God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,549
Jag började spela rollspel 2008 när jag var 18 år gammal. Jag började med Vampire, det var mitt första rollspel och min första stora kärlek i hobbyn. Men D&D var den stora grejen inom rollspel, i alla fall internationellt vilket var scenen jag hade tillgång till innan 2011 när jag flyttade till en större stad och träffade folk stöpta i de svenska traditionerna. Jag läste regel böckerna, 3.5 och 4ed, och fann att medan de hade många saker jag tyckte om så var de inte min grej. Pathfinder kom ut 2009 och det var standard fantasy spelet ett kort tag men sedan snubblade jag över två saker, en kopia över Hackmaster rollspelet (inte den nya bra versionen utan den gamla som var en parodi version av AD&D) och bloggen Grognardia. Där tändes intresset för de äldre versionerna av spelet och lättare sätt att spela det.
Från Grognardia hittade jag till Jeffs Gameblog och Playing DnD with pornstars. Alla de tre skulle jag komma att läsa varje gång de uppdaterade tills de slutade eller tills igår. Det fanns andra bloggar också. Tales of the Grotesque and Dungeonesque, The Mule Abides och flera andra. Jag läste de gamla spelen och de nya retro klonerna. Jag tog till mig OSR etoset. Och jag spelade! Och spellede. Långa blodiga kampanjer under jorden där vi aldrig såg solen. Post-apocalyptiska visioner där två stridsgissel och kaotisk ondska var det enda försvaret. Idyliska Tolkien inspirerade visioner där vi smög förbi orcher. Orättvisa fiaskon i den gamla världen där alla var rasistiska mot min alv. Jag spelar fortfarande OSR D&D, jag kommer sätta mig ner och spelleda ikväll och se ifall mina spelare är smarta nog att segra mot den levande förintande sfären.
Jag har skrivit mycket till många olika OSR spel. Saker som publicerats, saker som kastats upp på nätet, saker som bara mina spelare dött mot och saker som inget sett än. Jag har skrivit en megadungeon, Axis Mundi, som finns att läsa i speltidningen Hydra och som kanske är det bästa jag skrivit. Jag har skrivit en roman inspirerad av mina kampanjer som jag försöker få publicerad. Jag har skrivit femtiotusen ord på 7Satans (alla kulturers helveten samtidigt är mega-dungeonen) och är bara nöjd nog med femtusen av dem för att inte ha kastat dem i ”skräp” dokumentet. Och jag vet många andra som skriver till OSR spel. Vissa som börjat skriva på grund av dem. Det är enormt många kreativa, fantastiska saker som kommit ur rörelsen.
Så medan OSR som en estetisk rörelse är 11 år gammal nu så känns den fortfarande vital. Trots att Grognardia försvann i ett moln av Kickstarter nonsens 2012. Trots att Jeffs Gameblog nästan aldrig uppdaterar längre. Trots att Zak S har gjort det omöjligt att följa honom något mer. Trots att Google+ har dött. Rörelsen är inte centraliserad längre, den har spridit sig. Den har delvis blivit ett sätt att tjäna pengar när kapitalismen rullade in som den gör, men trots det tror jag inte att någon konstform har mått dålig av mindre centralisering.
Så jag tänker sätta mig på mitt morgontåg och skriva en dungeon. Den kommer ha multidimensionella spöken av personer spelarkaraktärerna hade varit om de fattat andra livsval som fiender. Men bör ha 1 hp, en dolk och en Sleep formell när man försöker råna den.
OSR finns så länge vi vill att det finns. När vi är klara med termen och tankarna kommer vi förkasta dem. Men inte än. Inte idag.
Från Grognardia hittade jag till Jeffs Gameblog och Playing DnD with pornstars. Alla de tre skulle jag komma att läsa varje gång de uppdaterade tills de slutade eller tills igår. Det fanns andra bloggar också. Tales of the Grotesque and Dungeonesque, The Mule Abides och flera andra. Jag läste de gamla spelen och de nya retro klonerna. Jag tog till mig OSR etoset. Och jag spelade! Och spellede. Långa blodiga kampanjer under jorden där vi aldrig såg solen. Post-apocalyptiska visioner där två stridsgissel och kaotisk ondska var det enda försvaret. Idyliska Tolkien inspirerade visioner där vi smög förbi orcher. Orättvisa fiaskon i den gamla världen där alla var rasistiska mot min alv. Jag spelar fortfarande OSR D&D, jag kommer sätta mig ner och spelleda ikväll och se ifall mina spelare är smarta nog att segra mot den levande förintande sfären.
Jag har skrivit mycket till många olika OSR spel. Saker som publicerats, saker som kastats upp på nätet, saker som bara mina spelare dött mot och saker som inget sett än. Jag har skrivit en megadungeon, Axis Mundi, som finns att läsa i speltidningen Hydra och som kanske är det bästa jag skrivit. Jag har skrivit en roman inspirerad av mina kampanjer som jag försöker få publicerad. Jag har skrivit femtiotusen ord på 7Satans (alla kulturers helveten samtidigt är mega-dungeonen) och är bara nöjd nog med femtusen av dem för att inte ha kastat dem i ”skräp” dokumentet. Och jag vet många andra som skriver till OSR spel. Vissa som börjat skriva på grund av dem. Det är enormt många kreativa, fantastiska saker som kommit ur rörelsen.
Så medan OSR som en estetisk rörelse är 11 år gammal nu så känns den fortfarande vital. Trots att Grognardia försvann i ett moln av Kickstarter nonsens 2012. Trots att Jeffs Gameblog nästan aldrig uppdaterar längre. Trots att Zak S har gjort det omöjligt att följa honom något mer. Trots att Google+ har dött. Rörelsen är inte centraliserad längre, den har spridit sig. Den har delvis blivit ett sätt att tjäna pengar när kapitalismen rullade in som den gör, men trots det tror jag inte att någon konstform har mått dålig av mindre centralisering.
Så jag tänker sätta mig på mitt morgontåg och skriva en dungeon. Den kommer ha multidimensionella spöken av personer spelarkaraktärerna hade varit om de fattat andra livsval som fiender. Men bör ha 1 hp, en dolk och en Sleep formell när man försöker råna den.
OSR finns så länge vi vill att det finns. När vi är klara med termen och tankarna kommer vi förkasta dem. Men inte än. Inte idag.
