Cannelloni.
"Grundegenskaper och färdigheter beskriver bara vad en rollperson kan göra. De beskriver inte hans karaktär. Att jag är stark och smidig och en jävel på fäktning säger ingenting om vad det är för en person."
Det håller jag inte med om; jag tycker att "min rollperson är stark och smidig, och en djävel på fäktning" säger minst lika mycket om denna som "min rollperson är alkoholiserad". Är man stark och smidig och en djävel på fäktning så spenderar man uppenbarligen mer tid än genomsnittet på att träna; är man alkoholiserad så spenderar man uppenbarligen mer tid än genomsnittet på att supa. Same deal.
"I Babylon Project så skulle det snarare vara så att min rollperson var stark, smidig och en jävel på fäktning, och hade egenskapen Allierad i form av dennes lärare och kamrater hos anla'shok. Där är det således snarare så att stark, smidig och en jävel på fäktning är konsekvensen av karaktärsdraget Allierad (ja, det finns instruktioner för hur man skapar bakgrunden och plockar ut färdigheter och karaktärsdrag efter bakgrunden, så de hänger ihop)."
Jag föredrar mer ickelinjärt rollpersonsskapande. Jag tycker att "min rollperson är stark och smidig och en djävel på fäktning; detta tack vare hennes lärare och kamrater hos anla'shok" är precis lika vettigt som "tack vare hennes lärare och kamrater hos anla'shok så är min rollperson stark, smidig, och en djävel på fäktning". Slutresultatet skall ändå främst beskriva hur min rollperson är
idag, och då känns det ganska ointressant vilken ände man vill börja i; jag läser inte rollspel från början till slut (jag hoppar fram och tillbaka hejvilt; ibland börjar jag bakifrån), och tvingar heller inte mina medspelare att fylla i sina formulär i kronologisk ordning. Så länge hela kronologin är komplett när spelaren anser sin rollperson vara klar så är jag nöjd.
"Ja, det har du. "
Och ändå är det du som åker på konvent, och inte jag. Men denna åsiktsskillnad kanske är en direkt följd därav.
"Jag vet inte hur många spelledare som jag har spelat med som faktiskt missar att min rollperson har en bakgrund. Heck, en hel del av dem missar till och med att min rollperson har en personlighet."
Jotack, det har jag också varit med om. Inget lika hemskt som ditt exempel, men ändå.
"Den är ett skräckexempel, men även om den är hemskast så har jag varit med om flera andra exempel på spelledare som skiter i bakgrunder och personlighet. Så här ser jag någon form av reglifiering för att spelaren ska kunna lägga in sin bakgrund i ståryn som ett hjälpmedel för spelare som även om de kan gestalta inte får möjligheten på grund av att spelledaren helt enkelt inte ger dem möjligheten."
Personligen tycker jag att det är ett respektlöst beteende från spelledarens sida ifall man som spelare faktiskt lagt ner tid och möda på att göra en rollperson man trivs med. Min lösning på problemet har varierat från att sansat förklara min ståndpunkt till att helt enkelt byta spelgrupp. Det är IMO ett bättre val än att införa regler som skall användas
mot spelledaren på det sättet (jag gissar att du inte ser det på det sättet, men det är så själva konceptet ter sig härifrån). Om en spelare säger till mig att "min rollperson skulle reagera på
det här viset i situation X" så bör jag för det första redan veta om det (jag tycker att man som spelledare har ett ansvar gentemot sina spelare att försöka skaffa sig koll på deras rollpersoner), men om vi antar att jag inte gör det så är det mitt problem, inte spelarens; huruvida han har nån specifik grej på sitt formulär som stödjer hans sak är ointressant. Jag får helt enkelt acceptera att spelaren i slutändan är den som känner rollpersonen bäst, förutsatt att det inte handlar om plötsliga radikala förändringar med avsikt att optimera eller provocera.
Med det sagt så tycker jag ändå inte att fortune points och dylikt är nån direkt lösning på det här; "jaha, så du var en före detta alkoholist som lyckats hålla sig ifrån spriten i fem år nu, stämmer det? Ro hit papperet. ...jaha, det stämde tydligen. Jaja, då får du en poäng. Now, as I was saying, ni går alltså in på baren för att ta er en pilsner..."
"Dessutom så är det en tydlig pekpinne för spelledare om hur man kan göra äventyret mer engagerande för spelaren."
Jag kan hålla med om att attribut (jag får nog svårt att få den termen myntad för just den här företeelsen; men ja, jag pratar fortfarande om särdrag/egenskaper/karaktärsdrag/w-ever) fyller den rollen bra, ja, men jag tycker inte att påslagna motivationsmekanismer gör dem bättre på't. Bästa lösningen ser jag ändå som lite tid och snack.
"En hel del spelare vet helt enkelt inte hur man gör, även om de vill."
Det här blir nog svårt att komma överens om. Jag har ju hela tiden tyckt att blotta förekomsten av diverse egenskaper nedtecknade på ett formulär kan agera stöd på det här sättet, och det antar jag att du håller med om; skillnaden är att jag tror att det är tillräcklig motivation för de som vill ha den, medan du inte gör det.
"En hel del spelare vet hur man gör, men saknar tillräcklig motivation - det är helt enkelt inte tillräckligt kul för att gestalta för att man skulle vilja göra det utan att få en liten, liten knuff i ryggen."
Men...nä? Om något är kul
så är det ju kul; vill jag rollgestalta (och är fullt kapabel till det) så kommer jag ju göra det. Det skall då inte behövas någon ytterligare motivation, för jag tycker ju redan att det är kul som det är. Om det ändå krävs motivation för att jag skall vilja göra det (även om jag alltså fixar det utan problem om jag bara vill), då är det ju uppenbarligen roligare för mig att låta bli, och då ser jag väl ingen direkt mening i den där knuffen överhuvudtaget (enda undantaget här är väl om man inom spelgruppen har olika uppfattningar om vad som är roligt). Jag kan köpa logiken i "jag vill, men kan inte", men det här låter ju mer som "jag vill, men samtidigt inte".