Nekromanti Onödigaste färdigheten i ett rollspel?

[solvebring]

Vad var poängen då med alla färdigheter om det inte var realism?

Just detaljer är väl poängen med det, detaljer och utfyllnad. Sedan är det väl möjligen som Krille säger att detaljer lätt inger en falsk känsla av att det skulle vara mer realistiskt.

Fast min poäng är ändå, varför i hela friden är det så många rollspelare som inte vill skilja på detaljer och realism?! Det är inte ovanligt att få höra "Det spelet har ju ett bra stridssystem, realistiskt." Vilket är helt absurt då sanningen bara är den att stridssystemet kryllar av korvstoppade, upptravade massor av regler, detaljer... Inget annat, ingen realism för fem öre.

Förövrigt vill jag hålla med Bobby. Fyller du i 91 med all den skaparglädje som där uppmuntras så kommer snart Skidor, Skridskor, Stavhopp, Hovdans etc. in i bilden. Det kan faktiskt kännas lite krystat.

 

[tull]

Fast i bedömningen av vilka färdigheter som är onödiga så analyserar du ju efter vilka färdigheter du använder i dina äventyr.
När vi spelat Götter så har kunskapsfärdigheterna varit den stora tyngden - the sexha eller vad man säger idag. Men precis som tidigare filur Rising nämnt så beror det på äventyret vilka färdigheter som är onödiga. En annan aspekt är ju om man skapar sin rollperson utefter äventyret eller om man skapar sin rollperson och avgör Färdigheter och så vidare utefter rollpersonens bakgrund, socioekonomiska situation, kultur, yrke, föräldrarnas yrke, intreee osv och sen låter man äventyret komma till honom. Underskatta aldrig en ljusstöpare!

 

[Storuggla]

"En annan aspekt är ju om man skapar sin rollperson utefter äventyret eller om man skapar sin rollperson och avgör Färdigheter och så vidare utefter rollpersonens bakgrund, socioekonomiska situation, kultur, yrke, föräldrarnas yrke, intreee osv och sen låter man äventyret komma till honom."

Bra poäng. Jag sysslar med båda två, ska jag erkänna.

"Underskatta aldrig en ljusstöpare!"

»Alla som stöper ljus på gotland. Om ni... ska göra det.«


Storuggla, HV70 är ett lag i mängden

 

[Arfert]

En annan aspekt är ju om man skapar sin rollperson utefter äventyret eller om man skapar sin rollperson och avgör Färdigheter och så vidare utefter rollpersonens bakgrund, socioekonomiska situation, kultur, yrke, föräldrarnas yrke, intressen osv och sen låter man äventyret komma till honom. Underskatta aldrig en ljusstöpare!

Beror ju på typ av rollspel, men jag tycker det är helt rätt att tänka så i spel som har culture gaming-inslag... t.ex Saga eller kanske Götter. Att opta sin rollperson a la D&D känns fel där.

 

[Ymir]

Den färdighet i Eon som jag aldrig någonsin hört komma till användning är....ba-ba-doom:

Skridskor.

Men det stör mig personligen mer när färdigheter tar ut varandra och därför helt enkelt är ett prov på att färdighetsuppsättningen liksom är...ogenomtänkt. Praktexemplet här är 'få-folk-att-knulla-en'-färdigheterna i WoD, där bland annat Vamp, Etiquette, Charm och Seduction fyller i princip identiska funktioner.

WoD hade sammantaget jääävligt många jävligt konstiga färdigheter. Ofta makeade de kanske någon slags sense i de separata spelen, men blev helt fucked up när man crossovrade eftersom de var för lika andra färdigheter i andra böcker. (WW hade också den dåliga ovanan att helt spontant publicera nya, lösryckta och absurt nischade färdigheter i olika splatbooks - den enda gång en Eon-splatbok någonsin inkluderat en ny färdighet var då det verkligen, verkligen var på sin plats (Mekanik i 'Dvärgar')). Vi har bland annat, men inte begränsat till, Carousing, Kenning, Logic, Mimicry, Panhandling, Shentao, Style (älska!), Ventriloquism, Artillerist, Fencing, Fire Dancing (bäst!), Lip-Reading, Weaving, Beast Lore, Black Hand Lore, Cartography, Camarilla Lore, City Secrets, Classics, Enigmas (det här var rentav en central färdighet i KotE), Greymare, Hearth Wisdom, Inconnu Lore, Koldunism, Moneylending, Plague-breeding (älska), Sabbat Lore, Thanatology (man what? fast jag erkänner, Cappadocians wants this skill...), Weather Eye, Gematria, Numerology, Sacred Geometry.

Jag tror spontant att Plague-breeding tar priset som den mest ansträngda rollspelsfärdigheten någonsin.

WoD hade dock också den stora och underskattade hemmafru-i-förindustriell-tid-färdigheten "Seneschal", vars motsvarighet jag känner saknas i typ alla andra rollspel, inklusive Eon, så WW ska ha en stor jävla genus-guldstjärna för det.

- Ymir, stör sig

 

[MrG]

Jag har sett alla sånna färdigheter som en utmaning för mig som spelare/spelledare att få användning för dem. Anledningen till att ta dem är oftast; 'flavor' eller det kändes kul. Efter kört en hel del med fria färdigheter kan jag konstatera att de gärna dyker upp för att spelarna tycker om dem...

-Gunnar (vars favorit var 'ro liten eka i ålänsk skärgård' som en spelare tog som färdighet i ett Hawaiiäventyr)

 

[Storuggla]

Jag har för mig att Rolemaster eller något av de spelen hade färdigheten "Death Trance". Om man lyckades med ett färdighetsslag dog man.


Storuggla, enligt en annan bok

 

[Svarte Faraonen]

Kult hade också en rätt bra färdighetslista. Inget säger "skräck" så mycket som färdigheterna Fallskärmshoppning, Sportdykning eller Bokföring och redovisning. För att inte tala om stridskonstfärdigheterna...

 

[Dimfrost]

Marinheraldik slår ju allt, men Knopar och Motstå tortyr är också rätt fina.

 

[Ymir]

På tal om fallskärmshoppning så har Hazze och jag alltid saknat färdigheten HALO-jump i Neotech 2...det är liksom den enskilda färdighet som behövs för att man ska kunna ha allt som är koolt på sin lista.

men den funkar ju som specialisering, åtminstone.

- Ymir, beklagar sig

 

[Arfert]

Seneschal är väl inte en hemmafru-färdighet? Var väl ett rent manligt yrke i en medeltida setting? Eller minns jag fel? En bra färdighet för Eon och Saga, dock.

saxat ur wikipedia:

The most basic function of a seneschal was to supervise feasts and domestic ceremonies; in this respect, they were equivalent to stewards and majordomos. Sometimes, seneschals were given additional responsibilities, including the dispensing of justice and high military command.

 

[Arfert]

Kult hade också en rätt bra färdighetslista. Inget säger "skräck" så mycket som färdigheterna Fallskärmshoppning, Sportdykning eller Bokföring och redovisning. För att inte tala om stridskonstfärdigheterna...

KULT_OT: Har tagit upp det förr, men Kult var ju delvis tänkt som action-skräckspel än "jag har ångest"-skräckspel... Hellraiser med automatvapen. Ett coolt spel där man skulle döda monster... vilket kanske inte riktigt framgått, det är ju minst sagt splittrat i hur det blev. Olika viljor på Äventyrsspel, kanske.

Fast å andra sidan, tänker man på vilka arketyper som fanns så känns de mer Feng Shui än hur Kult brukar beskrivas...

 

[Svarte Faraonen]

Kult hade också en rätt bra färdighetslista. Inget säger "skräck" så mycket som färdigheterna Fallskärmshoppning, Sportdykning eller Bokföring och redovisning. För att inte tala om stridskonstfärdigheterna...

KULT_OT: Har tagit upp det förr, men Kult var ju delvis tänkt som action-skräckspel än "jag har ångest"-skräckspel... Hellraiser med automatvapen. Ett coolt spel där man skulle döda monster... vilket kanske inte riktigt framgått, det är ju minst sagt splittrat i hur det blev. Olika viljor på Äventyrsspel, kanske.

Jag omformulerar mig då: inget säger "action" så mycket som Bokföring och redovisning.

 

[Arfert]

Jodå, har du aldrig sett actionfilm?

...nån måste ju spela nörden som ska plocka fram de hemliga uppgifterna ur den gigantiska stordator man gjort inbrott i skurkens komplex för att komma åt.

 

[solvebring]

Hela problematiken, vare sig detaljtänkande eller någon sorts fejkrealism, ligger ju ändå i att man tänkt för smalt och för bokstavligt. En färdighet motsvarade i äldre rollspel (speciellt på Äventyrsspelsfronten) till största delen bara ett göromål, istället för - det man idag blivit mycket bättre med - färdigheter med en otrolig bredd, i vilka man kan baka in massor av olika handlingar som ändå står i relation till varandra.

Så, jag känner främst att det är den svenska sidan, som i stort varit väldigt färgad av Äventyrsspel och arvet därav, som tagit lång tid på sig att se bortom BRP med bokstavliga färdigheter. När jag för snart tio år sedan började spela rollspel trodde jag att det var så rollspel såg ut och att det var så man skulle behandla det här med färdigheter. Tror just att hela den här diskussionen är relativt skadad av den svenska rollspelshistorien.

På tal om Skridskor, Skidor, Isklättring etc. så uppskattar jag färdigheten Vinterfärdigheter . Minns inte direkt vilket spel det var, men jag tror det finns med i DoD6, möjligtvis DoD6:E.

 

[Gordeg]

WW hade också den dåliga ovanan att helt spontant publicera nya, lösryckta och absurt nischade färdigheter i olika splatbooks (snip)

Jaa, nu vill jag också vara med och störa mig!
Player´s Companion, eller vad den nu hette, till Vampire... introducerade färdigheten Fast Talk. Fast i grundreglerna fanns det redan en färdighet vid namn Subterfuge. Med fast talk som möjlig specialisering.
Det snällaste jag kan säga är: Ren idioti!

Gordeg

 

[Gordeg]

Min favorit är Fire Building.

En kompis hade en rollperson med den färdigheten. I början av kampanjen slog han för den varje gång vi slog läger. Sen insåg han väl att det var meningslöst antar jag.

Själv hade jag en rollperson till svenska Sagan om ringen-rollspelet som hade färdigheten Vallning. På den tiden trodde vi nämligen att val av färdigheter måste avspegla rollpersonens bakgrund.

Gordeg, nu botad

 

[Ymir]

Seneschal i WoD beskrivs som färdigheten att 'manage a household on a pre-industrial basis'. Jag har alltid tolkat den som att den beskriver både det du beskriver och borgfru-bös, givet att färdigheterna i WoD åtminstone är menade att vara ganska breda.

- Ymir, förtydligar

 

[Ekorren]

Kult hade också en rätt bra färdighetslista. Inget säger "skräck" så mycket som färdigheterna Fallskärmshoppning, Sportdykning eller Bokföring och redovisning. För att inte tala om stridskonstfärdigheterna...

KULT_OT: Har tagit upp det förr, men Kult var ju delvis tänkt som action-skräckspel än "jag har ångest"-skräckspel... Hellraiser med automatvapen. Ett coolt spel där man skulle döda monster... vilket kanske inte riktigt framgått, det är ju minst sagt splittrat i hur det blev. Olika viljor på Äventyrsspel, kanske.

Jag omformulerar mig då: inget säger "action" så mycket som Bokföring och redovisning.

Älskar byråkratistuntsen i Exalted. Inget är skönare än att kombinera charms, essensflöde, fjäderpennor, mind-fuckade trälar och en massa pergament för att få en spänningsfylld actionscen helt utan våldsamma element.

 

[Svarte Faraonen]

Älskar byråkratistuntsen i Exalted. Inget är skönare än att kombinera charms, essensflöde, fjäderpennor, mind-fuckade trälar och en massa pergament för att få en spänningsfylld actionscen helt utan våldsamma element.

Exalted är ju lite särskilt, dels för att rollpersonerna näst intill förväntas att styra över mängder med människors öden, dels för att det är en setting där hela gudavärlden, enligt kinesisk modell, fungerar som ett ämbetsverk.