Nekromanti Påhoppad rollspelare

[Dilandau]

Året var 1993. Jag hade just varit inne på Spel & Sånt och köpt "Drakar & Demoner Alver", och satt och läste den på pendeltåget på väg hem.

Helt plöttsligt sa tanten (70+ i grå kappa) som satt brevid mig: "Det där borde du inte läsa."
"Va?" sa jag.
"Det är emot bibeln," sa tanten.
"Står det om rollspel i bibeln, eller?" snäste jag (trots att jag bara vara 16 år).
"Nä men..." försökte tanten.
"Då så", muttrade jag och begravde näsan i boken.

Nu undrar jag: Har DU blivit påhoppad rakt ut ur det blå, bara för att du sysslat med något rollspeligt? Berätta!

 

[MrG]

Tja typ, när jag och en kompis öppnade mitt sprillans nya Mutant 2 på tunnelbanan (mitten åttiotal eller när det nu kom), och började skratta åt att de i ett efter-katastrofen svergie hade gjort skåne till en egen nation (be om ursäkt för mina dåtida åsikter, men det kändes hysteriskt roligt då), killarna (typ två år äldre än oss) tittar på oss när de stiger av tunnelbanan och säger "du, ni kanske skulle pröva något enklare istället "

Vi tittade lite förbryllat efter dem, enklare rollspel? Vi körde redan alla då utgivna svenska, och M2 verkade inte svårare, de hade ju t.o.m gjort ett eget land av skåne och så skrattade vi igen...

 

[Rosen]

Favorit i repris (halvt OT)

började skratta åt att de i ett efter-katastrofen svergie hade gjort skåne till en egen nation (be om ursäkt för mina dåtida åsikter, men det kändes hysteriskt roligt då)

"Skåne är till för människor, till skillnad från Danmark."
hr Blixt, om Wastelands-världen

Ett citat som man ska säga högt först och förklara sammanhanget till efteråt. (-:

--
Åke

 

[Dewil]

Under ett kort sommarjobb - 1993, faktiskt - hade jag en arbetskamrat som använde orden "new age och djävulsdyrkan", utan den minsta ironi, om allt fantastiskt. Stackars människa. Kanske hon och tanten hade läst samma tidningar?

Dewil

 

[Johan K]

Har DU blivit påhoppad rakt ut ur det blå, bara för att du sysslat med något rollspeligt? Berätta!

Nej faktsitk inte. Elelr ja, kan inte komma på ett sdåant klcokren tillfälle iaf.
De enda gånger som an märkt att folk tittar en exgtra gång är när man shoppat en rollspelsbok & tassar hem med den i handen. Men annars så har man inte fått nån reaktion på det sättet.

 

[solvebring]

Inte direkt påhoppad men...

Jag kan nog inte räkna hur många gånger, men då folk har frågat t.ex.
"Vad skall du göra i helgen då?"
"Spela rollspel"
Då har dom skrattat ut en och kallat en för nörd och tönt. Det svar jag givit dem är oftast i stil med att fråga dom om dom vet något om rollspel, 99,9% gör det inte. Då talar jag om för dem att då ska de heller inte säga något. Att snabbt dra en invecklad bekskrivning om vad rollspel är brukar göra dem stumma, de blir väl yra i skallen av det antar jag.
Sedan brukar jag lägga till att "vi" nördar står högre än alla andra, för vi är intellektuella personer med fantasi och öppet sinne. Eller min korta kommentar "Det är gött att va' nörd, det ska man va' !"

JAG ÄR STOLT NÖRD!

 

[The_Gorger]

Av helt annan anledning satt jag och läste igenom anteckningar och dokument från rollspelsföreningen i gymnasiet.

- Kommunen ville väll egentligen inte ge oss bidrag, men hittade ingen formell anledning.

- Av 50 utskickade bidrags- och sponsoransökningar till lokala företag, så fick vi bara svar av en, och då var det muntligt av en vän till familjen. De bemödade sig inte ens att säga nej, vilket är anmärkningsvärt, med tanke på hur många andra föreningar jag vart med i, i den staden och hur vällvilliga de vart med sina pengar då.

- Den ständiga kommentaren: Bara det inte blir för mycket, när man berättade om sin hobby. Det var det ingen som sade när jag sa att jag seglade eller spelade tennis. "Bara det inte blir för mycket tennis"

Nu är det väll så att jag känner att wrnu-hängande och gothcon-scenariopulande kanske inte kvalificerar en att kalla sig rollspelare längre. Om man bara spelar någon gång om året, så ...

 

[Pom]

Förbaskat!

Fasen också! Hela mitt liv har jag nästan enbart mött artigt intresse eller lika artigt oförstående. Att alla nuförtiden sätter = mellan rollspel och lajv hör inte riktigt till ämnet.

Det närmaste jag kommer är väl när jag under sent 80-tal satt på t-banan och läste Cyberspace (ICE cyberpunkspel med de sedvanliga tabellorgierna från Rolemaster och Spacemaster).
Mitt emot satt en medelålders man med ovårdat hår och en aura av jag-super-rejält-fast-jag-är-inte-uteliggare-och-just-nu-är-jag-nykter. Han undrade vad jag läste. Jag svarade att det var ett spel. Han bad att få se. Jag visade honom det uppslag jag just då studerade med vad det nu var för listor på droger och implantat med tuffa namn och angivna modifikationer på dittan och dattan.
Han glodde några sekunder.
Resten av resan ägnade han åt att tjata om hur smart han var fast han inte hade gått på gymnasiet.

 

[Quadrante]

..är det inte så att ...

...är det inte en förvirring över nördbegreppet nu?

 

[Krille]

Ja, faktiskt. Förutom duster med Piff&Puff så minns jag särskilt en liten episod när den lokala spelföreningen var inbjuden till en sån där titta-på-nördarna-kväll, ehrm, paneldebatt mellan rollspelare och rollspelsmotståndare, huvudsakligen från Pingstkyrkan.

Det gick faktiskt inget vidare. Vi försökte förklara vad rollspel var, hur det gick till, och gav till och med en liten femminuters demonstration. Kruxet var att de stod på sig, och vi fick sällan tala till punkt.

Det jag minns bäst från tillfället var när en av damerna reste sig och läste upp ett stycke ur Kult (första utgåvan). Det var en lång och rätt hemsk historia om hur en man lurar sig in hos en kvinna med ett fejkat paket och sedan slog ihjäl henne med en yxa. Alla var jätteeniga om hur hemskt det där var, men jag log stort. Jag måste ha sett helgalen ut.

Damen ifråga pekade i alla fall rakt på mig och frågade vad jag tyckte om det där och hur jag kunde försvara något så hemskt, och hade hon inte varit frikyrklig så hade hon nog svurit också. Men jag log stillsamt, och sade "Dostojevskij".

"Öh, va?" sade damen.

"Stycket som du nyss läste upp är hämtat från den klassiska ryska romanen 'Brott och straff' av Fjodor Dostojevskij."

Den lilla segern kändes rätt skön, och eftersom den kom på slutet så var den ganska tongivande i sammanfattningen av debatten i lokalpressen. Men resten av paneldebatten var en pina.

 

[AEGIS PRIME]

Jag var tanten, fast på ett positivt sätt, hoppas jag på.

Jag hade ett extra knäck som svampplockare under någon sommar på Fammarps Champingon odling (där de numera odlar knark, se www.hallandsposten.se) och där satt en kille och läste ett fint nummer av Sinkadus och jag tog kontakt med honom. Det kan väl vara att hoppa på någon, men vi är goda vänner ännu, trots att det är nästan 15 år sedan och trots att vi inte bor i samma stad längre så är han ännu en aktiv rollspelare, (hej Johan Malmström, mest aktiv inom WHFB)

 

[Basenanji]

Nära ögat

Jag får alltid stå ut med vass kritik mot min hobby.
Alla i min omgivning ser på rollspel som något förunderligt, töntigt, konstigt, amoraliskt, vanebildande, verklighetsfrämmande eller som allt det där tillsammans.

Spelar ingen roll om det är mina elever (16-19 år), mina polare, min fru eller bekanta.

Iofs kan jag också retas rätt obarmhärtigt med lajvare, men att acceptera att jag spelar rollspel, kommer nog aldrig min omgivning göra. Man får alltid försöka garva bort det- typ "Nu ska jag sätta på mig mina alvöron och gå och spela rollspel..."

Kan det bero på att jag umgås mycket med musikfolk? Kanske hade varit lättare om jag var ingenjör, gått på teknisk linje, KTH (eller LTH) och mest umgåtts med kursare?

/Basenanji

 

[Dewil]

Re: Nära ögat

Kan det bero på att jag umgås mycket med musikfolk? Kanske hade varit lättare om jag var ingenjör, gått på teknisk linje, KTH (eller LTH) och mest umgåtts med kursare?

Nej, folk över 12 år som har fantasin i behåll är suspekta var man än rör sig.

Dewil

 

[Sanjuro]

Fantastisk historia! [NT]

NT = Nipprig Tant

 

[vandraren]

För det mesta så är folk intresserade eller så fnissar de lite och undrar om man inte spelade sånt i mellanstadiet. Men en gång för länge sen så hände faktiskt en rätt komisk sak. Vi, några svettiga tonåringar, satt och spelade i vår lokal. En kvinna i 40-års åldern knackar på dörren och frågar om hon kan låna telefonen. Ganska konstigt egentligen, de flesta hade mobil då. Men snälla som vi är släpper vi in henne. Efter att hon haft ett underligt telefonsamtal frågor hon på vägen ut vad vi håller på med (vi hade fullt med rollspelsgrejer på bordet). "Vi spelar rollspel" säger vi utan att tänka på de fördomar som finns. Då börjar hon skrika att det var "såna som ni som dödade Ted Gärdestad" och sen går hon ut för att aldrig mer synas till igen.

Vi såg ut ungefär såhär i en timme:

Sen blev det mer:

 

[Dilandau]

Då börjar hon skrika att det var "såna som ni som dödade Ted Gärdestad" och sen går hon ut för att aldrig mer synas till igen.

Hoohohoho! Fantastiskt! Vilken korkad tant. Alla vet ju att det var figurspelare som dödade Ted.

 

[Dante]

Alla vet ju att det var figurspelare som dödade Ted.

Neeeeej, det var ju Vampire-lajvare i maskopi med Magic-spelare. Det vet ju varenda kotte.

 

[Troberg]

Då börjar hon skrika att det var "såna som ni som dödade Ted Gärdestad"

Och om det nu verkligen var det, hade det varit bra eller dåligt?

 

[Organ]

Då börjar hon skrika att det var "såna som ni som dödade Ted Gärdestad"

Gaaah! Hon trodde ni var pendeltågsförare!?!?!?

/Anders

 

[BraidsMamma]

"Det är emot bibeln," sa tanten.
"Står det om rollspel i bibeln, eller?" snäste jag (trots att jag bara vara 16 år).
"Nä men..." försökte tanten.
"Då så", muttrade jag och begravde näsan i boken.

Det gick faktiskt inget vidare. Vi försökte förklara vad rollspel var, hur det gick till, och gav till och med en liten femminuters demonstration. Kruxet var att de stod på sig, och vi fick sällan tala till punkt.

Det jag minns bäst från tillfället var när en av damerna reste sig och läste upp ett stycke ur Kult (första utgåvan). Det var en lång och rätt hemsk historia om hur en man lurar sig in hos en kvinna med ett fejkat paket och sedan slog ihjäl henne med en yxa. Alla var jätteeniga om hur hemskt det där var, men jag log stort. Jag måste ha sett helgalen ut.

Damen ifråga pekade i alla fall rakt på mig och frågade vad jag tyckte om det där och hur jag kunde försvara något så hemskt, och hade hon inte varit frikyrklig så hade hon nog svurit också. Men jag log stillsamt, och sade "Dostojevskij".

"Öh, va?" sade damen.

"Stycket som du nyss läste upp är hämtat från den klassiska ryska romanen 'Brott och straff' av Fjodor Dostojevskij."

Den lilla segern kändes rätt skön, och eftersom den kom på slutet så var den ganska tongivande i sammanfattningen av debatten i lokalpressen. Men resten av paneldebatten var en pina.

Jag ber om ursäkt å mina systrar i herrens vägnar.
Vi kristnas svårighet för rollspel är något jag inte förstår (möjligtvis med undantag för den "riktiga ockultism" som enligt rykten ska förekomma i Kult då jag som troende inte känner mig helt bekväm med denna flört med något som vi visserligen inte förstår men som jag ändå inte kan tro är helt ofarligt*).

Jag hoppas att ni istället kan se till den positiva kopplingen mellan religion och rollspel som både rollspelsarbetet i Västerås Stift och konventet crosscon är utmärkta exempel på.

Själv har jag aldrig blivit påhoppad för mitt rollspelande.. vare sig i eller utanför kyrkan... dock har jag och några vänner framgångsrikt spritt rollspelande som en välkommen aktivitet i SMU**-verksamheten i Tumba.

Jag tackar för er uppmärksamhet

*Nej.....jag är varken Livets Ordare eller Pingstvän
** Svenska Missionskyrkans ungdomsförbund