Nekromanti Polisens framtoning del II

[krank]

Grejen med att man uttalar sig om vad andra gör sådär i svepande ordalag är att man inte har den minsta koll på vad som hänt.

...eller så anser man att man inte behöver veta vad som hänt för att tycka att synen är underhållande, och om poliserna inte kan bjuda på att jag skrattar så kan de dra åt helvete.

Att vi pekar med hela händer och är auktoritära är ju för att det förväntas av oss att lösa en uppgift när vi väl är på plats. Jag står inte och gormar åt en gammal tant som vill veta hur man tar sig till Åhlens, men samma tant kan få sig en åthutning med hela handen om hon är på väg in i ett gisslandrama med skjutvapen för att hon tycker sig ha rätten att gå precis där hon vill. Jag tar mig själv på största allvar i sådana situationer då det plötslig är mitt ansvar att ingen civilist irrar sig innanför vår avspärrning.

Uh, alltså... Nu får du det som att låta som att ni inte ärt sådär auktoritära etc hela jädra tiden. Varje poisman jag träffat har varit sådan oavsett sammanhang. Han står i kön och köper korv - samma attityd. Han står och blickar över ett torg där verkligen ingenting händer och ingenting heller hänt de senaste 5-6 åren - samma sak. Man träffar honom i privatlivet, som pappa till en klasskamratska - samma sak.

Det finns situationer där det är berättigat att peka med hela handen, ta sig själv på enormt allvar, och vara jätteauktoritär. I de flesta situationer blir det däremot bara roligt.

Det handlar alltså inte om att "stå och gorma", utan snarare att man helt enkelt står och är helt fruktansvärt viktig och sjukt mycket mer värd än alla andra... Jag tror fortfarande att det engelska uttrycket "being full of oneself" är det mest lämpade, jag kommer inte på något bra sätt att förklara det hela på svenska.

 

[Crom]

De svenska poliser jag träffat har verkligen inte varit på det viset du beskriver utan snarare mer som vanliga människor för mig samma sak med finska och även några danska och norksa poliser som jag träffat.
Men vi ser ju alla på saker och ting från vår egen synvinkel..

Jag skulle nog skita fullständigt i om någon skrattade åt mig då jag tillsammans med 3 andra kollegor bar ut en alkis oavsett hur liten, svag och berusad han var

 

[Vitulv]

Fast att du är rädd för, föraktar och hatar snutar vet vi ju vid det här laget. Konstigt nog verkar de flesta andra ha träffat på både trevliga och proffsiga poliser (jag känner t.ex. minst två som inte stämmer in på din beskrivning, och de två utgör ungefär 100% av alla poliser jag känner). Har du någon gång funderat på att du kanske har fel, och att din omgivning har rätt? Eller att din inställning och ditt uppförande får en negativ effekt på folk du möter? vilket leder till att du bli illa bemött tillbaka?

Och förresten, att ta sig själv på för stort allvar... Men det är lugnt, jag brukar också kasta sten i glashus.

 

[Vitulv]

Jag ser inte det roliga i det eftersom det kan vara ett sätt att förenkla det och samtidigt göra det säkrare att ingen blir skadad av misstag.

Nej, det finns inget roligt i det. Fyra människor som gör sitt jobb och tar hand om en människospillra som behöver tas om hand om. Fullständigt humorlöst, men bra skött av polisen.

 

[Joakim_UBBT]

Problemet är ju att du är otroligt provocerande utan egentlig orsak annat än en massa subjektiv tyckande.

Jag skulle nog be dig hålla tyst och be dig gå iväg om ditt beteende skulle kränka den jag omhändertar, det handlar ju inte bara om dig och ditt nöje här i livet.

Det känns som att du blir provocerad enbart av att se en polis. Jag känner inte igen mig i ditt raljerande utan blir mest sne på att du är så jävla inbilsk och fördomsfull.

Varje dag går jag till jobbet och hur sjukt det än kan låta i din fantasi så vill jag göra världen bättre med mitt lilla strå. Jag utför mitt arbete med stolthet och trygghet i att det jag gör är bra, trots att jag fått utstå hot, stryk, utslagna tänder och ärr på min lekamen så tycker jag att det varit värt det.

Kan du snälla sluta vara så jävla dumdryg och låta bli att göra en massa subjektiva bedömningar av vem jag är baserat på vad andra människor har gjort mot dig.

 

[krank]

Problemet är ju att du är otroligt provocerande utan egentlig orsak annat än en massa subjektiv tyckande.

Allt tyckande är väl ändå subjektivt?

Jag känner inte igen mig i ditt raljerande utan blir mest sne på att du är så jävla inbilsk och fördomsfull.

Att andra inte delar mina erfarenheter innebär tydligen att jag ljuger eller att jag inbillat mig...

Varje dag går jag till jobbet och hur sjukt det än kan låta i din fantasi så vill jag göra världen bättre med mitt lilla strå.

Jag tror att alla människor tänker så, eller något liknande. Alla människor strävar efter vad som i just deras lilla värld är "gott" eller "bra". Inklusive poliser, knarkare, hitler, Bush, stalin och jag.

Kan du snälla sluta vara så jävla dumdryg och låta bli att göra en massa subjektiva bedömningar av vem jag är baserat på vad andra människor har gjort mot dig.

Har jag sagt eller skrivit något om dig? Nej. Sluta inbilla dig att mina filosofiska argument angående polisens vara eller icke vara, mina generella kommentarer om den bild jag fått av poliskåren i stort, och mina rent subjektiva åsikter om saker jag sett vissa poliser göra skulle handla om dig. Det gör de inte.

Så om du kan sluta vara så jävla dumdryg och komma med subjektiva bedömningar om hur fel jag har och hur dum i huvudet du tyddligen anser att jag är.


Sånt är livet - vissa klarar inte av att man driver med dem eller kritiserar en yrkeskår där de råkar ingå.

Själv tycker jag ju att du går lite väl nära personligt påhopp nu, men ärligt talat bryr jag mig egentligen inte så mycket om vad du skriver när det kommer till förolämpningar - för varje förolämpning du häver ur dig förstärks mina "fördomar" om poliser, eftersom du ganska tydligt visar att du inte bara gillar min stereotypa bild utan dessutom vill förstärka den.

 

[krank]

Konstigt nog verkar de flesta andra ha träffat på både trevliga och proffsiga poliser (jag känner t.ex. minst två som inte stämmer in på din beskrivning, och de två utgör ungefär 100% av alla poliser jag känner). Har du någon gång funderat på att du kanske har fel, och att din omgivning har rätt?

Eller så kan det ha att göra med att jag rent subjektivt uppfattar en viss sorts beteende på ett sätt, och du och andra uppfattar samma beteende på ett annat sätt?

Och förresten, att ta sig själv på för stort allvar...

Är det jag som, i den här tråden, blivit mer eller mindre vansinnig när min auktoritära position som Polismeister ifrågasatts? Som inte klarat av minsta lilla kritik mot delar av min yrkeskår? Nej, det är det inte.

 

[krank]

De svenska poliser jag träffat har verkligen inte varit på det viset du beskriver utan snarare mer som vanliga människor för mig samma sak med finska och även några danska och norksa poliser som jag träffat.
Men vi ser ju alla på saker och ting från vår egen synvinkel..

Japp, och det är ju en fråga om vad du uppfattar som "vanligt", etc. Det du uppfattar som stadigt och rejält, eller förtroendeingivande, uppfattar kanske jag som självupptagenhet och humorlöshet. Två sätt att se på samma sorts beteende, vad vet jag?

Jag skulle nog skita fullständigt i om någon skrattade åt mig då jag tillsammans med 3 andra kollegor bar ut en alkis oavsett hur liten, svag och berusad han var

Jo, och det gjorde också poliserna ifråga. Vi skrattade heller inte rakt ut, eftersom vi helst ville undvika att snacka med snutarna ifråga, utan väntade tills det hela blivit klart.



Det finns en massa folk som är roliga trots att de bara gör sitt jobb. Politiker, till exempel, är jätteroliga. Och clowner, om det finns någon skillnad. Poliser kan vara hemskt roliga (roligast är amerikanska poliser på t.ex Cops, där övervåld och vansinnigheter sker varenda avsnitt).

 

[Joakim_UBBT]

Men snälla Krank. Du skriver ju först att :

Uh, alltså... Nu får du det som att låta som att ni inte ärt sådär auktoritära etc hela jädra tiden. Varje poisman jag träffat har varit sådan oavsett sammanhang. Han står i kön och köper korv - samma attityd. Han står och blickar över ett torg där verkligen ingenting händer och ingenting heller hänt de senaste 5-6 åren - samma sak. Man träffar honom i privatlivet, som pappa till en klasskamratska - samma sak.

Här säger du ju att VI (poliser) är auktoritära HELA tiden. När jag då reagerar och blir förbannad på att jag tycker att du snackar strunt så överreagerar jag. Ursäkta men vad trodde du skulle hända?

Jag ville mest markera att du provocerar lite väl mycket för att man ska kunna föra en vettig diskurs och det händer hela tiden du ger dig in i debatt med mig.

Du gillar inte poliser och jag kan ha en viss förståelse till varför det ibland kan gå åt andra hållet men jag vill helst inte att tråden ska låsas, så snälla med socker ovanpå sluta raljera och leka provoserarninja..

 

[Vitulv]

Är det jag som, i den här tråden, blivit mer eller mindre vansinnig när min auktoritära position som Polismeister ifrågasatts? Som inte klarat av minsta lilla kritik mot delar av min yrkeskår? Nej, det är det inte.

Det är för att du inte är en del av en yrkeskår, lille vän. När du är klar i skolan och tvingas göra något på riktigt så kanske verkligheten kommer i fatt. När man jobbar, på riktigt, så börjar man efter ett tag tro att det man gör faktiskt spelar roll (förhoppningsvis i varje fall), och vissa sätter lite stolthet i att göra något bra. När någon sveper generaliseringar över en själv och ens kollegor utan att ha en jävla aning, så blir man lätt lite putt.

 

[Krille]

Själv tycker jag ju att du går lite väl nära personligt påhopp nu

Det gjorde du också, så den här deltråden slutar här. Det gäller er båda.

 

[Krille]

Bara för att vara extra tydliga

Nu tänker jag leka forumspolis och vifta med hela handen. Det finns inget att se i den här deltråden. Ta å skingra er, va? Alla tre.

 

[Organ]

Citat:
--------------------------------------------------------------------------------

Grejen med att man uttalar sig om vad andra gör sådär i svepande ordalag är att man inte har den minsta koll på vad som hänt.


--------------------------------------------------------------------------------



...eller så anser man att man inte behöver veta vad som hänt för att tycka att synen är underhållande, och om poliserna inte kan bjuda på att jag skrattar så kan de dra åt helvete.

Ett lealöst fyllo som bärs iväg av polisen, oavsätt hur många och hur bastanta de är, må kanske se komiskt ut men bakom det hela ligger mycket troligt en mänsklig tragedi. Om du tycker sådant är kul så garva på bara. Själv tycker jag den inställningen är cynisk, oempatisk och allmänt människofientlig.

/Anders

 

[ripperdoc]

Jag tror nog du förstår mycket väl varför folk blir irriterade, eftersom du skriver "skrattar åt" men i alla hänseenden använder begreppet som ett sätt att slänga skit på polisen. Du gör det konsekvent genom jämförelser med clowner, nedvärderande ord, etc.

Jag är den förste att försvara allas rätt att skratta åt både alkisar och poliser. I min värld finns inget humorlöst och jag är inte särskilt politisk korrekt. Men det blir pinsamt uppenbart att din glädje över polisens handlande snarare används som ett slagträ mot dem i den här diskussionen. Om du kunde skilja på vad du tycker är roligt (clowner?) och vad du avskyr (poliser) tror jag du skulle bespara dig mycket förolämpningar, och om inte annat, bespara tråden från trams.

 

[walium]

"Uh, alltså... Nu får du det som att låta som att ni inte ärt sådär auktoritära etc hela jädra tiden. Varje poisman jag träffat har varit sådan oavsett sammanhang. Han står i kön och köper korv - samma attityd. Han står och blickar över ett torg där verkligen ingenting händer och ingenting heller hänt de senaste 5-6 åren - samma sak. Man träffar honom i privatlivet, som pappa till en klasskamratska - samma sak."

"Det finns situationer där det är berättigat att peka med hela handen, ta sig själv på enormt allvar, och vara jätteauktoritär. I de flesta situationer blir det däremot bara roligt."

"Det handlar alltså inte om att "stå och gorma", utan snarare att man helt enkelt står och är helt fruktansvärt viktig och sjukt mycket mer värd än alla andra... Jag tror fortfarande att det engelska uttrycket "being full of oneself" är det mest lämpade, jag kommer inte på något bra sätt att förklara det hela på svenska. "

Byt ut "polis" mot "läraren" och du har en bra beskrivning av vad många anser om din (och min) blivande yrkesgrupp. Hur tror du att det kommer att gå den gång som du möter din yngre motsvarighet i klassrummet?

Jag tycker det är synd att du försitter denna unika chans att lära känna och diskutera seriöst med en riktig polis, som dessutom spelar rollspel! Hur coolt är inte det liksom? En lärare bör väl betrakta varje tillfälle som en möjlighet att lära sig någonting nytt, tycker du inte det?

 

[Lindenius]

Nu hoppas jag att inte det här räknas som ett allt för stort regelbrott att jag bara gör en kommentar i den här deltråden.

Och förresten, att ta sig själv på för stort allvar...

Är det jag som, i den här tråden, blivit mer eller mindre vansinnig när min auktoritära position som Polismeister ifrågasatts? Som inte klarat av minsta lilla kritik mot delar av min yrkeskår? Nej, det är det inte.

Det jag tror att man kan reagera på är att du uttrycker dig ganska kategoriskt och onyanserat. Jag visar vad du skrev och fetar de ord som är centrala:

I ett tidigare inlägg säger säger du:

I stort sett alla som pekar med hela handen och är sådär vardagsauktoritära och i största allmänhet tar sig själva på sjukt stort allvar är hemskt roliga. Det är ju som bekant roligast att skratta åt folk utan humor.

Det du gör själv i det inlägget är att peka med hela handen på ett auktoritärt sätt. Du gör det inte i samma bemärkelse som en person som fysiskt pekar med handen, men du uttrycker dig kategorisk genom att inte (öppet) visa på någon förståelse för personer med en viss personlighet. Att skratta åt folk utan humor är också en "von oben" attityd. Det antyder att du tycker att sådana personer är mindre värda (även om det naturligtvis inte behöver vara fallet).

Sålunda, även om det kanske inte är din mening, så ger ditt sätt att formulera dig kategoriskt mot en viss typ av yrkesgrupp/personlighet – rent språkligt – exakt samma vibbar av oförstående och kategoriserande drag som du själv kritiserar.

//erik. det finns bara ett sätt att se saker på – och det är att det finns många sätt att se saker på. typ.

 

[krank]

Byt ut "polis" mot "läraren" och du har en bra beskrivning av vad många anser om din (och min) blivande yrkesgrupp.

Jag har låtit bli att svara på övriga kommentarer från olika håll, eftersom det tycktes mig som att moderatorerna inte gillade den vändning diskussionen tog. Om detta får folk tycka vad de vill, men de får tydligen sista ordet i det här fallet, jag har dragit mig ur diskussionen.

Den här grejen ville jag däremot kommentera.

Jodå, jag vet vad många anser om min blivande yrkesgrupp. Jag kan inte säga att dessa "många" har fel. Den absoluta majoriteten av lärare jag mött har varit överdrivet auktoritära, rotade i äldre tiders hårdhudade pedagogik och tankesätt kring elever. De är inbilska, förändringsovänliga, självgoda, kan inte erkänna när de har fel eller skratta åt sig själva eller ta kritik.

Det finns såklart undantag, liksom det säkerligen finns undantag inom andra kårer. Däremot har jag inte mött undantagen inom polisen, även om jag hela tiden trott att undantag finnes. Undantag finnes alltid.

 

[Troberg]

När det handlar om uniformer, som med andra kläder, så är det de små detaljerna och tillbehören som gör hela skillnaden. Titta tex på hur poliserna på den här bilden verkar mycket vänligare och trevligare:

 

[Dewil]

Helikoptermössa och bira under tjänstetid sänker direkt mitt förtroende rejält.

Dewil

 

[Anders Åstrand]

Det är väl inte så konstigt att högtidsuniform ser trevligare ut än arbetsuniform?