Orch eller inte Orch?... obs *humor* och diskussion i ett

[Quadrante]

Min gissning är att ordet "orch" lånades in i svenskan genom kontakt med alverna någon gång på 1800-talet (kanske, likt keks, genom sjöfarande göteborgare?),

Detta, mina vänner, är det finaste jag hört sen jag konfirmerade mig!

 

[Svarte Faraonen]

* Okej, "kissa" är inte låneord, men däremot en sentida uppfinning och är belagt från 1896.

Inte ”kille” heller, det är från ”killing” (vilket då dialektalt uttalats med hårt K rätt länge).

 

[Gamiel]

* Okej, "kissa" är inte låneord, men däremot en sentida uppfinning och är belagt från 1896.

Till skillnad från Kisa som har anor till 1600-talet åtminstone.

 

[olaberg]

Jag är helt motsatt, växt upp med orc/ork och känner djup olust inför uttalet ”orsch”, dessutom låter det helt bedrövligt på skånska!

På skånska är det väl dessutom med o-ljud och inte å-ljud?

 

[olaberg]

...rimligen med modern stavning ”ors”.

Orsa spelmän:

 

[lupmet]

Oavsett vilket är ju ändelsen -rʃ inte i övrigt förekommande i svenskan, och det visar att svenskan lånade in ordet direkt från alviskan, som nämnts tidigare. Vi har alltså inte fått ordet via engelskan, som de flesta andra språk har. Det visar ju på en kontakt mellan svenskar och alver. Är det dock ett senare inlån än det i engelskan, eftersom det inte germaniserats som det har i detta språk? Och vad kallade vi dem i så fall förr? Vättar? Min gissning är att ordet "orch" lånades in i svenskan genom kontakt med alverna någon gång på 1800-talet (kanske, likt keks, genom sjöfarande göteborgare?), innan Tolkien skrev sin bok och influerade uttalet i andra språk. Hade det varit ett tidigare lån hade det nog hetat "ork" som i engelskan, eller "ors", som tidigare nämnts.

Jag var bedrövad över att min uppfattning om att det korrekt namnet och uttalet av folkslaget var ett resultat av Ohlmarks förvanskningar men det glädjer mig att vi nu kommit fram till en mer rimlig förklaring! Det kan vara fiskare som stött på sjöfarande alver men det kan också vara skogsbrukande smålänningar som rört sig längre in i de mörka skogarna i sökande efter ved till kolmilorna till den allt mer kolhungrande industrin som stötte på alver. Detta kan självklart även skett i norrländska skogar men jag vill då dra uppmärksamheten till att när de flesta moderna svenskar uttalar orch tenderar de till att dra ned uttalet i halsen och efterlikna tungrots-r:en som är så utpräglat i småländskan. Det kan vara så att norrländska skogshuggare mötte alver men det var de småländska som förde namnet vidare in i svenskan.

Att uttalet kommer av småländskan understryks även av att tungrots-r återfinns i flera fickor i Bohuslän och Västsverige som till exempel Mölndal. Det kan varit bohuslänska fiskare‚ som under lång tid haft kontakt med de sjöfarande alverna, som överhört småländska handelsresande (t.ex. i kol, textil eller industriprodukter som glas) tala om orcher och då de själva haft tungrots-r har de aldrig ifrågasatt uttalet – det har varit rent naturligt. Under 1800-talets slut var det populärt bland stockholmska överklassen att skaffa sommarvisten längs den bohusländska kusten och då har ordet spridit sig. De har efterliknat det bohuslänska (och därmed det småländska) uttalet och anammade inte eventuella influenser ifrån de norrländska skogarna.

 

[Gerkub]

På skånska är det väl dessutom med o-ljud och inte å-ljud?

Har aldrig någonsin hört någon som säger med o, men jag orchar inte mer kontroverser så vi säger att det är också helt okej!