Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,535
Sedan en tid tillbaka arbetar jag på ett rollspel där fokus är en romersk legion. Vi tar historiciteten med en nypa salt, men kisar man lite ska det handla om legionärer under 100-talet e.Kr. som upptäcker och erövrar nya territorier.
Spelidén är ganska lik År Noll och/eller Svärdets Sång - en sorts hexkräl in i okänt territorium med saker att upptäcka, folk att möta och barbarer att slåss mot. Jag har skrivit slumptabeller genom vilka jag kan få fram olika barbarstammar med inbördes relationer, historia och ledare med personlighet. Än så länge ett germanskt tema, men det borde gå ganska lätt att anpassa efter tex. persisk modell om man hellre vill slåss i öknen än i skog och mark. Grundtanken är att SL ska kunna generera en sandlåda spelarna steg för steg får undersöka och hantera. Målet är förstås att erövra hela sandlådan och förvandla den till en romersk provins. Frågan är hur man gör längs vägen - kan man spela ut stammarna mot varandra, förhandla till sig proviant och mat, bygga vägar och broar, hjälpa vissa barbarer mot assistans senare, etc.
Men nu sitter jag och funderar på hur mycket övernaturligt jag ska ha med. Än så länge finns gudar och monster inte i spel, även om religion (och vidskepelse) förstås är en del av legionens vardag. Jag har en idé om att man ska kunna be och offra till vissa gudar för att få vissa specifika fördelar - Mars ger lite bonusar i strid, Minerva lite i strategi och planering, Vulcanus lagar rustningar bättre, Vesta ser till att din proviant inte möglar, etc - men de är aldrig i spel. Man kan läsa det som finns som någon sorts önsketänkande om man vill. Frågan är om det räcker.
Jag överväger om man ska gå hela vägen in i mytologins värld och introducera hjältar och monster på himlavalvet. Ska det i de mystiska, icke kartlagda delarna av kartan finnas gudaättlingar, kentaurer, monster och fauner? Ska man på öarna kunna hitta ett gyllene skinn eller Aeneas svärd? Och hur mycket ska gudarna faktiskt blanda sig i?
Vad säger WRNU?
Spelidén är ganska lik År Noll och/eller Svärdets Sång - en sorts hexkräl in i okänt territorium med saker att upptäcka, folk att möta och barbarer att slåss mot. Jag har skrivit slumptabeller genom vilka jag kan få fram olika barbarstammar med inbördes relationer, historia och ledare med personlighet. Än så länge ett germanskt tema, men det borde gå ganska lätt att anpassa efter tex. persisk modell om man hellre vill slåss i öknen än i skog och mark. Grundtanken är att SL ska kunna generera en sandlåda spelarna steg för steg får undersöka och hantera. Målet är förstås att erövra hela sandlådan och förvandla den till en romersk provins. Frågan är hur man gör längs vägen - kan man spela ut stammarna mot varandra, förhandla till sig proviant och mat, bygga vägar och broar, hjälpa vissa barbarer mot assistans senare, etc.
Men nu sitter jag och funderar på hur mycket övernaturligt jag ska ha med. Än så länge finns gudar och monster inte i spel, även om religion (och vidskepelse) förstås är en del av legionens vardag. Jag har en idé om att man ska kunna be och offra till vissa gudar för att få vissa specifika fördelar - Mars ger lite bonusar i strid, Minerva lite i strategi och planering, Vulcanus lagar rustningar bättre, Vesta ser till att din proviant inte möglar, etc - men de är aldrig i spel. Man kan läsa det som finns som någon sorts önsketänkande om man vill. Frågan är om det räcker.
Jag överväger om man ska gå hela vägen in i mytologins värld och introducera hjältar och monster på himlavalvet. Ska det i de mystiska, icke kartlagda delarna av kartan finnas gudaättlingar, kentaurer, monster och fauner? Ska man på öarna kunna hitta ett gyllene skinn eller Aeneas svärd? Och hur mycket ska gudarna faktiskt blanda sig i?
Vad säger WRNU?