Nekromanti Om PK och åsiktskorridoren

[Ond bråd död]

Blev lite för inspirerad när jag svarade i Brexittråden igen så jag tar det i en ny tråd.

Du tror på en "åsiktskorridor" och på en "elit" - jag har svårt att få ihop det med att du inte är konspirationsteoretiskt lagd.

En elit är ju något som uppstår oavsett. Eller etablissemang kanske är bättre ord då. Det är ingen hemlig grupp som konspirerar utan helt enkelt ett gäng som kommit i maktpositioner och har mycket gemensamt att skydda. De träffas inte och konspirerar utan följer helt naturligt sina intressen. De blir allt mer sammansvetsade och överens ju längre de är kvar precis som alla andra grupper. De får sina sanningar och värderingar precis som alla andra.

Samma sak med åsiktskorridoren. Någonstans kom idén om att det finns risker att avslöja en gärningsmans etnicitet t.ex. för att folket eller delar av folket skulle rikta sitt hat mot personer med samma etnicitet. Kanske var det en korrekt bedömning. Sakta började man begränsa informationen i media och omformulera sig m.m. Samma sak med andra frågor, t.ex. synen på feminism eller fängelsestraff.

Åsiktskorridoren var dock, och är väl fortfarande, benhård just när det gäller invandringen och saker kopplat till den. Anledningen är antagligen kopplingen till det väldigt polariserade läget för positioner. Rasism och rasister var det värsta man kunde vara och när allt fler saker kom att bli kopplat till rasism så blev det allt svårare att ens vara kritisk mot invandring t.ex. Situationen blev än värre av att den akademiska sidan slöt upp med hierarkier av vilka som fick säga vad och till vem. Den osäkerhet som många kände inför känsliga ämnen som styrdes av PK gjorde att många undvek ämnet helt eller tog bara säkra positioner oavsett privata åsikter. Där till finns ju en enorm makt att hämta i PK. Genom att göra sig till talesperson för en "utsatt grupp" kunde man lobbya för deras intressen och framförallt bygga sig själv en maktbas. Det är en förklaring til dess enorma framgång.

I början var det enbart frågan om karriärister, som i mångt och mycket bara var exotiska. Lagom exotiska till en början förstås. Personer som Pascalidou och Paulo Roberto kunde göra karriär som så där lagom exotiska. Rasifierade skulle de väl kallas idag och man skulle kritisera media för exotisism eller liknande buzzwords. Utvecklingen har förvärrats s a s.

Bäst och först på att slå mynt av PK var feministerna imo. Precis som med rasismen kunde man göra en uppdelning i goda och onda, där feminister var goda och alla andra var misogyna sexister typ. En del fick en politisk karriär andra en journalistisk, och kvinnor fick fördelar i arbetslivet t.ex. Arbetsgivare blev övertygade om att arbetsplatserna behövde mångfald Det var alla "utsatta grupper" överens om. Notera dock att allt inte är elände med PK, det hade inte fungerat utan att faktiskt tillföra något till samhället. Sexuella trakasserier kom upp på dagordningen och diskriminering blev också synlig. Samma sak på många andra områden förstås, rasism m.m. Men man kan ju inte nöja sig med ett sådant vapen som PK. Om man inte brukar sitt maktmedel "offerrollen" så glöms man bort och man är tvungen att driva allt extremare idéer. Därav mansplaining, manspreading och kampen för styrelsekvinnorna i bolagen.

Invandrare var faktiskt rätt dåliga på att utnyttja sin möjlighet själva. Snarare var det vita SJW som drev på kampen för dem länge. Homosexuella hade på sätt och vis redan haft sin kamp och var rätt lugna de med faktiskt. Spontant känner man en viss respekt för de homosexuella som faktiskt inte missbrukade sin position vad jag vet. Nu senare kom förstås HBTQ-rörelsen igång, men min känsla är snarare att det mer var en fortsättning på feminismens kamp när deras egna krav började bli för löjliga men kamplusten fortfarande var stark. Möjligen kände de homosexuella sig inte helt bekväma att kriga då de till stor del var vit medelklass. HBTQ-agendan kom istället att handla om Queer och transsexuella och var nästan redan från början lite för extrema imo.

Tyvärr så måste varje offergrupp ha en fiende för att kunna vara offer. Och denna fiende blev vita, gärna medelålders och medelklass cis scum män. Det här är antagligen den största anledningen till "populismens" framväxt i väst. Det är, kan jag själv säga, väldigt tröttsamt att hela tiden bli måltavla för allt hat från offerheirarkin oavsett vem man är. Det är lite absurt att PK:ismen som på många sätt är så kritisk mot generaliseringar inte har problem med att generalisera en så stor grupp. Men självmotsägelse är av någon anledning inget problem för PK:isterna. Även länder utan problem med invandring ser den här gruppen kritiker växa, så jag gissar att den gemensamma nämnaren är en reaktion mot PK:ismen.

Att som vit man ens ta upp frågor om problem med invandring eller PK:ismen är som att sticka huvudet i ett bålgetingbo. Det märks ju inte minst här, där PK:ismen nog är mer dominerande och extrem än i övriga samhället utanför Aftonbladets kulturredaktion. Som Fiende kan man behandlas precis hur som helst känns det som. Man blir genast kallad alla dessa hatord "rasist" "islamofob" "misogyn", och om man beskrivs som grupp i sammanhang som rör dessa ämnen så är media t.ex. snabba att ifrågasätta ens person, ens utbildning, samhällsklass, intelligens, civilstånd, anställning m.m. Ens åsikter blir snabbt kasserade då den briljanta PK:ismen har utarbetat knep för att tysta oss. Din åsikt kan förkastas enbart på grund av ditt kön, etnicitet, sexualitet m.m. De hävdar att du inte någonsin kan förstå x för att du t.ex. inte är "rasifierad" själv. En helt fantastisk idé som omöjliggör all forskning på vissa områden utan att själv ha rätt egenskaper. Och jag gissar att detta även förekommer inom akademin, inom genus och liknande.

Även om inte motståndarna är så sofistikerade att de kan komma med den galenskapen som bortförklaring så kan de ju helt enkelt misstänkliggöra dig som jag blivit här. Det jag säger låter misstänkt mycket som vad personer som hänger på avpixlat skulle skriva får man höra. Mina tankar förkastas som konspirationsidéer (vilket jag tycker att jag visat att de inte är vid det här laget), bara kritiken mot invandringen räcker för att kalla mig rasist och vad konspirationsteoretiker och rasister säger är inget att bry sig om. Tvärtom är det personer man kan ösa hat över och rent av få klapp på axeln för besväret på sociala medier. Åsiktskorridoren är ytterst verklig och närvarande, och har ett allt för snällt namn. Den borde snarare döpas efter en synnerligen elak korridorsfälla från "Grymkäfts fällor".

Som en bonus tar jag med en del intressant från mitt förra rant om bakgrunden till PK som jag ser den:

Den politiska korrekthetens intåg har skett i stort sett alla västerländska länder, men orsaken är inte helt klar. Frankfurtskolan och dess efterföljare spelar förstås en stor roll, men är i sig bara en del av den relativisering som skedde under 1900-talet inom i stort sett alla områden.
Tron på marxismen började bli allt mera ansträngd och som goda troende ville marxisterna inte ge upp utan försöka omformulera sin ideologi. Dels hade kommunismens misslyckande börjat visa sig allt mer fruktansvärd och dels firade kapitalismen allt större framgångar, med följd att den konflikt mellan klasser som ideologin vilade på var på väg att försvinna. Socialismen är, till skillnad från liberalismen och konservatismen, en ideologi om kamp som behöver en fiende, någon att krossa. Därför fanns ett behov av att omformulera sig och hitta nya närliggande konflikter och att hitta nya kategorier av människor att attackera eller försvara.
Den politiska korrektheten drevs på av dessa nya-vänster-aktivister som nu slutade tala om klasskamp och istället talade om utsatta grupper och de rikas ansvar. Men någonstans började det gå fel. Begrepp som t.ex. rasism började breddas för att inkludera allt mer, då det var ett utmärkt angrepp då i stort sett alla såg rasism som något väldigt otrevligt. När konflikten mellan borgare och sossar nu var undanröjd lades allt fler detaljer till i den politiska korrektheten. Saker som alla kunde hålla med om. Vänstern hade ju omvärderat demokratin, miljöproblemen var i ropet, feminismen vann fler anhängare och så vidare. Problemet var att det inte fanns någon som sa emot, den nya vänsterns åsikter delades av liberalerna och den politiska korrektheten kunde bli vår dominerande ideologi. En ideologi så lömsk att de flesta inte ens var medvetna om att de tillhörde den.

Jag vill också upprepa det jag sa om hur PK:ismen fungerar som ett "mind virus" som styr vad vi säger och i förlängningen hur vi tänker. Hur den skapat ett övervakningssamhälle där vi alla övervakar varandra och, värst av allt, övervakar oss själva.

Så när ni nu orkat läsa så här långt av vad vad rasisten och konspirationsteoretikern skrivit, ta en kort fundering på om det inte finns en liten poäng här som ni kan hålla med om innan ni kastar er över tangentbordet för att ge den jävla cis scum rasistjäveln. Är detta verkligen en sund utveckling och vore det inte trevligt om alla fick komma till tals på lika villkor? Att vi som väljare och medborgare faktiskt fick hela informationen så att vi kan fatta välgrundade beslut?

 

[krank]

Åsiktskorridoren var dock, och är väl fortfarande, benhård just när det gäller invandringen och saker kopplat till den. Anledningen är antagligen kopplingen till det väldigt polariserade läget för positioner. Rasism och rasister var det värsta man kunde vara och när allt fler saker kom att bli kopplat till rasism så blev det allt svårare att ens vara kritisk mot invandring t.ex.

Givet vilken typ av resonemang som uppenbarligen inte bara kan föras av företrädare för politiska partier utan rentav bära dessa partier till riksdagen så tycks det mig inte som att det finns någon vidare censur.

Såhär ser jag på den såkallade "åsiktskorridoren": En del personer har åsikter som en del, till exempel jag, anser har sitt ursprung i rasistiskt färgade uppfattningar om världen. Jag brukar förkorta dem till "rasistiska föreställningar" eller, när jag känner mig lite elak, "rasistiska vanföreställningar". När personer uttrycker den sortens åsikter så kommer jag och andra som delar min uppfattning om åsikterna ifråga att dels argumentera emot, dels försöka påvisa att och på vilket sätt dessa åsikter bygger på rasistiskt tankegods och rasistiska föreställningar.

Det här är vad en del kallar "åsiktskorridoren". Att man får mothugg och att ens åsikter kallas "rasistiska". Jag förstår att många av de som har de här åsikterna inte själva betraktar vare sig själva eller åsikterna som rasistiska - om inte annat har man vuxit upp i en kultur där "rasist" är ungefär det värsta man kan vara, alltså kan man inte använda det begreppet om sig själv - man är ju själv en good guy, hood guys är inte rasister, alltså är det man uttrycker inte rasism. Jag tycker att det här resonemanget är olyckligt, eftersom det är defensivt snarare än rationellt. Och man vill ju gärna tro att personer som tycker om att se sig själva som "realister" också skulle värdera rationella resonemang kring de egna åsikterna och det tankegods de baserar sig på.

Situationen blev än värre av att den akademiska sidan slöt upp med hierarkier av vilka som fick säga vad och till vem.

Här vet jag inte riktigt vad du menar.Jag haft ganska mycket att göra med olika akademiska sidor i sammanhanget och upplever inte att de ägnar sig åt att tala om vilka som får säga vad till vem.

Rasifierade skulle de väl kallas idag och man skulle kritisera media för exotisism eller liknande buzzwords. Utvecklingen har förvärrats s a s.

På vilket sätt är det en förvärring av utvecklingen att vi lärt oss se exotifiering för den rasistiska struktur den innebär, eller av att vi hittat ett ord som beskriver "ras" och rasrelaterade fördomar och förväntningar som något man utsätts för snarare än något som beror på inneboende egenskaper? För det är vad "rasifierad" är. En beskrivning av att en person eller en grupp av majoritetssamhället utsätts för stereotypisering, att man mentalt placeras i ett "rasfack" och döms/bedöms utifrån de föreställningar som hör ihop med det fack man placerats i.

Precis som med rasismen kunde man göra en uppdelning i goda och onda, där feminister var goda och alla andra var misogyna sexister typ.

Visst finns det feminister som har en såpass förenklad världssyn, men jag skulle knappast kalla den representativ för feminismen som helhet.

Men man kan ju inte nöja sig med ett sådant vapen som PK. Om man inte brukar sitt maktmedel "offerrollen" så glöms man bort och man är tvungen att driva allt extremare idéer. Därav mansplaining, manspreading och kampen för styrelsekvinnorna i bolagen.

På vilket sätt menar du att mansplaining och manspreading är "extrema idéer"? För mig som feminist är det i båda fallen små men talande exempel på ett större problem.

Snarare var det vita SJW som drev på kampen för dem länge.

Jag har förstått att du tycker att "SJW" är ett bekvämt och användbart begrepp. Samtidigt vet du mycket väl att begreppet har en historia och ett sammanhang som gör det mycket svårt för personer so inte redan delar dina uppfattningar att ta dig på allvar eller föra en diskussion med dig. Så varför envisas du med att använda begreppet? Är det för att du vill få bort alla som inte delar dina åsikter, och slippa diskutera med andra än de som redan håller med dig? Är det för att aktivt reta upp de av oss som inte redan delar sina åsikter?

Vad är ditt syfte med begreppet?

HBTQ-agendan kom istället att handla om Queer och transsexuella och var nästan redan från början lite för extrema imo.

På vilket sätt menar du att kampen för transpersoners rättigheter är "för extrem"?

Tyvärr så måste varje offergrupp ha en fiende för att kunna vara offer.

Jag håller inte riktigt med dig här. Det handlar inte om att eftersträva en offerroll, utan att belysa samhällsstrukturer som förtrycker olika grupper på olika sätt. Ett offer är inget man väljer att vara - blir man utsatt för något så är man ett offer för det, man kan inte välja att inte vara ett offer för något man är ett offer för. Beslutet ligger inte hos offret.

Och denna fiende blev vita, gärna medelålders och medelklass cis scum män. Det här är antagligen den största anledningen till "populismens" framväxt i väst. Det är, kan jag själv säga, väldigt tröttsamt att hela tiden bli måltavla för allt hat från offerheirarkin oavsett vem man är.

Jag ska inte säga att hat inte förekommer, men vad den intersektionella analysen gör är att den konstaterar att det finns många dimensioner där förtryck existerar - klass, kön, etnicitet, sexualitet, könsidentitet och så vidare. Heterosexuella ses som mer normala av samhället och accepteras lättare av släkt och institutioner än homosexuella, till exempel.

Arbetarklass ges sämre förutsättningar än överklass; jag har själv sett gott om kollegor på olika skolor som aktivt dömt ut elever inte för vilka de är utan vilka deras familjer är och familjernas utbildningsnivå. För att inte tala om de rent materiella sämre förutsättningar arbetarklassbarn får; deras föräldrar har sällan studievana och kan inte hjälpa till lika mycket eller hyra privatlärare, de har mer sällan med sig en respekt för kunskap hemifrån...

Personer som är trans behandlas betydligt sämre av samhället än vad personer som inte är trans gör. Transpersoner i filmer och kultur betraktas som skämt eller som farliga, det är "roligt" när huvudpersonen i en film raggar upp en transkvinna på en bar och det visar sig att hon har snopp. Transpersoner misshandlas och är överrepresenterade i självmordsstatistiken.

Det rör sig alltså inte om en hierarki utan om ett flerdimensionellt diagram med mängder av axlar. Väldigt få människor befinner sig högst upp enligt alla axlar. Jag själv är till exempel visserligen cis men inte hetero (jag är bi, men kan passera som hetero), jag är medel- eller arbetarklass, jag är kort, jag är överviktig... Jag har inte alla privilegier. Många, men inte alla.

En intressant sak här är att jag alltså definitivt stämmer mer det mesta i "cis hetero male scum", men eftersom jag dels inte enbart definierar mig som cis eller som man (faktum är att de delarna är en ganska liten del av min identitet) så blir jag inte speciellt upprörd av att personer pratar om cis-hetero-män som toppen av privilegiepyramiden. Dessutom har de ju rätt. Det betyder inte att jag inte får uttala mig, men det betyder att jag inser att det finns sammanhang där jag helt enkelt inte har speciellt mycket att tillföra. Jag inser att personer som liknar mig redan har sagt och gjort alldeles för mycket och att det bästa jag kan göra är att låta personer som saknar några av de här privilegierna jag har prata istället. För att de generellt tystas. För att samtalet på samhällsnivå redan domineras av de som liknar mig.

Jag har all förståelse för att de som föds in i ett högt kast i indiens kastsamhälle hatas av de som fötts in i ett lägre samhällskast. Det betyder inte att jag delar hatet eller nödvändigtvis tror att det är produktivt, men jag tänker inte missunna dem deras känslor. Lite samma sak ser det ut i vårt samhälle; så länge samhället ger mig en massa privilegier jag inte förtjänat, så har jag inga problem med att bli hatad av en del av de som inte får samma privilegier.

Det är lite absurt att PK:ismen som på många sätt är så kritisk mot generaliseringar inte har problem med att generalisera en så stor grupp. Men självmotsägelse är av någon anledning inget problem för PK:isterna. Även länder utan problem med invandring ser den här gruppen kritiker växa, så jag gissar att den gemensamma nämnaren är en reaktion mot PK:ismen.

En generalisering är i sig inte dålig. Men en felaktig generalisering är det.

Jag har inga problem med att se populismen som en reaktionär reaktion på att traditionella värderingar luckras upp. Det är nog ingen slump att många av de populistiska rörelserna karakteriseras av hat mot homosexuella, transpersoner, folk som inte gillar de traditionella könsrollerna. Människor som upplever sina gamla positioner hotade reagerar defensivt, helt enkelt. Det är inte heller en slump att så många i de populistiska rörelserna är män som har eller eftersträvar en traditionell mansroll.

En helt fantastisk idé som omöjliggör all forskning på vissa områden utan att själv ha rätt egenskaper. Och jag gissar att detta även förekommer inom akademin, inom genus och liknande.

En generellt grej som brukar gälla i de feministiska och antirasistiska rum jag generellt befinner mig: Hen som själv är X är den som vet hur det känns och är att vara X, men det betyder inte nödvändigtvis att hen har absolut kunskap om X ur ett samhällsperspektiv. Man har tolkningsföreträde över sin egen upplevelse, men inte över de bredare sammanhangen som inkluderar andra människor.

Givetvis finns det personer som drar det här för långt - ofta individualistiska liberalfeminister som får allt att handla om tolkningsföreträde och inte vill se strukturer. Jag förstår hur de tänker, men håller inte med dem.

Jag håller alltså med om att det blir ett problem när TF utsträcks till att täcka alltför mycket. Det är inte en grej som feminister är helt överens om internt. Jag tror överhuvudtaget att du skulle bli förvånad över hur mycket det är feminister inte är överens med varandra om.

Mina tankar förkastas som konspirationsidéer (vilket jag tycker att jag visat att de inte är vid det här laget)

Jag tror att du möjligen fått bättre gensvar om du låtit bli att kalla dina meningsmotståndares idéer för "hjärntvätt".

Jag vill också upprepa det jag sa om hur PK:ismen fungerar som ett "mind virus" som styr vad vi säger och i förlängningen hur vi tänker. Hur den skapat ett övervakningssamhälle där vi alla övervakar varandra och, värst av allt, övervakar oss själva.

Jag tycker att det är både otrevligt och extremt ogeneröst av dig att avfärda dina meningsmotståndares åsikter som ett tankevirus eller som hjärntvätt.

Men om du är OK med det så kan jag väl säga att jag ser populismen och den växande nationalismen som tankevirus som sprids genom europa och världen just nu; ett antitänkande och ett kunskapsföraktande tankevirus som går direkt på maggropen - "så kanske du tänker, men jag kanske tänker med känslor" som en SD-politiker så bevingat skrev. Jag tycker att den här reaktionära rörelsen är en obehaglig följd av de steg som tagits i riktning mot att få bort rasism, nationalism, homofobi, sexism, transfobi och så vidare. VI har kommit långt, mycket långt, på ganska kort tid. Inte tillräckligt långt, men vi har tagit steg i rätt riktning. Och så kommer en backlash i form av folk som inte vill se fler förändringar i positiv riktning, som vill röra sig bakåt eller åtminstone mycket långsammare framåt. Det frustrerar mig, såklart.

Är detta verkligen en sund utveckling och vore det inte trevligt om alla fick komma till tals på lika villkor?

Jag tycker att hela den rörelse du betraktar som "SJWs" handlar om att grupper som tidigare inte fått komma till tals äntligen får lite, lite utrymme. Och att det skriks i högan sky när de som tidigare dominerat samtalet fullständigt ombeds dominera lite, lite mindre än tidigare.

 

[Übereil]

Tyvärr så måste varje offergrupp ha en fiende för att kunna vara offer. Och denna fiende blev vita, gärna medelålders och medelklass cis scum män. Det här är antagligen den största anledningen till "populismens" framväxt i väst. Det är, kan jag själv säga, väldigt tröttsamt att hela tiden bli måltavla för allt hat från offerheirarkin oavsett vem man är. Det är lite absurt att PK:ismen som på många sätt är så kritisk mot generaliseringar inte har problem med att generalisera en så stor grupp. Men självmotsägelse är av någon anledning inget problem för PK:isterna. Även länder utan problem med invandring ser den här gruppen kritiker växa, så jag gissar att den gemensamma nämnaren är en reaktion mot PK:ismen.

Samtidigt i forskarvärlden.

The public’s willingness to endorse right-wing populism can be explained and predicted by a range of different variables. Has there been a financial crisis recently, for example? One particularly detailed recent analysis by a team of German economists shows that over a period of nearly 150 years, every financial crisis was followed by a ten-year surge in support for far-right populist parties. It is now eight years since the height of the last global financial crisis.

On average, far-right votes increased by 30% after a financial crisis, but not after “normal” recessions (that is, economic contractions that were not accompanied by a full-blown crisis). This may appear paradoxical, but it fits with other research which has shown that support for populism is not directly predicted by a person’s economic position nor life satisfaction. Instead, what matters is how people interpret their economic position: feelings of relative personal deprivation and a general view of society being in decline were found to be the major predictors of populism.

Übereil

 

[Übereil]

Samtidigt så bör det sägas att det aldrig funnits någon tid då alla fått komma till tals på lika villkor. Det finns alltid dominerande paradigmer som man inte kan säga emot utan att folk reagerar som om man snytit sig på bordsduken - det enda som varierar över tid är vilka paradigmer som dominerar. Min erfarenhet är att det framför allt är folk med åsikter som en gång i tiden var mainstream men som inte längre är det som klagar på åsiktskorridorer som om det vore ett nytt fenomen. Feminism var t ex i en rejäl uppförsbacke tills för i alla fall 30 år sedan (och då är jag generös).

Übereil

 

[Ond bråd död]

Samtidigt i forskarvärlden.



Übereil

Det är klart att "populism" blir populärt i händelse av finanskriser. Det är ju en reaktion på politikernas misslyckande och man vill hitta ett alternativ. Samtidigt har i Sverige SD vuxit konstant år för år (eller åtminstone val för val som vi med säkerhet) oberoende om kriser. Detta samtidigt som man allt mer från politiker och media försökt dölja invandringens följder och promota idén om mångkultur som något positivt. Det duger inte att förklara det med finanskriser. Det handlar snarare om en politisk kris där tilltron till politikerna minskat och föraktet och hatet mot dem ökat.

 

[McAber]

Det rör sig alltså inte om en hierarki utan om ett flerdimensionellt diagram med mängder av axlar. Väldigt få människor befinner sig högst upp enligt alla axlar. Jag själv är till exempel visserligen cis men inte hetero (jag är bi, men kan passera som hetero), jag är medel- eller arbetarklass, jag är kort, jag är överviktig... Jag har inte alla privilegier. Många, men inte alla.

Säga vad man vill, när Krank inte är dryg så är han välformulerad. Jag tror att det här det jag själv oftast trillar dit på. Då jag ser mig opriviligierad i några dimensioner glömmer jag bort de jag har privilegier inom. Dessutom är de privilegierna lätta att se som "normala" och "naturliga", för så har det alltid varit. Således kan även jag uppleva att något som en försämring för mig, när det egentligen är en utjämning av privilegier, eller för all del bara en förbättring för någon annan.

 

[Ond bråd död]

Samtidigt så bör det sägas att det aldrig funnits någon tid då alla fått komma till tals på lika villkor. Det finns alltid dominerande paradigmer som man inte kan säga emot utan att folk reagerar som om man snytit sig på bordsduken - det enda som varierar över tid är vilka paradigmer som dominerar. Min erfarenhet är att det framför allt är folk med åsikter som en gång i tiden var mainstream men som inte längre är det som klagar på åsiktskorridorer som om det vore ett nytt fenomen. Feminism var t ex i en rejäl uppförsbacke tills för i alla fall 30 år sedan (och då är jag generös).

Übereil

Ja, paradigmer har alltid funnits. Skillnaden är att den åsiktskorridor vi har nu är helt kvävande och förblindande. När vi inte kan prata om vissa ämnen eller i vissa fall inte ens tillåta oss se vissa saker då är det livsfarligt.

Feminism hade en uppförsbacke för 30 år sedan, men det var något man kunde prata om ärligt. Man behövde inte ljuga för att dölja sanningar som det är nu med invandringen. En feminist fick säkert höra både det ena och det andra, men hon blev aldrig satan själv. Och framförallt så fanns inget tryck på icke-feminister att tiga, ljuga eller om sina positiva åsikter om feminismens idéer.

Sådan är invandringsfrågan idag. Jag såg igår en bit av någon debatt om sexuella övergrepp och våldtäkter på festivalerna som skett nu. Det var delvis befriande att se att en del börjat ifrågasätta till sist, men samtidigt skrämmande hur något så uppenbart och självklart kan förnekas.Nina Runge(det var hon som var med och mobbade Heberlein i radio och även hon tror jag som står bakom de idiotiska armbanden) var där och under den tid jag tittade (stod inte ut länge) så gjorde hon allt för att inte koppla övergreppen till de som utfört dem. Hon talade istället om män som grupp, för det går för sig. Någon försökte påpeka att dessa övergrepp och tillvägagångssättet är helt nytt och en följd av dessa invandrare och deras kultur. En självklarhet kan man tycka, men icke.

Det positiva med utvecklingen är att invandringens följder nu börjat bli så uppenbara och extrema att de måste tas upp i debatten, även om det blir under hård protest. Det absurda i landet blir mer synligt.

Samma sak med ensamkommande "barn". Det blir inte så mycket mer naken kejsare än så. Helt absurda situationer där vuxna män får åka på tivoli eller astrid lindgren-landet. Eller som den där bilden jag postade när en stackars farbror har en vuxen man i knäet. Helt sinnessjukt!

Någon liknande åsiktskorridor har aldrig funnits. Att det gått så snabbt till att vi plötsligt en dag inte kan se vad som är ett barn eller åtminstone inte säga det högt. Och det rör ju inte bara invandringen, men invandringen är värst och galnast.

 

[Mundo]

Inte nu igen...

 

[Lukas]

Någon försökte påpeka att dessa övergrepp och tillvägagångssättet är helt nytt och en följd av dessa invandrare och deras kultur. En självklarhet kan man tycka, men icke.

Nu undrar jag om jag missförstår dig här, menar du att vi inte hade antastningar på festivaler eller sexuella övergrepp innan invandringen ?

 

[Ond bråd död]

Jag ock Krank kommer aldrig komma överens om det här eller något annat, men jag kan ju ändå passa på att förtydliga för andra hur jag tänker.

Krank menar att åsiktskorridoren bara gäller saker som "har sitt ursprung i rasistiskt färgade uppfattningar om världen". Om så var fallet skulle det inte vara något problem att tala om invandrares kriminalitet, eller dess kostnader, eller deras lögner om ålder. Men nu är det ju så att dessa saker är begränsade av åsiktskorridoren. Det märks tydligt att väldigt få är pigga på att ta upp dessa frågor och de som gör det miscrediteras. Ingen skulle känna sig tvungen att tala om män istället för invandrarungdomar när det gäller övergreppen. Om alla dessa saker var uppenbara lögner hade det varit en annan sak, då kunde man säga att det är sprunget ur rasistiska idéer, men jag är övertygad om att så gott som alla håller med om att invandringen kostar pengar, att invandrare är överrepressenterade i brottsstatistiken (i den mån det tillåtits föras sådan statistik), att många "barn" inte alls är barn, att de begår sexuella övergrepp osv. Många vill förstås reservera sig lite, men det bör oavsett räcka som bevis på åsiktskorridorens är mer än bara ett hinder för rasistiska idéer och ett allvarligt hinder för diskussion om viktiga frågor om hur vi vill leva.

Situationen blev än värre av att den akademiska sidan slöt upp med hierarkier av vilka som fick säga vad och till vem.

Helt enkelt att de fick stöd av akademikerna, med teorier och språk för offerhierarkierna.


Min tanke med genomgången av olika offergruppers sätt att använda PK som ett vapen för egen vinning är för att det är en del i förklaringen till varför PK kunde bli så dominerande. Andra saker som spelat roll har jag tagit upp i en annan tråd. Bristen på politisk motsättningar t.ex. Ingen av de övriga kan jämföras med pro-invandringens följder. Och det är antagligen den man borde fokusera på.

Visst finns det feminister som har en såpass förenklad världssyn, men jag skulle knappast kalla den representativ för feminismen som helhet.Jag talar inte om

Jag talar inte om feministerna som sådana, utan vad själva feminismen (och alla andra liknande idéer) innebär. i praktiken. Någon grupp måste vara skyldig om det finns ett offer.

SJW är ett bekvämt ord. Det täcker in bra de jag avser. Om någon har förslag på ett bättre ord så är det välkommet. Något kopplat till identitetspolitik kan jag tänka mig.

 

[Lukas]

Samma sak med ensamkommande "barn". Det blir inte så mycket mer naken kejsare än så. Helt absurda situationer där vuxna män får åka på tivoli eller astrid lindgren-landet. Eller som den där bilden jag postade när en stackars farbror har en vuxen man i knäet. Helt sinnessjukt!

Jag var 13 första gången jag fick frågan om jag kunde köpa ut cigg, för jag såg ut som jag var 18.
när jag började gymnasiet vid 16år så trodde en av mina klasskamrater att jag var över 20år gammal och undrade varför jag började gymnasiet då.

Det jag vill säga är att det faktiskt är väldigt svårt att avgöra folks ålder genom att titta på dem, ålder är inte riktigt en exakt grej i biologin utan snarare ett abstrakt begrepp som vi människor hittat på för att ha någon motstock.

 

[Ond bråd död]

Nu undrar jag om jag missförstår dig här, menar du att vi inte hade antastningar på festivaler eller sexuella övergrepp innan invandringen ?

Titta här. Ett utmärkt exempel på hur man kan försöka relativisera fenomenet. Jag har aldrig sagt något om att det inte förekommer annars. Men problemet är att vi nu drabbas av en våg av övergrepp på festivaler av en ny typ som utförs av invandrarmän. Instinktivt vill Lukas flytta fokus och relativisera genom att tala om att det "skett i alla tider" ungefär.

Varför är det viktigt att påpeka detta nu? Ingen tror ju att svenskar aldrig gjort fel, så det är ju helt irrelevant. Detta är ett utmärkt exempel på åsiktskorridoren. Lukas är snäll nog att inte kallas mig rasist, men han är tydlig med att det här ämnet inte är ok. Om vi inte tillåts prata om frågor som denna, så kan vi heller inte fatta rationella beslut.

Fenomenet med invandrarmän som omringar och antastar (och tydligen våldtar) flickor på festivaler är extremt allvarligt. Det är en fruktansvärd upplevelse som måste tas på allvar, även om det innebär att vi måste tala om invandrare som inte kan bete sig. Annars är det ett djupt svek mot de drabbade om vi anser att det är viktigare att dölja gärningsmännens etnicitet än att ta dem på allvar.

Edit: Alltså, ber om ursäkt om jag gick för hårt åt dig, Lukas. Det var ett så klockrent exempel bara. Det är inte bara du, utan det är ett sånt där svar som vi alla kan komma med.

 

[Ond bråd död]

Jag var 13 första gången jag fick frågan om jag kunde köpa ut cigg, för jag såg ut som jag var 18.
när jag började gymnasiet vid 16år så trodde en av mina klasskamrater att jag var över 20år gammal och undrade varför jag började gymnasiet då.

Det jag vill säga är att det faktiskt är väldigt svårt att avgöra folks ålder genom att titta på dem, ålder är inte riktigt en exakt grej i biologin utan snarare ett abstrakt begrepp som vi människor hittat på för att ha någon motstock.

Om en person uppger att han är en viss ålder och inte längre har något pass att backa upp det med så borde man rimligen ha tester. Men eftersom PK hindrade oss från att tala om eventuella ålderslögner så dröjde det till vi nådde en katastrofal nivå innan politikerna kunde överväga att kräva dessa. Då bör man betänka ett sanslösa kostnader som drabbat oss pga detta. Barn har rätt till särskilda boenden m.m. som kostar multum. 28 miljarder(!) är det beräknat för i år. Sveriges polis kostar 20 miljarder. Fullständigt vansinnigt

 

[krank]

En feminist fick säkert höra både det ena och det andra, men hon blev aldrig satan själv. Och framförallt så fanns inget tryck på icke-feminister att tiga, ljuga eller om sina positiva åsikter om feminismens idéer.

Jag håller definitivt inte med om din bild av feminismens historia. Feminismen har definitivt varit hotad och hatad, feminister ses än idag på sina håll som "satan själv".

För att inte tala om hur det sett ut när det gäller homosexualitet och transexualism. Och hur det för all del fortfarande ser ut i stora delar av världen, och även på sina håll i sverige. Att leva som öppet homosexuell är fortfarande på många håll att leva under hot.

de idiotiska armbandenHon talade istället om män som grupp, för det går för sig. Någon försökte påpeka att dessa övergrepp och tillvägagångssättet är helt nytt och en följd av dessa invandrare och deras kultur. En självklarhet kan man tycka, men icke.

Det anses inte vara en självklarhet att det är något nytt eftersom det faktiskt inte är något nytt. Anmälningsbenägenheten är högre, men det är inget som kommit med invandringen. Till exempel har ju poliserna som rapporterade om att övergreppen på Putte i parken-festivalen utfördes av ensamkommande barn fått backa - det var inte bara ensamkommande; av de som anhållits var bara två av sju ensamkommande.

Det positiva med utvecklingen är att invandringens följder nu börjat bli så uppenbara och extrema att de måste tas upp i debatten, även om det blir under hård protest. Det absurda i landet blir mer synligt.

Jag ser andra positiva följder - till exempel att det nu äntligen talas mer om även svensk våldtäktskultur i och med att många inte går med på den falska bilden av att till exempel sexuella trakasserier eller våldtäkter skulle vara något som "kommit med invandrarna".

Samma sak med ensamkommande "barn". Det blir inte så mycket mer naken kejsare än så. Helt absurda situationer där vuxna män får åka på tivoli eller astrid lindgren-landet. Eller som den där bilden jag postade när en stackars farbror har en vuxen man i knäet. Helt sinnessjukt!

Har du en källa för den bilden? För den andra "fjortonåringen" du postade bild på visade sig ju vara en vuxen man som hälsat på på en skola, inte någon som påstod sig vara ett barn. Så det finns anledning att granska de där bilderna som Daily Mail och andra tveksamma källor sprider.

Någon liknande åsiktskorridor har aldrig funnits.

Jodå. du har bara inte upplevt att du befunnit dig i den tidigare.

 

[Lukas]

Lukas är snäll nog att inte kallas mig rasist, men han är tydlig med att det här ämnet inte är ok.

Du fär gärna peka ut var eller hur jag skulle ha sagt att det här inte var okej?
För det har jag inte gjort, just för att en sådan sak bara skulle stärka den bild du tycks ha av att tillhöra en grupp underdogs som kämpar emot etablissemanget. Det är en bild jag inte håller med om och aktivt inte vill förstärka.

 

[krank]

Jag talar inte om feministerna som sådana, utan vad själva feminismen (och alla andra liknande idéer) innebär. i praktiken. Någon grupp måste vara skyldig om det finns ett offer.

Jag anser att detta definitivt är att svartmåla feminismen. Du påstår - eller antyder åtminstone - att feminismen börjar med att konstatera att det finns ett offer och sedan letar skyldiga. Jag hävdar att du gör två fel här - dels börjar inte feminismen med att bestämma att det finns ett offer, dels handlar det inte om att hitta en "skyldig grupp".

Modern feminism bygger på att det finns samhällsstrukturer som formar män och kvinnor på olika sätt, att det finns olika förväntningar på en utifrån vilket kön samhället anser att man har. Att män generellt får fler privilegier än kvinnor (allt annat lika; dvs om två personer befinner sig på exakt samma plats på alla andra axlar, dvs t.ex har samma utbildningsnivå, samma etnicitet etc). Vem är "skyldig" till detta? Ingen. Alla. Det är en meningslös fråga.

(Överlag är "vems fel är det" nästan alltid en sämre fråga än "vilket är problemet och hur löser vi det".)

Däremot kan man konstatera att män i kraft av att ha fler privilegier också har större möjligheter att påverka samhälle och strukturer. Och med stora krafter, som farbror Ben sade, följer stort ansvar. Det handlar alltså inte i första hand om att det är "männens fel" utan om att män är bättre positionerade att sätta stopp för vissa problem.

Jag upplever med andra ord inte att du har en speciellt nyanserad eller djup bild av modern feminism, och så länge du bara angriper den allra mest ytliga halmdockan så kommer dina argument inte att innehålla speciellt relevant kritik mot feminismen.

SJW är ett bekvämt ord. Det täcker in bra de jag avser. Om någon har förslag på ett bättre ord så är det välkommet. Något kopplat till identitetspolitik kan jag tänka mig.

Men du måste väl förstå att ord har betydelser? Att ord bär med sig associationer och har en historia? Att det är skillnad på att kalla någon "tjock" och att kalla den "överviktig"? På samma sätt som det är skillnad mellan att kalla någon "rasist" eller "invandringskritisk" eller "sverigevän" trots att det är exakt samma åsiktspaket som avses?

Genom att använda "SJW" visar du att du antingen vill reta upp de som inte delar din åsikt eller att du vill att de inte ska delta i samtalet.

"Identitetspolitik" är för övrigt också ett uttryck som rätt sällan används som självidentifikation, mer ofta som skällsord utifrån.

Jag kan tänka mig att de flesta du menar när du säger "SJW" skulle täckas in av "intersektionella feminister", om jag ska komma med ett konkret, konstruktivt förslag.

 

[.113]

Seriöst, du kan ju inte använda exempel på bilder som inte är tagna Seriöst för att få fram en poäng.. Då tappar du ju nästan alla som kanske skulle hålla med dig.

Likadant som att du återkommer till termen sjw som du vid det här laget borde veta inte fungerar att kalla folk och sedan tro de överhuvudtaget kommer lyssna.

Om du verkligen vill kunna diskutera sånna här saker och faktiskt få fram en poäng måste du tända till lite

 

[Ond bråd död]

Du fär gärna peka ut var eller hur jag skulle ha sagt att det här inte var okej?
För det har jag inte gjort, just för att en sådan sak bara skulle stärka den bild du tycks ha av att tillhöra en grupp underdogs som kämpar emot etablissemanget. Det är en bild jag inte håller med om och aktivt inte vill förstärka.

Ber som sagt om ursäkt för mitt lite bryska svar.

 

[Ond bråd död]

Seriöst, du kan ju inte använda exempel på bilder som inte är tagna Seriöst för att få fram en poäng.. Då tappar du ju nästan alla som kanske skulle hålla med dig.

Likadant som att du återkommer till termen sjw som du vid det här laget borde veta inte fungerar att kalla folk och sedan tro de överhuvudtaget kommer lyssna.

Om du verkligen vill kunna diskutera sånna här saker och faktiskt få fram en poäng måste du tända till lite

Jag postade bilderna för att de var roliga. Om folk vill haka upp sig på det må väl vara hänt. Du får gärna komma med lite bättre bilder på barn som egentligen är vuxna om du vill. Det är nog ingen brist då Danmark testade 73% som vuxna.

Har du en bättre term än SJW är det välkommet. Den duger tills vidare för mig.

Men om du bortser från dessa saker, kan du förstå vad jag menar om åsiktskorridoren och hur vissa saker inte är ok att prata om?

Om jag tänder till blir jag bannad

Jag är övertygad om att de flesta egentligen håller med mig. Det har blivit helt galet i samhället när man inte kan tala om vem som är förövare eller när det är dags att hålla igen på kostnaderna för invandrare. De högljudda håller förstås inte med, men de är omöjliga att övertyga ivf.

 

[Mekanurg]

Du får gärna komma med lite bättre bilder på barn som egentligen är vuxna om du vill. Det är nog ingen brist då Danmark testade 73% som vuxna.

Här du en bra källa på det? Vore ju intressant att få veta vilka metoder som använts.