Här presenterade jag mitt bidrag till Genesis' musikspelsutmaning. Onomatopoetica.
Jag bifogar filen till det här inlägget också, så slipper jag upprepa mig.
Nå; spelet ska alltså handla om mer eller mindre utslagna kulturkreatörer som har något slags "absolut gehör" och som genom detta kan förändra världen genom sin musik, sin poesi, eller vad man nu håller på med. Fokus i spelet är på musiker, men det ska gå att skapa och spela spoken word-performancekonstnärer och annat också. Huvudsaken är att man ska kunna spela en gritty, edgy lidande konstnär som i det tjugonde århundradet kan sjunga bort bilar eller förvandla vapen till blommor med en väl valt strof. "Världen består av musik" - allt är sång, allt är ord, mening byggs av klanger och harmonier och utan klanger och harmonier finns ingenting.
Tanken är att ha ett samberättande system med inspiration från Nobilis. Genesis tänker sig lite Metal Öpera, men jag tycker att MÖ verkar aptråkigt, ensidigt och stereotypt så jag håller mig skeptisk.
Jag tänkte dock börja fundera över vad man vill ha i ett sånt här system. Jag tänker mig ändå ett ganska fokuserat spel - det handlar alltid om olika undergroundartister som kämpar mot övernaturtliga och framförallt bisarra "tystnadsagenter". Antagligen går det inte att besegre Antikakafonin själv, man får liksom nöja sig med att hålla ställningarna, försöka överleva dagen. Jag vill ha en känsla av att vara jagad och utsatt.
Jag vill att rollpersoner ska ha olika pottar med poäng. Man plockar poäng ur de olika pottarna för att bygga sina "formler" (eller sina sånger, whatever). Pottarna ska gärna ha ett symbolvärde - eftersom skapandet handlar om att hämta ur sina känslor så kanske pottarna kan vara kopplade till olika känslor? Glädje, sorg, lidande, etc?
Man satsar hursomhelst ur sina olika pottar ett visst antal poäng.
Rimligen har man olika markörer av något slag som symboliserar varje pott.
Jag funderar på en mekanism som är typ såhär (fast med roligare potter):
Punkrockaren Hyde är jagad av en tystnadsagent. Han tänker smälla upp en vägg bakom sig för att hindra agentens framfart. Agenten använder sina övernaturliga krafter för att försöka följa efter Hyde no matter what. Hyde väljer att plocka 3 poäng ur sin Envishet och två ur sin Rädsla för att bygga muren. Han plockar upp markörerna utan att visa SL, och meddelar att han satsar fem. SL gör en egen satsning - sex poäng. Hyde kan välja att satsa mer om han vill. När man satsat klart visar man vad man har på handen (kanske markörerna kan vara kort?). Det visar sig att agenten plockat två Envishet och fyra Rädsla. Hyde vinner envisheten, men förlorar rädslan. Hyde beskriver hur han drar upp en cool mur, SL berättar hur agenten visserligen blir sinkad, men hoppar över muren och fortsätter jakten. Oavgjort...
Eller nåt sånt. Ett element av spelighet av Risingsk modell. Någon form av halvdoltd intressant satsningsmeklanism som ger deltagarna olika mycket makt över delar av fiktionen... Ännu roligare vore ju om man hade potter som faktiskt betydde saker man kunde använda i sitt berättande... I det här fallet var ju rädsla och envishet knappast särdeles lätta att få in i berättandet, men ändå...
Jag känner att jag babblar. Jag har idéer, men är för dålig för att komma på hur jag ska få till dem. Jag har nåtslags vilja att dra in drivkrafter och det här med att "köpa loss" dem (keys etc), men jag har för dålig koll på hur sånt funkar i andra spel.
Nä, nu har jag babblat tillräckligt. Kommentera, gnäll, kom med förslag.
Jag bifogar filen till det här inlägget också, så slipper jag upprepa mig.
Nå; spelet ska alltså handla om mer eller mindre utslagna kulturkreatörer som har något slags "absolut gehör" och som genom detta kan förändra världen genom sin musik, sin poesi, eller vad man nu håller på med. Fokus i spelet är på musiker, men det ska gå att skapa och spela spoken word-performancekonstnärer och annat också. Huvudsaken är att man ska kunna spela en gritty, edgy lidande konstnär som i det tjugonde århundradet kan sjunga bort bilar eller förvandla vapen till blommor med en väl valt strof. "Världen består av musik" - allt är sång, allt är ord, mening byggs av klanger och harmonier och utan klanger och harmonier finns ingenting.
Tanken är att ha ett samberättande system med inspiration från Nobilis. Genesis tänker sig lite Metal Öpera, men jag tycker att MÖ verkar aptråkigt, ensidigt och stereotypt så jag håller mig skeptisk.
Jag tänkte dock börja fundera över vad man vill ha i ett sånt här system. Jag tänker mig ändå ett ganska fokuserat spel - det handlar alltid om olika undergroundartister som kämpar mot övernaturtliga och framförallt bisarra "tystnadsagenter". Antagligen går det inte att besegre Antikakafonin själv, man får liksom nöja sig med att hålla ställningarna, försöka överleva dagen. Jag vill ha en känsla av att vara jagad och utsatt.
Jag vill att rollpersoner ska ha olika pottar med poäng. Man plockar poäng ur de olika pottarna för att bygga sina "formler" (eller sina sånger, whatever). Pottarna ska gärna ha ett symbolvärde - eftersom skapandet handlar om att hämta ur sina känslor så kanske pottarna kan vara kopplade till olika känslor? Glädje, sorg, lidande, etc?
Man satsar hursomhelst ur sina olika pottar ett visst antal poäng.
Rimligen har man olika markörer av något slag som symboliserar varje pott.
Jag funderar på en mekanism som är typ såhär (fast med roligare potter):
Punkrockaren Hyde är jagad av en tystnadsagent. Han tänker smälla upp en vägg bakom sig för att hindra agentens framfart. Agenten använder sina övernaturliga krafter för att försöka följa efter Hyde no matter what. Hyde väljer att plocka 3 poäng ur sin Envishet och två ur sin Rädsla för att bygga muren. Han plockar upp markörerna utan att visa SL, och meddelar att han satsar fem. SL gör en egen satsning - sex poäng. Hyde kan välja att satsa mer om han vill. När man satsat klart visar man vad man har på handen (kanske markörerna kan vara kort?). Det visar sig att agenten plockat två Envishet och fyra Rädsla. Hyde vinner envisheten, men förlorar rädslan. Hyde beskriver hur han drar upp en cool mur, SL berättar hur agenten visserligen blir sinkad, men hoppar över muren och fortsätter jakten. Oavgjort...
Eller nåt sånt. Ett element av spelighet av Risingsk modell. Någon form av halvdoltd intressant satsningsmeklanism som ger deltagarna olika mycket makt över delar av fiktionen... Ännu roligare vore ju om man hade potter som faktiskt betydde saker man kunde använda i sitt berättande... I det här fallet var ju rädsla och envishet knappast särdeles lätta att få in i berättandet, men ändå...
Jag känner att jag babblar. Jag har idéer, men är för dålig för att komma på hur jag ska få till dem. Jag har nåtslags vilja att dra in drivkrafter och det här med att "köpa loss" dem (keys etc), men jag har för dålig koll på hur sånt funkar i andra spel.
Nä, nu har jag babblat tillräckligt. Kommentera, gnäll, kom med förslag.