Då och då rensar jag i rollspelshyllan, och säljer av allt som inte längre känns nödvändigt att behålla (mest så att jag får plats för nya spel!). Det gjorde jag senast nu i veckan, och det fick mig att ställa mig följande fråga: Om jag bara skulle behålla ett enda rollspel, vilket skulle det då vara? Då tänkte jag mig idealt en enda rollspelsbok, inte mer, men undantag kan göras om valet är en box eller om det behövs två, tre böcker för att spelet skall fungera (som DnD). Jag blev helt ställd av frågan! Det är ju så många rollspel jag tycker om, om än av olika skäl; för att de är läsvärda, för att vi spelar dem, av nostalgiska skäl etc. Men ändå, jag har kommit på mig gång på gång med att fundera över frågan. Och jag lutar åt att det är Whitehack; spelet vi spelar och som troligen håller för spel under överskådlig framtid. Vilket är ditt val, och varför?
Om du bara...
- Thread starter McKatla
- Start date
han som kallades göte
Veteran
- Joined
- 26 Mar 2014
- Messages
- 153
Första tanken var direkt Noir, för de är de spel jag håller högst. Men med lite eftertanke blir det Hjältarnas tid, främst för det är de spel vi spelat mest + att det är lättmoddat för att köra många olika typer av settings.
Jag skulle behålla kampanjboken Tatters if the King.
Varför?
Tja… Jag ställde mig och kollade i hyllan. De flesta spel spelar jag inte, och har inga planer på att spela. De finns där som inspiration.
Dessutom består de flesta av dem ju till stor del av regler, och sådana bryr jag mig ju sällan om. Ska jag bara behålla en enda bok vill jag ju att det ska vara en användbar bok.
Plus att jag inte behöver en enda bok för att spelleda. Böcker är den minst viktiga delen av hobbyn. Jag kan alltid hitta på något eget att köra.
Jag funderade först på att välja något tjockt jag inte hunnit läsa ännu. Men de jag äger i den kategorin har ju förblivit olästa just för att mitt intresse i deras världar inte är starkt nog för att övervinna min motvilja mot att läsa gigantiska rollspelsböcker där det mesta ändå är oanvändbart.
Så jag föll tillbaka på nyttoaspekten: den enda bok jag faktiskt haft lite nytta av kring spelbordet de senaste åren är Tatters of the King. Jag avskyr egentligen att bläddra i böcker under spel, och jag tycker att det är ett störande moment, men det har varit ganska bekvämt att ha boken i närheten när jag spellett, för att kunna dubbelkolla grejer medan vi spelat.
Jag tror inte att jag spellett första delen i den kampanjen för sista gången, heller.
Sedan fuskar jag ju gärna genom att i princip uteslutande läsa rollspel i PDF-format numera, men jag antar att "alla mina böcker skulle kunna brinna, jag har mitt DrivethruRPG-konto" inte riktigt är ett giltigt svar här.
Jag önskar att det funnes någon bok som faktiskt var såpass användbar för mig som spelledare att jag faktiskt skulle känna genuint behov av den och inte vilja slänga den. Tatters skulle ju egentligen också kunna försvinna typ i morgon; jag har fortfarande mina anteckningar från den. Men hade det funnits en riktigt bra bok om t.ex. att skriva bra äventyr, och som var såpass späckad och tät med bra tips och tekniker att jag inte kunnat internalisera den, så hade jag valt att ha kvar den.
Vänta, rollspel säger du? Inte rollspelsbok? Då kan jag ju inte välja Tatters heller. Hm… Då är det lite hugget som stucket. Det finns inga rollspelsgrundböcker jag tycker är speciellt viktiga. Kanske skulle jag behålla Mutant City Blues? Den har trots allt en del matnyttigt även om jag inte riktigt gillar Gumshoe.
Varför?
Tja… Jag ställde mig och kollade i hyllan. De flesta spel spelar jag inte, och har inga planer på att spela. De finns där som inspiration.
Dessutom består de flesta av dem ju till stor del av regler, och sådana bryr jag mig ju sällan om. Ska jag bara behålla en enda bok vill jag ju att det ska vara en användbar bok.
Plus att jag inte behöver en enda bok för att spelleda. Böcker är den minst viktiga delen av hobbyn. Jag kan alltid hitta på något eget att köra.
Jag funderade först på att välja något tjockt jag inte hunnit läsa ännu. Men de jag äger i den kategorin har ju förblivit olästa just för att mitt intresse i deras världar inte är starkt nog för att övervinna min motvilja mot att läsa gigantiska rollspelsböcker där det mesta ändå är oanvändbart.
Så jag föll tillbaka på nyttoaspekten: den enda bok jag faktiskt haft lite nytta av kring spelbordet de senaste åren är Tatters of the King. Jag avskyr egentligen att bläddra i böcker under spel, och jag tycker att det är ett störande moment, men det har varit ganska bekvämt att ha boken i närheten när jag spellett, för att kunna dubbelkolla grejer medan vi spelat.
Jag tror inte att jag spellett första delen i den kampanjen för sista gången, heller.
Sedan fuskar jag ju gärna genom att i princip uteslutande läsa rollspel i PDF-format numera, men jag antar att "alla mina böcker skulle kunna brinna, jag har mitt DrivethruRPG-konto" inte riktigt är ett giltigt svar här.
Jag önskar att det funnes någon bok som faktiskt var såpass användbar för mig som spelledare att jag faktiskt skulle känna genuint behov av den och inte vilja slänga den. Tatters skulle ju egentligen också kunna försvinna typ i morgon; jag har fortfarande mina anteckningar från den. Men hade det funnits en riktigt bra bok om t.ex. att skriva bra äventyr, och som var såpass späckad och tät med bra tips och tekniker att jag inte kunnat internalisera den, så hade jag valt att ha kvar den.
Vänta, rollspel säger du? Inte rollspelsbok? Då kan jag ju inte välja Tatters heller. Hm… Då är det lite hugget som stucket. Det finns inga rollspelsgrundböcker jag tycker är speciellt viktiga. Kanske skulle jag behålla Mutant City Blues? Den har trots allt en del matnyttigt även om jag inte riktigt gillar Gumshoe.
@Krank: du kan visst få behålla Tatters tycker jag; tanken att behålla ett supplement utan grundbok föresvävade mig helt enkelt inte! Men nu när du brutit den tankebarriären (som jag inte såg, men som likväl begränsade mig), så kanske jag skulle välja annorlunda själv 
Då är nämligen Metropolis en urstark kandidat! Det är ingen annan bok som givit mig så mycket stämning i kombination med hooks och konkreta idéer till äventyr. Den känns närmast outsinlig, eller i alla fall fylld nog för många, många rollspelsår framöver. Just nu läser jag Mörk Borg, och den boken är möjligen också en god kandidat av just samma skäl som Metropolis (även om den inte har riktigt lika mycket av allt).
Då är nämligen Metropolis en urstark kandidat! Det är ingen annan bok som givit mig så mycket stämning i kombination med hooks och konkreta idéer till äventyr. Den känns närmast outsinlig, eller i alla fall fylld nog för många, många rollspelsår framöver. Just nu läser jag Mörk Borg, och den boken är möjligen också en god kandidat av just samma skäl som Metropolis (även om den inte har riktigt lika mycket av allt).
Rangertheman
Myrmidon
- Joined
- 15 Dec 2015
- Messages
- 3,586
Symbaroum är det som vi spelar klart mest så det vore dumt att inte behålla det.
Mogger
Hipsteranka
Hmm... Skulle frågan dyka upp exakt nu så skulle nog svaret bli nya Neotech. Dels för att det är så mastigt, dels för att jag ännu inte har läst det och dels för att jag sannolikt hade kunnat spela det resten av mitt liv om jag var tvungen.
Eller kanske Svavelvinter. Också rätt mastigt och kryssar samma boxar som ovan.
Ja, något av dem tror jag.
Eller kanske Svavelvinter. Också rätt mastigt och kryssar samma boxar som ovan.
Ja, något av dem tror jag.
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Ingen tvvekan -- Space 1889.
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Året är 1889, platsen är Mars, ja, det Mars som folk en gång trodde fanns: öknar, kanaler, dekadenta marsianer, förfallna städer, mörka kulter, och tappra män och kvinnor från jorden. Raka ryggar, fasta blickar, en stadig tilltro till den västerländska civilisationens styrka. Ångdrivna eterskepp, marsianska flygfarkoster. Om vi istället beger oss till Venus: djungler, träsk, dinosaurier, ödlefolk.McKatla;n343211 said:
På jorden smider kung Leopold av Belgien sina giriga planer. Kaiser Wilhelm, ung nybliven kejsare, bröstar upp sig i politiken (länk >>> ). Storbritannien, tryggt i sin självgodhet, styr över en fjärdedel av jorden och avsevärda delar av andra himlakroppar.
Solsystemet är stort och fantastiskt. Det är en tid för hjältar, faror och fantastiska upptäckter -- läs mer här >>>
"My name is Bond, Hedda Bond"
Attachments
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Om jag går på nostalig, mitt mycket raddiga exemplar av Drakar och Demoner 1984, det första rollspel jag köpte.
Om jag går på framtida förhoppningar, min låda Menzter DnD, den har allt jag tycker jag behöver just nu.
Om jag går på framtida förhoppningar, min låda Menzter DnD, den har allt jag tycker jag behöver just nu.
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,669
Urk, vilken svår fråga. Antar jag också skulle välja en kampanj och inte ett spel. Konfluxsviten, MUA eller Törnetronen kanske? - fast det är alla ju flera böcker... Egentligen skulle jag nog plocka något jag inte spelat än men jag vet ju ännu inte vad det är som är tillräckligt bra .
(Känns för mig annars lite som fusk att hänvisa till vad man kan knåpa ihop på egen hand - mer intressant att fundera på vilket spel som vore det enda för framtiden om jag var tvungen att välja. Fast jag har inget jättebra svar där heller... Någon utgåva av Warhammer tror jag.)
.(Känns för mig annars lite som fusk att hänvisa till vad man kan knåpa ihop på egen hand - mer intressant att fundera på vilket spel som vore det enda för framtiden om jag var tvungen att välja. Fast jag har inget jättebra svar där heller... Någon utgåva av Warhammer tror jag.)
Alltså, jag har förstått att det finns spelgrupper därute som klarar av att spela liksom samma spel år ut och år in. Folk som kört typ DoD '91 sedan det kom ut. All respekt till dem; jag har själv väldigt svårt att greppa det – för mig känns det som att det måste börja bli tjatigt ganska snabbt. Jag har hittills inte stött på någon spelvärld jag varit speciellt supersugen på att köra mer än en kampanj eller två i…Bifur;n343222 said:
Om jag behövde välja ett enda spel och bara ha tillgång till grundboken – inga äventyrsmoduler eller så – så tror jag att jag skulle välja antingen Mutant Chronicles eller mitt eget Rotsystem. Båda har hyfsat svängrum för att spela lite olika kampanjer av de typer jag är intresserad av, och kampanjerna kommer att kunna skilja sig tillräckligt mycket från varandra. Om jag väljer Rotsystem behöver jag dessutom inte stå ut med speciellt mycket lowtech-fetishism, något jag annars tycker rollspel lider för mycket av. Även när det inte är fantasy så vill folk av någon anledning att det inte ska finnas kameror eller telefoner…
Nåja.
Om jag skulle välja ett spel och få köpa till kampanjer: otvivelaktigt CoC. Alltså, jag skulle såklart inte använda regelsystemet i CoC, men det finns tillräckligt många långa köpekampanjer för att hålla en upptagen ganska länge. Tatters, Masks, Horror on the Orient Express…
DanielSchenström
Swashbuckler
Måste tillägga att man inte får accessa nåt annat material, annars är det bara att gå runt reglerna om man kan behålla enbart ett spel men ladda ner/köpa digitalt, köpa nytt vid behov/byta ut etc...
För mig är det D&D 4th ed/BECMI eller vad man nu vill kalla det. Kombinationen av nostalgi (mitt första rollspel, svenska utgåvan), mycket material totalt (med de 5 boxarna som själva spelet utgör) och hur hemma äldre D&D känns för mig är det som lockar.
För mig är det D&D 4th ed/BECMI eller vad man nu vill kalla det. Kombinationen av nostalgi (mitt första rollspel, svenska utgåvan), mycket material totalt (med de 5 boxarna som själva spelet utgör) och hur hemma äldre D&D känns för mig är det som lockar.
Den här frågan är ju helt omöjlig att svara på. Det finns väldigt många spel som utmärker sig och likaså många scenarion/kampanjer. Då kanske det är bättre att behålla Döda Skogen till DoD som det första äventyret jag spelade som ett minnesmärke för den fullständigt fantastiska hobby som kom att ta upp stora delar av livet i form av regel- och scenarioläsande, spelande, konventsbesökande, diskuterande (t.ex. här), poddande, samlande, katalogiserande, bevarande etc...
...MEN nu när jag tänker efter så sålde jag av Döda Skogen för några år sedan tillsammans med mer eller mindre samtliga andra gamla produkter från Äventyrsspel. Det jag vägrade skiljas från och som ligger kvar på min hylla är den smutsgula Svavelvinterlådan med den ökänt trasiga ryggen där jag förvarar alla delarna i Konfluxsviten. Så om det nu händelsevis måste kokas ner till en enda produkt så blir det äventyret Svavelvinter. Jag har alltid älskar illustrationen på lådan, den smutsgula färgen, kartan över Majura och karthäftet med Arhem, Junkern Hildurs värdshus, Svavelträsket, Kmordahelgedomen, Kung Ottars krypta i Cruri, Kvicksilvergruvan och Järntornet. Namnet Svavelvinter är också otroligt laddat för mig och är så fantastiskt att det borde föras in i SAOL (en sidenote är att äldste sonen just kom in och undrade vad jag gjorde. Jag förklarade att jag skrev ett inlägg om världens bästa rollspelsprodukt. Han frågade vad den hette och jag svarade, varpå han säger ”Svavelvinter? Coolt namn!”)
Men det mest fantastiska av alltihop är såklart själva äventyret. Ett äventyr som på ytan ser ut som en handfull ordinära grottkräl, men där man snabbt inser att man misstar sig. En koloni isolerad från civilisationen vid polarisens rand, en fiskeby där motsättningarna mellan utvandrade fritänkare och nyanlända ockupanter håller på att koka över. En vetenskapssekt som i sin jakt på att besegra döden bokstavligen går över lik. En sedan länge död sektledare som lurar i det fördolda, en schackälskande drake med monokel och reumatism som gömmer sig undan sin baneman. Och någonstans under isen på bortglömda gravfält har en gammal urbefolkning börjat återväckas där konungen bär en levande dolk och ett demonsvärd med en infernalisk agenda. Alla fraktioner har egna drivkrafter och ingenting är egentligen svart och vitt.
Att äventyret långt senare omvandlades till hyllad fantasyroman är ännu ett betyg på att det här är det ultimata valet för mig.
...MEN nu när jag tänker efter så sålde jag av Döda Skogen för några år sedan tillsammans med mer eller mindre samtliga andra gamla produkter från Äventyrsspel. Det jag vägrade skiljas från och som ligger kvar på min hylla är den smutsgula Svavelvinterlådan med den ökänt trasiga ryggen där jag förvarar alla delarna i Konfluxsviten. Så om det nu händelsevis måste kokas ner till en enda produkt så blir det äventyret Svavelvinter. Jag har alltid älskar illustrationen på lådan, den smutsgula färgen, kartan över Majura och karthäftet med Arhem, Junkern Hildurs värdshus, Svavelträsket, Kmordahelgedomen, Kung Ottars krypta i Cruri, Kvicksilvergruvan och Järntornet. Namnet Svavelvinter är också otroligt laddat för mig och är så fantastiskt att det borde föras in i SAOL (en sidenote är att äldste sonen just kom in och undrade vad jag gjorde. Jag förklarade att jag skrev ett inlägg om världens bästa rollspelsprodukt. Han frågade vad den hette och jag svarade, varpå han säger ”Svavelvinter? Coolt namn!”)
Men det mest fantastiska av alltihop är såklart själva äventyret. Ett äventyr som på ytan ser ut som en handfull ordinära grottkräl, men där man snabbt inser att man misstar sig. En koloni isolerad från civilisationen vid polarisens rand, en fiskeby där motsättningarna mellan utvandrade fritänkare och nyanlända ockupanter håller på att koka över. En vetenskapssekt som i sin jakt på att besegra döden bokstavligen går över lik. En sedan länge död sektledare som lurar i det fördolda, en schackälskande drake med monokel och reumatism som gömmer sig undan sin baneman. Och någonstans under isen på bortglömda gravfält har en gammal urbefolkning börjat återväckas där konungen bär en levande dolk och ett demonsvärd med en infernalisk agenda. Alla fraktioner har egna drivkrafter och ingenting är egentligen svart och vitt.
Att äventyret långt senare omvandlades till hyllad fantasyroman är ännu ett betyg på att det här är det ultimata valet för mig.