Nekromanti [Off topic] Järnringens Mutant

[CapnZapp]

Tekniskt men inte lagligt, antar jag att fansen gjorde detta kort efter att Järnringen lade ned.

Jag ville inte säga det men...

 

[CapnZapp]

Standard? Det var ju inte så för RiotMinds, även om de VILLE att det skulle vara så. Så möjligtvis är det så för de som har lärt sig läxan.

Oh boy. Hur Riotminds gör skulle jag verkligen inte ta upp som typfall.

I något sammanhang...

 

[Mogger]

Oh boy. Hur Riotminds gör skulle jag verkligen inte ta upp som typfall.

I något sammanhang...

Ändå känns licensavtal inom rollspelsbraschen som typ Lex Paradox. Äger du varumärket ska du äga allt!

Jag tycker att det rimmar illa med upphovsrätten, eller åtminstone så jag uppfattat syftet med den.

 

[CapnZapp]

Det kan ju bero på att bizznizzen hos Paradox (Cabinet) uttryckligen går ut på att köpa upp licenser och sedan tjäna pengar på att licensiera ut dem.

Då har man ett starkt motiv till att skriva vattentäta kontrakt, menar jag. Om man dessutom är baserad i USA blir kontrasten till det svenska helylle-hemmasnickrandet hyfsat skarp.

 

[Mogger]

Det kan ju bero på att bizznizzen hos Paradox (Cabinet) uttryckligen går ut på att köpa upp licenser och sedan tjäna pengar på att licensiera ut dem.

Då har man ett starkt motiv till att skriva vattentäta kontrakt, menar jag. Om man dessutom är baserad i USA blir kontrasten till det svenska helylle-hemmasnickrandet hyfsat skarp.

Precis. Men jag tolkade Marco som att han betraktade deras tillvägagångsätt som prejudicerande, vilket jag tycker skulle vara en olycklig utveckling.

Det här är nog ämne för en egen tråd när jag tänker efter. Återkommer.

 

[PAX]

Att äga ett varumärke kan inte betyda att du äger allt som har producerats under varumärket. (Antagande) Produktionen (skrivet material i detta fall) tillfaller oftast företaget och om företaget upphör (konkurs) så finns ingen ägare till produktionen. Såvida ingen annan/företag köper upp företaget och/eller varumärken. Så tolkar jag det hela. Så jag misstänker att även om man köper upp endast ett varumärke, betyder det inte per automatik att all tidigare produktion under varumärket tillfaller den nya ägaren. Men detta är en fråga som bör ställas till PRV.

 

[Rymdhamster]

Så jag misstänker att även om man köper upp endast ett varumärke, betyder det inte per automatik att all tidigare produktion under varumärket tillfaller den nya ägaren.

Nej, inte _per automatik_. Men det kan göra. Det beror på om det har skrivits några särskilda avtal i frågan, och vad de avtalen i så fall säger.

 

[CapnZapp]

Precis. Men jag tolkade Marco som att han betraktade deras tillvägagångsätt som prejudicerande, vilket jag tycker skulle vara en olycklig utveckling.

Det här är nog ämne för en egen tråd när jag tänker efter. Återkommer.

Du får gärna starta en ny tråd, men för mig räcker följande kommentar:

Det du kallar prejudicerande kallar jag professionalisering. (Dessutom tror jag din term är missvisande, det är verkligen inte Cabinet som satt trenden här - Cabinet är bara förste "svensk" på den internationellt hårdpumpade bollen)

Inget fel på svenskt helylle-hemmasnickrande. Så länge det inte finns stora pengar i det.

Så fort det handlar om pengar börjar man spela i jänkarnas liga, och då gäller det att kunna sina grejer.

Som en aside: tolka inte mig som att Para...cabinet vore ett moneygrubbing faceless corporation. Fredrik M har gjort massor för den svenska rollspelsbranschen (typ "startat den"?). Att han behöver hitta ett sätt att själv tjäna en hacka känns fullt naturligt - han är nog inte en sån där poet som lever på beröm och absint... Hade Cabinets villkor varit helt orättvisa hade nog inte företag som gamla Järnringen eller Fria Ligan kunnat uppfylla sina rollspelsutgivardrömmar

 

[Sapient]

Att äga ett varumärke kan inte betyda att du äger allt som har producerats under varumärket. (Antagande) Produktionen (skrivet material i detta fall) tillfaller oftast företaget och om företaget upphör (konkurs) så finns ingen ägare till produktionen. Såvida ingen annan/företag köper upp företaget och/eller varumärken. Så tolkar jag det hela. Så jag misstänker att även om man köper upp endast ett varumärke, betyder det inte per automatik att all tidigare produktion under varumärket tillfaller den nya ägaren. Men detta är en fråga som bör ställas till PRV.

Som Rymdhamster säger, nej det finns ingen automatik i det. Men i praktiken finns det en koppling. Konkursboet har både rätten till varumärken och alla andra immateriella rättigheter som det "levande" företaget ägde.

Det är säkerligen så att kontrakten täcker båda sakerna - det vågar jag garantera utan att ha sett dem.

I "BOKEN" (som Dante kallar den, alltså "Bland Mutanter, Drakar och Demoner") står också en förklaring från Fredrik Malmberg om hur de förde över rättigheterna efter Targets konkurs till Paradox. Så det finns heller ingen automatik som "låser in" rättigheterna i det företag som en gång tog fram materialet.

I rättslig mening finns det en ägare. Företaget ersätts av ett konkursbo. (Som lite fungerar på samma sätt som ett dödsbo efter en fysisk person.) Det är en juridisk person som är en fortsättning på företagets juridiska person, men har mindre egna rättigheter än företaget hade. Om inget annat händer, ingen övertar rättigheterna, så "vilar" de i konkursboet tills de löper ut. Ett konkursbo ska alltid ha en utsedd person som företräder det, så att det i princip (men kanske inte alltid i praktiken, om det går lång tid) ska gå att få tag på någon som är behörig att fatta beslut om eventuella kvarvarande rättigheter.

 

[Leon]

Fredrik M har gjort massor för den svenska rollspelsbranschen (typ "startat den"?). Att han behöver hitta ett sätt att själv tjäna en hacka känns fullt naturligt - han är nog inte en sån där poet som lever på beröm och absint...

Lite som Paul McCartney...

 

[PAX]

Som Rymdhamster säger, nej det finns ingen automatik i det. Men i praktiken finns det en koppling. Konkursboet har både rätten till varumärken och alla andra immateriella rättigheter som det "levande" företaget ägde.

Det är säkerligen så att kontrakten täcker båda sakerna - det vågar jag garantera utan att ha sett dem.

I "BOKEN" (som Dante kallar den, alltså "Bland Mutanter, Drakar och Demoner") står också en förklaring från Fredrik Malmberg om hur de förde över rättigheterna efter Targets konkurs till Paradox. Så det finns heller ingen automatik som "låser in" rättigheterna i det företag som en gång tog fram materialet.

I rättslig mening finns det en ägare. Företaget ersätts av ett konkursbo. (Som lite fungerar på samma sätt som ett dödsbo efter en fysisk person.) Det är en juridisk person som är en fortsättning på företagets juridiska person, men har mindre egna rättigheter än företaget hade. Om inget annat händer, ingen övertar rättigheterna, så "vilar" de i konkursboet tills de löper ut. Ett konkursbo ska alltid ha en utsedd person som företräder det, så att det i princip (men kanske inte alltid i praktiken, om det går lång tid) ska gå att få tag på någon som är behörig att fatta beslut om eventuella kvarvarande rättigheter.

Precis vad jag försökte formulera men kanske missade poängen. Varumärken i sig själva har inget ägande under sig. Antar jag. Så frågan är om exempelvis Mutant, Kult, Conan the Barbarian bara är ägda varumärken eller en del av ett uppköpt bolag med rätt till tidigare producerat material? Jag vet inte.

Men det verkar ju som så att ägandet av inkråmet fördes vidare tillsammans med varumärkena.

Riotminds? Äger de bara varumärket Drakar och Demoner? Eller även tidigare produktion?

 

[Staffan]

Jämför med Wizards of the Coast som nu betalar folk för att scanna in gamla moduler. Att ge en random snubbe på internet 50 dollar är mycket billigare än att försöka leta fram originaldokumenten och att betala lön till en anställd.

När det gäller D&D handlar det om saker från 2002 och tidigare. Det är mycket möjligt att originaldokumenten inte längre finns (även om man kan tycka att de borde lärt sig sin läxa efter att en gång tidigare bett folk skicka in sina böcker för att scannas). Kraven de har på scansen är även rätt höga - det skulle inte förvåna mig om de har funderingar på att låta folk köpa dem som print-on-demand också (vilket de inte gör med nuvarande D&D-saker).

 

[Mogger]

Du får gärna starta en ny tråd, men för mig räcker följande kommentar:

Det du kallar prejudicerande kallar jag professionalisering. (Dessutom tror jag din term är missvisande, det är verkligen inte Cabinet som satt trenden här - Cabinet är bara förste "svensk" på den internationellt hårdpumpade bollen)

Inget fel på svenskt helylle-hemmasnickrande. Så länge det inte finns stora pengar i det.

Så fort det handlar om pengar börjar man spela i jänkarnas liga, och då gäller det att kunna sina grejer.

Som en aside: tolka inte mig som att Para...cabinet vore ett moneygrubbing faceless corporation. Fredrik M har gjort massor för den svenska rollspelsbranschen (typ "startat den"?). Att han behöver hitta ett sätt att själv tjäna en hacka känns fullt naturligt - han är nog inte en sån där poet som lever på beröm och absint... Hade Cabinets villkor varit helt orättvisa hade nog inte företag som gamla Järnringen eller Fria Ligan kunnat uppfylla sina rollspelsutgivardrömmar

Kort; jag är alltså professionell designer och jag har i mitt professionella yrkesliv aldrig ens hör talas om den typen av krav, och om jag hade gjort det så hade jag å min sida ställt ganska saftiga motkrav. Det har inget med pengar att göra. Rollspel har inte med pengar att göra.

Alltså, min poäng är att; ja, paradox/cabinet/whatever har en syn på varumärken/upphovsrätt som jag inte tror är rimlig att på bred front applicera på svensk rollspelmarknad. För att den bygger på principer som kanske är rimliga om man snackar om varumärken som Conan och Star Trek, men bör inte ses som standard när vi snackar svenska rollspellicenser.

Det blir ett fullständigt skevt förhållande mellan de som faktiskt bidrar till att hålla rollspelscenen levande och de som vill hindra folk från att profitera på den. Vilket liksom inte ens är möjligt!

Hypotetiskt exempel:
Säg att jag vill återuppliva Khelataar. Jag får då:
1) Pröjsa för att att få lov att använda varumärket Khelataar.
2) Överlåta allt material jag producerar till varumärkeshavaren.
3) "anställa" frilansare utan att kunna avlöna dem.
4) Inte ta ut någon lön (för det räcker det inte till).

Att då snacka om professionalism är märkligt,
För det är en inte en ekonomiskt fungerande bransch.

PS. Jag har fått i mig en del öl/vin/rom så sorry om jag svamlar.

 

[Jimmy]

PS. Jag har fått i mig en del öl/vin/rom så sorry om jag svamlar.

Helt okej, jag blir bara avis.

 

[Mogger]

Hade Cabinets villkor varit helt orättvisa hade nog inte företag som gamla Järnringen eller Fria Ligan kunnat uppfylla sina rollspelsutgivardrömmar

Nu var ju det ju en starkt bidragande orsak till att gamla Järnringen inte förnyade licensen, så det argumentet håller ju inte. Och vad FL har för avtal vet jag inte, så i det fallet blir det ren spekulation.

 

[Klaatu]

Tekniskt men inte lagligt, antar jag att fansen gjorde detta kort efter att Järnringen lade ned. Komplett med Fenix-artiklar osv.

Det är inte så roligt med fult olagligt inscannrade produkter. Man vill ju se dem i sin fornstora glans!

Tyvärr tror jag att även om rättighetsfrågan hade varit löst så finns det inte pengar tillräckligt i det för att motivera någon från att sitta och arbeta fram ett släpp. Det är tyvärr nästan aldrig så enkelt att man bara kan "ta en fil": man behöver nästan alltid justera något, och då behöver man det program som användes en gång i tiden, och vem äger det programmet etc osv... så inte ens "rent tekniskt" behöver det vara "lätt".

Här var det många mörka moln. Litet "mek" går ju inte att undvika men har man tillgång till originalen i datorn så behöver det inte ta en sådan himla lång tid.

Så vilka måste övertalas att ge sitt godkännande för att befrielsen av M:UA skall kunna ske?

Så Cabinet, Gamla Järnringen och ev. Fria Ligan måste ge sitt godkännande. Kom vi fram till om enskilda skribenter, illustratörer och liknande också behövde ge sitt godkännande?

 

[nyvinter]

Så Cabinet, Gamla Järnringen och ev. Fria Ligan måste ge sitt godkännande. Kom vi fram till om enskilda skribenter, illustratörer och liknande också behövde ge sitt godkännande?

Som licensägare vill du inte ge tillgång till en gratisversion medan du redan har en som ger inkomst. Dels hugger du den nuvarande licenshyrare i ryggen och dels så går det liksom emot affärsidén.

 

[Sapient]

Här var det många mörka moln. Litet "mek" går ju inte att undvika men har man tillgång till originalen i datorn så behöver det inte ta en sådan himla lång tid.

Det beror på vilket program som användes i original och hur många år sedan. Även program uppdateras - eller försvinner - och det gör ibland (men inte lika ofta som programversioner) att filformat ändras och inte längre är bakåtkompatibla.

pdf-formatet har (utifrån dessa aspekter - det är inte det samma som vad de nuvarande versionerna kallas) ändrats tre ggr. Det gör att det idag kan vara svårt att ena öppna en tidig pdf, version 1 av språket. (Då var den filen nästan identisk med den sk postscript-fil som skickades till en laserskrivare - kunde du "fånga den" kunde du också öppna den med en texteditor, skriva "%%pdf" i början av filen och spara den med ändelsen .pdf så var det en pdf-fil. Numera kan du inte öppna en pdf-fil utan programvara som kan läsa dem pga formatet...

Så gamla original är inte alltid en lösning. Eftersom M:UA grundbok gavs ut 2001 kan det mycket väl vara ett problem idag - om inte boken tex nytrycktes så att det finns mer aktuella filer.

Det om de rent tekniska kraven.

Så Cabinet, Gamla Järnringen och ev. Fria Ligan måste ge sitt godkännande. Kom vi fram till om enskilda skribenter, illustratörer och liknande också behövde ge sitt godkännande?

Ja, sannolikt är det så. Det beror på vad för slags överenskommelse som slöts med skribenter och illustratörer - om de då medgav att permanent föra över sina rättigheter, för ett obestämt antal framtida publiceringar/publiceringsformer (det senare inte minst viktigt) så behövs det inte nya tillstånd.

Men det är lite samma diskussion som vi för parallellt, det är en betydligt "tuffare" deal. Särskilt i en bransch som omsätter så pass lite. Om det skulle vara så att ett spel säljer slut och ska nytryckas, så är den produktionen betydligt billigare (även om små korrigeringar - errata - görs så att en ny produktionsfil tas fram, så nyskrivs ju inte allt, layoutas om, nya illustrationer etc). I princip är det ju det kan finnas pengar att faktiskt betala royalties mm.

 

[Sapient]

Som licensägare vill du inte ge tillgång till en gratisversion medan du redan har en som ger inkomst. Dels hugger du den nuvarande licenshyrare i ryggen och dels så går det liksom emot affärsidén.

Det beror ju helt på om licensägaren bedömer att a) de två versionerna konkurrerar och b) det på något sätt kan skada licensen/varumärket att återutge den äldre versionen.

Om inte, så är det ju fullt möjligt att tänka sig - det tycks ju vara så WotC resonerar numera. De har ju som sagt gått ut och efterlyst scanningar av en massa saknat material i äldre utgåvor, som inte fanns med i de som gjorts tillgängliga som "gap-filler" i väntan på 5:an.

EDIT: De kan ju rent av se en fördel med det, även om den inte kan mätas i omedelbara intäkter - så som tex att hålla kvar spelare vid det egna varumärket, istället för att de ska söka sig till någon konkurrent. Det kan ju vara så att WotC tex vill att folk hellre spelar AD&D istf någon OSR-klon. De tjänar inga intäkter på något av det, men skapar större kundlojalitet - och det kan alltid leda till andra positiva effekter, eller iaf lite marginalförsäljning kanske.

 

[CapnZapp]

Nu var ju det ju en starkt bidragande orsak till att gamla Järnringen inte förnyade licensen, så det argumentet håller ju inte. Och vad FL har för avtal vet jag inte, så i det fallet blir det ren spekulation.

Jag har aldrig sett dem säga licensen var orättvist dyr.

Bara för dyr för dem, dvs att den kostar pengar.

Med tanke på att deras kulturgärning var över, att de inte hade drivkraften kvar för fler produkter, måste ju inte priset vara högt för att vara för högt.