Många vettiga synpunkter eller snarare iakttagelser och jag tänkte kommentera några av lösningarna.
Demonstrationen
"Stårytella. Berätta striden istället för att spela den. Personligen gillar jag inte den här lösningen."
Det hade varit mitt förstahandsval. Jag stårytellar de flesta fighterna mer eller mindre, åtminstone när jag är spelare. När jag är spelledare så vet jag inte hur långt jag får gå för innan spelarna säger "stopp! ska du inte göra något med tärningarna?". Av de system jag spelat så tycker jag inget av dem har lyckats få till den "tre musketörerna"-actionen som jag är ute efter.
"Strid light, utan skaderegler. Poängen är trots allt att demonstrera, inte skada."
Ingen dum idé, även om
jag inte skulle använda den. (DnD:are, du vet...
)
"Skippa. Kör inte med demonstrationsstrider över huvud taget - spelarna vet redan hur bra deras rollpersoner är."
Jag vill ha kvar den, men jag tror inte det kommer bli så för den är svår.
"Separat duellsystem som är roligt i sig självt. Brawl har använts för sådana demostrider, liksom ett par andra separata system."
Just Brawl känns lite malplacerat i ett Fantasy-spel (för jag tar för givet att det är främst de inlägget handlar om) men jag förstår hur du tänker och det är inte alls dumt. Ett Fantasy-Brawl borde väl inte var så svårt att få ihop...
Uppgörelsen
"Uppgörelser sker under kontrollerade former, till exempel som en formell duell. Därmed så minskar risken för utomstående inblandning."
De får gärna vara regelmässigt (gelemässigt, någon?) kontrollerade men jag tycker definitivt inte om kontrollerade dueller. Jag ser hellre att rollpersonen som tänker bonka på (Hej, Han) ärkeskurken stannar kvar likt Gandalf gör i Moria, medans de stora starka karlarna håller tillbaka hoberna. Det är så jag vill ha uppgörelsen.
"Ge bonusar för häcklande, även till skurken. Låt den som vinner ett replikskifte (eller har överhanden i ett som pågår över en tid) få en bonus."
I Monkey Island-serien till dator så sker alla dueller genom förolämpningar. Det är rätt kul och har inte det minsta med det här att göra, men iaf.
I vilket fall så tycker jag regler för förolämpningar är svåra, av flera anledningar. Den första är att det sällan går att hålla spelgruppen seriös när den ena förolämpningen grovare än den andra öses fram (det har förstås inte så mycket med reglerna att göra, mer än att reglerna uppmuntrar till det oseriösa) och dels så tycker jag det är svårt att värdesätta förolämpningarna.
"Jaaa, det var en riktigt grov förolämpning, hörredu, den får du +2 på allting för."
Nja, det är inte så jag vill ha det.
"I Västmark använder jag ett system med delstrider, där varje motståndare kämpar mot sina enskilda fiender. Tack vare det, och att det inte finns förflyttningsregler, så kan striden gå över hela terrängen."
Inga direkta kommentarer, mer än att det är ett bra sätt att lösa det på.
"Uppgörelsen måste vara personlig. Spelaren måste känna att han hatar skurken, inte att skurken är ännu en sifferexercis som måste genomlidas för att kunna rädda världen igen. Mitt standardtrick på den punkten är rollpersonernas bakgrund."
Återigen straffas jag för att jag är DnD:are.
Jag försöker göra mina rollpersoner personliga även om inte mina medspelare gör det och det blir rätt konstigt då kontrasten mellan min och de andra spelarnas rollpersoner är så stor. Men för att återknyta till ditt inlägg så tycker jag att det personliga i ppgörelsen är ett måste för att få striden att rollspelas istället för att bara spelas.