Nekromanti Om man ska börja med Kötulu (call of cthulhu)

[tull]

Vi börjar bli lite uttråkade över allt fantasy i spelgruppen nu. Ser ut som vi börjar bli redo att vandra in i en annan genre.

Call of Cthulhu, eller som jag uppfattar dess äventyr: mystik, ovetskap, skräck. Lite som en Dan Brown roman fast gripande.

Det jag egentligen skulle behöva veta är:

1. Vilken tillgänglig* version av spelet eller andra rollspel med typ samma tema bör man investera i.

(* = jag ska inte behöva leta på antikvariat eller ebay)

Det jag söker i ett sådant system är: Inte för mycket regler, jag dör inte om spelet har indieinslag men det får gärna vara traditionellt i sin uppbyggnad.

Finns snygga karaktärsblad så är det ett plus.


2. Tips på fräna äventyr
Får gärna vara på svenska, inga problem med amatörutgivna (dvs att en privatperson gjort dem snarare än ett på marknaden etablerat företag). Äventyren får hemskt gärna innehålla mycket handouts. Sånt verkar bra och flärdfullt.
Jag känner till Upsalasviten redan. Den verkar nice.


Övriga tips för den "oinvigde". Har inte läst någon novell relaterat till spelet.

Ett generellt intryck är i alla fall att man bör ha färdiga karaktärer att "dela ut" till spelarna.

 

[solvebring]

Tja, nu har jag inte heller fått tummen ur och spelat det än men jag har femte utgåvan här i hyllan. Vill minnas att den har gott rykte. Om inte annat så är det senaste, den som finns i butik, också helt okej. Tror att forumiter här berättat för mig att skillnaden mellan femman och up to date är att man bytt ut det gamla detektivsnacket mot lite aliensnack. Vet att jag såg sexan på t.ex. Gamers Vault där jag tittade in häromdagen. Skulle dock välja någon billigare spelshop om jag vore du. Ingmar är en schysst kille men tja, priserna är tyvärr inte de bästa.

Fast jag tycker att du skapa lira World Of Darkness istället. Alltså, helt plain World Of Darkness där man spelar människor som utsätts för det övernaturliga, precis som i Cthulhu. World Of Darkness är helt enkelt smidigare att handskas med rent regelmässigt, det är snabbare, enklare och friare att handskas med. Dessutom är det friare som spel. Det finns en massa tilläggsböcker, både högt och lågt, och du kan själv bestämma om du vill spela spökhistorien, blodig slasher, X-files stukad skräck, vampyr- och varulvshit, Cthulhu aktigt eller vad du och dina spelare nu vill. Det finns liksom inga bestämda ramar för det, egentligen, utan det kan formas på så många olika sätt.

Edit: Efter att ha talat lite med Han och överlagt skillnaderna så är det svårt att säga att WoD är "snabbare" eller så i jämförelse med nya WoD. Man kanske bör säga att WoD är friare och mer formbart, och att Stortelling är lite mer "slit och släng"-vänligt än BRP. ... Enligt min tolkning och smak.

Dessutom är det enkelt klart intressantare vad det gäller att handskas med själva skräcken. Mja, även om jag nu inte spelat CoC än, så tilltalar Sanitytabellen mig inte speciellt mycket. Det känns damn stelt och torrt. Sånt ska man agera och tolka utifrån spelet tycker jag, inte försöka att mäta. Visst, nu har Sanitytabellen en viss funktion, men mja, jag är inte för den typen av mekanismer riktigt.

Mja, andra må säga vad de vill nu, och jag ska månne inte uttala mig eftersom jag faktiskt inte spelat CoC utan bara läst och diskuterat det - men jag tror nog att det finns en rad lite mer levande skräckspel där ute, som är mer att bita i. Trail of Cthulhu kanske? Gumshoe är ju mycket på tapeten nu, inte minst eftersom Åsa recenserat en hel del Pelgrane nyligen. Jag har själv tänkt ge mig på lite Pelgrane nu, då jag skaffat Fear Itself. Kan dock inte säga något om det ännu, eller om något av Pelgrane's spel för den delen... Men jag vet att andra här kan.

 

[Botulf]

Bästa sättet att förbereda sig för CoC är nog att läsa lite Lovecraft snarare än att kolla in supplement och regelversioner i första hand. Att däremot förmedla samma känsla i rollspel är dock en väldigt knepig sak men som är typiskt spel med starka skönlitterära förebilder. Inte för att det är ett måste men jag känner lite att det vore annars att först ge sig på spela säg Conan RPG eller LotR RPG utan att ha någon uppfattning om Howards eller Tolkiens skapelser. Dock så ger grundspelet CoC en väldigt robust bakgrund för spelet och novellen The Call of Cthulhu inleder boken så man får ganska snabbt en inblick i vad det hela handlar om.

Trail of Cthulhu är rätt mysigt och i finns rätt goda anvisningar för konvertering mellan vanliga CoC och ToC i Trail´s grundbok. Och kan rekommendera detta starkt. Dock så har det skrivits så mycket om det både här och på annat håll att jag nog inte tänker gå in i detalj utom att det kan vara värt att kolla upp.

Men gällande vanliga CoC:
Det kan vara en fördel att ta en titt och besluta vad man vill spela för kampanjer innan och vilken stil man vill köra då det finns en så stor mängd släppt material till CoC. Vill man köra CoC i modern tid med agenter så är Delta Green(X-Files + Cthulhu) settingen skitbra och kanske fokusera på att skaffa dom böckerna. Är man inne på Lovecrafts noveller(och den amerikanska 1920-tals eran) och vill spela i samma miljö så är Lovecraft Country sviten kanske det som är bäst att gå på (Arkham, Dunwich, Kingsport m.f). Eller vill man spela mer pulpigt så finns flera kampanjer som går i pulp-anda alá Indiana Jones fast med tentakelmonster (någon annan kan nog peka ut dem bättre än jag då jag inte spelat någon av dem). Eller CoC i sword&sorcery/weird fantasy i form av Dreamlands eller Cthulhu Invictus(romartid) osv. Trotts att det är så kopplat till en skönlitterär förlaga så är CoC väldigt brett och allt möjligt har letat sig in i Cthulhu Mythos och byggs på hela tiden. Aliens funkar, zombies, vodoo och häxor funkar, antika sjöodjur funkar, psykologisk skräck med postmodernistiskt dravel funkar, hometown horror, jakten-på-urgammal-hemlighet-och-mystiska-sällskap som kan förändra världen och vår syn på vår historia i Dan Drown-stuk, alternativa dimensioner, folklore skräck, Indiana Jones äventyr i 30-tal eller ockult sci-fi thriller 2050 funkar osv osv. Det mesta kan petas in i CoC utan att bryta temat och passa in.

Nu har du redan nämnt Uppsalasviten och det verkar vara en jäkligt cool kampanj som jag själv önskar lägga vantarna på någon gång. Då verkar det mest vara vanliga CoC som behövs (den aktuella 6:e versionen finns på SF Bokhandeln och Collectorspoint).

 

[solvebring]

Bästa sättet att förbereda sig för CoC är nog att läsa lite Lovecraft snarare än att kolla in supplement och regelversioner i första hand.

Det är alltid lika skoj det. Lovecraft är med andra ord underhållande läsning.
Sedan så vill jag rekommendera att leta reda på då Ernst Hugo Järegård läser HP Lovecraft - genialt bra uppläsning.

 

[Fiktionslek]

Mitt tips är att investera i något avsnitt av Dark adventure radio theatre. Verkligen jättebra aptitretare, finns på sfbok.

Hälsar

Christian

 

[Christoffer]

Du behöver verkligen inte springa iväg och köpa saker för att komma igång. Det finns en grymt bra Quickstart som egentligen innehåller allt du behöver, inklusive det klassiska introäventyret som följer med grundboken. Du hittar dessa här: http://www.chaosium.com/article.php?story_id=87

Om du ska läsa in dig för att spela rollspelet skulle jag säga att det bästa att läsa är The Dunwich Horror, eller Fasan i Dunwich/Fasansfulla händelser i Dunwich. Denna novell är rätt bespottad av förståsigpåare av Lovecraft eftersom den skiljer sig rätt mycket från andra noveller, men det är också den novell som faktiskt skulle kunna utgöra ett äventyr till Call of Cthulhu (då de också skiljer sig rätt mycket). Du hittar den antingen gratis på engelska här via Projekt Gutenberg eller på närmaste bibliotek. Den nya översättningen finns i boken Fasansfulla händelser i Dunwich och den gamla finns i Ctulhu 2 (ja, titeln var felstavad). Själv är jag omåttligt förtjust i den gamla samlingen Necronomicon, en liten gulnad bok som brukar finnas på biblioteken och sammanställer både dikter, noveller och endel annat mumbojumbo om cthulhumyten som kan vara gott ha ha på benen om man ska börja spela.

Men som sagt, läs Dunwich, kolla igenom Quickstarten och ni borde vara redo att spela direkt...

 

[krank]

Jag rekommenderar definitivt att du helt skippar Chaosiums fgrundbok och istället kör Trail of Cthulhu. ToC är ett light system med fokus på undersökande av ledtrådar och så, en smula indieinslag... Ja, det var det jag direkt tänkte på när jag läste ditt inlägg. Det är ganska traditionellt iom sitt fokus, och det finns färdigheter och så.

Samtidigt slipper du subtraktion på procentskalor och motståndstabeller. CoC är ju ganska ren BRP, dvs det har fortfarande kvar en hel del av de stollerier Äventyrsspel i sin visdom dumpade. Plus de dumheter Äventyrsspel faktiskt hade med. Jag kan inte med gott samvete rekommendera CoC-reglerna till någon. Däremot innehåller grundboken en del göttigt.

För egen del har sedan köpekampanjen Tatters of the King givit en ruskigt bra ingång i världen; den kan rekommenderas. Väldigt lite strid, mer obehagligheter och undersökanden och prata med folk. Lättspelledd iom att så mycket är förberett, massa handouts och så. Bara man har tid och ork att läsa in sig så funkar det riktigt bra.

 

[Jocke]

1. Senaste Call utgovan är fruktansvärt bakotkompatibel med de gamla. Det händer inte så mycket mellan upplagorna, BRP systemet har sett ungefär likadant ut sen eldkvarn brann.

Sen tycker jag om 1920 players companion väldigt mycket. Den lämnar mythosen helt åt sidan och fylls i stället med yrken, vilket år viktiga stumfilmer kom ut, modeguide en artikel om hur mycket csi-grejer polisen kunde utreda osv.
Vill du inte spela på 20 talet är den inte till fasligt mycket nytta


2. vad gäller äventyr har jag alltid gillat Uppsala sviten vars största nackdel är att man måste köpa den på print on demand för snormycket pengar. Kan tillägnas att det är konventsäventyr i friform. finns på lulu.com om man söker på Anders Björkelid

Masks Of Nyarlatothep är en klassiksk kampanj med hinkvis handouts, onda kulter, mumier och hela paketet. Den lider lite av att vara skriven på 80-talet och är rälsad och dödlig som bara den, men väger upp men att just ha kommit ut i nytryck.

Tatters of the King är relativt nyskrivet och handlar om Hasturmyten. Jag har inte spelat kampanjen men läst de första kapitlen och det verkar lovande.

 

[anth]

Jag rekommenderar definitivt att du helt skippar Chaosiums fgrundbok och istället kör Trail of Cthulhu.
...
Samtidigt slipper du subtraktion på procentskalor och motståndstabeller.

Jag skulle säga att jag med gott samvete kan rekomendera Chaosiums BRP-grundbok till CoC - den har trots allt stått sig nästan oförändrad i 30 år.
MEN - ToC är väldigt mycket bättre.

Va?? Finns det någon BRP-spelare som använder motståndstabellen?
Det är ju bara att ta 50 % + din %-chans - motståndarens %-chans. Det behövs ingen tabell för det.

 

[krank]

Det är ju bara att ta 50 % + din %-chans - motståndarens %-chans. Det behövs ingen tabell för det.

Jo, i och med att det är subtraktion på en 100-skala... Du kanske kan ta 65 minus 27 i huvudet snabbt, men jag kan det inte.

 

[krank]

den har trots allt stått sig nästan oförändrad i 30 år.

Det där känns f.ö inte som ett argument för systemet. "Hey, look at this! De här spelskaparna har inte lärt sig någonting och inte tagit in ett dugg av innovationerna som skett under de senaste 30 åren!"

 

[solvebring]

Det är ju bara att ta 50 % + din %-chans - motståndarens %-chans. Det behövs ingen tabell för det.

Jo, i och med att det är subtraktion på en 100-skala... Du kanske kan ta 65 minus 27 i huvudet snabbt, men jag kan det inte.

+10

 

[tull]

Är det någon som kan rekommendera särskilt kloka artiklar, blogginlägg, foruminlägg som ger en bra och jämförande bild över skillnaderna mellan ToC och CoC?

Som det ser ut nu så föredrar jag trails. Håller helt med Krank om det (enligt mig) överjävliga med 100 skalor. Det har jag varit med om förut.

Miljön(-erna) jag vill spela i är: 1920, 1950-66, 1800-talet. 1700-talet.

 

[anth]

Jo, i och med att det är subtraktion på en 100-skala... Du kanske kan ta 65 minus 27 i huvudet snabbt, men jag kan det inte.

Dagens ungdom.
När jag gick i skolan fick man inte använda miniräknare - vilket betyder att jag faktiskt kan räkna i huvudet.

 

[Robert Jonsson]

När jag gick i skolan fick man inte använda miniräknare - vilket betyder att jag faktiskt kan räkna i huvudet.

+10

 

[Storuggla]

"Är det någon som kan rekommendera särskilt kloka artiklar, blogginlägg, foruminlägg som ger en bra och jämförande bild över skillnaderna mellan ToC och CoC?"

Ja. Det här till exempel. Men jag föredrar att säga vad jag själv tycker!

Jag har spelat Call of Cthulhu. I åratal. Jag gillar systemet, det känns att man är är utsatt i det. Det har sina nackdelar, men jag kan jobba med det och BRP känns för mig som hemmaplan.
Trails of Cthulhu... jag var med i speltestet och jag har grundboken och spelledarskärmen, men jag kan inte med det. Det är 1930tal förvisso så spelarna kan typ boxa Franco i fejset, men jag kan inte improvisera i det. Gumshoesystemt motarbetar aktivt improvisation. Varje scen måste ha en ledtråd som leder till nästa scen, och har du inte tänkt ut allt i förväg så sitter du i klistret (vilket är anledningen till att jag inte spelar Mutant City Blues eller Esoterrorists, trots att det är kickasspel annars).
Andelen supplement och tillbehör till Trails kontra Call är också en faktor, antar jag.
Men det är väl det, jag kan personligen inte koppla ihop Gumshoe med min valda spelledarstil.


Storuggla, däremot gillar jag rågbröd

 

[tull]

Storuggla, däremot gillar jag rågbröd

Bra när du ändå tar upp det här med rågbröd:

Vilka äventyr till CoC tycker du är bäst?

Samt hur ser du på fördelarna/nackdelarna att ge spelarna färdiga karaktärer eller att låta dem göra karaktärerna själva. Hur gör ni?

 

[Storuggla]

"Vilka äventyr till CoC tycker du är bäst?"

Av de jag läst och eller spelat: Masks of Nyarlathotep, Horror On The Orient Express och.. jag kommer inte ihåg vad det hette, men jag skulle tro något med Tsatsugga och det hade franska frenologbeergsklättrare och rött hår och en jävla isbjörn som dödade mig.

"Samt hur ser du på fördelarna/nackdelarna att ge spelarna färdiga karaktärer eller att låta dem göra karaktärerna själva."

Färdiga rollpersoner är okej på konvent och i sådana situationer. Men om jag ska faktiskt spela ett spel, kanske rentav en kampanj? Då ska jag banne mig göra min gubbe själv, annars bryr jag mig inte om den. Moraliska val och andra aspekter be damned, det är ju inte min gubbe...
Dessutom - jag fick inte spela Chang Kai Shek när vi spelade CoC. Det är jag fortfarande sur för.


Storuggla, deep one vs the kuomintang

 

[tull]

Färdiga rollpersoner är okej på konvent och i sådana situationer. Men om jag ska faktiskt spela ett spel, kanske rentav en kampanj? Då ska jag banne mig göra min gubbe själv, annars bryr jag mig inte om den. Moraliska val och andra aspekter be damned, det är ju inte min gubbe...
Dessutom - jag fick inte spela Chang Kai Shek när vi spelade CoC. Det är jag fortfarande sur för.

Storuggla, deep one vs the kuomintang

Chang Kai Shek vore ju en frän karaktär. Men "hinner" man verkligen spela en kampanj i Kötulu innan karaktären blir så pass galen att den blir ospelig?

Är det inte åtta timmar spel sen är du en geckoödla?

 

[Storuggla]

"Chang Kai Shek vore ju en frän karaktär."

Mitt andrahandsval var "negerkung". Vi kompromissade och jag spelade en historiker istället.

"Men "hinner" man verkligen spela en kampanj i Kötulu innan karaktären blir så pass galen att den blir ospelig?"

Ja då. Utan problem. Faktum är att det största problemet är snarare dödligheten (helt logiskt då SAN startar i snitt runt 55 medan ens HP startar runt 12)...


Storuggla, en stilla pension är att se fram emot i Arkham