När är ett barn, rent genomsnittligt då, mogen nog för det?Ram said:Om han är mogen nog att beslutet är genomtänkt och att han förstår konsekvenserna av sitt agerande så skulle jag nog låta honom göra det.
Med reservation för att mognad varierar mycket från person till person så skulle jag kanske säga femtonårsåldern, kanske något år mer.Möller said:När är ett barn, rent genomsnittligt då, mogen nog för det?Ram said:Om han är mogen nog att beslutet är genomtänkt och att han förstår konsekvenserna av sitt agerande så skulle jag nog låta honom göra det.
Nu bryter jag mot det jag har tidigare har skrivit, men det gör jag för att förtydliga vad jag menar.Sapient said:Men DET är väl ändå ett tämligen uselt argument, oavsett ämne?Paxen said:För lärare har alltid koll på vad eleverna gör. Jag säger inte att du inte kanske har bättre koll än vad andra lärare har, men det är alltid något man missar, oavsett om man är förälder, lärare, elev, mattant eller läkare.
Mer än så tänker jag inte diskutera det.
"Vi kommer aldrig kunna släcka alla bränder, så varför bry oss om att ha en brandkår? Lägg ned!"
"Vi kommer aldrig att kunna undvika krig, så strunta i att medla - låt nationer kriga bäst de vill!"
"Vi kommer aldrig kunna stoppa alla brott från att begås, så låt oss upphäva lagen och sluta leka tjuv och polis..."
Visst kan ungarna ge sig på varandra när lärare inte ser. Visst kan ungarna ljuga om det (hur dåliga poker face de än har så kan de ju hålla fast vid sina genomskinliga lögner...).
Men det viktigaste skälet att ingripa mot mobbning är väl att det är rätt i sig att stoppa det?
Det där är en viktig poäng i mobbningsförebyggande åtgärder. Bland annat därför har skolor mobbningsplaner med noga planerade och beprövade åtgärdssteg så snart mobbning misstänks. Planerna kan misslyckas av olika skäl och förstås även helt enkelt inte följas, men de är utformade bland annat just för att undvika att sätta strålkastarljus på den som drabbas. Att ha en lärare som larvar efter och ropar hur bra den drabbade är vore förstås katastrofalt i många fall.Paxen said:[...]den mesta mobbningen handlar ju ändå om viss avundsjuka, som att en lärare försvarar en elev lite mycket.
Medhåll.Pom said:Att ha en lärare som larvar efter och ropar hur bra den drabbade är vore förstås katastrofalt i många fall.
Jag skall förtydliga att jag inte alls uppfattade ditt inlägg som att du förespråkade detta. Däremot fick jag för mig att åtminstone Paxen inte kunde utesluta att jag velat göra så.krank said:Medhåll.Pom said:Att ha en lärare som larvar efter och ropar hur bra den drabbade är vore förstås katastrofalt i många fall.
Jag förstod det, och det var nog Paxen även mitt riktade sig till; för jag upplevde det som att Paxen tolkat mig så.Pom said:Jag skall förtydliga att jag inte alls uppfattade ditt inlägg som att du förespråkade detta. Däremot fick jag för mig att åtminstone Paxen inte kunde utesluta att jag velat göra så.
Skolor ska i alla fall ha sådana planer - tyvärr är det långt ifrån alltid så. Och kraven på att åtgärderna ska vara beprövade och väl underbyggda är väl inte helt vattentätt - men det är mycket bättre än förr, då allt sånt saknades.Pom said:Det där är en viktig poäng i mobbningsförebyggande åtgärder. Bland annat därför har skolor mobbningsplaner med noga planerade och beprövade åtgärdssteg så snart mobbning misstänks. Planerna kan misslyckas av olika skäl och förstås även helt enkelt inte följas, men de är utformade bland annat just för att undvika att sätta strålkastarljus på den som drabbas. Att ha en lärare som larvar efter och ropar hur bra den drabbade är vore förstås katastrofalt i många fall.
Parallellt med detta måste man hålla på mycket med det dagliga likabehandlingsarbetet så att toleranta värderingar genomsyrar allt.