Nekromanti Om vi vet vad som hände 1992 - vad hände 1984?
- Thread starter Niklas73
- Start date
Jag kan inte minnas att jag såg någon reklamkampanj. Det var kompisar som spelade och drog med mig, och sedan drog jag med fler.
Det fanns ett litet flygblad i leksaksaffären med information om Äventyrsspels olika produkter, vill jag minnas, men det kan inte direkt räknas som en reklamkampanj.
/tobias
Det fanns ett litet flygblad i leksaksaffären med information om Äventyrsspels olika produkter, vill jag minnas, men det kan inte direkt räknas som en reklamkampanj.
/tobias
Andersson
Hero
Bra fråga. För min del var läget som följer:
Jag hade inte hört talas om rollspel innan jag såg Drakar & Demoner (svarta lådan) stå i hyllan på leksaksaffären Lekbiten i Umeå där vi hälsade på min syster. För en 12-åring uppvuxen i en småstad ute i ingenstans slog Michael Whelans Elric-omslag rätt på alla strängar.
Jag kommer ihåg hur jag en hel dag tvekade om jag skulle lägga det sista av månadspengen på det underliga spelet som inte hade någon spelplan. Men fem minuter innan de stängde för helgen rusade jag in och köpte mig ett ex av Drakar och Demoner. Hela kvällen tillbringades sedan med att göra karaktärer och solospela [sic!] "Sarkath Hans gravvalv", och resten är historia.
Så i mitt fall var tillgängligheten i vanliga leksaksbutiker när jag var i rätt ålder avgörande. DoD fick mig sedan att börja läsa Sagan om Ringen (för att få svar på vem "Vidstige", "Gandalf" och alla de andra som man hänvisade till var), vilket eldade på rollspelsintresset ännu mer.
Fast man måste komma ihåg att detta var en annan tid. 1984-85 fanns inte Internet; fantasy- och sci-fi-genren var inte alls lika spridd; figurspelen fanns knappt; och datorspel med rollspelskaraktär var ovanliga (i samma galleria i Umeå hade de ett arkad-"Gauntlet" uppställt, vilket då gav mig samma awesome-vibbar som rollspelet). Alltså är både konkurrensen större idag, samtidigt som exponeringen för rätt sorts nördighet finns på ett annat sätt. Om man redan spelar Warhammer eller MMORPGs borde det kunna användas som ett insteg till bordsrollspel, precis som rollspelen omvänt blev min inträdesbiljett till figurspelandet och datorspelandet.
Dessutom kan du idag om du vill få tag på spel och information via nätet på ett helt annat sätt än tidigare. På 1980-talet var beställningar av spel via postorder förenat med ett visst mått av chanstagande, där man inte alltid visste vad det var man beställde (fast det var på sitt sätt roligare...).
Jag hade inte hört talas om rollspel innan jag såg Drakar & Demoner (svarta lådan) stå i hyllan på leksaksaffären Lekbiten i Umeå där vi hälsade på min syster. För en 12-åring uppvuxen i en småstad ute i ingenstans slog Michael Whelans Elric-omslag rätt på alla strängar.
Jag kommer ihåg hur jag en hel dag tvekade om jag skulle lägga det sista av månadspengen på det underliga spelet som inte hade någon spelplan. Men fem minuter innan de stängde för helgen rusade jag in och köpte mig ett ex av Drakar och Demoner. Hela kvällen tillbringades sedan med att göra karaktärer och solospela [sic!] "Sarkath Hans gravvalv", och resten är historia.
Så i mitt fall var tillgängligheten i vanliga leksaksbutiker när jag var i rätt ålder avgörande. DoD fick mig sedan att börja läsa Sagan om Ringen (för att få svar på vem "Vidstige", "Gandalf" och alla de andra som man hänvisade till var), vilket eldade på rollspelsintresset ännu mer.
Fast man måste komma ihåg att detta var en annan tid. 1984-85 fanns inte Internet; fantasy- och sci-fi-genren var inte alls lika spridd; figurspelen fanns knappt; och datorspel med rollspelskaraktär var ovanliga (i samma galleria i Umeå hade de ett arkad-"Gauntlet" uppställt, vilket då gav mig samma awesome-vibbar som rollspelet). Alltså är både konkurrensen större idag, samtidigt som exponeringen för rätt sorts nördighet finns på ett annat sätt. Om man redan spelar Warhammer eller MMORPGs borde det kunna användas som ett insteg till bordsrollspel, precis som rollspelen omvänt blev min inträdesbiljett till figurspelandet och datorspelandet.
Dessutom kan du idag om du vill få tag på spel och information via nätet på ett helt annat sätt än tidigare. På 1980-talet var beställningar av spel via postorder förenat med ett visst mått av chanstagande, där man inte alltid visste vad det var man beställde (fast det var på sitt sätt roligare...).
solvebring
Superhero
Det var kort och gott mer tillgängligt. Det fanns tillexempel, som ni redan sagt, i leksaksaffärer. Det gör det inte idag, det finns inte ens i så många bokhandlar. Jag brukar leta efter rollspel så fort jag är i en bokhandel. Ytterst, ytterst sällan har jag hittat något, och då har det typ varit någon DoD6-bok som stått och samlat damm ett bra tag. Jag tror helt enkelt att om varje leksaksaffär Sverige runt skulle ställa ut rollspel i sin hyllor så ujujuj vad många ny spelare vi skulle få. Jag har till och med hört och sett kommentarer som "När jag var liten hade de rollspel i leksaksaffären. Jag tror jag köpte ett sådant där Drakar & Demoner eller vad det hette. Någon som vet om sådant fortfarande går att köpa och vart?"
solvebring
Superhero
Tja, vadfan, de ska väl köpa presenter, mangaserier och skolmaterial som tuffa kollegieblock med tuffa dödskallar och söta ponnyhästar på.krank said:
solvebring
Superhero
Dessutom umgicks man på 80-talet. 
Piiik! Då satt man inte på msn eller i ventrilo. Då lekte man istället för att spela PC-spel. Kort och gott, tekniken har tagit över mycket idag. Jag tror att man helt enkelt "lekte" mycket mer förr och tja, då köpte man mycket leksaker, spel och sådant och om det nu stod ett tufft spel med drakar i hyllan på den lokala leksaksaffären så nog tusan plockade man det. 
Nu säger jag inte att man köper mindre leksaker idag, men att barn umgås med sällskapsspel och sådan är nog mindre vanligt. De lirar väl Dota eller något istället. Fast leksaker är ändå något som går på löpande band så jag tror kort och gott på leksaksaffärerna. Eller i alla fall mer "vanliga" butiker. Tänk tillexempel om rollspelsböckerna låg på Ica Maxis reabord när de har bokrea.
Fast jag är född 1987 så jag gissar. Jag upptäckte aldrig något rollspel i leksaksaffären för på min tid fanns det inte. För sent... Jag började spela när jag var tretton tack vare att en kille från Karlstad flyttade in till min barndomsby, och han lirade. Först gången jag köpte rollspelsrelaterade prylar så köpte jag ett tärningsset. För att hitta det så fick jag lov att googla och beställde från Tradition som fanns då. Hade DoD stått på leksaksavdelningen på Konsum, där jag ofta köpte brädspel, Turtles och knallpulver så hade jag nog stött på fenomenet långt tidigare och säkerligen hade de flesta ungarna i hålan testat om de bara haft möjligheten.
Piiik! Då satt man inte på msn eller i ventrilo. Då lekte man istället för att spela PC-spel. Kort och gott, tekniken har tagit över mycket idag. Jag tror att man helt enkelt "lekte" mycket mer förr och tja, då köpte man mycket leksaker, spel och sådant och om det nu stod ett tufft spel med drakar i hyllan på den lokala leksaksaffären så nog tusan plockade man det. Nu säger jag inte att man köper mindre leksaker idag, men att barn umgås med sällskapsspel och sådan är nog mindre vanligt. De lirar väl Dota eller något istället. Fast leksaker är ändå något som går på löpande band så jag tror kort och gott på leksaksaffärerna. Eller i alla fall mer "vanliga" butiker. Tänk tillexempel om rollspelsböckerna låg på Ica Maxis reabord när de har bokrea.
Fast jag är född 1987 så jag gissar. Jag upptäckte aldrig något rollspel i leksaksaffären för på min tid fanns det inte. För sent... Jag började spela när jag var tretton tack vare att en kille från Karlstad flyttade in till min barndomsby, och han lirade. Först gången jag köpte rollspelsrelaterade prylar så köpte jag ett tärningsset. För att hitta det så fick jag lov att googla och beställde från Tradition som fanns då. Hade DoD stått på leksaksavdelningen på Konsum, där jag ofta köpte brädspel, Turtles och knallpulver så hade jag nog stött på fenomenet långt tidigare och säkerligen hade de flesta ungarna i hålan testat om de bara haft möjligheten.
Så vad du säger är att man idag umgås istället för att umgås, och leker istället för att leka? =)solvebring said:Dessutom umgicks man på 80-talet.
solvebring
Superhero
Haha! Ja, det säger jag visst. Fast vad jag menade att säga var att man nog var mer direkt social då, och träffades "på riktigt" och umgicks fysiskt närvarande. Att sitta runt ett bord och spela Monopol tillexempel, istället för att sitta på Looserstorm eller något i den stilen. Och det är helt klart större chans att man stöter på rollspel när man tröttnat på Monopol och går iväg för att köpa ett nytt spel än om man tröttnar på Lunar och byter till Helgon. Nu är jag lite synisk och torr, men ni förstår vad jag menar - hoppas jag?krank said:Så vad du säger är att man idag umgås istället för att umgås, och leker istället för att leka? =)solvebring said:Dessutom umgicks man på 80-talet.
... Kort och gott, sällskapsspel och brädspel och sådant förekom nog oftare när man umgicks och det var helt klart mer tillgängligt då när det fanns att köpa överallt, inte bara i specificerade butiker.
Drakar och demoner fanns med i leksakskatalogen som skickades ut till hushåll varje jul. Det var min första kontakt med rollspel och beskrivningen av spelet var ytterst mager. -Fyra fem ord kanske? Resten fick jag fylla i själv. Jag var 11 år.Niklas73 said:
Gauntlet snubblade jag på på en klassresa till High Chaparall typ 1985. Vi fastnade framför kabinettet hela dan och vi lekte nog aldrig indianer och cowboys efter det. Vi hade skådat framtiden.
Ond bråd död
Swashbuckler
Min kusin hade med sig Mutant när han hälsade på när jag var 10. Det var väldigt häftigt, även om striderna var sega.
Men som 10-åring idag hade jag nog inte varit lika imponerad. Idag finns så mycket coolt, på den tiden tittade barn frivilligt på barnjournalen i brist på annat.
Edit: detta var dock 87, så rollspel hade kanske slagit igenom redan.
Men som 10-åring idag hade jag nog inte varit lika imponerad. Idag finns så mycket coolt, på den tiden tittade barn frivilligt på barnjournalen i brist på annat.
Edit: detta var dock 87, så rollspel hade kanske slagit igenom redan.
Menar vi att det behövs ett "barnrollspel"?
Här lyfts fram att jo, nog var det bättre när rollspel fanns på Lekbiten.
Är då frågan, behövs då inte för hobbyns framtid ett rollspel för barn, som leksaksbutikerna kan känna sig lockade att ta in? Det måste ju finnas ett intresse precis som på vår tid. Jag nämner tv-programmet "Barda" som exempel.
Jag tänker mig ett enklare översatt Mouse Guard eller kanske helt enkelt "Barda - Rollspelet" (om serien ännu går). Jag tänker mig i och för sig att många barn vill ha det vuxna och tuffa och inte något barnsligt.
Här lyfts fram att jo, nog var det bättre när rollspel fanns på Lekbiten.
Är då frågan, behövs då inte för hobbyns framtid ett rollspel för barn, som leksaksbutikerna kan känna sig lockade att ta in? Det måste ju finnas ett intresse precis som på vår tid. Jag nämner tv-programmet "Barda" som exempel.
Jag tänker mig ett enklare översatt Mouse Guard eller kanske helt enkelt "Barda - Rollspelet" (om serien ännu går). Jag tänker mig i och för sig att många barn vill ha det vuxna och tuffa och inte något barnsligt.
Re: Menar vi att det behövs ett "barnrollspel"?
Men om du vill producera ett spel och försöka få in det i leksaksbutiker - varsågod, ingen hindrar dig.
Måste och måste... Det måste det inte alls. Inte för att jag står i vägen om du vill göra ett försök eller en satsning, men jag är synnerligen oövertygad om att "det som funkade då, måste funka nu". Jag tror, som många påpekat, att det handlar om konkurrens. Det finns massor av betydligt mer lättillgänglig underhållning idag som tar tillvara på samma saker som lockade er till rollspel "när det begav sig".Nero said:
Men om du vill producera ett spel och försöka få in det i leksaksbutiker - varsågod, ingen hindrar dig.
Re: Menar vi att det behövs ett "barnrollspel"?
Märk inte ord är du snäll. I denna kontext menade jag "finns väl (troligen)". Det var inte vad jag skrev, men ett inlägg här på wrnu är inte en vetenskaplig artikel. Felet är mitt och erkänt, men jag hade nåt annat jag ville ha sagt. Och det är att
jag tror att det finns ett intresse för rollspel hos barn om de fick pröva. Det tror jag för att vi är många här som tyckte rollspel var kul och spännande som barn.
Frågan jag ställde i inläggstiteln, var som en fortsättning på dialogen om hur man kan få upp intresset för rollspel. I tråden lyfts leksaksbutikerna fram som en nyckel, men det kanske saknas produkter som tilltalar dem och barnen idag.
Märk inte ord är du snäll. I denna kontext menade jag "finns väl (troligen)". Det var inte vad jag skrev, men ett inlägg här på wrnu är inte en vetenskaplig artikel. Felet är mitt och erkänt, men jag hade nåt annat jag ville ha sagt. Och det är att
jag tror att det finns ett intresse för rollspel hos barn om de fick pröva. Det tror jag för att vi är många här som tyckte rollspel var kul och spännande som barn.
Frågan jag ställde i inläggstiteln, var som en fortsättning på dialogen om hur man kan få upp intresset för rollspel. I tråden lyfts leksaksbutikerna fram som en nyckel, men det kanske saknas produkter som tilltalar dem och barnen idag.
Mina brorsöner 10,13 som spelat i tre år säger att rollspel 'är MYCKET roligare än dataspel för det finns inga begränsningar i rollspel. Jag är övertygad om att rollspel skulle fungera idag men att det är marknadsföringen som inte finns. Ingen vågar satsa på det heller. Tänk en maffig reklam i TV4 för Dod.
Re: Menar vi att det behövs ett "barnrollspel"?
Men jag har ju spelat med 10-13 åringar som älskar rollspel. En av dem var skitskeptisk men sen tyckte han det var tokkul. Det är inte en tillfällighet tror jag. Jag tror det skulle gå att få upp intresse - inte som på 80 talet - men mer än det finns idag.
Men jag har ju spelat med 10-13 åringar som älskar rollspel. En av dem var skitskeptisk men sen tyckte han det var tokkul. Det är inte en tillfällighet tror jag. Jag tror det skulle gå att få upp intresse - inte som på 80 talet - men mer än det finns idag.