Planering i rollspel

[RasmusL]

Detta tycker jag oftast är kontraproduktivt, för det gör det ännu svårare för Oswald att få vara med och preppa och planera. Har spelat med flera spelledare som avbryter gruppen med nya händelser att hantera mitt i djupaste diskussionen, och det lär spelarna att lägga mindre tid på planering.

Och tråden handlar ju om hur vi kan uppmuntra mer nöjsamt spelarplanerande.

hur ser du på att låta dem rollspels debatterandet snarare än att bara debattera som spelare? Det brukar göra diskussionerna roligare och kortare och mer dramatiska

 

[RasmusL]

…för om du inte vill jobba med människorna och inte undvika problemet genom att gå runt det så tror jag att alla alternativ som är kvar är rätt kassa.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Här är några tankar jag har:

• Bland rollspelets huvudaktiviteter behöver det finnas en eller flera som lämpar sig för förplanering. Heists är ju det klassiska exemplet här, men jag tänker även liksom viktiga diplomatiska förbindelser och möten. Vilka mer finns? Jag tänker mig att man absolut kan bygga system och spel där mycket prepp kring strid premieras.
• Prepp behöver belönas. Det måste kännas att man vann något på att göra ordentliga förberedelser. Här finns det mycket att fundera kring, t.ex. att man som SL inte alls måste skapa scenarier där tärningsslag är ett måste. Tillräckligt väl genomfört prepp ska kunna antingen eliminera tärningsslagen eller göra så att resultatet av ett misslyckat tärningsslag kan hanteras inom ramen för planen (man går till plan B…). Jag tycker också direkt illa om när spelledare reagerar på att spelarna kommit på en plan som täcker alla hens förberedda hinder och komplikationer med att slänga in fler. Bara för att "ingen plan någonsin överlever mötet med verkligheten", och "det är ju inget kul om det bara går bra". För jo, det finns gott om planer som överlever mötet med verkligheten och det ÄR kul om det bara går bra, ibland. Att få känna sig lite smart och duktig, liksom.
• Som SL behöver man kunna bryta ältande. Ältande uppstår (upplever jag) oftast när det finns en brist på information – så om spelarna fastnar i en diskussion kan man kasta in något nytt.
• Det behöver finnas utrymme för efterforskningar som del av planeringen. Kolla upp saker i arkiv, etc. En del av dessa behöver säkert spelas ut, men en hel del kan ju köras mer eller mindre från planeringsbordet. Internet, etc.
• Jag tänker att man inte ens nödvändigtvis måste spel ut själva utförandet, i en del fall. Är planen tillräckligt bra, snabbspola igenom och sammanfatta utförandet. Inklusive de oväntade sakerna som planen ändå höll för.

Precis som du så är ju jag främst intresserad av rollspelande som fokuserar på mysterielösande, och där är ju "scenen där rollpersonerna tillsammans bestämmer vad de skall göra härnäst" avgörande för att mysterier skall rulla på smidigt, inte fastna i analysparalys och för att eventuella drag skall bygga på insamlad information, och inte bara vara spontana reaktioner på den senast hittade ledtråden.

Sättet jag som SL har använt för att lösa detta och se till att planering faller in som en naturlig del av den typen av scenarion är att jag håller en ganska grovhuggen koll på tiden "in-game", och bedömer ungefär hur lång tid varje aktivitet tar. Detta är inget jag har något utarbetat system för, utan det är mer i stilen att jag alltid nämner tiden på dagen när en scen börjar ("Ni samlas på eftermiddagen i cafét", "Ni har tagit er upp tidigt på morgonen för att möta en gammal bekant utanför biblioteket" etc). Efter det håller jag en ungefärlig koll på vad klockan är i relation till vad rollpersonerna gör (exempelvis att gräva i ett arkiv för att hitta ett specifikt dokument tar, oavsett eventuell utfall av eventuella tärningsslag, rimligtvis ett par timmar).

Syftet med detta är att skapa öppningar för spelgruppen att regelbundet under spelsessionen hitta tillfällen där det mest naturliga saken att göra är att sätta sig ner och ha diskussioner med varandra. Efter att ha sprungit runt i stan och pratat med SLPs under förmiddagen är det naturligt att man sätter sig och käkar lunch innan man går till lantmäteriets arkiv på eftermiddagen, och lunchscenen är då inget som "snabbspolas" utan snarare en av de centrala komponenterna av hela spelmomentet.

I ett mysteriescenario så löses ju inte gåtan när man hittar ledtrådarna, utan den löses ju av att man samlar ihop informationen och försöker skapa sig en helhetsbild av vad det rör sig om, så att få in den typen av scener kontinuerligt under spelpasset är något jag ser som avgörande för att det skall rulla på smidigt.

När man väl sitter där och spelarna överlägger hur de skall tolka insamlad information och vad de skall göra härnäst är det också viktigt att komma ihåg att spelarnas rollpersoner (nästan) alltid vet mer och har tillgång till mer information än vad spelarna har. Om inte annat för att det är rollpersonerna, inte spelarna, som interagerar med spelvärlden. En SLP med ett distinkt utseende kanske gör ett starkt intryck på en rollperson, men var det två veckor sedan man spelade senast och mycket har hänt i det riktiga livet sedan dess så kanske man inte kommer ihåg att den tystlåtne hamnarbetaren hade olikfärgade ögon och ett distinkt ärr i pannan.

Så vid dessa planeringstillfällen har man också som spelledare en roll att fylla med att påminna spelarna om saker deras rollpersoner vet, och vara behjälplig med att stötta dem i att komma fram till saker, utan att för den sakens skull fatta besluten åt dem. Jag använder även de tillfällena till att anpassa vad som kommer komma härnäst. Om spelarna kommer fram till en plan som de sedan vill genomföra, så ser jag hellre till att det sker intressanta saker i samband med det än att försöka styra dem i den riktning jag tänkt att de "borde" röra sig mot.

 

[Zeedox]

hur ser du på att låta dem rollspels debatterandet snarare än att bara debattera som spelare? Det brukar göra diskussionerna roligare och kortare och mer dramatiska

I den här tänkta situationen är vi alltså spelare i gruppen, snarare än spelledare, för att förtydliga. Så jag kanske har en idé om A, du har en idé om B, Oswald en idé om C men en farhåga om A och B, osv.

Som spelledare hamnar jag sällan i det här problemet, men som spelare har jag sett det i många grupper.

Att köra debatten in character är roligt, ja! Inte en dum idé. Finns dock några återkommande risker:

• Pga rollpersonernas värderingar och mål finns det ytterligare utrymme för att inte vara överens i gruppen. Händer lätt när karaktärerna utvecklas åt olika håll under kampanjen. En spelare kanske tänker ”rolig idé… men min karaktär skulle aldrig göra det där”. Då hjälper det att istället lyfta konversationen och metaspela för att planera åt samma håll.
• Alla spelare gillar inte att separera sina rollpersoners önskningar och sina egna, så det blir i praktiken bara en vanlig debatt mellan spelare.

Något jag tycker kan bli kul här är att göra faktiska färdighetsrullar här! Typ, låt din RP rulla Övertalning (eller liknande) mot min, och klarar du det spelar jag ut hur min RP ditt förslag. Eller att man i gruppen rullar för att välja en plan på måfå, när det är alldeles för många idéer i luften samtidigt.

 

[krank]

Den svårighet jag upplever är om man har impulsiva spelare. De brukar tycka planering är döden och sen agera irrationellt och förhastat för ”att det ska hända nåt”.

Ja, har man sådana spelare får man nog hitta en annan spelstil, tänker jag. Jag är definitivt helt klar med den här tanken att "uppfostra" spelare som "spelar fel". Jag är rätt dassig på action-spelledande, så om gruppen har spelare som inte gillar planering så får antingen nån annan spelleda eller så får jag spelleda dassigt och så får det bli som det blir.

 

[krank]

Sättet jag som SL har använt för att lösa detta och se till att planering faller in som en naturlig del av den typen av scenarion är att jag håller en ganska grovhuggen koll på tiden "in-game", och bedömer ungefär hur lång tid varje aktivitet tar. Detta är inget jag har något utarbetat system för, utan det är mer i stilen att jag alltid nämner tiden på dagen när en scen börjar ("Ni samlas på eftermiddagen i cafét", "Ni har tagit er upp tidigt på morgonen för att möta en gammal bekant utanför biblioteket" etc). Efter det håller jag en ungefärlig koll på vad klockan är i relation till vad rollpersonerna gör (exempelvis att gräva i ett arkiv för att hitta ett specifikt dokument tar, oavsett eventuell utfall av eventuella tärningsslag, rimligtvis ett par timmar).

Syftet med detta är att skapa öppningar för spelgruppen att regelbundet under spelsessionen hitta tillfällen där det mest naturliga saken att göra är att sätta sig ner och ha diskussioner med varandra. Efter att ha sprungit runt i stan och pratat med SLPs under förmiddagen är det naturligt att man sätter sig och käkar lunch innan man går till lantmäteriets arkiv på eftermiddagen, och lunchscenen är då inget som "snabbspolas" utan snarare en av de centrala komponenterna av hela spelmomentet.

Hey! Jag använder också liknande tidhållning, och undviker gärna att snabbspola etc. Jag har tänkt på det mest som ett sätt att skapa närvarokänsla och inlevelse, men du har helt rätt i att det också skapar tidsutrymme för planering – det är ju i regel mest när man klipper snabbt som det "blir bråttom"!

 

[Zeedox]

Ytterligare något som hjälper prepp är att kunna lägga fakta på bordet. Dvs handouts, eller spelarskrivna listor, venndiagram, osv. Ofta blir den planerande konversationen mycket mer produktiv när man kan ”se” det vi pratar om framför oss. Tex om vi har fyra stora frågor om vampyrfurstarnas motivation, krafter osv, är det effektivt att skriva upp och lägga ut de frågorna som kort eller postits, snarare än att försöka jonglera allt i huvudet. Man kan peka menande på en lapp, stryka över den när alla är okej med att den är irrelevant, eller göra den stor och röd och inringad medan man stirrar vilt omkring sig.

Borde spela mer med whiteboard i konferensrum, känner jag!

 

[krank]

Ytterligare något som hjälper prepp är att kunna lägga fakta på bordet. Dvs handouts, eller spelarskrivna listor, venndiagram, osv. Ofta blir den planerande konversationen mycket mer produktiv när man kan ”se” det vi pratar om framför oss. Tex om vi har fyra stora frågor om vampyrfurstarnas motivation, krafter osv, är det effektivt att skriva upp och lägga ut de frågorna som kort eller postits, snarare än att försöka jonglera allt i huvudet.

Borde spela mer med whiteboard i konferensrum, känner jag!

Can confirm! Jag brukar köra Tatters of the King med en himla massa brev och kartor och lappar och tidningsartiklar och skit, och när jag dessutom en vända kunde köra i konferensrum där spelarna kunde spalta upp alla ledtrådar och grejer på whiteboarden funkade det riktigt, riktigt bra.

 

[Quadrante]

Någon av er som brukar använda Miro och liknande webbverktyg eller spelar ni alltid i samma rum.

 

[Feuflux]

Hur tänker ni? Hur ser ni till att långa planerings-sessioner blir roliga och givande?

...låta dem rollspels debatterandet snarare än att bara debattera som spelare...

Det Rasmus skriver är nåt jag tänker på ibland, men är rätt dålig på att upprätthålla (och få resten av spelgruppen att upprätthålla). Dvs det är roligare med
"Och så behöver vi rep också! Jag går ut och köper 50 meter rep."
än
"Titta här på mitt rollformulär, jag har ju..." - "I film X på bio så hände det här..." - "Men förra spelpasset så..."

Här fastnade jag sen i mitt inlägg... Jag är dålig på att vara spontan så jag vill gärna ha någon planering, men jag vill inte lägga ett spelpass på att grubbla fram och tillbaka heller. "Det är Nyarlathotep i andra änden, vi kommer inte kunna täcka upp alla scenarion, nu är det dags att göra nåt." Men nu blev ju rådet att som SL bryta när spelarna håller på för länge utan progress, och trådens premiss var ju att det är en lång planering-session.

Så jag vet ingenting. Postar det här nu bara för att frigöra hjärnkapacitet till något annat.

 

[Zeedox]

Någon av er som brukar använda Miro och liknande webbverktyg eller spelar ni alltid i samma rum.

Jag har försökt någon gång, men det blir ofta lite pilligt att behöva introducera verktyg och byta program, så har inte superbra erfarenhet. I en längre kampanj, eller om man hittar ett verktyg som faktiskt är bra och kommer över den första tveksamma bumpen hos resten av gruppen. Speciellt som jag tycker kamera är så viktigt för onlinespelande, så är det knepigt att behöva växla program.

 

[Quadrante]

Ja det blir lätt flera skärmar om man ska ha allt rullande.