Nekromanti Om en kidnappad spelarkaraktär.

[God45]

Det beror på om man ser smärtsam skit som händer ens rollperson som
a) en rolig present från SL att leka med
eller b) ett hot från SL att försvara sig mot.

Kidnappning är inte smärtsam skit, det är tråkig bullshit där man inte får göra något. Kapa min karaktärs armar, bränn honom levande och döda honom! Men kidnappa inte min fucking karaktär.

Och klarat karaktärerna ska agera logiskt för att skydda sig, det är inte som att de går in i fällor med vilje så varför skulle de låta sig bli kidnappade om de kan stoppa det.

 

[God45]

Om man gör sådan här skit mot spelarna kommer de se till att det inte händer igen. Och det gör de helt rätt i!

Det beror på hur man ser på rollspel. I de grupper jag spelat mest med så skulle såna där tilltag mest få övriga spelare att titta snett på en för att man förstör Suspension of Disbelief med sitt metaspelande.

Übereil

Det är inte meta-spelande. Det är saker man kan göra in-character för att skydda sig mot den tydliga vågen av kidnappningar.

 

[Übereil]

Jag har inget emot "Slåss ni kommer ni dö" om det finns alternativ. Men om vi har ryggen mot en vägg och det är bli tillfångatagna eller slåss till döden? Då slåss man till döden! Har du aldrig sett en västern? Eller en gangster film? Man dör som Scarface eller så ger man sig som en mes.

Bli tillfångatagen ÄR ett alternativ. Och för det mesta så dödar motståndaren en inte i sådana här sammanhang utan de bara slår en medvetslös ändå.

Übereil

 

[God45]

Jag har inget emot "Slåss ni kommer ni dö" om det finns alternativ. Men om vi har ryggen mot en vägg och det är bli tillfångatagna eller slåss till döden? Då slåss man till döden! Har du aldrig sett en västern? Eller en gangster film? Man dör som Scarface eller så ger man sig som en mes.

Bli tillfångatagen ÄR ett alternativ. Och för det mesta så dödar motståndaren en inte i sådana här sammanhang utan de bara slår en medvetslös ändå.

Übereil

Det är inget vettigt alternativ.

 

[God45]

Jag har inget emot "Slåss ni kommer ni dö" om det finns alternativ. Men om vi har ryggen mot en vägg och det är bli tillfångatagna eller slåss till döden? Då slåss man till döden! Har du aldrig sett en västern? Eller en gangster film? Man dör som Scarface eller så ger man sig som en mes.

Bli tillfångatagen ÄR ett alternativ. Och för det mesta så dödar motståndaren en inte i sådana här sammanhang utan de bara slår en medvetslös ändå.

Übereil

Och om det är ett alternativ så är det också ett alternativ att slåss till döden, jag väljer det tack.

 

[Übereil]

Om man gör sådan här skit mot spelarna kommer de se till att det inte händer igen. Och det gör de helt rätt i!

Det beror på hur man ser på rollspel. I de grupper jag spelat mest med så skulle såna där tilltag mest få övriga spelare att titta snett på en för att man förstör Suspension of Disbelief med sitt metaspelande.

Übereil

Det är inte meta-spelande. Det är saker man kan göra in-character för att skydda sig mot den tydliga vågen av kidnappningar.

Jag tänkte främst på de två sista punkterna dvs "jag gör en ny karaktär som är bra på att stå emot just den typen av hot".

Att t ex skaffa vakter har jag inga synpunkter på, eller att hålla vakt - det gör väl de flesta level 2 äventyrarpartys ändå? (Partys som inte gör det blir uppätna av troll innan de hinner nå level 2.). Och om de dödar alla som tittar snett på dem så får de väl bli en grej att alla (och då menar jag alla) är ute efter dem eftersom de uppenbarligen är mördarpsykopater hela högen och såna kan man ju inte tillåta att härja fritt.

Übereil

 

[God45]

Jag tänkte främst på de två sista punkterna dvs "jag gör en ny karaktär som är bra på att stå emot just den typen av hot". Att t ex skaffa vakter har jag inga synpunkter på (eller att hålla vakt - det gör väl de flesta level 2 äventyrarpartys ändå? (Partys som inte gör det blir uppätna av troll innan de hinner nå level 2.)) - och om de dödar alla som tittar snett på dem så får de väl bli en grej att alla (och då menar jag alla) är ute efter dem eftersom de är uppenbara psykopater hela högen.

Übereil

Du säger uppenbara psykopater men ärligt talat? Är folk ute efter att kidnappa dem är det knappast oresonligt att man slår till först. Plus, lämnar man inga vittnen vem ska då få reda på vad man gör ute i dungeonen eller vildmarken?

Rörande metagaming rörande vad man gör för ny karaktär efter den förra blivit kidnappad eller dött. Tja, spelar man i en kampanj där kidnappning är ett hot göt man karaktär som är svår att kidnappa. Inte konstigare än att göra en karaktär som kan slåss i en kampanj med mycket strider. GM:en har ju tydligt visat att det är vad han vill ska löna sig.

 

[RasmusL]

Det beror på om man ser smärtsam skit som händer ens rollperson som
a) en rolig present från SL att leka med
eller b) ett hot från SL att försvara sig mot.

Kidnappning är inte smärtsam skit, det är tråkig bullshit där man inte får göra något. Kapa min karaktärs armar, bränn honom levande och döda honom! Men kidnappa inte min fucking karaktär.

Och klarat karaktärerna ska agera logiskt för att skydda sig, det är inte som att de går in i fällor med vilje så varför skulle de låta sig bli kidnappade om de kan stoppa det.

När vi har spelat har vi sällan varit mer än två av fyra huvudkaraktärer i samma scen och ofta endast en huvudkaraktär. Vi klipper förvisso ganska aggressivt och när det är högtempo action kanske vi klipper mellan scenerna ett par gånger i minuten (jag brukar passa på att klippa till nästa scen så fort tärningarna rullar, dels för att hålla tempot uppe och dels för att ge tärningsrullaren lite tid att göra val utifrån sin moves utfall) men även med lite lägre intensitet bör det inte vara några problem kring att "inte få vara med". Om du spelar AW med alla karaktärer tillsammans i scener hela tiden så gör du faktiskt fel.

 

[krank]

Om man gör sådan här skit mot spelarna kommer de se till att det inte händer igen. Och det gör de helt rätt i!

Jag skulle säga såhär:

Man ser till att välja spelare som kan köpa att deras rollpersoner ibland inte har kontrollen, och tycker att det blir mer intressanta berättelser så.

Kan man inte hitta sådana spelare, så låter man bli att försätta dem i sådana situationer.

Alla spelare är verkligen inte så som du beskriver. Det finns en tendens hos vissa sorters spelare att t.ex. vägra bli kidnappade, slåss till döden, och så vidare. Finge jag välja skulle jag inte spela med sådana spelare alls, för det begränsar min repertoar som SL alltför mycket.

Jag föredrar spelare som vågar släppa kontrollbehovet ibland.

 

[krank]

GM:en har ju tydligt visat att det är vad han vill ska löna sig.

Bara om spelledaren menar att "ständigt ha kontroll" är belöningen.

 

[Übereil]

Du säger uppenbara psykopater men ärligt talat? Är folk ute efter att kidnappa dem är det knappast oresonligt att man slår till först. Plus, lämnar man inga vittnen vem ska då få reda på vad man gör ute i dungeonen eller vildmarken?

Lycka till att aldrig lämna vittnen. Förr eller senare kommer rykten sprida sig, och ju mer spridda de blir desto svårare får rollpersonerna det.

Rörande metagaming rörande vad man gör för ny karaktär efter den förra blivit kidnappad eller dött. Tja, spelar man i en kampanj där kidnappning är ett hot göt man karaktär som är svår att kidnappa. Inte konstigare än att göra en karaktär som kan slåss i en kampanj med mycket strider. GM:en har ju tydligt visat att det är vad han vill ska löna sig.

Det är historien som är lönen, så den karaktär som lönar sig är den som leder till bra historier. Och karaktärer som aldrig tar några som helst risker leder i allmänhet inte till särskilt spännande historier.

Enligt mitt sätt att se det, då.

Übereil

 

[Möller]

Det beror på om man ser smärtsam skit som händer ens rollperson som
a) en rolig present från SL att leka med
eller b) ett hot från SL att försvara sig mot.

Kidnappning är inte smärtsam skit, det är tråkig bullshit där man inte får göra något. Kapa min karaktärs armar, bränn honom levande och döda honom! Men kidnappa inte min fucking karaktär.

Och klarat karaktärerna ska agera logiskt för att skydda sig, det är inte som att de går in i fällor med vilje så varför skulle de låta sig bli kidnappade om de kan stoppa det.

Klart man går i fällor med vilje!

Vissa rollspel bygger ju på att spelarna tar del i att skapa en intressant berättelse, då kan man inte sitta och spela "smart" hela tiden.

I andra rollspel har jag blivit såpass uttråkad av allt 10-fots-petande att jag helt sonika vandrad korridoren ner och - eventuellt då - ramlat ner i en fälla.

Detta synsätt att SL för krig mot spelarna som hela tiden gör allt för att skydda sina rollpersoner tycker jag är väldigt tröttsamt. Jag fattar att vissa vill ha det så, men jag tackar nej.

Och givet att jag litar på att SL kommer leverera en god historia om jag kidnappas, fine, kör i vind!

 

[God45]

Oh, och lösningen är inte att försöka kidnappa hela gruppen. Någon kommer försöka ge sig och någon kommer slåss till döden. Killen som slåss till döden kommer med stor sannolikhet orsaka en sådan enorm clusterfuck av en strid om han inte ser någon utväg att han drar ner resten av gruppen i helvetet med honom. Speciellt om han antingen är killen med sprängämnena eller med magin. Killarna som försöker ge upp blir alltid jäkligt gnälliga i sådana situationer.

Och om de mot alla förväntan överlever så kommer killen som var den enda som slogs inte lita jättemycket på resten av gruppen längre. De fegade ju ur när det verkligen gällde.

 

[Sodivra]

Det beror på om man ser smärtsam skit som händer ens rollperson som
a) en rolig present från SL att leka med
eller b) ett hot från SL att försvara sig mot.

Kidnappning är inte smärtsam skit, det är tråkig bullshit där man inte får göra något. Kapa min karaktärs armar, bränn honom levande och döda honom! Men kidnappa inte min fucking karaktär.

Och klarat karaktärerna ska agera logiskt för att skydda sig, det är inte som att de går in i fällor med vilje så varför skulle de låta sig bli kidnappade om de kan stoppa det.

Ahmääää kom igen God45, vi kan ju inte diskutera det här om du redan bestämt dig för att det alltid är bullshit. Du måste lyfta dig ovan ditt vanliga perspektiv en stund!

En av mina favoritscener är när en av rollpersonerna blev tillfångatagen och fick bevittna hyenakultens tidelagsorgier. Det var bra skit!

Men det hängde ju på att a) Vi körde ensemblespel b) Spelaren gillade att utforska tillfångatagande-presenten jag gav henne c) Det följde på fiktionen (rollpersonen var ensam ute i badlands och spårade Dog Ears, missar sitt slag och blir själv upptäckt av Dog Ears.) och d) Vi gjorde det intressant.

Och så de här scenerna!!!

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/gYFWIhvH1XQ"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/gYFWIhvH1XQ" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/kaLxaKKXTVQ"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/kaLxaKKXTVQ" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/rD8DWQPRFcg"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/rD8DWQPRFcg" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Awesome.

Samma rollperson blev faktiskt senare tillfångatagen och spion/gisslan/ward/gäst hos en fientlig general, det var också en grym grej där rollpersonen började bli mer och mer lojal med generalen istället för hennes tidigare boss (en annan rollperson)


Men om vi återgår till originalfrågeställningen:

Att i förväg planera att en rollperson ska bli kidnappad för att man ska bygga en story på det, och inte klippa bort de tråkiga bitarna tycker jag också låter astråkigt.

 

[Übereil]

Jag har inget emot "Slåss ni kommer ni dö" om det finns alternativ. Men om vi har ryggen mot en vägg och det är bli tillfångatagna eller slåss till döden? Då slåss man till döden! Har du aldrig sett en västern? Eller en gangster film? Man dör som Scarface eller så ger man sig som en mes.

Bli tillfångatagen ÄR ett alternativ. Och för det mesta så dödar motståndaren en inte i sådana här sammanhang utan de bara slår en medvetslös ändå.

Übereil

Och om det är ett alternativ så är det också ett alternativ att slåss till döden, jag väljer det tack.

Efter några sådana beslut så kommer du förmodligen vara trött på att skapa nya karaktärer hela tiden, och kommer då antingen ge upp tanken på att vinna alla situationer (vilken är den typ av arrogans som förstör den sortens historier jag nämnde i mitt originalilägg i den här tråden) eller byta grupp till en som passar vad du vill få ut av rollspel bättre.

Übereil

 

[Krille]

Om jag förstår frågan rätt så handlar det inte om handlingen att separera rollpersonen, utan konsekvensen av vad som händer efter separationen. Jag kan ha fel, men jag svarar utefter det antagandet.

I Blå Himmel finns det en reell risk att man blir nerskjuten. Det behöver inte sluta med en död rollperson, ety flygplanen är i princip en pappersdrake med motor på och därför dämpar fallet rätt bra, och det finns fallskärmar. Däremot kan det hända att det sker bakom fiendens linjer, och det kan i sin tur leda till att en rollperson som överlever blir krigsfånge.

Eftersom det är en reell risk så är det också något som spelledaren får vara beredd på att hantera, och därför finns det ett ganska stort stycke om hur man hanterar rollpersoner som blir separerade och krigsfångar.

De gånger under speltest som det har hänt så har jag löst det på två sätt: antingen får rollpersonen automatiskt komma tillbaka efter ett tag, och nedskjutningen behandlas mer eller mindre som en sängliggande skada; eller så har rollpersonen fått rollspela tiden i fånglägret.

I ett fall med fångläger så ledde det till att övriga spelare använde karaktärsdragsberättelsen för att ta över en massa tillfälliga resurser och skapa en ståry som dels handlade om rollpersonens förflutna men också om flykten från fånglägret; i ett annat fall så fick rollpersonen försöka förhandla sig till att bli återskickad i egenskap av medlem i en neutral organisation med (i teorin) samma folkrättsliga skydd som Röda Korset. Båda fallen blev rejält intressanta spelomgångar. Den förra var mer intressant, eftersom de andra var mer aktiva och delaktiga då de hade fattat grejen med Blå Himmels karaktärsdragsberättelser. Den senare blev inte tråkig den heller, men inte lika spelarinteraktiv.

 

[Robert Jonsson]

Efter några sådana beslut så kommer du förmodligen vara trött på att skapa nya karaktärer hela tiden, och kommer då antingen ge upp tanken på att vinna alla situationer (vilken är den typ av arrogans som förstör den sortens historier jag nämnde i mitt originalilägg i den här tråden) eller byta grupp till en som passar vad du vill få ut av rollspel bättre.

Übereil

+1!

Att bli kidnappad är awesome! Det innebär att din karaktär får lite extra uppmärksamhet för ett tag. För kidnappningen sker givetvis av ett skäl - inte bara på impuls.

Sedan kan det sägas att det var länge sen jag spelade ett rollspel där strid var någon form av bärande inslag. Visst har det förekommit strid då och då, men det är lite svårt att applicera "jag slåss till döden" på skolungdomar eller vardagligt folk. Så det beror förstås även på genre och personlig preferens.

 

[God45]

Efter några sådana beslut så kommer du förmodligen vara trött på att skapa nya karaktärer hela tiden, och kommer då antingen ge upp tanken på att vinna alla situationer (vilken är den typ av arrogans som förstör den sortens historier jag nämnde i mitt originalilägg i den här tråden) eller byta grupp till en som passar vad du vill få ut av rollspel bättre.

Hej, det handlar inte om att vinna alla situationer. Det är ok att fly och ok att förhandla. Men jag håller med dig, efter ett par sådana händelser faller gruppen ihop och skaffar en ny spelledare som inte försöker kidnappa dem stup ikvarten.

 

[God45]

Ahmääää kom igen God45, vi kan ju inte diskutera det här om du redan bestämt dig för att det alltid är bullshit. Du måste lyfta dig ovan ditt vanliga perspektiv en stund!

Okej fine, jag har redan bestämt mig för att det är bullshit. Grejen är att jag råkat ut för det ett par gånger så det är ingen oinformerad åsikt Jag vet att jag avskyr det och att det är dåligt, dåligt spelledande

Men ingen annan här lyfter sig över sitt vanliga perspektiv heller. Alla hoppar till att going out in a blaze of glory är dåligt när det är rent fantastiskt. Att spela en karaktär som ger sig vid minsta motstånd? Inte min grej. Spela en karaktär som tar alla med sig rakt ner i helvetet? Awsome!

 

[Robert Jonsson]

Spela en karaktär som tar alla med sig rakt ner i helvetet? Awsome!

Vilket är bra... för då vet jag att vi aldrig ska spela något tillsammans!

Alla ska så klart spela så som de tycker är roligt och inte sitta och ha tråkigt runt spelbordet. Du har ju uppenbart haft många negativa upplevelser så klart du inte vill uppleva det igen. Inga konstigheter där. Skulle jag också blivit bränd i flertalet tillfällen skulle jag nog känt likadant som du.