Sankte Svanslös.
"Vi vet det vid det här laget."
Nu gick så många glashus sönder att jag för ett ögonblick trodde mig ha rest tillbaka i tiden för att personligen få uppleva Kristallnacht.
"Själv har jag inte sagt ett ont ord om Vampire eller ens din spelstil i tråden, men ändå har du uppfattat det som ett generalangrepp på dig, din smak, din spelstil och ditt gullespel."
Du har inte sagt något rakt ut, men du har droppat tonvis av insinuationer, och med tanke på vad du skrivit (gång på gång, på gång, på gång) i ämnet förut så får du faktiskt till viss del skylla dig själv. Om du ursäktar, nu måste jag gå krama mina Vampire-böcker i några minuter innan jag kan fortsätta skriva.
"[...] för att få en någorlunda konstruktiv debatt:"
Nå, jag behöver inte bara vara dryg; om du verkligen är intresserad av mina åsikter så kan jag ju försöka svara.
"Är det absolut dödfött med alla former av rollgestaltningsstödjande regler? Har du provat alla varianter, eller har du bara bestämt dig?"
Det beror mycket på vad man menar med "rollgestaltningsstödjande". Om Pendragon och Babylon Project skall stå modell så tycker jag helt enkelt inte om den typen av regler. Om du gör det så får du hemskt gärna spela spelen och ha roligt; jag lovar att inte bryta mig in i er spellokal och börja gå lös på er med knölpåk.
Men okej, för att utveckla en smula... Utifrån det du nämnde om just Pendragons regler så är det två saker jag inte gillar; för det första så tycker jag att det blir för inrutat och låst - så fort man försöker definiera en personlighet med en fast uppsättning adjektiv så kommer det inte bli lika varierat och fritt som det kunde varit, och jag tycker ofta att det blir värre med dualiteter (det här sistnämnda är dock mer än känsla än något konkret; som kuriosa kan nämnas att jag avskyr och hatar Virtues och Vices i V:tR); för det andra (och det här kan appliceras även på Babylon Project) så tycker jag inte om när spelledaren skall sitta och avgöra hur väl jag spelar min rollperson. Och jo, det är faktiskt visst spelledarens roll att göra det, för oavsett hur väldefinierade karaktärsdragen än må vara i regelboken så kommer inte konstruktören inkarnera vid spelbordet och fylla i Lecherous-kryss åt mig; det blir upp till spelledaren att hålla koll på det. Och är det inte spelledarens uppgift, utan min egen, då har jag ju uppenbarligen tillräckligt med koll för att inte behöva det där regelstödet överhuvudtaget.
Huruvida jag provat alla varianter eller ej är egentligen ointressant i sammanhanget; jag vet vilken slutsats jag kommit fram till, och det är det som räknas (men nej, jag har inte bara spontant låst mig i en viss åsikt). Slutsatsen är att jag ogillar när reglerna låser mig i mitt gestaltande (eller mitt tänkande); är det tillräckligt fritt och löst definierat så kan jag tänkas gilla det. T.ex tyckte jag att Engels originalregler var väldigt charmiga (som en OT-inflikning kan nämnas att det verkar finnas lite olika tolkningar gällande huruvida man automatiskt lyckas eller misslyckas beroende på om kortet man drar är rätt- eller felvänt; så som jag uppfattat det [och jag har då bara läst en översättning; jag kan inte tyska] så är det inte alls så hårt definierat), men de är ju så lösa att de egentligen bara knappt kan tas upp i sammanhanget. Jag tror dock att de skulle fungera bra som just en gestaltningsguide ovanpå ett lite mer konventionellt regelsystem. Det är ungefär på den nivån det skall vara om jag skall kunna få ut nåt av det (då känns det mer inspirerande än hämmande). Men jag gissar att du anser denna modell vara för lös för att vara nyttig, korrekt? Och ja, det är en helt uppriktig fråga.
"Vad skulle du anse om rollgestaltningsstödjarregler som de i Babylon Project eller Pendragon i Vampire? Skulle de ha möjlighet att hjälpa spelare och spelledare? Om inte, vari ligger bristen? Är det bara din spelstil som hindrar dig att anse att de skulle kunna hjälpa spelare och spelledare?"
Jag ogillar sporrande regler av den enkla anledningen att de bygger på att tvinga spelare att göra något de egentligen inte vill göra; jag rollgestaltar för att det är roligt (eller givande, om man nu vill få det att låta pretto), så jag behöver inte få nåt slags spelmässig fördel av det - det är helt enkelt inte därför jag gör det. Jag vill absolut inte vara med om att någon annan skall bedöma hur väl jag gestaltar min rollperson. Det som hindrar mig att anse dessa regler som bra är alltså delvis mina värderingar i allmänhet, delvis min inställning till spelare och rollpersoner, delvis min spelstil.
Om man som spelare (eller spelledare) känner att man verkligen vill rollgestalta, men av någon anledning har svårt för det, så tror jag inte att regelmässiga bonusar är rätt väg att gå överhuvudtaget; då tror jag mer på nåt slags inspirationsverktyg (antingen som mitt Engel-exempel ovan, eller kanske som Torgs gamla Drama Deck?).
"Gedanken-experiment: du gillar rollgestaltningsstödjande regler. Hur skulle du utforma sådana regler så att de faktiskt stödde rollgestaltande? Vilka krav skulle du ställa på sådana regler?"
Exakt hur jag skulle utforma dem vet jag faktiskt inte, men mina krav skulle vara att de skulle kännas inspirerande, inte hämmande; själva rollgestaltningen i sig skulle göras rolig. Man skulle alltså inte belönas för det, för då är det egentligen inte gestaltandet som är roligt, utan belöningen; ungefär som att man går till jobbet för att man kan ha mycket roligt för pengarna man tjänar, inte för att det är så fruktansvärt roligt att arbeta i sig. Vidare så skulle jag inte vilja se någon sorts betygsättning av ens prestation som gestaltare; det enda det ger är stress och prestationsångest, och i slutändan är det ju faktiskt ändå spelaren som bäst känner sin rollperson. Alltså: det skulle behöva vara inspirerande och fritt, och det skulle låta bli sporr- och bedömningsmoment. Huruvida man sen vill uppnå det här medelst tarotkort, dramakort, taktikkort (jo, jag tycker nog de kan nämnas lite i sammanhanget; eller skall vi skilja på bra beskrivande och bra gestaltande?), eller något annat, det vetefan. Lite andefattigt svar kanske, men så är jag en smula trött också. Nå, jag postar det här nu, och om du tycker att jag svarat på fel saker så får jag väl ta det, helt enkelt.
