Re: fortfarande missat poängen
Det handlar inte om maktgalna spelledare, Sluper. Det handlar om att _minimera_ SL's inflytande, just därför att det faktum att man skapar historien tillsammans är det som för mig gör rollspel annorlunda allt annat berättande och över huvud taget värt att syssla med. I annat fall ser jag hellre på TV eller läser ännu hellre en bok.
En SL som inte har något som helst regelverk eller yttre inflytande att gå efter MÅSTE bestämma totalt vad som händer (annars går det åt helvete), och om han inte är ett veritabelt geni (alltså inte bara en hygglig prick) blir det i längden dominerat av honom (eller henne). Nu kan man (antagligen, även om jag skulle vilja se exempel på motsatsen) inte reducera SL totalt, men man kan minska dennes inflytande. Slumpen är lika för alla. Dessutom har fortfarande i ALLA spel som jag känner till, SL veto att OM han har en sjuhelvetes bättre idé än vad tärningarna säger gå efter den, så den kreativitet friformarna snackar om finns redan.
Dessutom, och detta är MYCKET viktigt att påverka, spelar inte alla rollspel av samma skäl som du uppenbarligen gör. Jag tycker själv att _spel_momentet är intressant, där man är spänd på att se vad som händer, och inte andra saker. Detsamma gäller många, ja antagligen majoriteten av alla spelare. Som Krille tjatat om till leda ;-) kan den bäste SL gå i slentrian; tärningar etc. ger resultat som INGEN väntat sig. Alltså tilltalas många av detta.
Krille har hävdat att friform i större utsträckning ger sämre rollspelssessioner än annars per automatik; det vet jag inte, men egna erfarenheter säger mig att det krävs _mycket_ bättre förberedelser för ett gott friformande, från alla parter, än vanligt rollspel. Långt oftare blir det att man bli passiv, man konsumerar en färdig idé. Detta kan som sagt nog vara trevligt med en väl förberedd och snabbtänkt Berättare, men den möda han får lägga ned i förhållande till resultatet är oftast mycket större än för trevligt rollspel när alla är med och bestämmer. Många tror tvärtom.
Det finns andra saker jag gärna skulle överföra från spelledaren; själv är jag grymt förtjust i temat från Pendragon och i synnerhet Ars Magica, där man förutsätter att SL:andet roterar och att alla i gruppen spelleder. Paul Mason (ligger bakom e-zinet Imazine, som återfinns på
http://www.tcp-ip.or.jp/~panurge/imaz.htm) har tagit upp att lägga mer beskrivningar i spelarnas händer, och liknande idéer finns med i Robin Laws' spel Hero Wars och Feng Shui.
Vem som slår tärningarna är mig ganska egalt när man nu slår dem; mina spelare får gärna slå sina egna så att jag kan ägna mer tid åt att tolka resultaten, men om de absolut vill så...
Eftersom du inte klarar av att använda tärningar (ursäkta piken, men vi icke-friformare får konstant höra att vi har valt att göra som vi gör eftersom vi är hacknslashare med usel fantasi) är det inte konstigt att du tycker att spelledare i reguljära rollspel är sämre på konvent. Du tycker ju inte om reguljära rollspel. Nuff said. Själv avskyr jag friforms_turnerningar_ på konvent; jag tycker att det är konstigt att tävla i rollspel över huvud taget, men i reguljära spel finns fortfarande "spelmomentet" med. I friformssammanhang finns det ingen anledning att göra annat än att spela figurerna _precis_ som konstruktören tänkt sig, i linje med dennes noggrannt förberedda drama; min kreativa vision är ointressant för honom.
Scenarion där man _inte tävlar_ är en annan sak; jag har varit med om flera trevliga sådana, men konventsscenarion kan (bör!) förberedas bättre än vanliga scenarion man spelar i en regelbunden grupp. Dessutom kan oftast inte SL gå i slentrian, eftersom han inte hinner. För regelbundet kampanjspelande gillar jag inte alls den metoden.
Vad som skall sägas till storytellare och friformares fördel är att de valt att i långt större utsträckning satsa på annorlunda bakgrunder och scenarion än reguljärt rollspel.
Folk får spela hur de vill för mig, men mina direkta erfarenheter säger att man kan krama ur sessionerna mer om fler deltar aktivt, och det gör de om SL's makt minskas. Reglerna minskar SL's makt; alltså är regler i sig bra. De tjänar dessutom som ett ramverk som reglerar vilka handlingar som är vettiga och kan alltså - vilket friformare i sin tärningsfobi inte inser - styra rollspelet i en allmän riktning man önskar, som gör ett spel, en kampanj annorlunda än en annan.
Det snackas ofta vad som är viktigast, system eller bakgrund. För mig är BÄGGE viktigast: systemet måste vara integrerat i bakgrunden. Det får inte finnas skott emellan dem. Det gör det i många spel, tyvärr.
Avslutningsvis kan man kanske dra slutsatsen att jag inte gillar färdiggjorda äventyr. Det stämmer; jag föredrar en _miljö_ som kan utnyttjas för ett öppet spelande utan allt för styrda ramar, fastän jag som sagt vill ha en ram för _typen_ av spel.
Avslutningsvis var det du som frågade; du har fått svaret. Om du inte uppskattar samma sak som jag i spel är det för att vi gudskelov är skapta, formade och uppväxta olika. Problem lär bara uppstå om vi någon gång spelar tillsammans. Då får vi väl anpassa oss till varandras spelstilar och finna ett sätt att ha så roligt som möjligt.
Nightowl
"Varje gång jag trampat ned rabatter, doftar mina stövlar av blommor."
Sifu Nightowl
Inte ens jag kan göra annat än att hålla med. Det smidigaste stridssystemet jag sett eftersom det går snabbt som satan att slå (till skillnad från ex WoD). 