionen, Kina och allt det där. »Kommunismen förespråkar väpnad revolt« etc. Anarkosyndikalister som knappt kan stava till menschevik, sådant.
Det vore hemskt tråkigt om detta inte gick fram.
Jag kan bara hålla med, men tyvärr har det inte velat sig bättre, åtminstone i mitt fall. Jag önskar er likväl allt gott.
/Feliath — sit down, have a zeppelin