Nekromanti Onomatopoetica - spelvärlden

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Såhär beskriver jag ONOMATOPOETICA's värld i originaldokumentet:

Musik är världen, och världen är musik. mellan tonerna lever vi, från vaggan till döden. Utan musik är vi bara tomma skal. Det finns de bland oss som kan höra världens toner, som kan lyssna till klangerna av skyskrapor, som kan förstå de döda metallernas dova vibrationer, som kan sjunga fram verkligheten så som den borde vara, eller som de tycker att den borde vara.

Musik är liv, och liv är musik. När tonerna tystnar och den sista klangen dött ut går världen under - inte i en explosion, utan som när man stänger av en bandspelare mitt i natten och tystnaden blir öronbedövande och påtaglig, och intigheten tränger sig på i mörkret. Tystnadsagenter utskickade av Antikakafonin har nästlat sig in i världen och dränker världens musik med menlösa ljud, negerar den skapande kraften hos spontana ljud, avvikande och oväntade dissonanser. Människan blir alltmer tom inombords när hennes klanger tystnar och allt blir strukturerat och ordnat. När all skaparkraft dött ut kommer Tystnadsagenterna att släcka de sista, av dem skapade och kontrollerade ljudkällorna, och världen kommer att dränkas av tystnad. Orden kommer att upphöra att ha en mening, tankar kommer inte att kunna tänkas utan språk och melodi. Allt blir NOLL och Antikakafonins insektsmästare kan äntligen komma upp ur sina hålor och återta jorden...

Jag tänkte fundera vidare.

Världen består alltså av musik. Murbruk, glas, bilar, kött - allt är vibrationer, musik, en oändlig orkester.

Jag tänker mig att det finns individer som fungerar som sångare av verkligheten, som musikanter - de vars toner håller världen igång, kaotisk och vibrant och rörig och rolig.

Antikakafonin vill ju då mest att det ska bli tyst, så att deras insektsmästare, vad nu en sån är, kan återta jorden (de ägde den alltså innan - innan vad? Innan det första ordet, såklart...)


En tanke jag hade när jag först skrev, men som aldrig kom med i beskrivningen, var tanken på en parallellvärld. Inte sådär parallell dimension, utan mer en del av världen som bara Musikerna kan se. Tänk lite som de magiska kvarteren i Harry Potter, eller kanske mer som en kombination av det gömda london i Neverwhere och den obehagliga skuggvärlden "The Dusk" i Nightwatchfilmen. Alltså, en värld som ligger bara ett par noter från vår, där man kan se vår värld glida förbi som skuggformer, men där musiken är mer levande och tydlig... en "musikdimension", där dimension ska tolkas ganska bokstavligt. En extra riktning. Ett kliv åt sidan.

Jag vet att det är snott, men jag ville lyfta tanken.

Jag tänkte en massa mer, men orkar inte just nu...
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,537
Location
Göteborg
Lååångt inlägg som jag skrev på bussen. Läs och njut.

Problemet som jag ser det är att det blir än mer likt Don't Rest Your Head. Jag tycker att det vore coolare att röra sig mer i riktning mot Unknown Armies. Alltså, den "alternativa världen" finns överallt runtomkring. Det finns en bar på 49th Street där en jazzkvartett skapar vacker musik och får hela rummet, med möblemang och allt, att dansa. På ett gathörn sitter en svältande musiker och spelar frihetssånger från 70-talet och mannen som går förbi spenderar för första gången på flera år inte kvällen med att supa sig full och gå hem och slå sin fru, utan går raka vägen hem och ger henne en kram och ber gråtande om förlåtelse. Bandet The Crying Scorpions, som uppträder på små metalvänliga scener runt hela landet, består egentligen bara av en person -- trummisen. Det är därför de kräver absolut avskildhet före och efter spelningarna -- de andra fyra medlemmarna existerar inte förrän han börjar sitt "One, two, three, four". Den typen av grejor.

Sedan har jag en idé. Vad tror du om detta: Temat i spelet är ju musiker som kämpar mot kommersialiseringen, korrekt? Så vad sägs om att den stora, kommersiella musikindustrin är full av folk som sålt sig till Antikakafonin? Jag tror att det skulle ge en intressant dimension till spelet. För det första så skulle "selling out" få en större tyngd, och vara en rejäl frestelse. Om du bara går till en av Antikakafonins agenter och underkastar dig, så kan du bli en världsstjärna över en natt. De kontrollerar musikindustrin. De avgör vad som spelas på de stora radiostationerna, de äger MTV, de arrangerar alla stora festivaler. De kanske inte ens vill tysta världen, utan snarare döda musikens själ För priset du måste betala för berömmelse och rikedom är att din musik nu tillhör Antikakafonin.
För det andra, så skulle det göra motståndet intressantare, tycker jag. Istället för att man alltid agerar mot agenterna, så träffar man på människor som sålt sig, åtminstone ibland. Om de är riktiga människor så kan man ha konversationer med dem, och få samvetskval över att döda dem. Det ger ju också en naturlig anledning till att man måste hålla sig dold. De kontrollerar världen, mer eler mindre, och om du drar uppmärksamhet till dig så kommer de att hitta dig.

Men en viktig grej, va. Vad gör man i spelet? Man kan ju inte spendera all sin tid med att springa från agenterna. Bör det vara så att rollpersonerna har sina egna, personliga stårys och man väver in kampen mot Antikakafonin i dem? Eller skall man köra "party play" och rollpersonerna tillsammans gör "uppdrag" för att försöka besegra Antikakafonin? Jag är osäker, men jag tror inte att party play funkar så bra med settingen. Det blir knasigt om en punkrockare, en DJ och en fjöjtspelande flicka har en grupp, liksom.

Och även om den här tråden handlar om världen, så tänker jag kräka ur mig tankar om systemet, också, eftersom det är jobbigt att dela upp det på flera trådar. Du skrev att du ville ha ett speligt satsningssystem. Varför? Jag säger inte att det är fel, men man måste ju ha en tanke bakom det hela. Vad skulle det tillföra?

Innan systemet bestäms tycker jag att det behövs mer tankar på exakt vad det skall åstadkomma. Jag tycker att du börjar i fel ände.

Det första och viktigaste tycker jag är att definiera vad rollpersonernas krafter är bra för. Hur de fungerar. Vad bestämmer vad man kan göra med dem? Jag tycker att ens musikstil borde fungera som bas, ungefär som ens domän i Nobilis. En punkrockare kan få en byggnad att kollapsa i okontrollerade skakningar, en bluesgitarrist kan få olyckor att inträffa på kommando, en acapellasångare kan påverka verklighetens grundläggande sammansättning, men bara på primitiva sätt, och så vidare. Jag tror att det vore skithärligt att få definiera sin rollpersons musikstil och hur den tar sitt uttryck i verklighetssmide. Sedan bör man nog formulera det ganska vagt. Det skall inte vara så att bluesgitarristen bara kan få olyckor att inträffa på kommando. Istället är hans krafter definierade typ som "När jag spelar tar sig min blues ut i verkligheten. Den omsluter mig som ett skyddande mörker och gör allting tungt, mörkt och kallt. Genom musiken har jag kontroll över min olycka," eller nå't. Det ger en hel del tolkningsutrymme, men är tillräckligt för att blueskillens krafter skall kännas annorlunda jämfört med andras.

En väldigt viktig fråga är vad som avgör vad man kan göra. Har det att göra med hur duktig man är, eller handlar det om hur mycket ens hjärna tål? Kan man hålla på med det hela dagen, eller är det uttröttande, eller kanske farligt? Det kanske kräver någon form av energi? Vart får man den ifrån, i så fall?

När man har bestämt detta så kan man fundera över vilken sorts beslut man skall behöva ta som spelare. Det här tycker jag är ett effektivt sätt att se på speldesign. Bra spel i Forge-andan fokuserar ofta på beslut. I Dogs in the Vineyard måste man fundera på vad som kan offras för ett samhälles bästa. I Sorcerer dras man mot beslut om vad man är villig att göra för att få det man vill ha. I With Great Power... är hela spelet designat för att tvinga spelaren att igen och igen välja mellan att sätta det rollpersonen bryr sig mest om på spel eller låta skurken komma undan. I Don't Rest Your Head måste man i varje konflikt fundera på hur mycket av sin mentala hälsa man är beredd att satsa för att lyckas med det man företar sig. I Evolutionens barn måste man ta beslut om vad som är sant och falskt i världen, om vilka ideologier man kan tro på. Det är här man särskiljer narrativistiska spel som de ovanstående från simulationistiska spel som InSpectres och Supergänget. Och jag tror att Onomatopoetica skulle passa bra som narrativistspel. Så, vilken typ av beslut skall man ta som spelare?
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Långt och bra inlägg, och jag ska svara mer utförligt när jag inte smygsurfar under lektionstid...

Bra grej om världen: Samtidig alternativitet och hela grejen om musikindustrin är fantastiskt mycket bättre än det jag tänkte på. Man kan ändå få samma känsla.

Om vad man gör: Jag håller med dig, "gruppuppdrag" funkar nog dåligt. Jag tror mer på individuella storylines knutna till karaktärerna. Jag tänker mig dock att gänger "här ihop" på nåt sätt. Finns det en organiserad motståndsrörelse, eller är det mer celler av Musiker som träffas och inser att det är en bra grej att hålla kontakten?

Jag vet inte om det räknas som uppdrag, men jag tänker mig att det ofta kan vara grejer som att något händer, som är en omedelbar fara för den stad man befinner sig i eller ens familj etc. Typ det där med barn, som jag skrev först. Rollpersonerna fattar att det är skitfarligt att blanda sig i, men det finns risker som är värda att ta...

Om systemet: Det var mest för att jag kände att det skulle vara roligt med ett sådant system, jag hade inga mer djupgående tankar.

Om varför man inte håller på hela tiden: Jag funderar på om det ska vara som Dissonans i Symfonin i In Nomine, fast utan en billig get-out-of-jail-free-kraft. Alltså, när man gör nåt så är det som att tända lyset eller sända på alla kanaler. Man signalerar vem man är och vart man är. Ju mer man påverkar, desto mer signalerar man. Nåt sånt?


Den grundtanke jag hade med spelets val var att det egentligen ska handla om den egna lyckan versus samhällets väl. Alltså, antingen skaffar man sig rikedom/berömmelse (eller bara får fortsätta leva), eller så ger man sig i kamp mot väderkvarnarna och hindrar horribla saker...


Ojk, nu blev det ganska utförligt ändå, men vi får se om jag känner mig nödgad att skriva mer sen...
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Spridda tankar: I CJ Carerras Armageddon, ett spel jag aldrig riktigt lyckats räkna ut hur det ska spelas även om settingen är ganska ball, har en fiende som har en apcool förmåga: Ber man till ondingen, så får man vad man vill ha. Punkt. First wish is for free, and it answers all prayers. fast sen är man fast - och får mindre och mindre av det man vill ha och tingas göra mer och mer onda saker...

Jag gillar den där grejen med insta-prayers. Att det är svårt att hålla sig fri, eftersom det är så förbannat lätt att falla till föga. Så när du föreslår en problematik kring "selling out" så är jag totalt på, för det låter lite liknande. Riktigt häftigt.

Sedan vill Antikakafonin döda det meningsfulla ljudet. Det som håller ihop världen. Förvandla allt språk till aptjatter. När de sedan har kontroll över allt ljud, så kan de förinta världen genom att helt enkelt se till så att den slutar spelas. Inte med en smäll, utan med en viskning. Så länge det finns en enda fri Musiker så kan denne sjunga en fram ny verklighet när den gamla släcks ner...



Den mest grundläggande frågan, om jag var oklar, är alltså valet mellan egennytta och allmännytta. Prioriterar jag mig själv, eller offrar jag mig för andra? Hur långt är jag beredd att gå för andras del? Hur viktig är min integritet för mig?
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,537
Location
Göteborg
krank said:
Den mest grundläggande frågan, om jag var oklar, är alltså valet mellan egennytta och allmännytta. Prioriterar jag mig själv, eller offrar jag mig för andra? Hur långt är jag beredd att gå för andras del? Hur viktig är min integritet för mig?
Det där, tillsamman med det här:

Om varför man inte håller på hela tiden: Jag funderar på om det ska vara som Dissonans i Symfonin i In Nomine, fast utan en billig get-out-of-jail-free-kraft. Alltså, när man gör nåt så är det som att tända lyset eller sända på alla kanaler. Man signalerar vem man är och vart man är. Ju mer man påverkar, desto mer signalerar man. Nåt sånt?
... ger en utmärkt grund till ett resolutionssystem. Du kan generellt kräma i hur mycket kraft som helst, men när du använder dina krafter så ger du spelledaren mer resurser att sätta in. Så du kan lösa dina problem nu, men du riskerar att sätta dig själv i skiten senare. Viktigt blir då att se till att det är dig själv du sätter i skiten. Om du räddar ungen så kommer Antikakafonin att få upp spåret på dig, men ungen är i alla fall säker. Kanske har varje rollperson ett värde som mäter hur exponerad hon är? Man måste hålla sig underground, liksom.

Det blir även viktigt hur systemet för att hjälpa varandra fungerar. Du kan hjälpa någon annan att lyckas, men gör du det så riskerar du att själv drabbas av konsekvenserna.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Genesis said:
Du kan generellt kräma i hur mycket kraft som helst, men när du använder dina krafter så ger du spelledaren mer resurser att sätta in. Så du kan lösa dina problem nu, men du riskerar att sätta dig själv i skiten senare. Viktigt blir då att se till att det är dig själv du sätter i skiten. Om du räddar ungen så kommer Antikakafonin att få upp spåret på dig, men ungen är i alla fall säker. Kanske har varje rollperson ett värde som mäter hur exponerad hon är? Man måste hålla sig underground, liksom.

Det blir även viktigt hur systemet för att hjälpa varandra fungerar. Du kan hjälpa någon annan att lyckas, men gör du det så riskerar du att själv drabbas av konsekvenserna.
Låter riktigt najs, måste jag säga. Jag tror att det är en bra grund.




Jag har förresten funderat mer på Tystnadsagenterna. Varje Agent ska vara unik, ha ett antal unika förmågor. Plotmässigt är agenterna ljudkonstrukter, små bitar ljud och antiljud som kombinerats i en unik konfiguration för att sköta Antikakafonins business på det fysiska planet. Antikakafonin finns inte i vår verklighet, nämligen, den kan inte existera i en så kakafonisk verklighet.

Nå; varje agent är unik och har unika förmågor. Någon har ett hive mind mellan ett antal identiska män i rosa kostym, någon kan äta ord och kräkas upp dem som ansiktslösa tjänare till sig själv, någon kan göra så att alla instrument i närheten blir ostämda... och så vidare. Jag tänker som änglarna i Neon genesis Evangelion; mäktiga, unika varelser. Sedan har de ofta folk som jobbar åt dem, som du skrev - människor som sålt sig.

Jag tror att agenterna alltid upplevs som väldigt... bisarra och mardrömslika, att de alla har någon defekt som gör att man ser att det är något fel på dem. Inte alltid en jätteuppenbar kanske, killen med munnar på händerna kanske man inte tänker konstigt om innan man ser handflatorna (eller försöker skaka hand...) För att de ska kunna finnas i vår verklighet måste de kläs i Kakafoni, men deras inre kärna av Antikakafoni gör dem instabila, som materia och antimateria.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,537
Location
Göteborg
Awesome. Där kanske vi har det perfekta sättet att knyta ihop rollpersonernas olika personliga stårys: de påverkas alla av samma agent. Därmed kommer alla automatiskt att dras åt samma håll, så att man behöver inte oroa sig för att det skall bli splittrat.

Jag tror att man kan ge spelledaren en hel massa inspiration genom att ha en bra guide för hur man skapar en intressant Tystnadsagent. Man kan fokusera på vilka delar av de olika rollpersonernas liv man vill påverka, och sedan kombinera detta till ett koncept. Typ:

Få se nu, jag behöver något som engagerar Jeremy. Hans syster är ju föreståndare för ett barnhem. Okej ...

Lizzie har inte jättemånga kopplingar, men hon har inte heller någon som helst koll på Antikakafonin och liknande. Hon vet bara att hon kan få fantastiska saker att hända när hon spelar på sin elgitarr. Jag kan slänga in ett erbjudande från agenten om ett skivkontrakt. Det blir en schysst krok. Han vill rekrytera henne som Sellout.

Okej, så här: Agenten är en korruptionssnubbe. Den försöker förstöra oskuldsfullheten, eftersom den utgör grogrund för framtida Musiker. Den tänker sakta förstöra oskuldsfullheten hos ungarna på barnhemmet, genom musik. Den kan dock inte skapa sådan musik själv, utan behöver någon som kan göra det åt den. Så den försöker rekrytera Lizzie, som har en massa ilska inom sig. Den vill spela in Lizzies arga musik (och försöker under inspelning att göra henne ännu argare) och förklär den som lugnande musik för barn. Den musiken börjar sedan spelas på barnhemmen (och Jeremys systers barnhem är försöksplats) och kommer att göra ungarna arga och våldsamma.

Så, en av agentens krafter behöver vara att kunna förklä ljud. Det passar bra för en korruptionsagent. Folk tror att de hör en sak, men egentligen är det en annan.


Öh, onödigt långt, och bara ett exempel med två rollpersoner. Men så kan man ju tänka. När man knyter ihop stårysarna på det här viset så får man fördelen att även om det bara är en rollperson i en scen, så är de andra väldigt intresserade av vad som händer, eftersom det handlar om samma agent. I exemplet ovan kommer ju Jeremy att spänt lyssna i scenerna med Lizzie, eftersom det ger ledtrådar till honom om vad agenten egentligen sysslar med.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Det där låter riktigt bra, redan från början hade jag tänkt mig att spelet skulle ha sektioner om hur man skapar intressanta utmaningar på det sättet, och det du skriver är riktigt AWESOME.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Jag har funderat det där på att man ska se till att rädda andra... kan man ha en mekanik för "fördärv" eller i hur stor grad man "sålt sig" eller "korrumperats" eller "fått dissonans" etc? Alltså, när man gör saker rakt av för egen vinning så blir man mer av en sellout och hamnar mer hos antikakafonin, och när man gör saker för nån annan (räddar den lilla flickan) så får man bättre karma, eller vad man ska säga?
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,298
Location
Umeå
Kan man inte låta karaktärer ha övertygelser. Exempelvis "skydda utsatta" eller "trotsa auktoriteter", sådant som dom står för och tror på. När dom gör detta framgånsrikt så motverkar dom kontroll från antikakafonin men däremot, som du skrev innan, så signaleras det klart och tydligt vart dom är och agenter sätter fart för att göra pinan kort. Men karaktärerna kan inte heller bara undvika att göra det dom står för då detta leder till att dom själva börjar påverkas av världens svängningar och till slut går upp i den själv och förlorar all sin makt.

En snabb idé jag fick var att låta detta kallas självsvängning eller något annat liknande och låta det fungera positivt genom att kamoflera karaktären, han sticker inte ut lika mkt från världen runt om och är skyddad från antikakafonin och har en stor fördel när han/hon slåss med agenterna, men däremot väldigt svag för att påverka resten av världen. Kanske man även kan låta självsvängning fungera som en sista räddning när allt hopp är borta. Vid en viss nivå är karaktären ute ur leken, han har inte längre möjlighet att påverka sin omgivning utan blivit en del av den. Men innan karaktären når så långt kan självsvängningen motverkas genom att stå upp för sin övertygelse....

Väldigt tröttbabblande... men men.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,537
Location
Göteborg
Eftersom jag blev så inspirerad av det här konceptet, så har jag gjort inte mindre än två bilder. Det är ett schysst koncept att göra bilder till, och jag har inte hållt på på länge, så jag lekte runt i Photoshop en del. Den ena bilden ligger i galleriforumet, och den andra bifogar jag här.
 

Attachments

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Ren nyfikenhet: Har du brytt dig det minsta om copyright och sånt när du klippt och klistrat? Kommer vi att bli stämda röven av om vi använder bilderna?

De är riktigt, ritkigt najs nämligen, och det vore synd.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,537
Location
Göteborg
krank said:
Ren nyfikenhet: Har du brytt dig det minsta om copyright och sånt när du klippt och klistrat?
Alla bilder utom de på själva brudarna är från ImageAfter och MorgueFile, eller självtagna, så de är helt gröna. Modellbilderna är tagna från stock-gallerier på DeviantArt, vilket innebär att vi behöver be om tillstånd (något som jag inte tror blir svårt att få) samt antagligen ha med en tråkig lista någonstans som säger "Bilderna på sidorna 23, 25 och 32 är gjorda med hjälp av fotografier från Kalle Knutsson, www.kalleknutsson.com" och så vidare.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Genesis said:
Alla bilder utom de på själva brudarna är från ImageAfter och MorgueFile, eller självtagna, så de är helt gröna. Modellbilderna är tagna från stock-gallerier på DeviantArt, vilket innebär att vi behöver be om tillstånd (något som jag inte tror blir svårt att få) samt antagligen ha med en tråkig lista någonstans som säger "Bilderna på sidorna 23, 25 och 32 är gjorda med hjälp av fotografier från Kalle Knutsson, www.kalleknutsson.com" och så vidare.
Det låter riktigt najs.
 
Joined
17 May 2000
Messages
1,301
Kommer det finnas utrymme för spelarna att använda musik i spelandet?
I så fall är det dags för mig att viska "awesome..."! :gremooo:

P.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Purgatorius said:
Kommer det finnas utrymme för spelarna att använda musik i spelandet?
I så fall är det dags för mig att viska "awesome..."! :gremooo:

P.
Komkret musik? Ta med sig MP3-spelare eller sitta och blåsa blockflöjt?

Jag har ingen aning. Känns svårgenomförbart men awesome.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,537
Location
Göteborg
Jag har också funderat på det. Det finns möjlighet att fixa till det i reglerna. Det kräver dock en hel del insats från spelarna, och viss utrustning för att kunna spela.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,078
Location
Nordnordost
Det är ju det som är awesome! Jag får ett rollspel vi kan spela i studion hemma hos mig. :)
 
Joined
17 May 2000
Messages
1,301
Alla spelare som behärskar instrument kan använda dessa. Tänk på att även sång är ett instrument.
Rollspel spelas ju ofta i vardagsrum, och i vardagsrum finns det inte sällan ett piano.

Även om det inte låter jätteproffsigt IRL kan ju reglerna för spelet säga att musiken man spelar har effekter.
Ungefär som när någon rollspelar att den försöker övertala någon i ett rollspel, och efter en stunds rollspel får slå tärning för Övertala. Även om den rollspelade övertalningen inte övertygar någon så kan reglerna säga att rollpersonens övertalning faktiskt var okej.

Den spelade musiken kan kanske ge en del stämning.

I vilket fall har jag fått för mig att ett rollspel om musik, där man aldrig hör någon musik, kan riskera att bli lite tunnt.

Och sen blev jag lite inspirerad av videon som du fått som inspiration - där hon sitter på trappan i vinterkylan och spelar fritt, och gänget som står runt omkring glatt sjunger med i refrängen.
En sång rej är ju lätt att ordna vid ett spelbord.

Det var mina lösa tankar.

P.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Purgatorius said:
Alla spelare som behärskar instrument kan använda dessa. Tänk på att även sång är ett instrument.
Jodå, men långtifrån alla behärskar ett enda instrument.

Dessutom är jag lite emot att man ska begränsas av sina egna kunskaper när det gäller vilken karaktär man ska spela.

Purgatorius said:
Rollspel spelas ju ofta i vardagsrum, och i vardagsrum finns det inte sällan ett piano.
Jo. Det finns jättesällan pianon i vardagsrum. Jag kan faktiskt inte påminna mig senast jag såg ett piano i någons vardagsrum. De enda vardagsrumspianon jag sett har varit på TV, och då när överklassen porträtterats.
 
Top