Nekromanti Om vapen och vapenanvändande i Trudvang

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Under tiden som jag har varit avskiljd från internetanvändande så har det växt fram en rätt intressant tråd om stål i Trudvang här på forumet. I den tråden dök det upp ett intressant sidospår som handlade om vapen i Trudvang.

Magnus Seter beklagar sig här över att den gemene äventyraren driver runt med vapen.

Hur ser ni på det hela?

I mitt Trudvang, eller egentligen i Osthem, är vapen något vanligt. Världen är så rå i sin framtoning att ingen skulle ta ett steg utanför hembyn utan att ta med sig ett spjut eller en vedyxa. Och det gäller den vanlige bonden! En äventyrare skulle troligtvis inte sätta sin fot i den Trudvangska skogen utan att medföra svärd, sköld och hjälm (och ett par bågskyttar för säkerhets skull).

Jagmenar vafan! Har ni läst Jorges? Osthem? Folk är simpla, våldsamma, råa och dessutom i många fall - desperata. När du rör dig längs en vandringsled så kikar många hungriga ögon ut ur skogen och bedömmer om just Du är värd besväret.

Ett sätt att klara sig helskinnad är att se så läskig ut som möjligt. Kan du inte slåss? Ta med otäcka vapen och se ut som du kan det. Det har fungerat i årtusenden. Blås upp dig och sätt horn på hjälmen så att du ser längre ut.

Om människor inte är otäcka nog så betänk detta; "I Trudvang finns det troll!. Även om de inte står vid dörren varje natt så är det något som man ser åtminstone någon gång under sitt liv. Om jag levde i en värld där det fanns monster som ville äta upp mig så hade jag sett till att inte lämna stugan utan ett spjut, två dolkar och ett svärd. Och inte fan skulle jag låta barnen lämna boet innan de lärt sig att försvara sig ordentligt.

Nå?

/Vulf
 

DODswe4

Hero
Joined
3 Mar 2004
Messages
1,283
Location
Stockholm
Enligt min erfarenhet så är det skillnad på kvinnors SLande och killars, tjejers världar blir inte lika våldsama, i alla fall är det så i våran grupp. Men man ska ha lite våld annars blir det itne riktigt som många tänkt sig, men det ska man förstås göra up om inom spel gruppen (så klart)
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Jo, den som inte har något vapen med sig och reser utan tungt beväpnat sällskap i mitt Trudvang, den anses snarast lite suspekt eftersom man då har skäl att misstänka att den personen i så fall är magiker eller häxmästare. Bär man ett vapen så signalerar man att man är en vanlig enkel människa och att man inte för någon olycka med sig.

Till viss del låter jag också folk i mitt Trudvang ha någon form av Texaslogik: "om man skulle förbjuda vapen så skulle ju bara skurkarna använda dem..." På så vis inger det trygghet när vem som helst kan gå omkring med en skäggyxa eller liknande. Stora vapen är bättre än små eftersom de inte med lätthet kan döljas på kroppen, och dessutom så kan alla behöva ett vapen för att försvara sin heder och sitt anseende: Om en person försvinner på en skogsfärd när han gått ut obeväpnad, då tvingas man konstatera att han måste ha mött rövare eller troll och flytt som en fegis och blivit huggen i ryggen som en skrämd hare. Går han ut med ett vapen så kan man alltid säga att han dog när han försvarade sig och att han tog med sig många av hans banemän i döden.

Sedan så skiter jag delvis i logiken. Jag tycker att det ser häftigare ut när jag inför min inre syn föreställer mig en skäggig björnkarl komma ut ur dimma och bländande snöblåst om han bär en tung, ärrad yxa med sig. Så så fick det bli. Sedan är mina rollpersoner visserligen rätt lökiga på det här med strid, men det är en annan femma.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Trudvangsk pacifism

Sedan är mina rollpersoner visserligen rätt lökiga på det här med strid, men det är en annan femma.
En helt annan femma faktiskt. Förekomsten av vapen innebär inte att rollspelandet blir mer våldsamt. Mina spelares rollpersoner ser snarare detta som ett skäl till att inte slåss. Vem fan går runt och muckar gräl när det alltsomoftast slutar med att folk drar blankt? Och även om man skulle vinna så lär man bli tvungen att betala den avlidnes familj rikligt för att inte få hela släkten efter sig. Och så mycket pengar har inte rollpersonerna.

Faktum är att de i sådana fall det är möjligt avstår från att dra sina vapen för att inte riskera en fajt på liv och död. Vapen är till för att användas när livsfara hotar. Inte i ett fylleslagsmål.

Men att färdas i vildmarken obeväpnad? Icke!

Och dessutom, som jag skrev tidigare. Att flasha med stora vapen är också ett sätt att visa att man inte är värd besväret att ge sig på. Ungefär som Sverige under kalla kriget. Visst, ryssen kunde spöa oss om han ville. Men skulle det vara värt förlusterna han skulle tvingas ta? Skulle det vara värt besväret? Så tänker även stråtrövare och troll.

/Vulf
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,772
Location
Stockholm
Så som jag ser på det

Om jag vore bonde eller jägare eller en vanlig icke-äventyrande person i Trudvang skulle jag först och främst se till att inte bo ensam i skogen. Sedan skulle jag se till att mitt hem blev min borg och var rejält stadig och lätt att försvara. Sedan skulle jag se till att jag använde det stål jag kom över till att skapa de verktyg jag behöver för att leva. En plog. En pilbåge med rejäla björndödarpilar. En gryta att koka mat i. En yxa.

Självklart skulle jag ta med en kniv och en yxa ut i skogen, men jag skulle nog hellre springa för glatta livet om jag hörde att det fanns troll i närheten. Eller om banditer härjade. Så ett par bra stövlar är nog en bättre investering.

Ta med otäcka vapen och se farlig ut? Mot ett troll? En bonde? Ursäkta mig, jag måste hånle lite åt den bilden... :gremgrin:

Bonden har in gen chans, och han vet det. Oavsett om han har med sig sin yxa eller inte. Och om jag är en bonde som har med mitt lilla spjut och ska precis gå ut utanför min lilla stuga och det dyker upp fem fetbeväpnade äventyrare med rustning, svärd, hästar, fienders avhuggna huvuden dinglande från bältet, och den där stirrande, galna blicken som rollpersoner oftast har, då skulle jag inte mopsa mig.

Jagmenar vafan! Har ni läst Jorges? Osthem? Folk är simpla, våldsamma, råa och dessutom i många fall - desperata. När du rör dig längs en vandringsled så kikar många hungriga ögon ut ur skogen och bedömmer om just Du är värd besväret.
Jomen visst. Men majoriteten av befolkningen rör sig inte på vandringsleder. De föds, lever, och dör inom en kilometers radie av sitt hem. Det där resandet som alla rollpersoner håller på med, det är antingen ett bevis på att de har pengar och råd, eller mer troligt att de är banditer på flykt. Fredlösa. Och lokalbefolkningen bemöter dem på det sättet. Med fruktan. Inte med kapprustning.

Så hellre än att jag använder pengar till att köpa feta vapen och lämna min familj i sticket när jag troligtvis blir nedgjord av ett gäng troll, eller äventyrare, lägger jag pengarna på en rejäl ekdörr. Och några vildsvinsspjut.

Om jag levde i en värld där det fanns monster som ville äta upp mig så hade jag sett till att inte lämna stugan utan ett spjut, två dolkar och ett svärd. Och inte fan skulle jag låta barnen lämna boet innan de lärt sig att försvara sig ordentligt.
Jag skulle inte lämna stugan alls om det inte var nödvändigt. Och om det var det skulle jag hellre vara väldigt försiktig än väldigt beväpnad.

M.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Trudvangsk pacifism

Att flasha med stora vapen är också ett sätt att visa att man inte är värd besväret att ge sig på. Ungefär som Sverige under kalla kriget. Visst, ryssen kunde spöa oss om han ville. Men skulle det vara värt förlusterna han skulle tvingas ta? Skulle det vara värt besväret? Så tänker även stråtrövare och troll.
Fast det är så klart; om alla nu reser med tunga vapen, så finns det ju inget att hämta för rövare och troll, om de inte skulle byta strategi och exempelvis planera bakhåll där de rullar ut stenar från klipphöjder eller tänder eld på fält för att jaga villebrådet ut över stup, eller liknande. I så fall har man ju som resande inget att vinna på att resa beväpnad, utan borde istället se till att svälta ut eventuella rövare tills man återigen kan resa säkert. Så förmodligen är den här föreställning om att det vore fullkomligt logiskt att alla går omkring med en massa bubba-klubba rätt långsökt.

Rövare slutar man att vara när man inte längre kan röva sig mätt, så jag tror att det krävs lite speciella förhållanden för att en jämn och spännande maktbalans mellan rövare och deras offer skall kunna upprätthållas på så vis att det kan uppstå häftiga strider i skogarna med tungt beväpnade hårdingar.

Det är ballt, men det känns inte riktigt logiskt. Jag bryr mig inte, men jag skäms å andra sidan inte för att jag spelar på ett sätt som kanske inte direkt är helt och hållet trovärdigt, ytligt sett.
 

DODswe4

Hero
Joined
3 Mar 2004
Messages
1,283
Location
Stockholm
Re: Trudvangsk pacifism

fyfy rising (ironi). det är väll ltei det som är kul att allt inte är helt logiskt, eller är det bara jag som tycker det?
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,772
Location
Stockholm
Inga problem

Äventyrare reser med tunga vapen. Det betyder att de är värda att ge sig på, för det betyder att de har något att skydda. Vanliga bönder tar en chans, men får oftast vara ifred eftersom de inte är värda att ge sig på. Fast ibland kanske det går dåligt.

Så på så sätt kan några vara tuffa och coola, medan merparten av befolkningen är ungefär precis som vanligt. Och stämningen blir, enligt mitt sätt att se på saken, inte lidande, för då blir äventyrarna något speciellt. Något som inger respekt och fruktan, och inte bara ett till gäng med balla hjälmar.

M.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Jag ser på det som så

Ta med otäcka vapen och se farlig ut? Mot ett troll? En bonde? Ursäkta mig, jag måste hånle lite åt den bilden...
Av samma anledning som att jag inte hånler åt bonden som försvarar familjen mot en björn (med sina björndödarpilar), så hånler jag inte heller åt han som rusar ut ur stugan med en yxa och jagar iväg trollen som rotar i potatislandet. Eller åt han som tar med sig farsgubbens svärd för säkerhets skull när han går till dasset.

Nä, för mig är det inget konstigt. Vanliga människor som bor med ett ständigt hot från vildmarken måste på något sätt se till att betvinga hotet. Ett av de sätten är med våld. Visst, man kan springa, men inte från allt.

Bonden har in gen chans, och han vet det.
Varför inte? Vad är det som säger att inte en seg bonde som hela livet levt med farorna inpå husknuten inte har en chans mot ett par skitiga trolllurkar? Han och brorsan kan nog sparka rumpa så det räcker och blir över.

Och om jag är en bonde som har med mitt lilla spjut och ska precis gå ut utanför min lilla stuga och det dyker upp fem fetbeväpnade äventyrare med rustning, svärd, hästar, fienders avhuggna huvuden dinglande från bältet, och den där stirrande, galna blicken som rollpersoner oftast har, då skulle jag inte mopsa mig.
Inte jag heller. Jag skulle ta med mig några stadiga karlar från gården, ta med mig de största vapen jag kunde hitta och fråga vad fan de har att göra på min mark.

Jag skulle inte lämna stugan alls om det inte var nödvändigt. Och om det var det skulle jag hellre vara väldigt försiktig än väldigt beväpnad.
Att vara rejält beväpnad är väl att vara försiktig? Betydligt försiktigare än att inte vara det i varje fall.

Tänk på att det i många kulturer än idag anses vara ganska normalt att vara rejält beväpnad. I många oroshärdar (forna Jugoslavien, Afghanistan etc.) hör det inte direkt till ovanligheterna att man har en kalashnijkov och ett par jaktgevär liggandes. Det är folk som är vana att leva under hot, och har anpassat sig därefter.

Jag gillar din syn på vapen Magnus, men i mitt Trudvang så är de en del av vardagen. Vilket är tur, med tanke på hur du och dina kamrater sprang runt och stympade folk senast :gremsmile:

/Vulf
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Trudvangsk pacifism

det är väll ltei det som är kul att allt inte är helt logiskt
Om "ltei" är nysvenska för "lite" så verkar du mena att det kan vara kul även om det är ologiskt, vilket i så fall vore precis vad jag själv tycker (och det var väl det jag skrev i inlägget också?) Jag har en ltei djärv teori som säger att innebörden i ett inlägg framstår klarare om man tar god tid på sig att läsa igenom det, så du får ursäkta mig om jag svarat förhastat på ditt inlägg och missförstått vad du menat.

Men om du tycker som jag, att ltei ologiskhet kan vara kul, då är det ju bra att vi är överrens, men vi bör kanske inte orda mer om det i den här tråden eftersom det vore ltei respektlöst mot Vitulv som ju faktiskt har ett eget ämne han vill diskutera. Och så blir det ju ltei tråkigt för alla andra forumiter om de skall behöva vada fram genom floder av korta "jag håller med"-inlägg som inte bidrar med något eget, så vi kanske bör ta det lugnt med medhållningen, du och jag. Även om vi verkar vara överrens.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Re: Trudvangsk pacifism

Fast det är så klart; om alla nu reser med tunga vapen, så finns det ju inget att hämta för rövare och troll, om de inte skulle byta strategi och exempelvis planera bakhåll där de rullar ut stenar från klipphöjder eller tänder eld på fält för att jaga villebrådet ut över stup, eller liknande. I så fall har man ju som resande inget att vinna på att resa beväpnad, utan borde istället se till att svälta ut eventuella rövare tills man återigen kan resa säkert. Så förmodligen är den här föreställning om att det vore fullkomligt logiskt att alla går omkring med en massa bubba-klubba rätt långsökt.
Fast någongång tar desperationen överhanden och man ger sig på även de som har vapen. Och då tar man inte de som har mest vapen. Det finns altid någon stackare som är svagare än en själv.

Och faktum kvartstår, jag skulle inte ge mig ut i Trudvang utan en upsättning rejäla våldsverktyg.

/Vulf
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
I mitt Trudvang kan bonden Enok mycket väl ha en vedyxa (eller ja, det bör han väl ha) och kanske ett spjut. Men ett svärd? Nää...
Yxan och spjutet, värsta bärsärksmaskinen kan man tro? Nix. Han lär ju ha lika mycket stridserfarenhet som geten på gården eller vilken bonde som helst, ett drängslagsmål i kvartalet kanske. Kanske en jakt då och då, inget man har att sätta emot en grupp skäggiga män i trasiga och nerblodade kläder bärandes svärd, yxor och allehanda mordtillbehör som dyker upp på ens tröskel.
Sen att bonden blir farlig när han slåss för att försvara sin familj får man lösa på något vis. Som till exempel Pendragons passions eller rent av... HeroQuest! Tänka sig, jag återkommer igen till det... :gremsmile:


Storuggla, trött som få
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Trudvangsk pacifism

"Och faktum kvartstår, jag skulle inte ge mig ut i Trudvang utan en upsättning rejäla våldsverktyg."

Men du går ju inte ens till ICA utan våldsverktyg väl?


Storuggla, lägger ansjovis i burk
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Förtydlingar

Efter att ha läst några av era svar så börjar jag misstänka att vi diskuterar förbi varandra lite. Jag tror att min syn på hur folk lever i Trudvang skiljer sig lite åt från er.

I Osthem t.ex. (jag har inte funderat på andra delar av Trudvang) så lever människor tillsammans i gårdar eller byar. En sådan gård består ofta av ett antal fria män med deras familjer som lever under en jarl eller en hövding.

Man brukar jorden eller lever av djurskötsel och jakt (eller fiske). Men de fria männen är också vapenföra. Detta är en förutsättning för att en gård/by skall lämnas ifred och således en förutsättning för människan att överleva. Detta är en av anledningarna till att folk bär vapen. De skall dels jobba, men dels försvara sin gård mot yttre hot. Och sådana finns det gott om.

De vars gård inte var tillräckligt stark lever i vildmarken, ofta tillsammans med andra landsstrykare. De blir stråtrövare för att överleva och ser till att beväpna sig. Både för att kunna utgöra det hot som gårdarna fruktar och för att kunna freda sig mot de faror som finns i vildmarken.

Är man varken bonde eller rövare så är man en lärd man. Lärda män lever i nio fall av tio i kloster där våldsmonopolet tillfaller ordenskrigarna.

Köpmän reser land och rike runt med rikedomar. De tillhör troligtvis den grupp i Trudvang som har det allra farligaste yrket och ser därför till att beväpna sig. Tungt. Antingen med egna vapen, eller hyrda svärdsarmar.

Ensamma jägare, vildmarksmän och stigfinnare lever så tätt inpå naturen att deras liv nästan dagligen hänger på att de kan utöva massivt våld eller gömma sig. Pilbåge och närstridsvapen är mer eller mindre standard.

Förstår ni då min syn på Trudvangsk beväpning? Kommentarer?

/Vulf - luftvärnsrobotar fungerar klockrent mot drakar
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Re: Trudvangsk pacifism

Men du går ju inte ens till ICA utan våldsverktyg väl?
Två rejäla nävar och ett jävla humör.

/Vulf
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,772
Location
Stockholm
To arms! To arms!

Varför inte? Vad är det som säger att inte en seg bonde som hela livet levt med farorna inpå husknuten inte har en chans mot ett par skitiga trolllurkar? Han och brorsan kan nog sparka rumpa så det räcker och blir över
Hur ska du ha det? Är Trudvang ett överfarligt ställe där döden lurar kring knuten, eller är trollen comic relief? :gremlaugh:

Inte jag heller. Jag skulle ta med mig några stadiga karlar från gården, ta med mig de största vapen jag kunde hitta och fråga vad fan de har att göra på min mark.
Våra största vapen håller nog inte i jämföresle med vad äventyrar-dårarna har packat i sina väskor. :gremlaugh: Och... de är vana att döda. Det är inte bonden. Han är inte van att ta liv, han är inte hänsynslös, han är inte en slaktare.

Vad jag försöker få fram här är att äventyrare är speciella. Äventyrare är farliga. Äventyrare inger fruktan. Äventyrare är inte som alla andra. Det är det som gör att de är äventyrare.

Tänk på att det i många kulturer än idag anses vara ganska normalt att vara rejält beväpnad. I många oroshärdar (forna Jugoslavien, Afghanistan etc.) hör det inte direkt till ovanligheterna att man har en kalashnijkov och ett par jaktgevär liggandes. Det är folk som är vana att leva under hot, och har anpassat sig därefter.
I Norge, varifrån jag härstammar, har många vapen hemma. En hel del har jaktvapen, alla har en jaktkniv eller fem. Själv bär jag jaktkniv när jag är ute på våra marker i norska fjällen eller på Hardangervidda, eftersom det är ett bra verktyg. Mina jägarsläktingar har ofta ett jaktgevär med sig på Vidda.

Men om det dök upp ett gäng äventyrare, så skulle vi nog pysa iväg fort som fan. Det är skillnad på att vara försiktig och dumdristig. Var gränsen går får var och en bestämma själv. :gremwink:

M.
 

DODswe4

Hero
Joined
3 Mar 2004
Messages
1,283
Location
Stockholm
Re: To arms! To arms!

Oftast måste jag ju säga att man själv är äventyraren i fråga + att Bonden kan vara dumdristig
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,772
Location
Stockholm
Det låter rimligt

Så länge man tänker på att den befolkning som ska bruka jorden ägnar större delen av sin tid åt att bruka jorden, och inte till att träna upp sig till värsta superkrigarna, och att den beväpning som finns inte består av tvåhandssvärd och plåtrustningar i de flesta fall, eller ens svärd i de flesta fall, så är det rimligt.

M.
 
Top