Jobbar intensivt vidare på mitt fantasyskräckrollspel. Är tämligen nöjd med mina ondingar som står för en enligt mitt tycke finurlig kombination av Anton Szandor LaVey, Ayn Rand, Johan Norberg och Hitler sammanblandat med några ordentliga nypor svart magi. Och så frågan: Hur gestaltar man rollspelsondska på ett sätt som på ett lagom sätt anknyter till schablonerna men ändå inte låter all tyngd vilar på uttjatade klichéer om skillnaden mellan gott och ont. Med andra ord vill jag inte ha några jävla orcher. Jag vill ha finess. Det vill säga en smygande ondska som inte är alltför uppenbar i en första omedelbar konfrontation men som likväl slutligen tvingar rollpersonerna att välja ljusets väg framför mörkret. Alla tips på narrativa, retoriska strategier tas emot med varm hand.
Nekromanti Ondska
- Thread starter Targon
- Start date
Krille
Super Moderator
Ondskans lockelse
"Hur gestaltar man rollspelsondska på ett sätt som på ett lagom sätt anknyter till schablonerna men ändå inte låter all tyngd vilar på uttjatade klichéer om skillnaden mellan gott och ont."
Min favorit är faktiskt på samma sätt som Härskarringen och Star Wars. Missförstå mig inte: jag är inte ute efter orchhorder eller stormsoldatslegioner. Dessa är bara ondskans vapen. Jag talar om ondskan själv, så som den är manifesterad i Sauron/Ringen eller Kraftens Mörka sida, och hur den lockar och förför. Jag är intresserad av ondskans frestande sida.
Star Wars har till och med ett regelsystem för det. Gör ondskefulla saker, och du får mörkerpoäng. Ju fler mörkerpoäng du får, desto mer benägen är rollpersonen att göra onda handlingar. Dessutom, ju fler mörkerpoäng rollpersonen har, desto bättre blir han på att göra onda handlingar. Men det finns också en risk. Gå för långt åt mörkret så kommer du att falla för mörkret.
I all sin enkelhet är systemet genialt. Det är nästan synd att jag själv inte skriver någon spelvärld med absolut och objektiv ondska, annars hade jag snott den själv.
"Hur gestaltar man rollspelsondska på ett sätt som på ett lagom sätt anknyter till schablonerna men ändå inte låter all tyngd vilar på uttjatade klichéer om skillnaden mellan gott och ont."
Min favorit är faktiskt på samma sätt som Härskarringen och Star Wars. Missförstå mig inte: jag är inte ute efter orchhorder eller stormsoldatslegioner. Dessa är bara ondskans vapen. Jag talar om ondskan själv, så som den är manifesterad i Sauron/Ringen eller Kraftens Mörka sida, och hur den lockar och förför. Jag är intresserad av ondskans frestande sida.
Star Wars har till och med ett regelsystem för det. Gör ondskefulla saker, och du får mörkerpoäng. Ju fler mörkerpoäng du får, desto mer benägen är rollpersonen att göra onda handlingar. Dessutom, ju fler mörkerpoäng rollpersonen har, desto bättre blir han på att göra onda handlingar. Men det finns också en risk. Gå för långt åt mörkret så kommer du att falla för mörkret.
I all sin enkelhet är systemet genialt. Det är nästan synd att jag själv inte skriver någon spelvärld med absolut och objektiv ondska, annars hade jag snott den själv.
Re: Ondskans lockelse
...så som den är manifesterad i Sauron/Ringen eller Kraftens Mörka sida, och hur den lockar och förför. Jag är intresserad av ondskans frestande sida.
Håller med dig att det är ett synnerligen genialt sätt att introducera ondskan. Ondskan smyger fram, förleder dig att tro att den vill dig väl och sedan, när du har vunnit förtroende för mörkret, finner du plötsligt att du befinner dig på helt fel sida. Däremot kvarstår frågan hur ondskan blir riktigt skrämmande för betraktaren, dvs på ett sätt som får rollspelaren att helst vilja sticka hem till morsan för att söka tröst över en kopp varm choklad.
Star Wars system med mörkerpoäng låter som något jag nog ska fasta på. Jag vet inte om det har gjorts, men man skulle ju kunna föra fram möjligheten att reducera sina mörkerpoäng genom någon form av andlig penitens, exempelvis genom några timmars bön i templet eller några andra fromhetsövningar.
...så som den är manifesterad i Sauron/Ringen eller Kraftens Mörka sida, och hur den lockar och förför. Jag är intresserad av ondskans frestande sida.
Håller med dig att det är ett synnerligen genialt sätt att introducera ondskan. Ondskan smyger fram, förleder dig att tro att den vill dig väl och sedan, när du har vunnit förtroende för mörkret, finner du plötsligt att du befinner dig på helt fel sida. Däremot kvarstår frågan hur ondskan blir riktigt skrämmande för betraktaren, dvs på ett sätt som får rollspelaren att helst vilja sticka hem till morsan för att söka tröst över en kopp varm choklad.
Star Wars system med mörkerpoäng låter som något jag nog ska fasta på. Jag vet inte om det har gjorts, men man skulle ju kunna föra fram möjligheten att reducera sina mörkerpoäng genom någon form av andlig penitens, exempelvis genom några timmars bön i templet eller några andra fromhetsövningar.
Krille
Super Moderator
Re: Ondskans lockelse
"Däremot kvarstår frågan hur ondskan blir riktigt skrämmande för betraktaren, dvs på ett sätt som får rollspelaren att helst vilja sticka hem till morsan för att söka tröst över en kopp varm choklad."
Tja, där får jag nog hänvisa till den andra källan till suverän spelarmanipulering: Call of Cthulhu. Dess regler för kopplingen mellan Cthulhu Mythos (hur mycket du vet) och Sanity. Ju mer Mythos du har, desto mer sjunker din SAN. Detta gör att man inte VILL veta. Du kan slänga på nästan hur många adjektiv du vill i det narrativa berättandet, men det skrämmande är att du lär dig mer om Mörkret och att den kunskapen gnager bort din mentala hälsa.
"Jag vet inte om det har gjorts, men man skulle ju kunna föra fram möjligheten att reducera sina mörkerpoäng genom någon form av andlig penitens, exempelvis genom några timmars bön i templet eller några andra fromhetsövningar."
Det har gjorts. I båda Star Wars-rollspelen finns det regler för att minska mängden mörkerpoäng. Det är inte lätt, men det går.
"Däremot kvarstår frågan hur ondskan blir riktigt skrämmande för betraktaren, dvs på ett sätt som får rollspelaren att helst vilja sticka hem till morsan för att söka tröst över en kopp varm choklad."
Tja, där får jag nog hänvisa till den andra källan till suverän spelarmanipulering: Call of Cthulhu. Dess regler för kopplingen mellan Cthulhu Mythos (hur mycket du vet) och Sanity. Ju mer Mythos du har, desto mer sjunker din SAN. Detta gör att man inte VILL veta. Du kan slänga på nästan hur många adjektiv du vill i det narrativa berättandet, men det skrämmande är att du lär dig mer om Mörkret och att den kunskapen gnager bort din mentala hälsa.
"Jag vet inte om det har gjorts, men man skulle ju kunna föra fram möjligheten att reducera sina mörkerpoäng genom någon form av andlig penitens, exempelvis genom några timmars bön i templet eller några andra fromhetsövningar."
Det har gjorts. I båda Star Wars-rollspelen finns det regler för att minska mängden mörkerpoäng. Det är inte lätt, men det går.
William_Besario
Warrior
Hmmm... Själv tycker jag om förtryck och propagande som den antagonistiska ondskan. Mitt recept består av lika delar amerikanska presidenter, svenska socialdemokrater,Hitler,Unga Örnar , Kommunister och nynazister. D.v.s. hyklare som gömmer sina riktiga intention ( att förtrycka folket och skaffa egen makt ) i termer som demokrati och nationens säkerhet ( ex. som redan finns är de amerikanska War on Drugs och War on Terrorism, svepskäl som möjligjör större förstryck av folket ).
/ William Besario, som uttrycker sina otroligt prepubertala åsikter och hoppas att ingen tar illa upp, för det gjorde han.
P.S. Ayn Rand har rätt ( MO ) D.S.
/ William Besario, som uttrycker sina otroligt prepubertala åsikter och hoppas att ingen tar illa upp, för det gjorde han.
P.S. Ayn Rand har rätt ( MO ) D.S.
Re: Ondskans lockelse
...reducera sina mörkerpoäng genom någon form av andlig penitens, exempelvis genom några timmars bön i templet eller några andra fromhetsövningar.
Reducera sina mörkerpoäng, visst, men fromhetsövningar? Nja, risken finns att spelarna tycker att man mycket väl kan göra onda handlingar, det är ju bara att sätta sig att be lite... Jag föredrar att låta SL dela ut mörkerpoäng fritt, typ:
"Okej, du får ta bort tre mörkerpoäng för att du räddade sessan, men lägg till fem för att du dödade den oskyldiga mannen"
Sedan kan ju SL kräva ett slag mot Mörkerpoäng om spelaren vill göra något osjälviskt eller låta bli att göra något för att det är fel. Då måste man verkligen akta sina poäng, eftersom om man lyckas/misslyckas med slaget (beror på hur man ser på¨det) så gör man en ond handling, vilket leder till ytterligare mörkerpoäng, vilket leder till större chans att göra ännu en ond handling. Innan man vet ordet av har man förvandlats till en onskans hantlangare och kan inte komma ur dess grepp. Realistiskt? Nej, men det får spelarna att tänka två gånger innan de tar den lättaste vägen till målet...
...reducera sina mörkerpoäng genom någon form av andlig penitens, exempelvis genom några timmars bön i templet eller några andra fromhetsövningar.
Reducera sina mörkerpoäng, visst, men fromhetsövningar? Nja, risken finns att spelarna tycker att man mycket väl kan göra onda handlingar, det är ju bara att sätta sig att be lite... Jag föredrar att låta SL dela ut mörkerpoäng fritt, typ:
"Okej, du får ta bort tre mörkerpoäng för att du räddade sessan, men lägg till fem för att du dödade den oskyldiga mannen"
Sedan kan ju SL kräva ett slag mot Mörkerpoäng om spelaren vill göra något osjälviskt eller låta bli att göra något för att det är fel. Då måste man verkligen akta sina poäng, eftersom om man lyckas/misslyckas med slaget (beror på hur man ser på¨det) så gör man en ond handling, vilket leder till ytterligare mörkerpoäng, vilket leder till större chans att göra ännu en ond handling. Innan man vet ordet av har man förvandlats till en onskans hantlangare och kan inte komma ur dess grepp. Realistiskt? Nej, men det får spelarna att tänka två gånger innan de tar den lättaste vägen till målet...
Rickard
Urverk speldesign
Njae.. Jag vet inte...
...men det verkar som om Targon vill ha en mer krypande skräck.. Metoden du föreslår gör det hela till mer vardagligt och regelmässigt..
Att slå mot mörkerpoäng och motverka en spelares handlingar i realtid ogillar jag starkt.. En spelare ska få välja vad dennes karaktär ska göra, även om det är dåligt rollspel.. Sedan bör spelaren få konsekvenser utav det, antingen i form av efterverkningar av karaktärerns handlingar eller genom "bestraffning"..
Och vad händer när man går över "to the dark side"? [ironi]Knallar man då iväg och säljer sin själ till de onda?[/ironi] Lite så är det för oss i SW.
Själv skulle jag vilja se hur ens karaktär blir påverkad av ondskan i form av nackdelar, alltså personlighetsangivelser som säger hur karaktären börjar tänka.. Nackdelarna består av flera nivåer som ursäktar (och skapar) karaktärens onda handlar allt mer och mer.. Lite som nackdelarna i besatthet till Kaos Väktare s. 54-55 i DoD (*suck* är jag verkligen så insnöad på DoD?).. Inte för att jag säger att nackdelarna ska se ut så utan att principen bör vara densamma..
/[color:448800]Han</font color=448800> som, till sitt försvar, ska skriva att han tänkte ut idén först och kom sedan på att KV till DoD hade en liknande grej och hänvisade dit
...men det verkar som om Targon vill ha en mer krypande skräck.. Metoden du föreslår gör det hela till mer vardagligt och regelmässigt..
Att slå mot mörkerpoäng och motverka en spelares handlingar i realtid ogillar jag starkt.. En spelare ska få välja vad dennes karaktär ska göra, även om det är dåligt rollspel.. Sedan bör spelaren få konsekvenser utav det, antingen i form av efterverkningar av karaktärerns handlingar eller genom "bestraffning"..
Och vad händer när man går över "to the dark side"? [ironi]Knallar man då iväg och säljer sin själ till de onda?[/ironi] Lite så är det för oss i SW.
Själv skulle jag vilja se hur ens karaktär blir påverkad av ondskan i form av nackdelar, alltså personlighetsangivelser som säger hur karaktären börjar tänka.. Nackdelarna består av flera nivåer som ursäktar (och skapar) karaktärens onda handlar allt mer och mer.. Lite som nackdelarna i besatthet till Kaos Väktare s. 54-55 i DoD (*suck* är jag verkligen så insnöad på DoD?).. Inte för att jag säger att nackdelarna ska se ut så utan att principen bör vara densamma..
/[color:448800]Han</font color=448800> som, till sitt försvar, ska skriva att han tänkte ut idén först och kom sedan på att KV till DoD hade en liknande grej och hänvisade dit
Krille
Super Moderator
Inte jag heller
"Och vad händer när man går över "to the dark side"? [ironi]Knallar man då iväg och säljer sin själ till de onda?[/ironi] Lite så är det för oss i SW."
Tja, jag tror aldrig att jag har uppfattat det så. I mina spelgrupper har vi alltid uppfattat mörkerpoäng som en riktlinje på hur aggressiv ens rollperson är. Ju fler mörkerpoäng, desto mer aggression, helt enkelt.
I och med The Dark Side Sourcebook till nya d20-Star Wars så fick vi vatten på vår kvarn. Där fanns massor med tips om hur man sköter kampanjer med fläckade eller fallna rollpersoner, hur man lockar dem i fördärvet, tecken på en fläckad rollperson, etc. Jag gillade speciellt avsnittet med de olika vägarna till den Mörka sidan...
Men jag gillar idén att ytterligare specificera det med "nackdelar" eller vad man ska kalla det. Nu när jag tänker tillbaka så fanns det en skurkartikel i Sinkadus, där "nidingspoäng" införs - en slags "hjältepoäng" för skurkar. En idé kunde ju vara att man får nidingspoäng för nidingsdåd, men man kan inte använda dem som hjältepoäng förrän man skaffar nackdelar till samma värde. Får du fem nidingspoäng så har du fem nidingspoäng, men du får inte använda dem på samma sätt som hjältepoäng förrän du skaffat fem poäng skurknackdelar.
Fast det är ju inte så krypande, förstås. Ska man ha mer krypande ondska så tror jag att en korsning mellan Star Wars mörkerpoäng och Cthulhus Cthulhu Mythos/Sanity-koppling är en bra grund.
"Och vad händer när man går över "to the dark side"? [ironi]Knallar man då iväg och säljer sin själ till de onda?[/ironi] Lite så är det för oss i SW."
Tja, jag tror aldrig att jag har uppfattat det så. I mina spelgrupper har vi alltid uppfattat mörkerpoäng som en riktlinje på hur aggressiv ens rollperson är. Ju fler mörkerpoäng, desto mer aggression, helt enkelt.
I och med The Dark Side Sourcebook till nya d20-Star Wars så fick vi vatten på vår kvarn. Där fanns massor med tips om hur man sköter kampanjer med fläckade eller fallna rollpersoner, hur man lockar dem i fördärvet, tecken på en fläckad rollperson, etc. Jag gillade speciellt avsnittet med de olika vägarna till den Mörka sidan...
Men jag gillar idén att ytterligare specificera det med "nackdelar" eller vad man ska kalla det. Nu när jag tänker tillbaka så fanns det en skurkartikel i Sinkadus, där "nidingspoäng" införs - en slags "hjältepoäng" för skurkar. En idé kunde ju vara att man får nidingspoäng för nidingsdåd, men man kan inte använda dem som hjältepoäng förrän man skaffar nackdelar till samma värde. Får du fem nidingspoäng så har du fem nidingspoäng, men du får inte använda dem på samma sätt som hjältepoäng förrän du skaffat fem poäng skurknackdelar.
Fast det är ju inte så krypande, förstås. Ska man ha mer krypande ondska så tror jag att en korsning mellan Star Wars mörkerpoäng och Cthulhus Cthulhu Mythos/Sanity-koppling är en bra grund.
Re: Inte jag heller
Ska man ha mer krypande ondska så tror jag att en korsning mellan Star Wars mörkerpoäng och Cthulhus Cthulhu Mythos/Sanity-koppling är en bra grund.
Det tror jag också. Fast jag funderar på alternativ till just CoC:s sanitypoäng. Man behöver inte läsa speciellt mycket Lovecraft för att inse att han starkt betonar kopplingen mellan skräck och förlorat förstånd. Men frågan är om det är så skräck fungerar egentligen. Det finns anledning att fråga sig om det finns andra vägar att mäta skräck i tabellform. Fast som det ser ut nu blir det väl en mix av Kult, CoC och SW:s mörkerpoäng.
Ska man ha mer krypande ondska så tror jag att en korsning mellan Star Wars mörkerpoäng och Cthulhus Cthulhu Mythos/Sanity-koppling är en bra grund.
Det tror jag också. Fast jag funderar på alternativ till just CoC:s sanitypoäng. Man behöver inte läsa speciellt mycket Lovecraft för att inse att han starkt betonar kopplingen mellan skräck och förlorat förstånd. Men frågan är om det är så skräck fungerar egentligen. Det finns anledning att fråga sig om det finns andra vägar att mäta skräck i tabellform. Fast som det ser ut nu blir det väl en mix av Kult, CoC och SW:s mörkerpoäng.
Ayn Rand
Ayn Rand har rätt
Det är möjligt att hon har rätt, men i så fall är det något fel på världen. Ayn Rand-fantaster har vi alla varit, men tro mig, det där brukar vara ett övergående stadium. Hoppas du snart kommer till insikt om att den beräknande rationaliteten inte leder till allas frälsning om den inte kombineras med medlidande, empati och fantasi; med andra ord, viljan att försöka föreställa sig själv i den andres situation.
Jag vågar faktiskt frågasätta att man som objektivist enligt Ayn Rands modell någonsin kan göra anspråk på att vara en bra rollspelare. Contadiction in terms, skulle jag vilja påstå.
Ayn Rand har rätt
Det är möjligt att hon har rätt, men i så fall är det något fel på världen. Ayn Rand-fantaster har vi alla varit, men tro mig, det där brukar vara ett övergående stadium. Hoppas du snart kommer till insikt om att den beräknande rationaliteten inte leder till allas frälsning om den inte kombineras med medlidande, empati och fantasi; med andra ord, viljan att försöka föreställa sig själv i den andres situation.
Jag vågar faktiskt frågasätta att man som objektivist enligt Ayn Rands modell någonsin kan göra anspråk på att vara en bra rollspelare. Contadiction in terms, skulle jag vilja påstå.
Krille
Super Moderator
Re: Inte jag heller
"Fast jag funderar på alternativ till just CoC:s sanitypoäng."
Nja, nu var det mest principen "ju mer du lär dig om det farliga desto större är dina chanser för överlevnad, men desto mer stryk tar du". Det ska helt enkelt finnas en fördel i att vandra den Mörka stigen, men å andra sidan så är det också en nackdel i och med att man tar skada av det.
"Fast jag funderar på alternativ till just CoC:s sanitypoäng."
Nja, nu var det mest principen "ju mer du lär dig om det farliga desto större är dina chanser för överlevnad, men desto mer stryk tar du". Det ska helt enkelt finnas en fördel i att vandra den Mörka stigen, men å andra sidan så är det också en nackdel i och med att man tar skada av det.
Re: Ondskans lockelse
Star Wars har till och med ett regelsystem för det. Gör ondskefulla saker, och du får mörkerpoäng. Ju fler mörkerpoäng du får, desto mer benägen är rollpersonen att göra onda handlingar.
Om jag inte minns alldeles fel fanns det något dylikt i MERP second ed. Och dessutom regler för att bli uppmärksammad av Ondskan när man kastade magi.
Star Wars har till och med ett regelsystem för det. Gör ondskefulla saker, och du får mörkerpoäng. Ju fler mörkerpoäng du får, desto mer benägen är rollpersonen att göra onda handlingar.
Om jag inte minns alldeles fel fanns det något dylikt i MERP second ed. Och dessutom regler för att bli uppmärksammad av Ondskan när man kastade magi.
Rosen
Myrmidon
Re: vem är Ayn Rand ?
Amerikansk låtsasförfattare och låtsasfilosof på högerkanten som räknas som den så kallade "objektivismens" grundare.
Vill bara protestera mot ditt tämligen billiga nedvärderingsförsök - Rand är inte mer "låtsas" än Sartre, Nietzsche eller nån annan kollega.
Angående ditt tidigare inlägg - ja, med den definitionen av "fel" så är det nåt fel på världen. Moral, rättigheter o dyl är articifiella begrepp som är skapade av människan. Världen i sig själv är en skoningslös darwinistisk köttkvarn; våra förfäder uppfann civilisationen i ett försök att slippa ur den, men vi är alla produkter av köttkvarnen och lever fortfarande mitt i den, låt vara inuti ett tunt snällt skal av civilisation. Ok för det, det besparar oss en ruggig massa elände, men jag tycker inte vi ska inbilla oss att våra strävanden att förbättra skalet sker i enlighet med nån sorts dolda snällhetsprinciper hos köttkvarnen själv; de principerna är lika skal-baserade och articifiella som... taxeringsvärde.
(Själv har jag aldrig begripit mig på hur objektivisterna kan framställa de argument de gör och ändå komma fram till att det finns en objektiv moral i slutänden, men det är en annan femma.)
--
Åke
Amerikansk låtsasförfattare och låtsasfilosof på högerkanten som räknas som den så kallade "objektivismens" grundare.
Vill bara protestera mot ditt tämligen billiga nedvärderingsförsök - Rand är inte mer "låtsas" än Sartre, Nietzsche eller nån annan kollega.
Angående ditt tidigare inlägg - ja, med den definitionen av "fel" så är det nåt fel på världen. Moral, rättigheter o dyl är articifiella begrepp som är skapade av människan. Världen i sig själv är en skoningslös darwinistisk köttkvarn; våra förfäder uppfann civilisationen i ett försök att slippa ur den, men vi är alla produkter av köttkvarnen och lever fortfarande mitt i den, låt vara inuti ett tunt snällt skal av civilisation. Ok för det, det besparar oss en ruggig massa elände, men jag tycker inte vi ska inbilla oss att våra strävanden att förbättra skalet sker i enlighet med nån sorts dolda snällhetsprinciper hos köttkvarnen själv; de principerna är lika skal-baserade och articifiella som... taxeringsvärde.
(Själv har jag aldrig begripit mig på hur objektivisterna kan framställa de argument de gör och ändå komma fram till att det finns en objektiv moral i slutänden, men det är en annan femma.)
--
Åke
Re: vem är Ayn Rand ?
Vill bara protestera mot ditt tämligen billiga nedvärderingsförsök - Rand är inte mer "låtsas" än Sartre, Nietzsche eller nån annan kollega.
Ayn Rands prosa har kritiserats på flera håll och det filosofiska system hon ställer upp håller verkligen inte samma klass som de hos Sartre och Nietsche (vad man än tycker om nämnda filosofer). Billigt nedvärderingsförsök? Du kanske har rätt, men din protest får mig inte att skämmas speciellt mycket.
I övrigt håller jag med dig fullständigt. När jag skriver att det är fel på världen om Ayn Rand har rätt så talar jag utifrån det att jag trivs mycket bra såsom infogad i den västerländska civilisationen. Vi har lämnat naturen bakom oss därför vi inte stod ut med den fascistiska struktur som där råder men som faktiskt är avgörande för livets fortsatta existens. Vi har tagit oss friheten att kunna vara snälla och empatiska mot varandra och ändå överleva och frodas. Så utifrån den bakgrunden förstår jag inte varför man vill tillbaka till allas kamp mot alla.
Vill bara protestera mot ditt tämligen billiga nedvärderingsförsök - Rand är inte mer "låtsas" än Sartre, Nietzsche eller nån annan kollega.
Ayn Rands prosa har kritiserats på flera håll och det filosofiska system hon ställer upp håller verkligen inte samma klass som de hos Sartre och Nietsche (vad man än tycker om nämnda filosofer). Billigt nedvärderingsförsök? Du kanske har rätt, men din protest får mig inte att skämmas speciellt mycket.
I övrigt håller jag med dig fullständigt. När jag skriver att det är fel på världen om Ayn Rand har rätt så talar jag utifrån det att jag trivs mycket bra såsom infogad i den västerländska civilisationen. Vi har lämnat naturen bakom oss därför vi inte stod ut med den fascistiska struktur som där råder men som faktiskt är avgörande för livets fortsatta existens. Vi har tagit oss friheten att kunna vara snälla och empatiska mot varandra och ändå överleva och frodas. Så utifrån den bakgrunden förstår jag inte varför man vill tillbaka till allas kamp mot alla.