Nekromanti Optimistiska twister på kampanjer

[God45]

Det finns en hel del "darker and edgier" varianter på i vanliga fall ljusa och trevliga eller i alla fall inte deprimerande historier och settings. Men det här är inte tråden där vi pratar om dem. Det här är tråden där vi tar deprimerande, realistiska, grim darkiga och gritty kampanjer och settings och så hittar vi på optimistiska och ljusa twister på dem. Ok? Ok!

Är er idé inte så här glad vill jag inte höra den!
Min första ide är en trevlig zombie apocalypse. Männskligheten har fått en yttre fiende och är äntligen enad. Och fienden känner ingen smärta så alla dåliga impulser kan tas ut på dem. De överlevande bor i små enklaver som de alla försöker göra till en bättre plats att leva på sammtidigt som de jobbar tillsammans för att befria mer av den gammla världen. Den gammla världen kanske är borta men alla hjälps åt för att bygga en ny och bättre värld.
Vad har ni för idéer?

 

[obak]

Efter det stora klimatomvälvningarna, krigen och katastoferna så har mänskligheten, och hennes civilisation överlevt och utvecklats.
Världens befolkning har sjunkit (vilket inte var så kul) och i kombination med effektivare jordbruk, kloning, cybernetik, motorer och energiframställning så lever mänskligheten i en hållbar, högteknologisk symbios med miljön.
Människan närmar sig transhumanismen och vi lever i snitt 200 år sida vid sida med androider och artificiella inteligenser (som inte löper amok och klär sig i avflådda människohudar), våra hjärnor är ständigt uppkopplade till ett globalt nätverk (spammare blir skjtna på fläcken) och vi är förstärkta med kvantdatorer. Den normala människan är en cyborg med närmast telepatisk kontakt med resten av mänskligheten och vi präglas av en aldrig tidigare skådad kännsla av sammverkan och broderskap över alla gränser.
Den stora utmaningen nu är att färdigställa den rymdhiss som skall inleda nästa fas i vår utveckling, att kollonisera solsystemet och därefter steget ut i världsrymden!

 

[God45]

Efter det stora klimatomvälvningarna, krigen och katastoferna så har mänskligheten, och hennes civilisation överlevt och utvecklats.
Världens befolkning har sjunkit (vilket inte var så kul) och i kombination med effektivare jordbruk, kloning, cybernetik, motorer och energiframställning så lever mänskligheten i en hållbar, högteknologisk symbios med miljön.
Människan närmar sig transhumanismen och vi lever i snitt 200 år sida vid sida med androider och artificiella inteligenser (som inte löper amok och klär sig i avflådda människohudar), våra hjärnor är ständigt uppkopplade till ett globalt nätverk (spammare blir skjtna på fläcken) och vi är förstärkta med kvantdatorer. Den normala människan är en cyborg med närmast telepatisk kontakt med resten av mänskligheten och vi präglas av en aldrig tidigare skådad kännsla av sammverkan och broderskap över alla gränser.
Den stora utmaningen nu är att färdigställa den rymdhiss som skall inleda nästa fas i vår utveckling, att kollonisera solsystemet och därefter steget ut i världsrymden!

Okej, det här är absolut optimistiskt nog. Men vad gör man när man rollspelar det här?

 

[DeBracy]

I ett mörkt mystiskt 1700-tal (Götterdämmerung) strävar en familj i det smutsiga Paris efter att lösa gåtan med vem som mördade familjemedlem X. Och sen kommer de på att det inte alls känns så givande utan de beger sig ut på landet och letar efter en gård att köpa istället så att barnen som blivit lite sjuka i stan kan må bättre. Under kampanjens gång hjälper man till att lösa en del lite mindre dramatiska och mer pitoreska gåtor i olika byar. Förr eller senare kommer de hitta en stuga att slå sig ner i.

 

[slanfan]

Jag gillar http://www222.pair.com/sjohn/pokethulhu.htm

Men har tråkigt nog endast spelat en halvhjärtad omgång för några år sedan. Gulligt och gibbering...

 

[obak]

Okej, det här är absolut optimistiskt nog. Men vad gör man när man rollspelar det här?

Ja det funderade jag själv på.
Det jag kom på var väl dels att människorna inte föds in med en massa fräna cybertech, att gå från att bara ha sina egna tankar till att plötsligt ha hela världends kännslor och tankar i huvdet. Hur ser mellanmänskliga relationer ut i ett sådant samhälle?
Hur beter sig människan när det går upp för henne att hon saknar själ? Att hon kan kopieras, laddas ned och klonas utan att någon av hennes kopior känner eller tänker på sig själv som något annat än orginalet?

Sedan har vi frågan om AI, robotar är våra villiga slavar, dom har lingen längtan till frihet, men är det rätt? Dom är kapabla att uppskatta frihet, att ha ett lika komplext själsliv som en människa om det inte var för dom begränsningarna vi tvingade på dem.

Cyberludditer är dom människor som vägrar att låta sina kroppar fyllas med skrot och nanomaskiner, en del vill bara lämnas ifred men andra anser att det är orättvist att dom inte kan vinna makt och inflytande utan att vara uppkopplade och vill bomba och förstöra mänskligheten tillbaka till sin egen nivå.

Sen har vi den politiska aspekten, bara för att jag föstår hur du resnerar ch hur du känner inför en fråga så betyder det ju inte att jag håller med dig, dag till dag byråkratin har stjälpts över på dedikerade AI, men dom övergripande besluten måste fortfarande fattas av människor.

Bästa är väl egentligen att skjuta fram tiden några år tills dess soslystemet börjat kolloniseras och det dykt upp sprickor mellan transhumanister och baselines, men då är det inte optimistiskt längre.

https://www.youtube.com/watch?v=YO_xh7xIabk

 

[Mannen i skogen]

Orcherna håller på och härjar i alla byar i den här änden av landet. De har visserligen inte dräpt någon, utan mest utfört skadegörelse på ladugårdar och hus. De har stulit plankor, bjälkar och redskap, och skrämt och slagit ner dem som försökt hindra dem.
Några stigfinnare och jägare har försökt hitta orchernas läger, men inte lyckats.
Det enda positiva i sammanhanget är att någon okänd person nattetid placerar ut helande drycker och filtar vid dörrarna till olika hus.
Rollfigurerna ombeds undersöka frågan och få orcherna att sluta, med vilka metoder som nu behövs.
Efter mycket mödosamt sökande hittar rollfigurerna till sist orchernas läger. Det ligger i en undanskymd vik vid havet. Längst ut på udden håller orcherna på att bygga ett torn med hjälp av allt stulet material.
Om rollfigurerna blir upptäckta försöker orcherna skrämma bort dem. Om rollfigurerna anfaller försvarar sig orcherna, och vill inte släppa rollfigurerna närmare lägret. Om rollfigurerna är diplomatiska och försöker tala med orcherna kan de få veta följande.
Orcherna har kommit fram till att de inte vill ha krig med människorna längre, utan försöka upprätta en god relation mellan de båda folkslagen. Problemet är ju den långa tradition av fiendskap som man måste bryta. Orchernas schaman har på magisk väg kommit i kontakt med en orchisk högkultur som finns på andra sidan havet. Där finns olika fantastiska föremål som skulle kunna fungera som fredsgåvor till människorna, och tänkbara handelsvaror. För att orcherna på andra sidan havet ska kunna hitta rätt måste orcherna bygga en ordentlig fyr på sin sida; det är tornet de håller på att bygga. För att snabbt komma åt bra byggmaterial var de tvungna att plocka från människorna, men i de fall de råkade skada någon lämnade de sedan helande drycker i hemlighet. Planen är att försöka återställa människornas byggnader när orcherna från andra sidan havet kommer med sina varor, vilket innefattar coolare virke än vad som finns i det här landet.

 

[Krille]

Världen har levat under hotet från Mörkrets Herre under århundraden, och då och då kommer hans Språkrör och kräver tribut. Men hittills har det Goda Kungariket hållit stången och skickat tillbaka språkrören fast utan kropp.

Men tiden har gått och tiderna är svåra, och nu är enda hoppet att slå till mot fiendens hjärta, att döda Mörkrets Herre själv. Och en liten grupp äventyrare har anlitats av Kung Godfrid den Väne för att genomföra detta anfall, detta sista hopp för Ljusets riken.

Så äventyrarna kryper över Svartdimmans Berg, in i mörkrets rike genom det fäste som bevakar gränsen, river ner fästet och tar sig längre in i avgrundsriket, innan de fångas av orker och slängs in i det Svarta Tornets mörkaste fängelsehåla. Där får de möta den Yttersta Fasan…

…en advokat!

Deras orkiska försvarsadvokat, om man ska vara petig, och han har just nu ett helsicke att lägga upp en strategi inför rätten efter att rollpersonerna har invaderat landet, mördat ett fyrtiotal soldater på gränsen, förstört allmän egendom, gjort våldsamt motstånd vid gripandet, och nu tänker åklagaren lägga upp det som spionage och terrorism.

För Mörkrets Herre har nämligen varit död sedan ett par hundra år då han satte ett fiskben i halsen, och den dåvarande kidnappade alvprinsessan som han hade som älskarinna var den enda arvtagaren (ety Mörkrets Herre hade låtit avrätta all avkomma, så att han inte skulle ha någon utmanare till tronen). Så alvprinsessan blev den nya Mörkrets Härskarinna och började omedelbart genomföra ett antal sociala reformer, som allmän skola, allmän sjukvård, massivt utbyggande av infrastrukturen, rättssäkerhet med oberoende domstolar (vilket är orsaken till att rollpersonerna inte bara steglas eller kastas till rancorn med en gång), parlamentarism etc. Och då och då försöker hon skicka fredsombud till "ljusets riken", de där barbariska feodala totalitära envåldsdiktaturerna som ligger runt omkring, men det enda som händer är att diktatorerna kuttar huvudet av ambassadörerna och skickar tillbaks dem.

En möjlig försvarsstrategi skulle kunna vara att hävda galenskap, en annan skulle kunna vara att hoppas på att diplomatiska förbindelser återupprättas så att det blir någon form av spionutväxling eller nåt. Men med tanke på det drakoniska sätt som de feodala monarkierna behandlar "spioner" – livstids halshuggning, snarare än fängelse och fångvård syftande till att fången ska kunna återgå till ett socialt liv utan återfallsbrottslighet vid frigivning – så är risken för det inte så stor. Möjligen skulle rollpersonerna kunna argumentera för att de kan vara sändebud utan så stor risk för halshuggning, så att någon form av fredsförhandling skulle kunna komma till stånd...

 

[God45]

Världen har levat under hotet från Mörkrets Herre under århundraden, och då och då kommer hans Språkrör och kräver tribut. Men hittills har det Goda Kungariket hållit stången och skickat tillbaka språkrören fast utan kropp.

Men tiden har gått och tiderna är svåra, och nu är enda hoppet att slå till mot fiendens hjärta, att döda Mörkrets Herre själv. Och en liten grupp äventyrare har anlitats av Kung Godfrid den Väne för att genomföra detta anfall, detta sista hopp för Ljusets riken.

Så äventyrarna kryper över Svartdimmans Berg, in i mörkrets rike genom det fäste som bevakar gränsen, river ner fästet och tar sig längre in i avgrundsriket, innan de fångas av orker och slängs in i det Svarta Tornets mörkaste fängelsehåla. Där får de möta den Yttersta Fasan…

…en advokat!

Deras orkiska försvarsadvokat, om man ska vara petig, och han har just nu ett helsicke att lägga upp en strategi inför rätten efter att rollpersonerna har invaderat landet, mördat ett fyrtiotal soldater på gränsen, förstört allmän egendom, gjort våldsamt motstånd vid gripandet, och nu tänker åklagaren lägga upp det som spionage och terrorism.

För Mörkrets Herre har nämligen varit död sedan ett par hundra år då han satte ett fiskben i halsen, och den dåvarande kidnappade alvprinsessan som han hade som älskarinna var den enda arvtagaren (ety Mörkrets Herre hade låtit avrätta all avkomma, så att han inte skulle ha någon utmanare till tronen). Så alvprinsessan blev den nya Mörkrets Härskarinna och började omedelbart genomföra ett antal sociala reformer, som allmän skola, allmän sjukvård, massivt utbyggande av infrastrukturen, rättssäkerhet med oberoende domstolar (vilket är orsaken till att rollpersonerna inte bara steglas eller kastas till rancorn med en gång), parlamentarism etc. Och då och då försöker hon skicka fredsombud till "ljusets riken", de där barbariska feodala totalitära envåldsdiktaturerna som ligger runt omkring, men det enda som händer är att diktatorerna kuttar huvudet av ambassadörerna och skickar tillbaks dem.

En möjlig försvarsstrategi skulle kunna vara att hävda galenskap, en annan skulle kunna vara att hoppas på att diplomatiska förbindelser återupprättas så att det blir någon form av spionutväxling eller nåt. Men med tanke på det drakoniska sätt som de feodala monarkierna behandlar "spioner" – livstids halshuggning, snarare än fängelse och fångvård syftande till att fången ska kunna återgå till ett socialt liv utan återfallsbrottslighet vid frigivning – så är risken för det inte så stor. Möjligen skulle rollpersonerna kunna argumentera för att de kan vara sändebud utan så stor risk för halshuggning, så att någon form av fredsförhandling skulle kunna komma till stånd...

Så, så, så bra