Nekromanti Ointresserade spelare eller?

[Johan Sundkvist]

Det förefaller så att ett litet problem har uppstått inom min spelgrupp och vore tacksam för konstruktiva förslag. Detta slog mig under vårt senaste spelmöte. För att istället spela, ha det gemytligt och kul, vill de hellre diskutera regelfrågor, samt att de ifågasätter mina beslut som spelledare. Visst kan det finnas en del kritik som jag kankse bör tar till mig, men ett engagemang från båda "sidor" skulle öka stämmingen. Det känns inte speciellt motiverande att förbereda en spelsession i ett antal dagar innan och sedan mötas av oengagerade spelare som hellre ifrågasätter och diskuterar hur en speciell regel skall användas istället för att ha en rolig stund. För det är vad jag vill uppnå: att ha en social och rolig stund. jag får nästan känslan av att de tappat intresset, men det finns även ting som motstrider det faktumet. Men jag får i alla fall känslan av det. Att inte mötas av respekt då jag engagerat mig för att alla skall ha kul och sedan endast se det raseras är mycket frustrerande. Har någon något bra konstruktivt förslag hur jag skall få dem mer engagerade, intresserade och finna det roligt. Dessa problem har aldrig tidigare uppstått, men av någon anledning är det blivit så nu. Jag kan i och för sig ej hävda att all skuld skall läggas på deras axlar, säkerligen har även jag haft ett finger i spelet, men faktumet kvarstår, är de ointresserade av rollspel eller kommer de endast för att ifrågsätta mina beslut (som på intet sätt verkar vara orationella)? Vore kul och höra era synpunkter och förslag. Jag måste finna ett sätt att väcka gnistan till liv, den gnista som alltid tidigare funnits...

//Johan

 

[Krille]

Kan det vara så enkelt att ni har tröttnat på det spel som ni spelar nu? Har du provat att helt enkelt byta till ett helt annat spel som ni inte spelat tidigare, och se om upptäckarlustan kan dra igång intresset igen?

 

[Johan Sundkvist]

Tyvärr har jag försökt även det. Faktum var att det var ett rollspel med ett stort kontrast i jämförelse med de tidigare (DnD till In the Dark). Situationen kanske inte var det samma, dock kvarstod problemet med bristande engagemang, och endast ifrågasättande, kanske inte i samma grad, men likväl. Jag har försökt att reflektera över vad som kan vara problemet, och för mig verkar det vara så att om man spelar ett regeltung spel (där de i smärre mån är i vägen, såsom DnD) så vill de diskutera regler, och om man spelar ett spel som är någorlunda mer fritt till sin form (såsom In the Dark) kan det gå något lättare men fortfarande möts jag av bristande engagemang. Kanske borde jag testa något som berör dem, eller kittlar deras fantasi i en högre grad...hmm...jag står utan svar...det är därför jag vänder mig till er...

//Johan

 

[Eksem]

Jag lär vara en av de få som aldrig någonsin upplevt det här, men jag vet inte, ingen jag har spelat med har någonsin varit särskilt klipsk på att förstå regler (just nu sitter jag och sliter mitt hår i ett försök att lista ut om man får använda de FP man får för STY för att köpa FV i en SMI-färdighet eller inte i DoD6, t.e.x) och det har varit lite så att det är jag som har lärt mig reglerna och varit SL för att jag har köpt böckerna. Mina spelare har ungefär ett hum om hur BRP-spel fungerar generellt, och slår de tärningar jag säger åt dem att slå, men mycket mer än så är det inte.

Jag undrar förstås genast vilken typ av person som faktiskt uppskattar att diskutera regler, egentligen? Vad har man att tjäna på det? Man känner förmodligen att SL utnyttjar regelverket för att sätta käppar i hjulet på ens stackars rollperson, istället för att använda dem för att objektivt bedöma en situation.

Eller upplever man kanske t.o.m. att man själv som spelare kan använda regelsystemet för att sätta käppar i hjulet för SL?

Oavsett känns det litet som att spelet inte är ett samspel mellan dig som SL och dina spelare, utan ett konfliktspel, där du sätter dina intriger/fällor/SLP/monster mot spelarnas rollpersoner för att se vem som är listigast.

Och det är väl där du ska börja. Om du tar det rakt av med spelarna, eller försöker förändra spelet är väl upp till dig, men jag skulle försöka jobba bort SL mot Spelarna-känslan och försöka få in lite mer utav SL med Spelarna-känsla.

 

[Johan Sundkvist]

Jag uppskattar ditt inlägg och faktum är att du fokuserar på det som kan vara en del av problemet.

Oavsett känns det litet som att spelet inte är ett samspel mellan dig som SL och dina spelare, utan ett konfliktspel, där du sätter dina intriger/fällor/SLP/monster mot spelarnas rollpersoner för att se vem som är listigast.

Jag kan tyvärr hävda att det inte är ett samspel, dock har det alltid varit så oberoende vilken SL som spelleder. Gruppen har en viss tendens att se SL som en fiende, som man måste överkomma. Självfallet kanske även jag utifrån detta perspektiv bidrar till att denna konflikt förvärras, men jag vill hellre främja att samspelet mellan SL och spelarna skall vara något konstruktivt, något som bringar glädje.

Man känner förmodligen att SL utnyttjar regelverket för att sätta käppar i hjulet på ens stackars rollperson, istället för att använda dem för att objektivt bedöma en situation.

Visst kan man felbedömma en situation och utnyttja reglerna till sin favör, men det skulle bara förvärra situationen. Som alla SL försöker jag vara objektiv för att beskriva en situation, istället diskuterar de ifall regeln kan användas i det sammanhanget och på det sättet. Vad ska man svara då? Jag brukar säga att de i sådana fall har samma rätt att använda regeln på samma sätt. Men jag föredrar att inte diskutera regler eftersom det förstör stämning och tar bort koncentrationen och försöker därför komma med en lösning snabbt.

Jag vet om jag blev som mycket klokare av vad jag nu svammlat om...

//Johan

 

[Sitor]

Varför annars inte pröva ett spelmöte HELT utan regler?
Ge ett gäng karaktärer namn, bestäm personlighet eller utgå från tidigare och börja spela. SLs ord är lag, spelarna har inga regler att gnälla på eller beslut att argumentera om utan kan koncentrera sig på att spela sina karaktärer.

Kan vara värt ett försök...

 

[anth]

Ditt problem är vanligare än du tror..

Entomophobiac startade en tråd i det här formuet den 5:e november som hette Regelvetare.
Walium startade en tråd i det här forumet den 3:e november som hette Uttråkade spelare.

Ett par tips:
Fråga spelarna vad de tycker är bra/dåligt med spelet.
(jag vet att många spelare inte tycker om att svara sanningsenligt om det innebär kritik mot spelledaren, men det är iallafall värt ett försök)
Allt spelarna säger - säger även deras rollpersoner. De flesta spelare brukar skärpa sig när man beskriver hur konstigt omgivningen ser på rollpersonerna då rollpersonerna börjar tala om färdighetsvärden och tärningsslag.

 

[Boll]

Vi har i min spelgrupp haft problem inte helt olika dina. När vi spelade D&D, så var det alltid någon som skulle kolla igenom en massa regler innan vi började, hitta nya 'häftiga' kombinationer av klasser för att bli så bra som möjligt, fuska fram bra grundegenskapsslag, köpa onödigt mycket magiska föremål etc.

Allt detta ledde till att det inte blev någon vidare kul stämning i gruppen alls, och jag funderade ett tag på att prova att spela med en annan lokal spelgrupp. Det lugnade dock ner sig när vi bytte tillbaka till DoD6, och blev tillslut bra igen när vi började spela EON.

Min poäng är att dina spelare säkert har anledningar att titta igenom reglerna, samt att påpeka när du inte använder dem på korrekt sätt (tro mig, jag vet - jag gjorde själv så mot våran SL) - felet med det är dock att stämningen sjunker i botten. Vad vi gjorde i våran spelgrupp var att (genom förslag av våran SL) helt enkelt strunta i att läsa reglerna (vi spelare då), och överlät det helt till SL. På så sätt kan man inte som spelare börja påpeka när SL inte kan reglerna helt, och således inte förstöra stämningen på grund av det i alla fall.

Sedan tror jag att spelare kan bli lite uttråkade från tillfälle till tillfälle, och då är det kanske bra att slänga in lite mer 'action', eller intriger, eller vad dina spelare nu gillar. En halvtimmes paus från rollspelandet gör också gott ibland, särskilt med lite förfriskningar och en nypa luft.


Hoppas att det löser sig för dig och din spelgrupp, jag vet hur tråkigt det kan bli.

 

[Ithaqua]

Det här är verkligen ett ständigt återkommande problem, inte bara för frustrerade spelledare, utan även för sedermera uttråkade spelare; Jag vet iofs inte vad du är Gm/Dm för, men vissa system inbjuder dessvärre till det eviga "regelbögeriet" som vi kommit att kalla det.. Det behöver inte vara ett bevis på ointresse bland dina spelare, de är ju uppenbarligen intresserade nog för att studera reglerna..*S* Däremot tror jag att man dessvärre behöver vara mer auktoritär som spelledare, och se till att fokus ligger mer på äventyren och den fortgående berättelsen bland spelarna. Hur man ska gå tillväga kan jag nog inte uttala mig om innan jag har mer bakgrundsinformation.

Vilket spel? Vilken värld? Något specifikt scenario där du märkte att det började "spåra ur"? Hur, och om vad, yttrar sig "regelvetarna? Do tell..

 

[Johan Sundkvist]

men vissa system inbjuder dessvärre till det eviga "regelbögeriet" som vi kommit att kalla det..

Tyvärr så har just D&D en viss tendens att bli ett rent "regelbögeri", och av någon anledning vill spelarna att regelerna skall vara så korrekta som möjligt, vilkte tar fokus bort från äventyret, vilket jag tycker är tråkigt. Rättvis och konsekvent anser jag en SL skall vara även fast det stundom är svårt att nå upp till det, men om jag som SL tillämpar en regel på ett annorlunda sätt skall spelarna ha samma rätt med samma regel. Jag tycker inte att det spelar så stor roll, jag tycker upplevelsen är det viktigaste. Just regelfrågorna brukar främst komma upp då vi spelar D&D, men jag antar att det breor just på dess tendens att bli just regelfixerat. Då vi spelar exempelvis något från någon annan genre såsom In the Dark, är regelfixeringen inte lika påtagande, men snarare så falnar engagemanget...

Hittills har vi endast spelat färdigskrivna scenarion/äventyr (och jag anser att det inte är något fel med det), men börjar överväga att ta mig tid att skriva något eget, för att på så sätt anpassa det till min spelgrupp för att på så sätt öka engagemanget, men om regelfixeringen fortfarande kvarstår har det ju ingen betydelse...

//Johan

 

[Cad]

bladder..

Rollspel för mig är något som är roligt, oavsett om jag är spelare eller sl. Därför ser jag till att försöka ha så roligt som möjligt vid varje speltillfälle (vilket inte är så ofta längre iom barn o familj). Som sl brukar jag slänga ut lite olika hintar åt olika håll för att se om rp:na napparpå någon av dem. Jag ger dem ganska stor valfrihet för att de ska känna att deras karaktärer har en möjlighet att välja vad de ska göra. Utefter deras val rullar historien på och det är till stor del de som styr handlingen medan jag som sl ser till att handlingen rullar på och att de får utmaningar längs vägen till målet.. (ganska mkt fisktank?)
Som spelare låter jag våra sl:ar helt och hållet sköta reglerna även om jag ibland kan dem mer eller mindre.. Min roll som spelare är att spela min karaktär och interagera med omgivningen i spelvärlden och helt enkelt ha skoj och ta del av/bli delaktig i "sagan". Min roll som spelare är inte att sköta reglerna (om inte sl frågar).

När vi spelar Harn (nästan det enda jag spelar nu för tiden) har sl lämpat över en stor del av stridsregelskötandet till spelarna (och delat ut xp till de som lärt sig stridsreglerna). Detta har medfört att alla spelarna mer eller mindre kan stridssystemet ganska flytande. Eftersom alla kan reglerna uppstår nästan aldrig regeldiskussioner + att striderna går fortare och har mer flyt.
Skulle det vara oklarheter om någon situation så rättar man sig efter det spelledaren säger för att undvika avbrott i spelet.
Detta kanske vore nåt att införa hos er?

Har du pratat om ditt problem med dina spelare? De kanske har något bra förslag på hur problemet ska lösas...iaf blir de uppmärksammade på hur du känner och det kanske leder till någon förändring? Kanke det verkligen är så att en del av spelarna verkligen håller på att tappa intresset och att regeldisskussionerna är en början på att lägga av med rollspelet för att andra intressen tar över.

Vet inte om detta inlägg är till nån hjälp..blev mest massa bladder om hur jag ser på det och hur vi spelar..men iaf..

/Christer

 

[Johan K]

Kan du "ta ledigt" från Sl:andet & be nån annan Sl:a så får de känna på hur det är när man planerat ett möte & det bara blir regeldisskutioner...
Eller så kanske man bara ska ha ett disskutera-regler-möte, så man får klarhet i vilka regeler som skla gälla.
Senså tycker jag att du kan slå näven i bordet & säga att det är DU som är sl & inte de andra. Så därför har du företräde till din tolkning av reglerna.
Men viktigast av allt tror jag nog att det gäller att snacka om det hela !
Hopaps att det löser sig !

 

[Basenanji]

Spelare som inte klarar av att förlora...(lite OT)

När vi spelade D&D, så var det alltid någon som skulle kolla igenom en massa regler innan vi började, hitta nya 'häftiga' kombinationer av klasser för att bli så bra som möjligt, fuska fram bra grundegenskapsslag, köpa onödigt mycket magiska föremål etc.

Visst- detta känner jag igen. Ibland är det som att vissa spelare inte klarar av att inte få "boosta" sina rollpersoner.
Ibland får jag känslan av att det är detta som ÄR rollspel; att man listar ut exakt hur man ska spela/generera en karaktär/delta i en dialog/etc för att aldrig hamna i underläge gentemot spelvärlden eller andra SLP.

När jag är spelare brukar många förundras över hur bleka mina rollpersoner ter sig i andras ögon. "Åmme, det där är ju en vanlig Svensson...skärp dig, fort som fan!"

Jag hävdar då att det finns nyanser de missar.

---

Ta ett snack med dina spelare. Diskutera ordentligt där alla parter får säga sitt. Det får bli mitt råd till dig, Johan.


Lycka till!
/Basenanji

 

[Boll]

Re: Spelare som inte klarar av att förlora...(lite OT)

Personligen tror jag att detta är ett verk av Wizards, eftersom 'powerplay' är något som de tror att många ungdomar gillar. Titta bara på alla nya tillägg till Neverwinter Nights - du kan gå upp till lvl 30 nu, och bli (om möjligt) ännu mer oslagbar.

Det har liksom alltid varit 'dungeoncrawling' och drakdödande som huvuduppgift i Dungeons And Dragons, rollpersonens personlighet har man näst intill struntat i.

Jag märkte efter ett tags spelande av D&D att våran spelgrupp förvandlats till ett gäng fuskande, giriga, överbiffade kobolder, och det var inte kul kan jag säga.


Vi har - som du nämnde ovan - folk i gruppen som nästan får ångest om de inte får en über-rollperson. Kompensation för något annat kanske?

En kille skulle göra en karaktär till EON, och blev sur för att han slog fram så dåliga grundegenskapsvärden (han hade en 17, en 15, ett flertal 10:or, och några lägre), sedan var han på väg att göra en ny karaktär för att det verkade som om han bara skulle lyckas med ETT av sina framgångsslag (tror att de heter så).

Han skulle prompt lyckas med alla tre, annars var rollpersonen tråkig. Sen ville han slå om några slag på bakgrundstabellen, för han hade fått 'Kontakt'. Han ville ha en 'Fysisk Egenskap', då helst den som låter en slå om sin Styrka med 2T6+9, istället för 3T6.

Men han har lugnat ner sig lite sedan vi spelade D&D i alla fall.

 

[Eksem]

"Senså tycker jag att du kan slå näven i bordet & säga att det är DU som är sl & inte de andra. Så därför har du företräde till din tolkning av reglerna."

Nä, det tror jag får motsatt effekt. Jag tror inte att man ska skaffa sig spelarnas respekt genom att skälla på dem och försöka höja sin egen roll över deras. Det är bättre att sikta på att alla betraktar varandra som samarbetande jämlikar, inte motståndare.

 

[Johan K]

Jaoo..

Nä, det tror jag får motsatt effekt. Jag tror inte att man ska skaffa sig spelarnas respekt genom att skälla på dem och försöka höja sin egen roll över deras. Det är bättre att sikta på att alla betraktar varandra som samarbetande jämlikar, inte motståndare.

Nejnej, inte ska man skälla på dem, kanske skriv lite fel där. Vad jag försökte menade är att just under själva speltillfället har man inte tjatar om regler utan det är just vid det tillfället som det spelas som Sl har mer rätt.
Men annars så är det ju självklart att man är jämnlika.

 

[Guest]

Jag hade samma problem i Neotech för ett tag sen. Det gick så långt att spelare började bråka med varandra och med mig. Så vi pratade igenom det och beslutade oss för att ta en paus som höll i sig i ett halvår. Efter dett drog vi igång en lågmäld Eon-kampanj där spelarna drev ett värdshus tillsammans, alltså väldigt lite regler, det gick faktiskt flera veckor utan att jag behövde slå ett enda slag.
Detta funkade väldigt bra, spelarna visste att de inte kunde tävla mot varandra, det fanns absolut inget utrymme för powergaming och reglerna spelade väldigt lite roll.
Jag tror inte friform är lösningen på problemet, eftersom jag tror att spelarna upplever att sl är deras fiende, att då ta ifrån dem det enda maktmedlet de egentligen har, regler, är nog inte så smart.
Så en paus och en icke regelfokuserad kampanj (men inte en friformskampanj) är vad doktorn rekomenderar.

 

[anth]

Tyvärr så har just D&D en viss tendens att bli ett rent "regelbögeri",

Som någon annan föreslog - xp är ett utmärkt styrmedel.
Tala om för alla att du har en liten regeländring inför nästa spelmöte:
den som inte pratar regler en enda gång under spelmötet får dubbelt så mycket xp

Regelbögar brukar också vara stora xp-jägare, du anar inte vad folk är villiga att göra för att få mer xp.

 

[Pom]

Egen härd är guld värd

Hittills har vi endast spelat färdigskrivna scenarion/äventyr (och jag anser att det inte är något fel med det), men börjar överväga att ta mig tid att skriva något eget, för att på så sätt anpassa det till min spelgrupp för att på så sätt öka engagemanget, men om regelfixeringen fortfarande kvarstår har det ju ingen betydelse...

Här kan vara en bov i dramat. Färdigskrivna scenarion är i allmänhet skrivna för att användas med de officiella reglerna precis som de står. Minsta husregleri eller improviserat "domslut" från DMs sida, hur logiskt och konsekvent det än är, kan få konsekvenser för äventyret. Kanske har spelarna märkt av något sådant.

I vilket fall håller jag med om att en lösning kan vara att skriva ett eget äventyr. Förutom att man slipper obehagliga överraskningar som den ovannämnda har man alla möjligheter i världen att avpassa saker och ting efter spelgruppen och maximera inlevelsemöjligheterna.

 

[Ithaqua]

Tyvärr så har just D&D en viss tendens att bli ett rent "regelbögeri", och av någon anledning vill spelarna att regelerna skall vara så korrekta som möjligt, vilkte tar fokus bort från äventyret

Indeed, D&D och inte minst Rolemaster (Aka, "Rulemaster" ) har en otäck tendens till just regelbögeri.. Har spelat och spellett båda de spelen en ganska låång tid. *S* De ÄR ganska inriktade på "powerplay" med sitt levelsystem, sina feats, spells, etc.. Inte mycket att göra åt! Köpta scenarion / äventyr / världar rackar jag knappast ner på, minst hälften av allt vi spelat har åtminstone körts i färdiga världar såsom Greyhawk, Dragonlance och Forgotten realms (Kulthea i RM). Det KAN förenkla om man kör system som inte har exempelvis ett levelsystem, såsom Runequest och det jag GM:ar för, Call of Cthulhu..

Sätt er och diskutera igenom reglerna innan ni kör (D&D), det kan avhjälpa; jag tror att regelmanin kan vara en övergående fas hos spelare som försöker tänja på gränserna..*S*