Nekromanti Nytt Trakorien-spel!
- Thread starter terje
- Start date
Christoffer
It's all pig.
Själv skulle jag använda Burning Wheel med inhackad infectionmekanik från Burning Empires.
Ärligt talat, jag kan inte tänka mig en kampanj om politiska intriger som inte har ett intressant sätt att lösa sociala konflikter på.
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,191
Äeh, så länge de inte är inne och syltar runt i min karaktärs huvud för mycket, och så länge de är väldesignade och inte bara där för sin egen skull tycker jag att regler för organisationer och politik är spot on!
Alltid gillat Ars Magica, läser just nu Rogue Trader och tycker att det är spännande. Just social ställning, handell, politik och maktkamp är så pass externt från själva spelutlevelsen att jag tycker att man kan sätta regler på det. Det viktiga är, i mitt tycke, att man håller själva spelakten i bakhuvudet och tänker på att förstärka den, inte ersätta den.
Nämnde jag att jag tyckte att RT verkar vara ett bra exempel på det här? Företagande som kan puttra på i bakgrunden, bilda äventyrsfrön eller bli scenarier i sig själva. Borde läsa REIGN...
Alltid gillat Ars Magica, läser just nu Rogue Trader och tycker att det är spännande. Just social ställning, handell, politik och maktkamp är så pass externt från själva spelutlevelsen att jag tycker att man kan sätta regler på det. Det viktiga är, i mitt tycke, att man håller själva spelakten i bakhuvudet och tänker på att förstärka den, inte ersätta den.
Nämnde jag att jag tyckte att RT verkar vara ett bra exempel på det här? Företagande som kan puttra på i bakgrunden, bilda äventyrsfrön eller bli scenarier i sig själva. Borde läsa REIGN...
QED?
/tobias
Det gjorde det visserligen, men reglerna för det fanns ju i äventyren. Där gav Drakar och demoners system ingen hjälp alls, utan äventyrsmakaren var tvungen att skapa nya regler för det han ville uppnå.
/tobias
Ett spel bör innehålla regler för det som är viktigt i spelet. Om politiska intriger är viktiga bör det finnas regler för det. Jag har inte sett något spel med intressanta regler för detta, tyvärr, men skulle gärna hitta ett.
/tobias
KostaFriaLigan
Warrior
Re: QED?
Helt sant, men ja tycker ibland det är acceptabelt att allt inte finns som regler i en regelbok, så slipper den bli "bloatad" och svår att starta upp med. Men vill man ha ett spel där intriger/fraktionsspel är det viktiga, så ska det finnas regelstöd för det -samtidigt, så närmar vi oss brädspelsmekanik när vi rör oss upp på makroplan, och då tror jag man släpper en viss typ av rollspel.Gurgeh said:
KostaFriaLigan
Warrior
Men det finns väl spel som hanterar maktfraktioner på olika sätt eller resurshantering, som politisk makt skulle kunna översättas i?Gurgeh said:
Det kanske det gör. Har du något exempel? (Det antyds att A Song of Fire and Ice ska innehålla det, men det har jag inte läst. Även Reign gör det nog, men det är samma problem där.
)/tobias
KostaFriaLigan
Warrior
Resurshantering på makroskala finns väl med i BE, bla inbyggt i WorldBurnern. Har ett minne av att jag har läst att det ska finnas ett enkelt system i Oskrivna blad för fraktionshantering (har förf. skrivit i nån tråd?)Gurgeh said:Det kanske det gör. Har du något exempel? (Det antyds att A Song of Fire and Ice ska innehålla det, men det har jag inte läst. Även Reign gör det nog, men det är samma problem där.
/tobias
Inte kollat SoFaI, men i RT finns det ett sätt att hantera "wealth". Jag menar bara att det finns en massa sätt att göra det på. Det kniviga är att bygga in det i ett scenario. Dvs hur ska jag (SL) vikta RPs handlin, vad leder det till frö makt/resurs ökning, minskning. Oftast löses det bäst i själva scenariot/äventyret. Jag började för något år försöka göra en sån "patch" till Coriolis baserad på BE/WorldBurnern men kom inte långt...
Det håller jag inte med om; det tankesättet förutsätter att det enda som kan vara intressant är det det finns regler om, när det i själva verket kan finnas en poäng i att inte sätta regler just kring det som är viktigt. Det finns inget som dödar känslan av personlig skräck, till exempel, så mycket som regler för skräck.Gurgeh said:
För egen del kan jag inte tänka mig något tråkigare i ett spel om politiska intriger än regler som styr sagda intriger.
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,191
Däremot tycker jag att regler för galenskap ofta lyfter fram känslan av skräck. Det är detta som System Matters borde betyda: inte att sätta en regel på allt man vill med, utan att varsamt lyfta fram de teman man vill spela på genom reglernas struktur.krank said:
Jag är nog till stora delar tvärt om. Jag älskar indikatorer och skit, visualiseringar om hur maktöverlägen glider omkring, stora intressenters påverkan på metaläget och hur metaläget kan påverka rollpersonerna och ännu mer hur de kan påverka metaläget. Att hitta bra sådana regler är absolut någonting som jag skulle vilja, jag har väl ett tjugotal mer eller mindre lyckade system hemma i byrålådan. Mest mindre dessvärre.krank said:
orsak och verkan
/tobias
Men när det gäller ett politiskt maktspel så vill man uppleva känslan att man kan påverka det med sin rollperson, och jag är övertygad om att den känslan upplevs som större om det är reglerna som bestämmer resultaten än om det är spelledaren som gör det. Det är egentligen inte konstigare än regler för strid. I ett spel där rollpersonerna förväntas slåss mycket (alla) är det helt självklart att om min rollperson vill slå orchen med sitt svärd så avgör reglerna om han lyckas. På samma sätt borde det vara självklart i ett spel om politik att det är reglerna som avgör om min rollperson lyckas övertyga greven att ställa sina resurser till förfogande.
/tobias
Jag är tvärtom där: Blir jag tillsagd av reglerna att min rollperson blir vansinnig så får jag, pun intended vansinnigt svårt att gestalta det med någon större inlevelse. Distansen mellan mig och rollpersonen växer, reglerna kommer ivägen.Etepete said:
Re: orsak och verkan
Eller ja, så ser jag på stridsregler iaf. Det är därför jag helst vill ha så enkla såna som möjligt, så att striderna faktiskt tar slut nån gång så man kan fortsätta med det roliga istället.
EDIT: Jag är alltså inte ute efter att mucka gräl; jag ifrågasätter bara självklarheten i uttalandet. Jag tror inte du kommer att bli övertygad direkt, utan känner mig egentligen nöjd i att ha demonstrerat att tankesättet "om det är intressant måste det ha regler" inte är universellt.
Nix. I spel där strid är tråkigt (alla) så måste det finnas regler för strid, för annars säger man bara "äh, ni vinner". Reglerna finns där för att göra något tråkigt till något nästan-överlevbart och addera åtminstone ett modikum av trovärdighet i det hela.Gurgeh said:
Eller ja, så ser jag på stridsregler iaf. Det är därför jag helst vill ha så enkla såna som möjligt, så att striderna faktiskt tar slut nån gång så man kan fortsätta med det roliga istället.
EDIT: Jag är alltså inte ute efter att mucka gräl; jag ifrågasätter bara självklarheten i uttalandet. Jag tror inte du kommer att bli övertygad direkt, utan känner mig egentligen nöjd i att ha demonstrerat att tankesättet "om det är intressant måste det ha regler" inte är universellt.
Rising
Vila i frid
Re: orsak och verkan
Om det är något som jag tycker är viktigt för intrigregler, så är det att de inte utgår från att spelledarpersoner är vandrande skattkammare med kodlås som rollpersonerna kan använda sina sociala färdigheter för att dyrka upp. Sådana regler klarar jag mig gärna utan.
Den sorts intrigregler jag skulle vilja ha är de som klarar att hantera resultaten av en plan såsom att öppet och offentligt förskjuta en medlem av ens organisation, fastän man i hemlighet avser att låta honom bli antagen av rivaliserande organisationer och därefter agera som dubbelagent åt en.
Sådant låter ju jättespännande i teorin, men funkar aldrig i faktiskt spel, eftersom det helt enkelt inte blir spännande att berätta om ens planer för spelledaren och sedan låta denne bestämma vad utfallet skall bli.
Men det viktiga är att det inte kommer handla om något så larvigt som ett färdighetsslag för att avgöra resultatet.
Fast att övertala någon att hjälpa en, det tycker inte jag är så mycket politik.
Om det är något som jag tycker är viktigt för intrigregler, så är det att de inte utgår från att spelledarpersoner är vandrande skattkammare med kodlås som rollpersonerna kan använda sina sociala färdigheter för att dyrka upp. Sådana regler klarar jag mig gärna utan.
Den sorts intrigregler jag skulle vilja ha är de som klarar att hantera resultaten av en plan såsom att öppet och offentligt förskjuta en medlem av ens organisation, fastän man i hemlighet avser att låta honom bli antagen av rivaliserande organisationer och därefter agera som dubbelagent åt en.
Sådant låter ju jättespännande i teorin, men funkar aldrig i faktiskt spel, eftersom det helt enkelt inte blir spännande att berätta om ens planer för spelledaren och sedan låta denne bestämma vad utfallet skall bli.
Men det viktiga är att det inte kommer handla om något så larvigt som ett färdighetsslag för att avgöra resultatet.
Re: orsak och verkan
I de flesta lösningar som jag klurat på så har jag valt en abstrakt lösning. Organisationer och grupperingar har ett antal värden såsom Finansiella tillgångar, Anseende och liknande och ett antal nyckelegenskaper såsom speciella kompetenser och nyckelpersoner. De bör också ha någon form av Inflöde, vad det nu må vara. Politiskt stöd, Finansiellt stöd eller liknande, troligen en kombination av flera saker.
Därutöver finns en modell för vad allehanda Angrepp mot organisationen har för effekt. Smutskastning, rån, mord, påverkan och dyl. För varje angrepp kan det sedan finnas någon form av flöde, ett antal steg som behöver genomgås för att Attacken skall lyckas, även dessa på en abstrakt nivå. Ytterligare utfläskning kan om man så önskar ges via speciella slumptabeller med speciella händelser, komplikationer etc.
Det som är fördelen med ett sådant system är att det för betraktaren av systemet blir tydligt hur organisationen påverkas av händelser. Beroende på hur man väljer sina indikatorer så kan man skapa ett böljande politiskt landskap.
Sedan är det upp till gruppen att bestämma hur mycket som skall synas och hur mycket som skall döljas.
I de flesta lösningar som jag klurat på så har jag valt en abstrakt lösning. Organisationer och grupperingar har ett antal värden såsom Finansiella tillgångar, Anseende och liknande och ett antal nyckelegenskaper såsom speciella kompetenser och nyckelpersoner. De bör också ha någon form av Inflöde, vad det nu må vara. Politiskt stöd, Finansiellt stöd eller liknande, troligen en kombination av flera saker.
Därutöver finns en modell för vad allehanda Angrepp mot organisationen har för effekt. Smutskastning, rån, mord, påverkan och dyl. För varje angrepp kan det sedan finnas någon form av flöde, ett antal steg som behöver genomgås för att Attacken skall lyckas, även dessa på en abstrakt nivå. Ytterligare utfläskning kan om man så önskar ges via speciella slumptabeller med speciella händelser, komplikationer etc.
Det som är fördelen med ett sådant system är att det för betraktaren av systemet blir tydligt hur organisationen påverkas av händelser. Beroende på hur man väljer sina indikatorer så kan man skapa ett böljande politiskt landskap.
Sedan är det upp till gruppen att bestämma hur mycket som skall synas och hur mycket som skall döljas.