Nekromanti Om hur Idolprogeam påverkar i Afganistan

[Bunny]

Till exempel kan du utveckla varför du anser att fenomenet Afghan Star rör sig om en utveckling underifrån. Jag förde ett ganska långt resonemang där jag ifrågasatte detta. Hade jag fel, eller går ditt resonemang utanom detta?

Väldigt schematiskt: Afghan Star handlar om att vem som helst kan ställa upp på eget intitiativ, att alla tävlar enligt ett öppet och enhetligt regelverk (t.ex. inga diskriminerande specialregler för hazara), att alla som vill kan rösta utan att hotas till livet, att rösterna räknas på ett schysst sätt, och så vidare. Tävlingen tillkom utan statligt initiv och handlar om något som de flesta begriper sig på: musik. Allt detta är självklarheter för oss, men i talibanstaten var dessa inga självklarheter. Nu ser folk vad som är möjligt i det moderniserade samhället och de flesta gillar det.

Jag förstår dig och håller med. Tack så mycket.

Även jag ser, som jag tidigare påpekat, ser Idol-konceptet som någonting väldigt positivt i det sammanhang vi diskuterar.

 

[Bunny]

Jag tänkte mig att ni i värsta fall skulle vifta bort det jag skrev, såsom Anders har gjort, men det här var givetvis värre.

Jag vet inte om jag viftade bort det du skrev, men det är svårt att på ett tungt sätt kommentera något som i mångt och mycket går ut på att Arfert och jag kommer med tomma argument. Plötsligt handlar diskussionen om hur Arfert och jag "pratar" på det här foumet, hurdana argument vi kommer med. Ad hominen, eller hur?

Den här fick du mig att suga på ett tag. Jag försöker, tro det eller ej, inte vinna någon argumentation mot er med de påpekanden om hur ni argumenterar jag gör, något som argumentum ad hominem skulle förutsätta - mina påpekanden rör istället hur jag skulle önska att denna typ av samhällskommenterande debatt skulle kunna förbättras. Det visade sig att vi höll med varandra, så fort du la till ett "därför att", emedan din inledande kommentar öppnade upp för en mängd snedvridna tolkningar. Mitt fnitter handlade ju om hur sjutton ni kunde förstå varandra så exakt - en annan fick ju gissa sig fram, och kände sig helt utanför den diskussion ni förde och det samförstånd ni upplevde. Det är inte så lätt som att förutsätta rakt av att jag inte håller med, liksom.

Varför ska vi godta att du definiera våra inlägg som "tebjudning"?

Det var en allegori, inte en definition. Den var ämnad för lite komisk effekt, och självklart haltar den en hel del utanför det ändamålet.

Varför ska vi bry oss om att du "får kaksmulor i halsen"?

Men hallå... vad hände med kärleksbudskapet?

 

[krank]

Här ser vi ett intressant klassamhälle, uppdelat i uppfostrare och uppfostrade.

Alltså... Say what? Nu läser du in lite väl mycket i det jag skriver. Jag föreställer mig absolut ingen sådan uppdelning, och har försökt påpeka ett par gånger i tråden att jag också är en produkt av min programmering. Alltså; jag ser människan som produkt av sin sociala och biologiska programmering. Den sociala programmeringen kan jämföras med ett gigantiskt Open Sourceprojekt där alla deltar. Det finns inga passiva mottagare. Alla är uppfostrade uppfostrare.

Dessutom är det inte jag som vill kalla det uppfostran; jag menade mer att det andra kallar "uppfostran" ser jag som identiskt med det du kallar "dupera". Båda är olika synsätt på specifika mönster av programmering.

Men oavsett vilket ord man väljer så kommer man liksom inte ifrån det, var min poäng. Om du inte sätter ut ett spädbarn i en... öh, intighetsbubbla helt utan sinnesintryck så kommer individen att formas i mötet med sin omgivning. I mötet, kombinerat med biologiska faktorer, skapas individens värdegrund, åsikter, och personlighet.

Sålunda: Vi är alla programmerade.


Men det känns inte riktigt som att du argumenterar mot det jag faktiskt skriver längre, utan mot någon egenpåhittad Skinnersk-socialistisk nidbild. Och denna nidbild är jag rädd att jag inte kan, eller tänker, försvara.

 

[Mekanurg]

Alltså... Say what? Nu läser du in lite väl mycket i det jag skriver. Jag föreställer mig absolut ingen sådan uppdelning,

Tack för klargörandet. jag är lättad.

 

[Rising]

Jag kan gå med på att i det stora samhällsperspektivet finns det ett värde i att, i begränsad mån, agera som om individer hade ett personligt ansvar. Inte för att de har det i nån objektiv synvinkel, utan för att tron på att de har det är en del av en lyckad social träning, iaf tills vi hittat på bättre verktyg.

Mmm. Nu har du i mina ögon en rätt metafysisk förhållning till problemet. Tillåt mig förklara vad jag menar med det:

Några slynglar kastar sten på ett tåg. Polisen ingriper och en diskussion uppstår om ungdomarna gjort sig skyldiga till ett brott, eller om det är samhällets fel för att de lagt ner den ungdomsgård där ungdomarna tidigare kunde sysselsätta sig. I slutändan så sätts slynglarna i vårdprogram och får betala böter för skadorna de åsamkat, medan kommunpolitikerna samtidigt erkänner att de gjort fel som stängt ner alla sysselsättningar för ungdomar i trakten, och lovar att de skall öppna ungdomsgården på nytt.

Now; i mina ögon finns det en uppenbar, praktisk och handgriplig nivå av den här historien: Kan ungdomarna anses vara skyldiga till att ha begått ett brott? Detta är en fråga som handlar om de har utfört brottet med vilje och med insikt om skadorna de åsamkat och riskerna de utsatt andra människor för. Om de hade varit förståndshandikappade så hade man säkert resonerat som så att de inte kunnat ta ansvar för sina handlingar, och istället lagt skulden på dem/de som inte tagit hand om ungdomarna. I det här fallet var dock frågan om huruvida brist på sysselsättningar i hemkommunen räcker som skäl för att man skall frikänna ungdomar från ansvaret även när det gäller allvarliga brott.

Det här är alltså den riktiga, påtagliga nivån av diskussionen: Har ungdomarna agerat av egen vilja? Eller är de bara produkter av ett samhälle som lagt ner en ungdomsgård? Hur vi förhåller oss till denna fråga får konkreta konsekvenser.

---

Men det du pratar om är en diskussion av rent metafysisk karaktär. Jag känner igen dina resonemang. Meme-filosofen Susan Blackmore har haft liknande funderingar, och uttryckte dem så här i en artikel:

It is possible to live happily and morally without believing in free will. As Samuel Johnson said, “All theory is against freedom of the will; all experience for it.” With recent developments in neuroscience and theories of consciousness, theory is even more against it than it was in his time. So I long ago set about systematically changing the experience. I now have no feeling of acting with free will, although the feeling took many years to ebb away.

But what happens? People say I’m lying! They say it’s impossible and so I must be deluding myself in order to preserve my theory. And what can I do or say to challenge them? I have no idea—other than to suggest that other people try the exercise, demanding as it is.

When the feeling is gone, decisions just happen with no sense of anyone making them, but then a new question arises—will the decisions be morally acceptable? Here I have made a great leap of faith. It seems that when people discard the illusion of an inner self who acts, as many mystics and Buddhist practitioners have done, they generally do behave in ways that we think of as moral or good. So perhaps giving up free will is not as dangerous as it sounds—but this too I cannot prove.


Det viktiga med Blackmore's text är att den egentligen inte får några konkreta konsekvenser. Hon nämner i en annan artikel att studenter frågat henne "men varför skulle någon gå upp på morgonen om de inte hade viljan att göra det?" Hon svarar att "well, prova: Förr eller senare kommer du att känna att det blir tråkigt, eftersom du är genetiskt betingad att söka stimuli. Eller så blir du kissnödig och känner att du faktiskt föredrar att gå upp och kissa på toaletten istället för att kissa ner sängen där du ligger; återigen för att vi genom hsitorien blivit genetiskt betingade att undvika vår egen urin, av hygieniska skäl".

I mina ögon är det här inte mycket mer än en lek på ord. I allt väsentligt så är det ingen som helst skillnad på en person som tror på den Fria Viljan och på Susan Blackmore - de skulle båda kunna resonera på exakt samma sätt i frågan om slynglarna som kastade sten på tåget.

Det religiösa perspektivet med en helig ande bakom rattarna - eller Blackmores perspektiv med en genetiskt programmerad maskin - de är båda tänkande, grubblande och initiativrika varelser; och det finns inget test som skulle kunna avgöra vilket av de tu perspektiven som var korrekt. Blackmores ambition att ha "no feeling of acting with free will" gör det hela ännu krångligare: Om hon inte har någon Fri Vilja så borde det ju inte krävas någon ansträngning att agera som hon inte hade det. Det borde inte ens finnas något alternativ.

Hon redogör för en sorts zen-inställning till livet, utan föreställning om något heligt, upphöjt "jag" bakom rattarna; men det valet är ett rent metafysiskt val, det har inga konsekvenser i verkliga frågor.

En person kan vara hur liberal som helst - eller en socialist som ser maktstrukturer överallt i samhället - det har ingen betydelse för frågans metafysiska art. Det går alltså utmärkt att dela din metafysiska hållning om att människor saknar fri vilja, och ändå vara ett stereotypt högerspöke som anser att alla arbetslösa själva är ansvariga för sin utsatta situation.

---

Det är därför jag tycker att den metafysiska vinklingen är tämligen meningslös.

Frågan om vi skall bestraffa slynglarna som kastat sten på tåget - det är den viktiga frågan (tycker jag). Om vi är biologiska maskiner som bestraffar andra biologiska maskiner - eller om vi är självständiga, fria andar som bestraffar andra självständiga, fria andar - det är i mina ögon en ren kvasifråga.

 

[Mekanurg]

Mitt fnitter handlade ju om hur sjutton ni kunde förstå varandra så exakt - en annan fick ju gissa sig fram, och kände sig helt utanför den diskussion ni förde och det samförstånd ni upplevde.

Det handlar nog om att Arfert och jag är av snarlik ålder och har snarlikt social bakgrund. Sverige var mer enhetligt förr i tiden och det fanns en tydligare social kod.

 

[Mekanurg]

Blackmores redogörelse är fascinerande läsning. Att vara människa är en så oerhört stor sak. Där ryms hennes både livsperspektiv och mitt, vilket är så inriktat på existensen av jag och fri vilja. För mig handlar existens mycket om att vilja och att göra, för henne om något helt annat. Jag blir upprymd av av att läsa sådant.

 

[krank]

Frågan om vi skall bestraffa slynglarna som kastat sten på tåget - det är den viktiga frågan (tycker jag). Om vi är biologiska maskiner som bestraffar andra biologiska maskiner - eller om vi är självständiga, fria andar som bestraffar andra självständiga, fria andar - det är i mina ögon en ren kvasifråga.

För mig är det en fråga om inställning, och visst - oavsett metafysiskt perspektiv kan man ha vilken åsikt som helst, men jag inbillar mig att den som tror på Fri Vilja i högre grad, statistiskt sett, anser att det är Individens Fel.

Alltså, jag tror att den som tror på Fri Vilja - åtminstone om vederbörande är det minsta intresserad av att ha någon form av konsekvens i sina åsikter - men även utan sådant intresse - kommer att i högre grad lägga skulden för det inträffade hos pojkarna, och i lägre grad på strukturella anledningar. Alltså, antagligen hårdare straff mot pojkarna och antagligen något mindre ansträngningar vad gäller att förbättra sammanhanget.


Men, jag kanske tror för mycket om mina med- och motmänniskor när jag tror att det ska finnas någon form av konsekvens i åsikter. Det kanske bara är jag som ser konsekvens i meta, teori och praktik som något eftersträvansvärt...

 

[krank]

Åh, och btw: Susan regerar. Borde ta tag i The Meme Machine nåt tag, den har stått på hyllan lite väl länge nu.

 

[Bunny]

Det som gör mig trött är ord som tesörplare och annat nedlåtande tjafs.

Tesörplare är inte någonting självklart nedvärderande, men nu får du mig att misstänka att du ser dig själv som kaffedrickare. Jag beskrev den bild som fick det att bubbla till i magen på mig (flatulens?). Det är kanske inte världens snällaste bild, för all del, men samtidigt är den tagen rakt ur min fantasi. Så farligt kan det inte vara.

Som att trådar blir bättre om jag håller mig från dem. Att jag sänker nivån. Att jag bara kommer med tomma argument.

Ad hominem var det ja. Du får det att låta som om jag tycker att du är dum. Det gör jag inte. Det kanske beror på att du här plockar russinen ur kakan.

Du får gärna försöka skilja på sak och person här. En tråd blir inte bättre av att du håller dig ifrån den, men trådar tenderar däremot att bli bättre när de inte kommer till att handla om att stapla "empty signifiers" mot varandra (kanske dags att jag använder den engelska termen, för jag inte känner till någon eventuell korrekt översättning). Du är långt ifrån den enda syndaren, det vet jag, men dig och Anders har jag inte gett upp hoppet om.

Jag släpper gärna skoldebatten, förresten; det var orättfärdigt av mig att ta med den tidigare - det som störde mig så mycket var din enskilda utsago att "jag förstår inte hur någon kan vara emot bildning" (döh!), men en mening utgör knappast en debatt.

Jag är alltså inte ute efter att vinna någon argumentation mot dig genom att avfärda dig som dum. Kakan du plockat så selektivt från hade som mål att få fram en reflektion om hur samhällsdebatten har förts på forumet. Kanske finns det några bland dem som inte heter Tomas eller Anders som kan plocka upp några smulor också.

Du behöver inte nödvändigtvis stöta ifrån dig de påpekanden jag kommit med fullt så kraftfullt som du gjort hittills, om du nu inte verkligen vill.

(Kulturimperalismen var dock en allmän reflektion, inte riktat mot dig.)

Då har vi rett ut det i alla fall.

Då föredrar jag att diskutera med typ Krank, han har knäppa åsikter , men han kan i alla fall skilja på sak och person.

Åja, mig lyckas du inte övertyga. Du gillar att diskutera med krank eftersom hans knäppa åsikter tillåter dig att ha rätt, resten är på sin höjd sekundärt.

Tack för mig.

Bara sådär?

 

[Rising]

Åh, och btw: Susan regerar.

Min flens. Hon har den. Hon behöver bara ringa och fråga.

 

[Jeeves]

Nu var det ju inte amerikask popmusik som exporterades till Afghanistan vilket ni ahde sett om ni orkat se på videon... faktakoll är undervärderat...

För den delen är det nog snarast så att Sverige är ett av världens mest kulturlösa länder, där allt som är främmande (antingen det är amerikanskt eller orientaliskt/islamiskt) är bra. Lindströms serie "Sverige, världens modernaste land" tar upp detta hysat bra. Så svaret på frågan om hur fort det går att förlora sin egen kultur - en generation.

Sverige borde ta till sig sin egen gamla kultur och låna in kulturelement från andra högkulturer snarare än att ta in allt billigt tjafs som vi nu serveras. Å andra sidan är Sverige på väg käpp rätt åt helvete så det kanske är lika bra att vi lägger ner Sverige - siste man låser och släcker lyset...

 

[krank]

Nu var det ju inte amerikask popmusik som exporterades till Afghanistan vilket ni ahde sett om ni orkat se på videon... faktakoll är undervärderat...

För den delen är det nog snarast så att Sverige är ett av världens mest kulturlösa länder, där allt som är främmande (antingen det är amerikanskt eller orientaliskt/islamiskt) är bra. Lindströms serie "Sverige, världens modernaste land" tar upp detta hysat bra. Så svaret på frågan om hur fort det går att förlora sin egen kultur - en generation.

Sverige borde ta till sig sin egen gamla kultur och låna in kulturelement från andra högkulturer snarare än att ta in allt billigt tjafs som vi nu serveras. Å andra sidan är Sverige på väg käpp rätt åt helvete så det kanske är lika bra att vi lägger ner Sverige - siste man låser och släcker lyset...

...

Tja, vart ska man börja?

Först och främst snacket om... "högkulturer". Det finns knappt ord för hur bisarrt det låter 2009. Vilka länder ser du som "högkulturer"?

"Siste man släcker lyset" är en sån där klassisk SD/ND-klyscha, men jag tänker nog låta den passera - vem vet, du kanske inte alls är sån.

Sedan har vi naturligtvis detta nonsens om att sverige skulle vara "kulturlöst". Även om jag nu skulle låtsas att kultur vore nationsbundet, så har vi en finfin kultur av relativ öppenhet mot andra människor och tolerans mot deras kulturella egenheter. Vi har dessutom en tendens att tycka att skrytsamhet är dåligt, att det är OK att vara lite sådär lagom kristen, men att kyrkan ska vara skiljd från staten.

Och så vidare. Att vi inte sjunger nationalsång och bär folkdräkt är bara friskhwetstecken - det innebär att större delen av oss ändå någonstans har vett nog att se igenom den av SD framförda "nationalistiska principen". Vi är, till större delen, antinationalister. Där har vi ett kulturarv att vara stolta över!

Vad gäller landets "gamla kultur" så får du gärna dra några exempel på vad som var så fint och bra - gärna från riktig historia, inte det utsmetade hittepåblajj SD och andra nationalister/konservativa brukar dra fram.

 

[Rising]

Nu var det ju inte amerikask popmusik som exporterades till Afghanistan vilket ni ahde sett om ni orkat se på videon... faktakoll är undervärderat...

Tur att du har koll på faktan och kan informera oss om att vi tydligen pratat om exporten av amerikansk popmusik, vilket var något som inte jag kände till. Jag trodde nämligen att vi pratade om fri vilja, habitus och mångkultur i största allmänhet, utifrån exporten av ett amerikanskt TV-koncept.

Sverige är ett av världens mest kulturlösa länder, där allt som är främmande (antingen det är amerikanskt eller orientaliskt/islamiskt) är bra.

"Kultur" är alltså när man tycker att främmande saker är dåligt? Det visste inte jag. Återigen så visar sig min faktakoll vara bristande.

Sverige borde ta till sig sin egen gamla kultur och låna in kulturelement från andra högkulturer snarare än att ta in allt billigt tjafs som vi nu serveras.

Tycker du att man ska stänga ute främmande kulturer? Hur hade du tänkt att det skulle gå till, egentligen? Med internet och dagens kommunikationsmöjligheter så är det ju svårt att förneka invånare från att själv styra sin kulturkonsumtion.

Man kanske kan ta alla judiska mediachefer, zigenarmusikanter och homosexuella schlagerstjärnor och omskola dem på något vis. Sätta dem i någon sorts läger för att där övertyga dem till att åter koncentrera sig på den ursprungliga, svenska kulturen? Ja! Och vi skulle kunna kalla dem "koncentrationsläger".

 

[Ögat]

Tänk om du har rätt.
Tänk vad coolt det skulle vara att ett samhälle kan förlora en egen kultur på en generation. Vad skulle det ersätta den med då? Blir det kulturlöst? Oformligt, utan några gemensamma sociala koder? Människor som agerar helt slumpmässigt utifrån stimuli tolkade helt utan koppling till andras referensramar? Ett sådant samhälle skulle kanske en gång för alla lösa frågan om en fri vilja finns.
Men annars då, om man istället tänker att det finns en "svensk" kultur, som sedan byts ut, bara sådär, över en generation. Vad skulle hända då?
Nå, ponera istället att det rör sig om vilken annan vara som helst. Ett äpple kanske. Tänk att jag kom till din trädgård med ett äpple i min hand, och där mötte dig (också du med ett äpple). Tänk vidare att jag genom en fint och lömskhet tog ditt äpple, men istället gav dig mitt. Vems skulle äpplet då vara? De flesta skulle nog anse att det som jag givit till dig var ditt. Volià! Om det var möjligt för Sverige att förlora sin kultur, och byta ut den mot en ny, skulle själva bytet göra att denna kultur nu var Sveriges kultur.

Att tala om att förlora en egen kultur är alltså meningslöst. Dessutom förutsätter tanken ett rasifierande kulturbegrepp: Kultur som en enhetlig och oföränderlig tingest som kan beskådas på museum och som kommer med modersmjölken.
Och en sådan tanke vill vi naturligtvis inte ha.

Sanningen är naturligtvis att kultur är något vi hela tiden gör och skapar; en process av ständiga utbyten där individer formar sin självuppfattning genom att uppleva likheter och skillnader med andra och tänka in sig i gruppindelningar.

Även om det var sant att Sverige anammade en "främmande" kultur, skulle Sverige inte kunna låta bli att göra det skilt från det "svenska" sammanhanget. Alltså skulle den nya kulturen emottas på ett "svenskt" vis. Detta kan tydligt ses bland annat i masskommunikationerna (bil, tv osv.).

 

[Mogger]

Sverige borde ta till sig sin egen gamla kultur och låna in kulturelement från andra högkulturer...

Sverige, Kina, Egypten och Mesopotamien?

(Veckans dumstrut är din, bär den med stolthet!)

 

[Jeeves]

Vad kultur är? JA det är nästan omöjligt att uttömmande definiera, utan att använda andra begrepp som skulle vara lika svårdefinerbara - mänsklig odling, civilisation, estetik, etiska och estetiska paradigm och så vidare.

Istället tänker jag försöka mig på att exemplifiera. Att sitta hemma och titta på reality-tv med en påse chips är inte kultur. Att sitta hemma i precis samma soffa och lyssna på klassisk (inte nödvändigtvis västerländsk) musik och dricka ett glas vin är kultur. Är det inte bara en smakfråga? Invändningar: Jo, men kultur handlar om smak. Är det inte också en klassfråga? Jovisst, att tillägna sig kultur är att försöka höja sig över det simpla och alldagliga till något, högre, ädlare och mera konstfärdigt. Således är det ännu mera kultur att gå till en vacker konsertsal och höra musiken, klädd i frack än att sitta hemma. För tillfället lyssnar jag på renässans- och barockmusik framförd av jungelindianer med indianska instrument. Är det inte fantastiskt det jesuiterna åstadkom. Sydamerikanska indianer på 1600-talet som mitt ute i djungeln sätter upp en polyfonisk latinsk mässa i en katedral av träd och blad? Att det i England finns en titel som heter något i stil med "the lord keeper of the Swamp" och vars ursprungliga uppgift var att vakta träsken mot banditer, sedan att bära de kungliga torrskodda över träsket och idag bara är en het härligt onyttig titel som delas ut till en hovfunktionär för att så har man alltid gjort, ja det är underbar kultur. Kontrastera detta mot en grådaskig svensk konsumbyggnad där allt måste vara effektivt och modernt och trååååkigt! Man kan ju bli deprimerad för mindre. Tarvligheten och modernismen regerar i Sverige. Kranks trams om Sd/Nd är en ren kränkning! De är knappast kulturella organisationer, tvärt om, det är simplistiska och socialistiska massrörelser vars kulturella drömmar stannar vid att folk skall äta korv med mos istället för falafel. Tala om tarvlighet! Jag är reaktionär, inte modernist.

 

[Bunny]

Vad kultur är? JA det är nästan omöjligt att uttömmande definiera, utan att använda andra begrepp som skulle vara lika svårdefinerbara - mänsklig odling, civilisation, estetik, etiska och estetiska paradigm och så vidare.

Istället tänker jag försöka mig på att exemplifiera. Att sitta hemma och titta på reality-tv med en påse chips är inte kultur. Att sitta hemma i precis samma soffa och lyssna på klassisk (inte nödvändigtvis västerländsk) musik och dricka ett glas vin är kultur. Är det inte bara en smakfråga? Invändningar: Jo, men kultur handlar om smak. Är det inte också en klassfråga? Jovisst, att tillägna sig kultur är att försöka höja sig över det simpla och alldagliga till något, högre, ädlare och mera konstfärdigt. Således är det ännu mera kultur att gå till en vacker konsertsal och höra musiken, klädd i frack än att sitta hemma. För tillfället lyssnar jag på renässans- och barockmusik framförd av jungelindianer med indianska instrument. Är det inte fantastiskt det jesuiterna åstadkom. Sydamerikanska indianer på 1600-talet som mitt ute i djungeln sätter upp en polyfonisk latinsk mässa i en katedral av träd och blad? Att det i England finns en titel som heter något i stil med "the lord keeper of the Swamp" och vars ursprungliga uppgift var att vakta träsken mot banditer, sedan att bära de kungliga torrskodda över träsket och idag bara är en het härligt onyttig titel som delas ut till en hovfunktionär för att så har man alltid gjort, ja det är underbar kultur. Kontrastera detta mot en grådaskig svensk konsumbyggnad där allt måste vara effektivt och modernt och trååååkigt! Man kan ju bli deprimerad för mindre. Tarvligheten och modernismen regerar i Sverige. Kranks trams om Sd/Nd är en ren kränkning! De är knappast kulturella organisationer, tvärt om, det är simplistiska och socialistiska massrörelser vars kulturella drömmar stannar vid att folk skall äta korv med mos istället för falafel. Tala om tarvlighet! Jag är reaktionär, inte modernist.

Jeeves, ska jag ta dig 100% seriöst, utan minsta ironiska blinkning någonstans, när jag läser det här?

 

[krank]

Kranks trams om Sd/Nd är en ren kränkning! De är knappast kulturella organisationer, tvärt om, det är simplistiska och socialistiska massrörelser vars kulturella drömmar stannar vid att folk skall äta korv med mos istället för falafel. Tala om tarvlighet! Jag är reaktionär, inte modernist.

Och ändå har ni ungefär lika förvirrade syner på kultur, framförallt s.k "svensk" sådan.


Jag ska erkänna att jag har jättesvårt att ta dina åsikter på allvar. De hänger inte ihop, liksom, och framstår mer som en extrem pastisch på något än den typ av åsikter folk faktiskt har. Det är klart, finns ju undantag, men är du inte det minsta ironisk?

 

[Jeeves]

Mr B.

Hur menar du då?