...eller så anser man att man inte behöver veta vad som hänt för att tycka att synen är underhållande, och om poliserna inte kan bjuda på att jag skrattar så kan de dra åt helvete.Grejen med att man uttalar sig om vad andra gör sådär i svepande ordalag är att man inte har den minsta koll på vad som hänt.
Uh, alltså... Nu får du det som att låta som att ni inte ärt sådär auktoritära etc hela jädra tiden. Varje poisman jag träffat har varit sådan oavsett sammanhang. Han står i kön och köper korv - samma attityd. Han står och blickar över ett torg där verkligen ingenting händer och ingenting heller hänt de senaste 5-6 åren - samma sak. Man träffar honom i privatlivet, som pappa till en klasskamratska - samma sak.Att vi pekar med hela händer och är auktoritära är ju för att det förväntas av oss att lösa en uppgift när vi väl är på plats. Jag står inte och gormar åt en gammal tant som vill veta hur man tar sig till Åhlens, men samma tant kan få sig en åthutning med hela handen om hon är på väg in i ett gisslandrama med skjutvapen för att hon tycker sig ha rätten att gå precis där hon vill. Jag tar mig själv på största allvar i sådana situationer då det plötslig är mitt ansvar att ingen civilist irrar sig innanför vår avspärrning.
Det finns situationer där det är berättigat att peka med hela handen, ta sig själv på enormt allvar, och vara jätteauktoritär. I de flesta situationer blir det däremot bara roligt.
Det handlar alltså inte om att "stå och gorma", utan snarare att man helt enkelt står och är helt fruktansvärt viktig och sjukt mycket mer värd än alla andra... Jag tror fortfarande att det engelska uttrycket "being full of oneself" är det mest lämpade, jag kommer inte på något bra sätt att förklara det hela på svenska.