Du har lite fel. Conan-novellerna, och serierna i än högre grad, har gott om onda nekromantiker. Några vandöda minions ser man mycket sällan, om någonsin, och föruttnelsebesvärjelser och liknande lyser också med sin frånvaro, men magikerna själva tenderar att vara vandöda hela högen. Både Xaltotun och Thugra Khotan är vandöda och nekro i största allmänhet, och åtminstone i serierna är Thulsa Doom under Conans tid en skelettliknande lischfigur som refereras till som 'nekromantiker och ärkemagiker från tiden före den stora kataklysmen'. Han spenderade dessutom ett par tusen år i dödsriket, även om jag betvivlar att den biten härrör från särskilt tidiga Conan-verk.
Thoth-Amon, Thuzun Thune och Thulandra Tuu är däremot inte så nekro av sig. De sysslar mer med ormar, speglar och hypnos.
(Notera den märkliga tendensen - Conan-magiker har alltid namn som börjar på 'T'. Bryter D20-rollspelet mot det blir jag allvarligt besviken).
Så jag skulle nog tro, särskilt med Thugra Khotan i åtanke, att lite av rötterna trots allt går att spåra tillbaka till pulp-tiden. Namnet 'Khotan' är synonymt med en historisk oasstad i Nordvästkina, och om inte annat så är den trakten mycket rik på välbevarade mumier. Ska man dra fler paraleller är nästan alla onda Conan-magiker Set-dyrkare, och Set förknippas med den Stygiska kulturen, och Egypten, som i senare tider refererats till som 'Dödens land', och i största allmänhet för tankarna till mumier, gravar och en slags dödskult. Så även om Conan-magikerna inte sysslar med zombier och skeletthärar så skulle jag vilja säga att de i högsta grad bär vissa karaktäristika av dagens fantasy-nekromantiker.
(Kolla bara in han snubben i Warhammer som är en egyptisk lisch med vandöda horder. Vad heter han nu?).
Morgoth och Sauron, sedan, är ju representativa för fantasyns color-coding, inte minst i diverse konstnärers och filmernas tolkningar. Visst, de håller sig inte med vandöda minions, utan har orcher istället, men där är massor av svart, ödesmättad arkitektur, förtorkade asköknar, rostigt järn, trasiga svärd och kedjor. Nazgûlerna är ju dessutom vandöda. Ja, själva ordet 'wight' lär ha införts i engelska språket av Tolkien (som tog det från walesiskan). Nog finns det nekrotendenser i Tolkiens verk med, med andra ord - eller åtminstone skapades utifrån dem en slags visuell tematik som i våra dagar förknippas med vandöda och förruttnelsemagi i lika hög grad som orcher och miljöförstöring.
- Ymir, blev lite för babblig mot slutet
) 
