Jag såg gangsterfilmen Goodfellas igår. Har du sett den? Den handlar om Tommy, Jimmy och Henry. Tommy och Jimmy är paranoida sociopater. Jimmy dödar för att skydda sin rygg eller för att han tjänar på det. Tommy dödar när han tror att någon är ute efter honom eller sårar hans stolthet. Henry slår mig inte som en känslokall sociopat dock, bara en snubbe som vill överleva och make it big i en tuff miljö.
I vår förra kampanj Apocalypse World spelade jag en hårdhänt chopper vid namn Dead Eyes på den premissen. Han skulle inte vara ett monster, men han var en man i en hård, elak värld där alla måste använda det de har för att överleva. Han hade en revolver och ett motorcykelgäng, så han använde dem. Precis som Henry hade han också sociopater omkring sig, rötna ägg i gänget som dödade utan att ägna det en tanke om inte Snake Eyes kontrollerade dem och höll sig i respekt.
Och precis som Henry dödade han för en bättre chans att överleva. Men då menar jag inte bara defensivt utan även aggressivt: Jag kunde få hjälp av en annan rollperson om vi dödade hans rival till makten, en gammal oskyldig gubbe, så jag dödade honom. I Pit Stop så härskade Snake Eyes. Vi hade beef efter ett bråk som ballade ut och hon försökte ha döda eller tillfångata några ur mitt gäng, så vi konspirerade med en annan rollperson, hade ihjäl henne och hennes gäng och flyttade in i deras fort. Nu hade vi en fiende mindre att oroa oss för, och tak över huvudet.
Det var kul, jag gillade att spela Dead Eyes. Ibland kände man sig badass, ibland plågad, ibland som en feg jävel som höll respekten från sitt gäng viktigare än utomståendes välmående.
Spelar man ett äventyrarparty så vill jag bara spela ond om hela gruppen är det. En sådan kampanj körde vi D&D 3,5, vi spelade slavar i Underdark. Jag var en gnoll, de andra rollpersonerna var grimlock, goblin och drow (vår ägare, i princip). Det var awesome. Vi var ganska dumonda och alla omkring oss var också onda, så det blev inte hemska käka oskyldiga barn-scener och sånt. I början var vi slavar på en arena, det hade jag velat återvända till! En kampanj där alla är monster i en oerhört rå miljö.
Maktdynamiken i gruppen gjorde spelledaren och drowspelaren avtända, så vi la ner. Synd.
Hade jag förbjudit alignments för att skapa bättre sammanhållning hade jag kapat alla chaotic och LN. Chaotic för det är oftast de som vägrar göra saker eller springer iväg och gör saker som gruppen inte är överens om och LN för att de inte kompromissar. NE och LE kommer falla i linje med gruppen för att passa in eller göra onda saker bakom deras ryggar för att komma undan med det efter vad jag har upplevt. N och kommer hänga med på det mesta och LG och TG kommer vara med så länge de får göra det rätta, kanske är LG lite mer styvnackad men det brukar inte bli ett problem.
