Så. Jag har en längre tid känt en viss frustration över den spelvärld jag för tillfället spelleder i och är på jakt efter något bättre. Problemet är lite att jag inte har sett något bättre, för de problem jag ser med den nuvarande världen har jag upplevt som vanliga och allmänna problem för spelvärldar och som även kanske har sin naturliga förklaring i den mängd arbete som skulle krävas för att komma åt det som jag ser är problemet.
Vad är jag ute efter? Jag tycker att situationen i Europa under medeltiden är intressant och ger många möjligheter. ”Jaha, och? De flesta fantasyvärldar har ju europeisk medeltid som grundmodell, så vad är problemet?” säger kanske någon då. Vad jag tycker är charmigt och som ger många möjligheter är det feodala systemet och de konflikter och ränker som uppstår i spelet mellan adelsmän på olika nivåer, med korsvisa beroendeförhållanden, kontrasterande vassalstrukturer osv. Lägg till detta kungen och dennes ambitioner samt kyrkan, och det faktum att än så länge är nationalismen i bästa fall gryende och det är inte otänkbart för en adelsman att istället liera sig med någon i grannlandet om det vore gynnsamt. Allt detta är element som man brukar försöka fånga i en fantasyvärld men jag tycker att ofta faller det kort, av ett par olika anledningar.
För det första så finns det en tendens att man försöker göra varje land i världen unikt och spännande för att det ska skilja sig mot de andra länderna, för att erbjuda olika miljöer att spela i även om det är samma värld. När man gör varje land för unikt, kanske med sin egen religion osv, så skapas dels en tydligare gräns mellan länderna och de känns ganska hastigt som åtminstone gryende nationalstater. Då blir plötsligt intrigerande bland adelsmän över gränserna mindre troligt. Även i historien kring länderna blir det ofta konstigt – rikena har ofta funnits väldigt länge och lägger man då till historien så känns gränserna ännu mer huggna i sten.
För det andra så, även om nu spelkonstruktören gör ett par länder med gemensam religion, t ex, så är världen ofta, tyvärr, på tok för liten. Givetvis är det inte så spännande att som spelkonstruktör t ex sätta sig ned och göra en motsvarande beskrivning av alla de tyska eller italienska småstaterna under medeltiden, som även om de skiljer sig lite inbördes även har väldigt mycket gemensamt. Dessutom är det ett jäkla jobb att klämma in många länder som liknar varandra, då är det istället både enklare och mer givande att göra någon form av lapptäcke, där man slänger in några stater som känns kristna, någon muslimsk antagoniststat och så kanske även ett östasiatiskt rike eller två.
Vad leder detta fram till? Jag har mest donat med Eons Mundana senast och när man var yngre DoD:s Ereb Altor, och i dessa två fall så VET jag att ovanstående problem finns men utifrån vad jag hört, läst och sett angående andra fantasyvärldar så känns det inte som att problemet är unikt. Men, jag kan ju ha fel eller så kan det finnas världar som är i alla fall mindre dåliga på ovanstående punkter. Så, någon som har tips på lämpliga fantasyvärldar som har ett eller flera av följande element i sig:
- Stora, med många riken med gemensam kultur/religion/grund som gör att relationer och intrigerande med folk som råkar befinna sig på andra sidan av dagens gräns inte automatiskt känns som landsförräderi (rättare sagt, där konceptet "landsförräderi" inte finns, det är andra lojaliteter som styr och att det verkligen känns var tonvikten ligger)
- Länder där gränserna inte känns huggna i sten och där den nationella identiteten är svag/obefintlig, gärna med en flytande historia
- Som bonusrequest kan jag ju slänga in ett önskemål om att det gärna får vara en logisk teknologinivå i världen och inte fyllt av motsägelser
Mvh / Phelan
Vad är jag ute efter? Jag tycker att situationen i Europa under medeltiden är intressant och ger många möjligheter. ”Jaha, och? De flesta fantasyvärldar har ju europeisk medeltid som grundmodell, så vad är problemet?” säger kanske någon då. Vad jag tycker är charmigt och som ger många möjligheter är det feodala systemet och de konflikter och ränker som uppstår i spelet mellan adelsmän på olika nivåer, med korsvisa beroendeförhållanden, kontrasterande vassalstrukturer osv. Lägg till detta kungen och dennes ambitioner samt kyrkan, och det faktum att än så länge är nationalismen i bästa fall gryende och det är inte otänkbart för en adelsman att istället liera sig med någon i grannlandet om det vore gynnsamt. Allt detta är element som man brukar försöka fånga i en fantasyvärld men jag tycker att ofta faller det kort, av ett par olika anledningar.
För det första så finns det en tendens att man försöker göra varje land i världen unikt och spännande för att det ska skilja sig mot de andra länderna, för att erbjuda olika miljöer att spela i även om det är samma värld. När man gör varje land för unikt, kanske med sin egen religion osv, så skapas dels en tydligare gräns mellan länderna och de känns ganska hastigt som åtminstone gryende nationalstater. Då blir plötsligt intrigerande bland adelsmän över gränserna mindre troligt. Även i historien kring länderna blir det ofta konstigt – rikena har ofta funnits väldigt länge och lägger man då till historien så känns gränserna ännu mer huggna i sten.
För det andra så, även om nu spelkonstruktören gör ett par länder med gemensam religion, t ex, så är världen ofta, tyvärr, på tok för liten. Givetvis är det inte så spännande att som spelkonstruktör t ex sätta sig ned och göra en motsvarande beskrivning av alla de tyska eller italienska småstaterna under medeltiden, som även om de skiljer sig lite inbördes även har väldigt mycket gemensamt. Dessutom är det ett jäkla jobb att klämma in många länder som liknar varandra, då är det istället både enklare och mer givande att göra någon form av lapptäcke, där man slänger in några stater som känns kristna, någon muslimsk antagoniststat och så kanske även ett östasiatiskt rike eller två.
Vad leder detta fram till? Jag har mest donat med Eons Mundana senast och när man var yngre DoD:s Ereb Altor, och i dessa två fall så VET jag att ovanstående problem finns men utifrån vad jag hört, läst och sett angående andra fantasyvärldar så känns det inte som att problemet är unikt. Men, jag kan ju ha fel eller så kan det finnas världar som är i alla fall mindre dåliga på ovanstående punkter. Så, någon som har tips på lämpliga fantasyvärldar som har ett eller flera av följande element i sig:
- Stora, med många riken med gemensam kultur/religion/grund som gör att relationer och intrigerande med folk som råkar befinna sig på andra sidan av dagens gräns inte automatiskt känns som landsförräderi (rättare sagt, där konceptet "landsförräderi" inte finns, det är andra lojaliteter som styr och att det verkligen känns var tonvikten ligger)
- Länder där gränserna inte känns huggna i sten och där den nationella identiteten är svag/obefintlig, gärna med en flytande historia
- Som bonusrequest kan jag ju slänga in ett önskemål om att det gärna får vara en logisk teknologinivå i världen och inte fyllt av motsägelser
Mvh / Phelan