2097;n327815 said:
- Man ska följa prepp och regler till 100%.
- Man ska som jag skrivit i andra trådar preppa porte-monstre-trésor. Platser, problem, mål.
Men återigen innebär det ju att reglerna/preppet
måste vara designade för att föra in det ovälkomna på ett sätt som uppskattas. Principerna som sådana räcker inte utan är bara riktlinjer.
Hur gör man det? Men jag återkommer till detta nedan.
2097;n327815 said:
Jo, det är precis det han gör om du bläddrar ner lite till kommentarstråden på den sidan. Han tar ett exempel om att en spelare blir av med en rollperson. Alla runt bordet, även MC/SL/DM/Keeper, älskar rollpersonen och vill att den ska finnas kvar, men spelets regler berövar dom den. Det är “the unwanted”.
Det var så länge sedan jag läste Vincents texter och spel så jag kan mycket väl att ha dragit det här ett steg längre själv, men min uppfattning kring detta är att spelet aktivt ska uppmuntra deltagarna att lämna sin comfort zone. De ska göra sådant de aldrig hade gjort utan spelets hjälp. Att en RP dör är visserligen sannolikt (men inte nödvändigtvis) ovälkommet, och följer man dina riktlinjer så är det en viktig del av spelet, men jag ser inte hur blorben aktivt uppmuntrar spelarna att känna att karaktärsdöd kan vara något givande. Ovälkommet, men givande. Och något som blorben aktivt uppmuntrar.
Som sagt, det är alltid så jag har uppfattat Vincent och det är också utifrån det jag själva designar spel och tänker kring spelande. Men om han menar att en RPs död kvalificerar så hänger jag inte med på hans princip längre. Det är ju snarare en konsekvens av att spela spelet. Som att få XP eller hitta en skatt. Allt detta kan du göra utan spelet. Ok, med viss friktion kanske, beroende på föredragen spelstil, men det krävs för mig en specifik kontext.
Jag är med på att i längre förskrivna kampanjer så ansågs det av vissa vara helt spelförstörande att en RP kunde dö. Jag har aldrig tillhört den falangen, och inga spel har gjort det heller. Det är helt och hållet en konvention som uppstått för att äventyr och regler inte följt samma princip. Det är en nödlösning. Att återgå till reglerna kan jag inte riktigt se som att föra in det ovälkomna. Det måste vara mer än så, anser jag.
Exempelvis, när min RP lämnade sina barn hos forsterfamiljen, trots att han sökt efter dem sedan de försvann. Men när han där och då insåg att fosterfamiljen var ett bättre hem för dem så var det till 100% ett beslut jag aldrig hade fattat om vi inte hade haft dramaregler som uppmuntrade mig att göra det. Det var inget mekaniskt betingat beslut. Jag fick inte poäng för det eller nått sånt. Men eftersom spelet till stor del hade fokuserat på RPs destruktiva sidor (vilket alltså är det jag inte hade fört in själv) så hade jag inte kommit till den insikten. Det var ett stort ögonblick. Det var fruktansvärt ovälkommet men så givande!
Det är vad jag anser att Vincent pratar om, men om han inte gör det så är det min åsikt att det är så det ska funka. I just den här spelstilen. Jag anser att regler även ska göra massa annat som har med bokföring och konsekvenser att göra, men det är mer administrativa hjälpmedel. Jag tycker även regler i viss mån ska göra det du talar om, erbjuda spelarna en "sann" upplevelse. Men jag ser inte något av detta som ovälkommet.