Rising
Vila i frid
Risings modell:
Jag är mycket tacksam för att Baldyr tagit upp ämnet och bidragit med så mycket konkreta och smarta synpunkter. Det var en perfekt diskussionsskapare och har verkligen hjälpt mig att försöka tänka ut hur jag själv skulle vilja indela olika regelsystem.
Jag tror att man måste titta på de enskilda beståndsdelarna som finns i upplevelsen rollspel och låta var och en av dem få varsina schematiska strukturer i vlika man sedan kan se var ens eget "favoritområde" ligger.
Till exempel skulle man kunna ha en triangel för spelledarens roll i rollspelet.
I det ena hörnet kunde alla statiska regelsystem finnas, de som innehåller få modifikationer och litet utrymme för spelledaren att själv gå in och påverka färdighetsslagen. I dess yttersta spets finns regelsystem som kan spelas utan någon spelledare överhuvudtaget.
Därifrån kan man utveckla reglerna att bli mer dynamiska. Detta kan göras på två sätt.
Antingen hamnar man i hörnet flexibilitet vilket innebär att spelledarens makt ökar och han får göra alla modifikationer och tillämpningar efter sin egen förmåga. Längst ut i spetsen har vi förstås friformandet, men ganska långt in i området hittar vi också lösa regelsystem som Storytellersystemet och diverse teatersystem.
Eller så väljer man att landa i den sista spetsen på triangeln, den som kallas komplexitet, och innebär att reglerna försöker täcka alla förutsättningar som finns med specialregler och modifikationsvärden. Till slut får man ett rollspel där spelarna kan bråka med spelledaren om de tycker sig ha blivit orättvist behandlade och sedan kan man titta igen i regelböckerna och försöka räkna ut gemensamt vilka egentliga modifikationer man ska ha på sitt färdighetsslag utefter de förutsättningar som råder.
Statiskt, Flexibelt och Komplext. Det är spetsarna i spelledartriangeln.
Sedan tänkte jag ha två trianglar för rollpersonen. Dels en som behandlar vilken insats spelaren gör med sin rollperson (ett utryck jag använt mig av mycket på skräckforumet) och behandlar hur striderna blir med regelsystemet (med spetsarna Dödligt, Utjämnande och Premierande). Dels tänkte jag mig en triangel för hur det går till när man skapar rollpersonen. (Antingen görs det med slump, med BP eller fritt utefter spelarens önskemål)
Slutligen kunde man ha ett par skalor mellan hur stor makt spelaren har över sin rollperson (får han bestämma själv hur rädd rollpersonen blir i ett möte med ett läskigt monster eller ska det bestämmas av regler i form av skräcktabeller o.dyl?), om reglerna är Praktiska eller Sensationalistiska (har man en och samma tärning hela tiden eller är det häftigt när man får rulla femton plastbitar över bordet om man är tillräckligt grym som rollperson?) och kanske något annat som jag inte kommer på just nu.
En ganska krånglig kategoriseringsmetod kanske kan tyckas. Jag tror att man bör utforma någon sorts formulär där man får frågor i form av "Din barbarrollperson möter ett rövarband med goblins. Vad bör hända?
a) Om barbaren är någorlunda skicklig med sitt vapen bör han inte ha någon större problem med småttingarna. I värsta fall kanske han får mer skador än han väntat sig och det kan ställa till med problem längre fram i äventyret, när han kommer möta svårare motståndare. Om barbaren skulle dö av en töntig lyckträff i ögat av en kastpil så skulle det kännas onödigt snöpligt för spelaren och illusionen av att spela med en mäktig hjälte skulle gå förlorad.
b) Även om barbaren är skicklig så borde en av småttingarna kunna ha en rimlig chans att få in en kritisk skada på barbaren och kanske till och med döda honom. Hur duktig man än är så behövs det ju inte många stenslungsträffar i huvudet innan man däckar. Där är det ingen skillnad på erfarna barbarer och odugliga bönder. Spelaren måste frukta att han närsomhelst kan dö av en lyckträff från goblinerna om han ska kunna leva sig in i sin rollperson ordentligt.
c) Mötet med goblinarna är en dramatisk spelsituation och förtjänar att bli spännande också utgångsmässigt. Därför bör goblinarna ha en vettig chans att besegra barbaren (om än mindre än vad barbaren har för att gå segrande ur fajten) och reglerna bör vara av sådan art att striden blir så häftig som möjligt. Om striden skulle sluta på ett snöpligt, odramatiskt sätt (oavsett om barbaren vann utan att få en skråma eller om han dog av första träffen) så har hela den dramatiska spelsituationen förstörts och upplevelsen gått förlorad.
d) Jag gillar alla varianter, det beror på vilket spel man spelar."
Med ett knippe sådana frågor skulle man sedan kunna ringa in vilken sorts regler var och en utav oss här på forumet föredrar.
Ska klura på ett sådant.
/Rising
Jag är mycket tacksam för att Baldyr tagit upp ämnet och bidragit med så mycket konkreta och smarta synpunkter. Det var en perfekt diskussionsskapare och har verkligen hjälpt mig att försöka tänka ut hur jag själv skulle vilja indela olika regelsystem.
Jag tror att man måste titta på de enskilda beståndsdelarna som finns i upplevelsen rollspel och låta var och en av dem få varsina schematiska strukturer i vlika man sedan kan se var ens eget "favoritområde" ligger.
Till exempel skulle man kunna ha en triangel för spelledarens roll i rollspelet.
I det ena hörnet kunde alla statiska regelsystem finnas, de som innehåller få modifikationer och litet utrymme för spelledaren att själv gå in och påverka färdighetsslagen. I dess yttersta spets finns regelsystem som kan spelas utan någon spelledare överhuvudtaget.
Därifrån kan man utveckla reglerna att bli mer dynamiska. Detta kan göras på två sätt.
Antingen hamnar man i hörnet flexibilitet vilket innebär att spelledarens makt ökar och han får göra alla modifikationer och tillämpningar efter sin egen förmåga. Längst ut i spetsen har vi förstås friformandet, men ganska långt in i området hittar vi också lösa regelsystem som Storytellersystemet och diverse teatersystem.
Eller så väljer man att landa i den sista spetsen på triangeln, den som kallas komplexitet, och innebär att reglerna försöker täcka alla förutsättningar som finns med specialregler och modifikationsvärden. Till slut får man ett rollspel där spelarna kan bråka med spelledaren om de tycker sig ha blivit orättvist behandlade och sedan kan man titta igen i regelböckerna och försöka räkna ut gemensamt vilka egentliga modifikationer man ska ha på sitt färdighetsslag utefter de förutsättningar som råder.
Statiskt, Flexibelt och Komplext. Det är spetsarna i spelledartriangeln.
Sedan tänkte jag ha två trianglar för rollpersonen. Dels en som behandlar vilken insats spelaren gör med sin rollperson (ett utryck jag använt mig av mycket på skräckforumet) och behandlar hur striderna blir med regelsystemet (med spetsarna Dödligt, Utjämnande och Premierande). Dels tänkte jag mig en triangel för hur det går till när man skapar rollpersonen. (Antingen görs det med slump, med BP eller fritt utefter spelarens önskemål)
Slutligen kunde man ha ett par skalor mellan hur stor makt spelaren har över sin rollperson (får han bestämma själv hur rädd rollpersonen blir i ett möte med ett läskigt monster eller ska det bestämmas av regler i form av skräcktabeller o.dyl?), om reglerna är Praktiska eller Sensationalistiska (har man en och samma tärning hela tiden eller är det häftigt när man får rulla femton plastbitar över bordet om man är tillräckligt grym som rollperson?) och kanske något annat som jag inte kommer på just nu.
En ganska krånglig kategoriseringsmetod kanske kan tyckas. Jag tror att man bör utforma någon sorts formulär där man får frågor i form av "Din barbarrollperson möter ett rövarband med goblins. Vad bör hända?
a) Om barbaren är någorlunda skicklig med sitt vapen bör han inte ha någon större problem med småttingarna. I värsta fall kanske han får mer skador än han väntat sig och det kan ställa till med problem längre fram i äventyret, när han kommer möta svårare motståndare. Om barbaren skulle dö av en töntig lyckträff i ögat av en kastpil så skulle det kännas onödigt snöpligt för spelaren och illusionen av att spela med en mäktig hjälte skulle gå förlorad.
b) Även om barbaren är skicklig så borde en av småttingarna kunna ha en rimlig chans att få in en kritisk skada på barbaren och kanske till och med döda honom. Hur duktig man än är så behövs det ju inte många stenslungsträffar i huvudet innan man däckar. Där är det ingen skillnad på erfarna barbarer och odugliga bönder. Spelaren måste frukta att han närsomhelst kan dö av en lyckträff från goblinerna om han ska kunna leva sig in i sin rollperson ordentligt.
c) Mötet med goblinarna är en dramatisk spelsituation och förtjänar att bli spännande också utgångsmässigt. Därför bör goblinarna ha en vettig chans att besegra barbaren (om än mindre än vad barbaren har för att gå segrande ur fajten) och reglerna bör vara av sådan art att striden blir så häftig som möjligt. Om striden skulle sluta på ett snöpligt, odramatiskt sätt (oavsett om barbaren vann utan att få en skråma eller om han dog av första träffen) så har hela den dramatiska spelsituationen förstörts och upplevelsen gått förlorad.
d) Jag gillar alla varianter, det beror på vilket spel man spelar."
Med ett knippe sådana frågor skulle man sedan kunna ringa in vilken sorts regler var och en utav oss här på forumet föredrar.
Ska klura på ett sådant.
/Rising