Xakhal raserar illusioner
Det är så synd att den där artikeln är fejk
Men ååååh! Fan, vilken partypooper du är, som pissar på våra drömmar så där. Jag kan tänka mig dig som mamma om några år:
"Va? Har de andra barnen på dagis pratat om Jultomten? Ha ha ha. Nä, han finns inte. Det är bara något som era ADHD-kamraters föräldrar säger, eftersom det är en behändig lögn att använda för att skrämma oregerliga barn till att uppföra sig. Pappa och jag har valt att vara uppriktiga gentemot er barn istället, och vi tror inte på metoden att använda materiella tillhörigheter som belöning i uppfostringssysfte: Om ni inte är snälla så kommer vi istället att skuldbelägga er och använda oss av passiv aggressivitet för att ge er neuroser och komplex som ni kommer att lida av ända upp till medelåldern. Och du, Daniel, ska särskilt se upp, för jag ammade dig ganska länge, och jag tror att både du och jag vet hur lätt det vore för mig att kittla ditt latenta Oidipuskomplex till liv. Vill du verkligen behöva spendera en halv förmögenhet hos olika terapeuter för att slippa se det
här ansiktet framför dig varje gång du försöker tillfredsställa en kvinna?
Nä, någon tjock, skäggig farbror i roliga kläder som delar ut leksaker till barn; det finns det inte. Eller; vi har ju visserligen gubben Ahlström längre ner på gatan, men han har ju blivit kemiskt kastrerad sedan flera år tillbaka. Och inte ens innan dess hade det varit så roligt att få hamna på hans lista över goda små barn, skall ni veta, för det skulle bara betyda att han ville dra in er i sin skåpbil och filma er tillsammans med sina hundar. Och det här var på tiden då han ägde ett par Leonbergers. Så oj, oj, oj, om ni tycker det gör ont i rumpan att cykla på kullerstenarna här utanför redan
idag, då skulle ni inte vilja veta hur det hade känts efter en biltur med gubben Ahlström, inte!
Så. Godnatt nu barn. Sov så gott, och förresten; jag såg en skitstor spindel här inne när jag dammsög, men när jag hade hämtat en tidning för att slå ihjäl den så var den plötsligt borta. Så den kan vara
var som helst i det här rummet, just nu.
Och förresten; det finns inget som heter kärlek, hopp eller omsorg. Jag och pappa kommer givetvis fortsätta
säga att vi älskar er, men vår föräldraomsorg är till stor del en social konstruktion, lika konstlad och artificiell som vårt bordsskick. Och även om vi säger att vi älskar er alla
precis lika mycket, så måste jag vara ärlig och säga att det aldrig riktigt har klickat mellan mig och dig, Sebastian. Liksom, du började inte prata förrän du var tre år, och sedan dess har du hasplat ur dig så banala klyschor att du lika gärna kunde ha fortsatt hålla käften, om jag ska vara uppriktig. Det var förresten pappa som valde ditt namn, själv har jag alltid tyckt att det är ett namn för slapptänkta troglodyter. Jag hade en klasskompis som vi kallade för CP-Sebbe, och jag måste tyvärr säga att du påminner en hel del om honom.
Nå: Gå och lägg er nu, för nu ska pappa och jag försöka blåsa lite liv i vårt falnade äktenskap genom att prova positionerna som pappa läst om i Expressen sex- och samlevnadsguide. Ni skall veta att minsta lilla tjat eller gnäll från er i natt gör att pappa och jag förs ett steg närmare skilsmässa, och när
den väl har skett så betyder det att jag kommer att ställa en massa obehagliga frågor till er om pappas nya hora till fru varje gång som ni har varit hos honom. Det blir inte roligt, skall ni veta. Och du, Annika, du skall vara särskilt orolig, för du vet ju vilka skabbiga vrak till killar som jag vänder mig om efter på gatan, och med en sådan karl i huset så kan du ju gissa vad som kommer att hända när jag börjar bli lös i köttet och du har kommit upp i puberteten... Så... Ja, just ja, förresten; glöm inte bort att man kan ha livshotande cancer utan att veta om det.
*klick*"