Ymir
Blivande Stockholmshipster
wow, jag som trodde att fantasyvärldsnamn inte kunde bli mer fantasilösa...
Vad är det för fel på Midgard? Måste det vara nonsensnamn för att det ska räknas som fantasifullt?Ymir said:wow, jag som trodde att fantasyvärldsnamn inte kunde bli mer fantasilösa...
Du ser det på det här med svenska ögon. Eller snarare svenska nördögon (ungarna läser ju inte ens om fornnordisk mytologi i skolan längre). Resten av världen har inte en jävla aning vad Midgard är. Möjligtvis kan de få några vaga associationer. Så ditt snack om lowest common denominator-mytologi (vilket jävla fikonuttryck, förresten) är inte tillämpbart annat än möjligtvis bland svenska akademikernördar.Ymir said:Midgard är:
- Taget från lowest common denominator-mytologi, vilket i sig gör det fantasilöst.
- Extremt överanvänt.
- Namnet på en av de absolut mest berömda fantasyvärldarna, som inspirerat den mesta efterkommande fantasyn.
Nonsensnamn kan också vara dåliga givetvis, och är det oftast. Ska man ha fiktiva namn är det bättre att göra en Tolkien och faktiskt ha etymologi av nåt slag för dem. Ett exempel på aningen mer fantasifullt världsnamn är 'Trudvang', som, då Paradox visste att de använde lowest common denominator-mytologi, iallafall togs från en mindre välbekant del av denna mytologi.
Med 'lowest common denominator-mytologi' menar jag 'en mytologisk setting som är extremt välkänd, refererad till och överutnyttjad i popkultur'. Mer intressanta val hade som jämförelse varit att ta världsnamn från någon annan mindre överanvänd mytologi, tex den indiskas 'Jambudvipa' eller whatnot.
QFT.Ymir said:wow, jag som trodde att fantasyvärldsnamn inte kunde bli mer fantasilösa...
Skulle jag skriva en fantasysetting så skulle världen heta...inget alls. Är det inte väldigt konstigt att fantasivärldar har namn till att börja med?Robert Jonsson said:QFT.Ymir said:wow, jag som trodde att fantasyvärldsnamn inte kunde bli mer fantasilösa...
Saker behöver namn. Ger man det inte till dem själv, så slutar det med att de heter "Buffyverse".Måns said:Skulle jag skriva en fantasysetting så skulle världen heta...inget alls. Är det inte väldigt konstigt att fantasivärldar har namn till att börja med?
Berätta gärna mer.Arfert said:Kampanjvärlden Midgard har med vikingarnas Midgård att göra. Väldigt mycket till och med. Så namnet är väl valt ur den synvinkeln.
Nej, det är inte alls särskilt konstigt. Vår värld har ett namn (eller ja, åtminstone vår planet), liksom våra kontinenter, länder och städer. Det ligger i vår natur att sätta namn på definierade områden. När "världen" upphörde att vara vår värld och vi insåg att universum fanns så gav vi vår planet ett namn, eftersom ytan plötsligt var definierad och begränsad (jämfört med universum). Vi gjorde det ju till och med innan vi kände till det där med universum rent vetenskapligt. Vi kallade vår värld "Midgård".Måns said:Skulle jag skriva en fantasysetting så skulle världen heta...inget alls. Är det inte väldigt konstigt att fantasivärldar har namn till att börja med?Robert Jonsson said:QFT.Ymir said:wow, jag som trodde att fantasyvärldsnamn inte kunde bli mer fantasilösa...
ochThe Creation The world is flat, with a single sun, one major moon, and six planets. Beyond these facts, the details of Midgard’s origins are shrouded in mystery. Almost all the gods and giants and other powers claim to have created the world. Some of them must be lying, and likely all of them are. The most common tale is that of the Northlanders who say that in the beginning, before Midgard was created, there was only the endless void called Ginnungagap. At one extremity of this vast abyss was biting cold; at the other, raging fire.
....och så vidare. Och så vidare. Det handlar om en fantasyvärld som bygger på vikinga-midgård. Fast inte på jorden utan i ett slags parallellvärld där alla myter är sanna. Och 300 år efter vikingarnas värld. Typ.During the conflict between gods called the Vanir War, the smith- god Volund and the thunder-god Thor created the dwarves. Warriors forged on an adamantine anvil, the dwarves were created to counter the wild elves of Thorn in battle, who sided against Wotan’s forces. Fearless warriors and giant slayers, the dwarves did great deeds in the name of their patrons. Legions fell beneath their glittering axes and the dwarves became proud, believing themselves the greatest of all mortal races. Perhaps this was their undoing.