De kan bla vara intressanta på Samma sätt SF ofta är, där man utforskar teman. I Kopparhavets hjältar har vi exempelvis med både radikalisering och klimatförändringar. Det tycker jag kan vara enklare att avhandla med metaforer. Lite som fabler. Ett filter som förstärker tematiken.
Jag tycker man tappar mycket i den konverteringen till metafor, och ännu mer om det ska grundas i en koherent och logisk spelvärld som då lägger till en massa andra detaljer. Ska jag behandla klimatförändringar och radikalisering så blir det för mig otroligt mycket starkare och mer nära och äkta när det utspelar sig i vår egen värld, och jag tycker inte att man vinner något på att transplantera det på en fantasivärld. När vi nyligen spelade Kadettspelet och vi var italienska kadetter på militärskola på 1920-talet tog vi också upp radikalisering, och det kändes så mycket starkare för att det var en del av vår verkliga historia.
Ska bli superintressant att se hur icke-svenskar tolkar den svenska rollspelstraditionen.
På något sätt finns det ju alltid en spelvärld. Regelboken beskriver yrken, färdigheter och monster, och det visar vilken typ av värld spelet utspelar sig i. Äventyren beskriver byar, borgar och grottor där det bor orcher eller drakar, och även det visar vilken typ av värld spelet utspelar sig i. Mitt startinlägg handlar om en världsbeskrivning som inte är direkt kopplad till ett äventyr, som information om länder, statsskick och geografi, utöver det som är viktigt för det rollpersonerna ska göra just nu. Och det är sådant jag tycker att jag klarar mig bra utan.
Är inte detta lite av en nidbild?
Nja, vi är alla överens om en hel del i vår värld, eller i alla fall tillräckligt överens för att det inte ska ställa till med problem. Ingen behöver läsa in sig på settingmaterial för att kunna prata om att ta bussen till jobbet, om thailandssemester, om sommarstugan i Dalarna eller om vikten av att inte mala kaffe i en knivkvarn. Vi har ett helt liv av att läsa in oss på verklighetens lore.
Fast det är ju på samma nivå som att man i ett fantasiriddarland hade hästar, plöjde åkrar och använde svärd. Det är inte alls den här typen av information jag menar, utan snarare där de intressanta konfliktytorna ligger. Vem sprängde Nord Stream? Hur ser det ut i Ukraina? Vad anser indier i Kashmir om Putin? Det fanns massor i vår värld som jag inte förstår eller känner till, och då tog jag ändå bara och skrapade på den absoluta ytan på en av alla konflikter.
Det är ju ett argument jag förstår, men jag tror inte att det har någon bäring på den poäng jag vill göra. Eller snarare, jag tror att ditt sätt att spela, och därmed din kritik mot påhittade spelvärldar, helt enkelt inte är speciellt representativ.
Jag håller helt med om allt du skriver. Jag tycker sådana texter generellt ger mig som spelledare en bra vinkel på hur jag skall spelleda i landet. Om man vet att kungen är elak och brutal så kommer befolkningen att bete sig misstänksamt och försiktigt etc. En sak som jag ibland känner runt sådana texter dock är att de inte "filtrerats för användbarhet" så att säga. De kan ibland vara för långa i relation till hur mycket i dem som jag kan använda till något intressant i spel.
Jag är eventuellt otydlig, men det jag är ointresserad av är fristående information, oavsett hur relevant och intressant den är. Jag vill läsa saker som jag kan använda i spel direkt, utan att behöva utföra någon egen insats.
Men grejen, tror jag, är att bra settingmaterial inte är fristående. Det är istället direkt involverat i det som är eller hyfsat enkelt kan göras spelbart. Därför går det också att skriva minimalistiskt och ändå komma någon vart. Mycket går att skala bort. Det geniala kan ligga i avgränsningen. Alla spelvärldar är förstås inte bra gjorda, vilket du ju också är inne på. Det tror jag ofta beror på att texten är just fristående eller helt enkelt dåligt avgränsad (ospelbara detaljer i fokus).
Lyfter bara ut detta för att understryka vilken bra poäng det är. Framför allt vill jag betona att vad @Mogger skrev många gånger räcker rätt långt. Ibland uttrycks det som att det är underförstått att det måste vara tjocka settingböcker, men så är det ju inte alls. Mörk Borg har en spelvärld på högst två sidor text och det räcker långt. Det viktiga är inte att den är fyllig utan att den finns och går att förhålla sig till oberoende av andra spelare.
