Nekromanti OSR som rättspraxis

[Pilzefrau]

Jag har skrivit ett spel, men det är ganska konstigt: The 3d6 Constitution

Bakgrund:
För någon månad sedan postade jag en beskrivning av en spelvärld till en mini-OSR-kampanj: Fantasy-Europa. Jag spelade den kampanjen på min semester – 9 spelmöten på två veckor. Det var riktigt roligt! Jag tänkte att jag skulle skriva en krönika, men det blev att jag skrev den på story-games istället och jag iddes inte översätta till svenska också. Den finns i den här tråden om någon är intresserad.

Reglerna vi använde var ett hemmabygge som heter duga; mycket taget från Eero Tuovinen (som bl a skrivit Zombie Cinema) och Sandra "2097". Trots att kampanjen var så kort så hann reglerna ändå utvecklas en hel del. Jag har tänkt en hel del på det klassiska mantrat "rulings, not rules".

En del i det är att hårda regler skrivna i förväg inte är det mest hjälpsamma; de kommer ändå aldrig täcka allt och det är bättre att gruppen och DM kan bedöma från fall till fall hur något borde gå när det dyker upp i spelet. En annan sida av samma grej är att en "ruling" kan hjälpa till med nästa, som en sorts prejudicerande dom. Om vi haft både situationen när en rollperson ska klättra upp för en grov klippvägg och bedömt det som DC 20, och där de skulle klättra upp för en slät marmorvägg och det var DC 30, så borde klättring upp för en murad tegelvägg ha en DC någonstans mellan 20 och 30.

Tillsammans med en massa skriverier på story-games om den kreativa agendan bakom en viss typ av old-school-spel (specifikt ett fokus på utmaningar), så blev jag inspirerad att skriva The 3d6 Constitution. Det är ett OSR-spel på formen av en grundlag och en corpus juris. Spelets grundstomme är en agenda – varför vi spelar och vad vi vill uppnå – följt av regler som går att härleda direkt från denna. Sedan kommer alla de faktiska reglerna som typ "slå 1d20+stat mot DC" och de är uttryckligen saker som funkat bra hittills men som bör ändras om de inte längre uppfyller agendan. Jag hävdar att detta inte är "rule 0" och inte heller är "ändra vad du vill för det är ditt spel", utan en definierad process för vad som kan ändras och hur.

Jag har inga särskilda planer för det här, utom att använda det i en eventuell uppföljar-kampanj. Men om det är någon som är intresserad så skulle jag gärna höra era tankar! Tycker ni det hänger ihop? Vilken uppfattning får ni om spelstilen, och hur förhåller den sig till hur ni spelar (OSR och liknande)?

Varning: språkstilen är mitt bästa försök till "legalese", men det finns egentligen ingen bra anledning till det. Det liksom bara blev.

(Namnet är en dålig ordvits; spelet har inte ens Constitution som en grundegenskap. Andra förslag på namn välkomna!)

 

[God45]

Det är ju inte OSR är min första tanke. Att skriva rulings i sten gör dem till regler och that way ligger en fantasy hearth breaker. Ingen bör minnas vad för bedömning som gjordes för tre sessioner sedan eller på vilka grunder. Varje situation ska ha en individuell bedömning. Det hela blir bara värre om man ändrar vem som är med i gruppen eller tillämpar det på en ny grupp. Då är det bara ett regelsystem och det är omedelbart lika stelt och arbitärt som en fast regelbok.

 

[Pilzefrau]

Nu är ju inte tanken att skriva dem i sten, utan att skriva dem i ett digitalt repo med versionshistorik Men jag kan förstå kopplingen till en fantasy heartbreaker. Jag har svängt angående crunchiga system som t ex mi barndoms Eon III: det är inte alls dåligt att det finns regler för allt – det dåliga är att jag inte har koll på motiveringen av alla regler, historien bakom dem, och vad som påverkas om vi kommer fram till att vi vill ändra en av dem. Det gör mig ingenting om mina husregler växer till ett omfattande regelverk. Min dröm är att det ska kunna göra det utan att bli stelt och arbiträrt: inte stelt för att dokumentet är levande och reglerna förändras; inte arbiträrt för att de bör kunna motiveras av en agenda gruppen är överens om. Om det kommer in en ny spelare och tycker en av reglerna är arbiträra, men resten av gruppen är överens om historien och argumenten som ledde fram till den, så är det ju lättare att få med den nye spelaren på båten om den processen finns bevarad någonstans!

(Med det sagt så borde jag kanske skriva någonstans att en ögonblicks-ruling inte nödvändigtvis ska föras in som regel omedelbart; tanken är väl snarare att om samma ruling görs om och om igen så förtjänar den att skrivas ner.)

Jag har inga illusioner om att någon annan borde använda de här reglerna; på sin höjd kan de forka, kasta ut så mycket de vill av "corpus juris"-biten och fixa ett grund-set de är nöjda med, och sedan utvecklas parallellt därifrån. (Apropå att applicera det på en ny grupp. Att ta in en ny spelare i en befintlig grupp har väl lite samma problem men är mycket lättare tänker jag.)

Jag får genast backa på att kalla det OSR; jag har knappt spelat något OSR och jag är ledsen att jag försökta sätta etiketten någonstans där den inte hörde hemma. Jag kan stå för att jag vill att folk ska minnas vilken bedömning som gjordes för tre sessioner sedan och framförallt på vilka grunder! Om det gör det till inte OSR så nej, då är det inte OSR. Jag hade inte uppfattat att den delen var viktig för kategoriseringen.

 

[God45]

Det var verkligen inte meningen att antyda att du gjort något "fel" eller att det var dåligt eller så. Men jag ser att det jag skrivit ser lite ut så och jag ber om ursäkt för det. Jag ville mest prata om klassifikationen.

Jag har en tanke om att ta in en ny spelare och den är subjektivt vad jag känner men jag tänker att jag skriver den här och om det bara är jag som känner så här så får det stå för mig Att ha "husregler" som resten av gruppen kommit fram till är VÄRRE än att det står i en regelbok. För nu tycker jag att reglerna för att rida ner någon med en häst är kassa och istället för att alla objektivt kan titta på reglerna så har folk historia kopplat till det och de har samma historia som jag saknar. För då vill de prata om den där gången Lenny skulle rida ner någon och det kändes så här och jag skiter i det. Det är inte en rättvis diskussion om reglerna längre för jag har inte samma bakgrund som de andra och de är nu manpulerade av att de har positiva minnen kopplade till den versionen av reglerna.

Det är som hur alla ändrar hur reglerna för spell casting funkar i Pathfinder utan att fatta det. För där är en miljon regler och alla missar något. När någon ny kommer in och går "Jag gör detta för det är enligt reglerna" så blir det alltid åtminståne en jobbig situation för det känns fel att ändra det. Eller när folk som spelat Monopol fel hela livet tvingas spela efter reglerna och inte hur deras föräldrar lärde dem.

 

[Rickard]

Att skriva rulings i sten gör dem till regler och that way ligger en fantasy hearth breaker. Ingen bör minnas vad för bedömning som gjordes för tre sessioner sedan eller på vilka grunder.

Theory of Fun: 10 Years later skriver (sida 32-33):

Some theorists on games and play have made a point in dividing up the spectrum.

LUDUS
Structured activity and explicit rules

PAIDIA
Unstructured and spontaneus activities

– Roger Caillois​

... but Theory of Fun calls this a false dichotomy

• Structured play has few rules, openly stated
• Unstructured play has tons of unstated rules

It's all games now.

... och jag håller med. Att säga rulings inte är rules är att dela upp ett spektrum utan att det ger något. Rulings är outsagda rules, inget mer. Det finns ingen egentlig skillnad mellan deras funktionalitet.

Varje situation ska ha en individuell bedömning. Det hela blir bara värre om man ändrar vem som är med i gruppen eller tillämpar det på en ny grupp.

Vilket jag skulle säga är en omöjlighet – ett drömscenario – då, om jag applicerar det jag läst om minneshantering, spelledaren alltid drar in sina tidigare referenser, antagligen från tidigare spelledarerfarenheter.

 

[Tre solar]

Det är jättekonstigt att påstå att det inte finns någon skillnad mellan regler och bedömning, mellan formellt och substantiellt, mellan uttalat och underförstått, etc. Om det verkligen var samma skulle citatet såklart inte behöva skilja mellan "openly stated" och "unstated".

Men även om vi accepterar den krångligare terminologin att tala om regler och "outsagda rules", så är det svårt att tänka sig att något kan fortsätta vara "outsagt" när det kodifieras.

 

[anth]

Hade en liknande diskussion om å ena sidan: vanor, beteenden och sedvänjor - och å andra sidan: nedskrivna lagar.
Vi kom fram till att lagar (i deras ursprungliga form, som landskapslagarna) i grunden bara är kodifierade sedvänjor.
Samma sak med rulings och rules.

Även om rules (ofta) kommer från rulings så är de inte samma sak, precis som lagar inte är detsamma som sedvänjor.

Rulings är något som endast den initierade gruppen kan känna till, medan rules är sådant som utomstående kan läsa sig till - där ligger skillnaden mellan de två.

Ja, det går att skriva ner sedvänjor och rulings utan att de förvandlas till lagar och rules. Det krävs även kodifiering för att förskjutningen ska inträffa.
Kan man säga att texten inte får vara skönlitterär, utan måste vara teknisk för att det ska bli lagar och regler?

 

[Tre solar]

Fast hur regler uppstår är något annat än vad de är.

En regel kännetecknas av att den är generell, på förhand känd, och likriktande. En bedömning kännetecknas av att den är specifik, uppkommer i efterhand och anpassad efter situationen.

Regler ger legitimitet. Bedömningar flexibilitet.

Sen kommer såklart varje grupp att skapa en slags sedvanerätt utifrån regler, förhandlingar, förståelse av världen osv. Men en bedömning ÄR inte en sedvänja, även om den ofta kommer UR en sedvänja.

--

Hursomhelst, jag tycker att idén att bygga ett spel induktivt ur bedömningar vid bordet är kul och liknar många osr-settings i min bokhylla. Samtidigt misstänker jag att det finns en anledning att tillvägagångssättet inte är så utbrett, för man riskerar ju att falla tillbaka på någon slags minsta gemensamm nämnare när man inte har en regel eller prejudikat att förhålla sig till.