Det var länge sedan vi hade en tråd med minikrönikor. Ingen ids skriva ned långa inlägg med kompletta redogörelser över hela spelsessioner längre, och även om man orkar det så orkar vi i MTV-generationen inte läsa det. Så skriv istället en enkelt sammanfattning på några meningar i den här tråden.
Nekromanti Posta era minikrönikor här
- Thread starter Genesis
- Start date
I tisdags spelade jag, klon, ekofest och Niklas (ej forumit) Prosopopée. Vi var två nyanser (SL) och två medium (spelare). Vi drev på med systemet lite väl snabbt och Niklas hann transcendera på ett enda speltillfälle, vilket jag inte varit med om förut. Trots att det blev lite stressigt och ganska flummigt hade vi väldigt kul. Staden till väster om bergen övergavs när de arga älvorna slapp ur sitt fängelse och staden övertogs sedan av hönsafolket, som i sin tur var nära på att förklara krig mot de äggätande människorna till öster om bergen, men det hela löste sig, mycket tack vare en fridfull skallig munk och hans tofuägg. Niklas rollperson dansade med en vän ungmö en förtrollad dans och de dansade tills hennes ben gick av, så han gav henne sina.
Dagens citat var "Du belöse man som rider en get, kasta oss ditt skägg så vi kan dra dig i land!".
Dagens citat var "Du belöse man som rider en get, kasta oss ditt skägg så vi kan dra dig i land!".
Igår lirade vi en omgång Svart av kval, vit av lust på tre. Det var tänkt att bli en oneshot, men vi blev så inne i den och vi ville inte stressa, så det får bli fortsättning nästa vecka. Vi satte berättelsen i ett Sydafrika i slutet av Apartheit. En gammal profetia förutspår att när regimen faller kommer vampyrerna att ta över makten i landet. Klons rollperson är vampyr och människorättsaktivist, och därmed rätt tydligt kluven i frågan. Jag är särskilt förtjust i en av birollerna, en gammal krigare som funnits i Sydafrika sedan innan européerna kom. Vi slutade på en jättespännande cliffhanger där klons rollperson Ambroose söker upp liket av hans ankare på bårhuset. Jag, som spelar Tapiwa, vampyren som skapade honom, avråder honom från att göra henne till vampyr, men efter att han flugit på mig lämnar jag honom ifred med henne …
I förgår körde vi ett enkvällsscenario, där Håkan SL:ade för mig och Roman. Vi tre brukar spela och hänga ihop och känner varandra ganska väl. Spelet började med att Håkan slängde ut färdiga roller. Jag spelade Roman, och Roman spelade mig. Vi satte först ut tre fördelar och tre nackdelar till vår karaktär. Jävligt spännande... 
Sen körde vi igång med ett spel ett par veckor in i framtiden, en vanlig lördag, då vi skulle träffa Håkan på stranden och hänga med honom. Han dök inte upp, och det visade sig till slut att ett bottenlöst hål öppnat sig på värnhemstorget, precis där han bor. Mängder av människor hade rasat ner och försvunnit eller dött. Polis och press och avspärrningar. Vi fick aldrig reda på vad som hänt med Håkan eller det mystiska hålet. Med mycket obehagligt och skumt var det. Stressiga scener i närheten av torget och sen hemma hos Roman där vi försökte förstå, och försökte trösta Håkans syster i telefon osv...
Väldigt spännande att spela någon man känner- inte direkt så att man kastar sig in i fara och strid... Obehagligt och kittlande med de lite mer personliga scenerna- och att få se de andras bild av en själv utifrån... I början svårt att inte spela en klichébild och försöka vara smart/ rolig/ träffsäker- men efter hand hittade rytmen oss och vi började rollspela med inlevelse. Grym session!
Sen körde vi igång med ett spel ett par veckor in i framtiden, en vanlig lördag, då vi skulle träffa Håkan på stranden och hänga med honom. Han dök inte upp, och det visade sig till slut att ett bottenlöst hål öppnat sig på värnhemstorget, precis där han bor. Mängder av människor hade rasat ner och försvunnit eller dött. Polis och press och avspärrningar. Vi fick aldrig reda på vad som hänt med Håkan eller det mystiska hålet. Med mycket obehagligt och skumt var det. Stressiga scener i närheten av torget och sen hemma hos Roman där vi försökte förstå, och försökte trösta Håkans syster i telefon osv...
Väldigt spännande att spela någon man känner- inte direkt så att man kastar sig in i fara och strid... Obehagligt och kittlande med de lite mer personliga scenerna- och att få se de andras bild av en själv utifrån... I början svårt att inte spela en klichébild och försöka vara smart/ rolig/ träffsäker- men efter hand hittade rytmen oss och vi började rollspela med inlevelse. Grym session!
Wow, läskigt. Det där hade jag inte vågat spela.Nässe said:Jag spelade Roman, och Roman spelade mig. Vi satte först ut tre fördelar och tre nackdelar till vår karaktär. Jävligt spännande...
---
Igår körde vi tredje och sista speltillfället på Svart av kval, vit av lust. Itumeleng, en gammal vampyr som härskat i Sydafrika sedan långt innan européer satte sin fot där, mötte döden. Han hade aldrig kunnat ana att det som till slut fällde honom skulle vara en simpel människa han knappt ens mindes namnet på och som han bröt nacken på utan en tanke. Men Clarke var viktig för Bill och Ambroose, och Ambroose var viktig för Tapiwa. Konsekvenserna av maktspelet i Monarkernas råd och de tre vampyrernas hämndaktion skulle leda till Apartheidregimens fall och ett närmast vampyrfritt Johannesburg.
Alla rollpersoner dog. Faktum är att alla på hela relationskartan, vampyr som människa, dog. Och då hade vi ändå lagt till namn medan vi spelat. Det blev en riktig blood opera-avslutning med förräderi, känslor, hämnd och intriger. Precis som en bra omgång av Svart av kval ska vara.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Fenomenet
En spelare i Vampiregruppen var sjuk, så vi som var kvar spelade Fenomenet.
Vi lottade rollerna och jag fick vara Hjälten - Susan Summers, arbetslös banktjänsteman, fast i en alldeles för dyr och osäljbar lägenhet i Chicagos affärskvarter.
Vad som började som en enkel prommenad till affären för att köpa nya batterier till fjärrkontrollen eskalerade till en strid i tid och rum mot en satansdyrkande sekt.
Under eftermiddagen konfronterades Susan med allt från Amish till soldater från amerikanska inbördeskriget och det slutade med att hon avbröt en ritual och återställde världens ordning.
--
Det var coolt, vid sista slaget var alla tre mätarna ett steg från max. De andra deltagarna tyckte att det var en kul och bra introduktion till spelledande. Och började genast prata om hur man skulle kunna hacka det till att spela andra sorters historier.
En spelare i Vampiregruppen var sjuk, så vi som var kvar spelade Fenomenet.
Vi lottade rollerna och jag fick vara Hjälten - Susan Summers, arbetslös banktjänsteman, fast i en alldeles för dyr och osäljbar lägenhet i Chicagos affärskvarter.
Vad som började som en enkel prommenad till affären för att köpa nya batterier till fjärrkontrollen eskalerade till en strid i tid och rum mot en satansdyrkande sekt.
Under eftermiddagen konfronterades Susan med allt från Amish till soldater från amerikanska inbördeskriget och det slutade med att hon avbröt en ritual och återställde världens ordning.
--
Det var coolt, vid sista slaget var alla tre mätarna ett steg från max. De andra deltagarna tyckte att det var en kul och bra introduktion till spelledande. Och började genast prata om hur man skulle kunna hacka det till att spela andra sorters historier.
Mogger
Hipsteranka
[Dungeon World] Varde ljus!
Nedan följer en egocentrisk minikrönika.
Octavia, min paladin, tog kommandot över gruppen (bestående av Kirie (Krilles ranger/alv), Hyrkorax(?) (Arvids Druid/Alv) och Lenore (Prästinna). Eller Octavia ser Lenore som gruppens sanna ledare, men som ljusets hammare ligger det på henne att möta möta farorna i grottorna.
Vi utforskar en uråldrig ruin, som jag och prästinnan tror härstammar från tiden då vår Gud Zorus vandrade på jorden, och söker efter spår hur vi kan befria hans fjättrade profet och åter sprida civilisationens ljus över den mörka kontinenten.
Vi mötte på en bunt elaka gobliner, som vi slog ihjäl. Vi mötte fler gobliner, och en av deras onda präster, som vi slog ihjäl. Men det var knivigt. Dessutom hade de fångat orchbarn, som jag såg mig tvungen att förbarma mig över. Prästen var ganska hård, men Lenore lyckades utlösa goblinernas egna fälla som slog omkull prästen. Det gav mig tid att köra svärdet genom hans svarta hjärta. Kirire och Hyrkorax kämpade tappert vid min sida. Hyrkorax krokodilhamn visade sig effektiv.
Sedan mötte vi goblinkungen, och fler präster. Tack vare mitt heliga uppdrag kunde jag tala med dem, och de visade sig ha en djävulsk plan på gång. Alverna blev helt vansinniga, och vi var tvungna att döda (nästan) alla.
Nedan följer en egocentrisk minikrönika.
Octavia, min paladin, tog kommandot över gruppen (bestående av Kirie (Krilles ranger/alv), Hyrkorax(?) (Arvids Druid/Alv) och Lenore (Prästinna). Eller Octavia ser Lenore som gruppens sanna ledare, men som ljusets hammare ligger det på henne att möta möta farorna i grottorna.
Vi utforskar en uråldrig ruin, som jag och prästinnan tror härstammar från tiden då vår Gud Zorus vandrade på jorden, och söker efter spår hur vi kan befria hans fjättrade profet och åter sprida civilisationens ljus över den mörka kontinenten.
Vi mötte på en bunt elaka gobliner, som vi slog ihjäl. Vi mötte fler gobliner, och en av deras onda präster, som vi slog ihjäl. Men det var knivigt. Dessutom hade de fångat orchbarn, som jag såg mig tvungen att förbarma mig över. Prästen var ganska hård, men Lenore lyckades utlösa goblinernas egna fälla som slog omkull prästen. Det gav mig tid att köra svärdet genom hans svarta hjärta. Kirire och Hyrkorax kämpade tappert vid min sida. Hyrkorax krokodilhamn visade sig effektiv.
Sedan mötte vi goblinkungen, och fler präster. Tack vare mitt heliga uppdrag kunde jag tala med dem, och de visade sig ha en djävulsk plan på gång. Alverna blev helt vansinniga, och vi var tvungna att döda (nästan) alla.
Re: [Dungeon World] Varde ljus!
---------
Neotech/western mashup i firefly-världen, med 100% slumpade rollpersoner.
Den ideologiskt drivna Evangelina och den sociopatiska, men lojale Felix är krigsveteraner/terrorister som driver runt i ett stulet skepp i jakt på möjligheter att göra goda gärningar. De kommer till en planet där Alliansen bedriver gruvdrift som förgiftar innevånarna. Felix skjuter huvudet av Alliansens representant för "det var enklast så" och duon ger sig av på jakt efter sjukvårdsutrustning som kan hjälpa befolkningen.
På en mera utvecklad planet blir de indragna i en maktkamp i den organiserade brottsligheten och i ett misslyckat kidnappningsförsök blir Evangelina knivhuggen i en källare och förblöder i Felix armar. Felix fullföljer kidnappningen, får sjukvårdsutrustningen och donerar den till befolkningen på den första planeten till Evangelinas minne.
Xyas rullar fram en ny rollperson som Felix avskyr. Hög dödlighet är awesome även när det tar flera timmar att göra rollpersoner
Ååååhhhh! Jag vill också spela dungeon worldMåns said:
---------
Neotech/western mashup i firefly-världen, med 100% slumpade rollpersoner.
Den ideologiskt drivna Evangelina och den sociopatiska, men lojale Felix är krigsveteraner/terrorister som driver runt i ett stulet skepp i jakt på möjligheter att göra goda gärningar. De kommer till en planet där Alliansen bedriver gruvdrift som förgiftar innevånarna. Felix skjuter huvudet av Alliansens representant för "det var enklast så" och duon ger sig av på jakt efter sjukvårdsutrustning som kan hjälpa befolkningen.
På en mera utvecklad planet blir de indragna i en maktkamp i den organiserade brottsligheten och i ett misslyckat kidnappningsförsök blir Evangelina knivhuggen i en källare och förblöder i Felix armar. Felix fullföljer kidnappningen, får sjukvårdsutrustningen och donerar den till befolkningen på den första planeten till Evangelinas minne.
Xyas rullar fram en ny rollperson som Felix avskyr. Hög dödlighet är awesome även när det tar flera timmar att göra rollpersoner
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,857
The Daughters of Verona
Igår träffade jag min kollegas gäster som kommit över från Storbritannien. Rollspel kom på tal (inte mitt fel) och de visade ett visst intresse så vips hade kollegan sagt att vi skulle spela på kvällen. "Ojoj" tänkte jag.
Har spelat Wicked Archipelago med kollegan och hennes familj tidigare så jag sprang in hemma för att packa ner grejerna och fick då syn på mitt fortfarande inplastade exemplar av The Daughters of Verona.
Jag satte igång att förklara spelet ca 20:40, och vid 23:30 kunde jag konstatera följande:
1: fy fan vilket bra spel, wilper.
2: min kollega hänfaller åt play before play när hon inte tycker vi kommer frammåt nog fort.
3: spela inte rollspel med en anarkistisk irländsk 84-åring om ni vill ha ett sammanhängande spelmöte.
Alla hade otroooligt roligt, och det blev tre bröllop på slutet (greven gifte sig med Orsinos tjänarinna Bianca)!
Igår träffade jag min kollegas gäster som kommit över från Storbritannien. Rollspel kom på tal (inte mitt fel) och de visade ett visst intresse så vips hade kollegan sagt att vi skulle spela på kvällen. "Ojoj" tänkte jag.
Har spelat Wicked Archipelago med kollegan och hennes familj tidigare så jag sprang in hemma för att packa ner grejerna och fick då syn på mitt fortfarande inplastade exemplar av The Daughters of Verona.
Jag satte igång att förklara spelet ca 20:40, och vid 23:30 kunde jag konstatera följande:
1: fy fan vilket bra spel, wilper.
2: min kollega hänfaller åt play before play när hon inte tycker vi kommer frammåt nog fort.
3: spela inte rollspel med en anarkistisk irländsk 84-åring om ni vill ha ett sammanhängande spelmöte.
Alla hade otroooligt roligt, och det blev tre bröllop på slutet (greven gifte sig med Orsinos tjänarinna Bianca)!
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Re: The Daughters of Verona
Tack för den fina spelrapporten!
Esclaus och Bianca blir ett så vackert par!
Jag blir alltid lite extra glad när en omgång slutar med tre bröllop, då har spelarna verkligen fattat grejjen.
Tack för den fina spelrapporten!
Esclaus och Bianca blir ett så vackert par!
Jag blir alltid lite extra glad när en omgång slutar med tre bröllop, då har spelarna verkligen fattat grejjen.
I tisdags blev det InSpectres med Jesper (Klon), Daniel (ekofest) och Sven-Göran (Sven-Göran). Jag vågade för första gången luckra upp strukturen litegrann, vilket är ett tips från Rickard jag aldrig följt innan. Det funkade utan problem. Vi slutade med en duell mellan en 500 år gammal odödlig samuraj, surfandes på jätteörnen Hräsvelg, och en odöd vikingakonung vid namn Ragnar Blotkonung och hans hord av zombievikingar. Sensei Hiroshi såg ut att förlora, med en yxa begravd i axeln, men Stina lyckades åkalla Nidhögg som kom upp ur avgrunden varifrån Ragnar och hans undersåtar och drog med sig Ragnar och hans anhang till Hel.
Asgrymt enkvällsscenario ikväll. Jag spelade Fredrik, en hyfsat rik medelålders man med villa i Kävlinge. Min fru Marie (spelad av Roman) och jag delar traumat att vårt barn dog för sju år sedan. Ikväll gick vi på middag hos grannarna. Marie och den mannen har under de senaste åren haft en otrohetsaffär.
Fredrik var en fin men asjobbig ADHD-försäljartyp, och Marie var fruktansvärt trött på mig och hatisk. Kvinna som tvingats in i en mamma-roll åt sin man.
Kvällen urartade i värsta relationsdramat där alla korten kom på borden. Marie flydde i bilen, asfull, och körde rakt på en av ungarna på gatan (styrt av tärningsslump...).
Obehagligt som fan
Fredrik var en fin men asjobbig ADHD-försäljartyp, och Marie var fruktansvärt trött på mig och hatisk. Kvinna som tvingats in i en mamma-roll åt sin man.
Kvällen urartade i värsta relationsdramat där alla korten kom på borden. Marie flydde i bilen, asfull, och körde rakt på en av ungarna på gatan (styrt av tärningsslump...).
Obehagligt som fan
Simon
Swashbuckler
AW, Bergets hjärta
Jag, Magnus Edlund och en kompis som heter Anna spelade Apocalypse World för någon vecka sen. Magnus är en Operator och Anna en Brainer i hans crew. De har hamnat i en befäst gruvbosättning uppe i en bergskedja där det tycks finnas interna slitningar (surprise!) som låg bakom ett bakhåll och misslyckat försök att stjäla det som sällskapet skulle transportera till hardholdern.
Bosättningen är det ställe där brainern blev övergiven som barn av sin mor när hon försvann utan spår, och nu tycks det som om hon den gången gav sig ned i bergets djup och att det kanske har något med malströmmen att göra. Samt kanske med hardholderns behov av sprängmedel och bosättningens gruvgrävning.
Hoppas på att fortsätta snart...
Jag, Magnus Edlund och en kompis som heter Anna spelade Apocalypse World för någon vecka sen. Magnus är en Operator och Anna en Brainer i hans crew. De har hamnat i en befäst gruvbosättning uppe i en bergskedja där det tycks finnas interna slitningar (surprise!) som låg bakom ett bakhåll och misslyckat försök att stjäla det som sällskapet skulle transportera till hardholdern.
Bosättningen är det ställe där brainern blev övergiven som barn av sin mor när hon försvann utan spår, och nu tycks det som om hon den gången gav sig ned i bergets djup och att det kanske har något med malströmmen att göra. Samt kanske med hardholderns behov av sprängmedel och bosättningens gruvgrävning.
Hoppas på att fortsätta snart...
Simon
Swashbuckler
Re: Posta era minikrönikor här (SSGG)
Igår kväll påbörjade vi vår andra kampanj i spelet Staden som Gud Glömde. Det är ett Story Now spel som är influerat av Polaris, Dogs in the Vineyard och Solar System- och kommer som artikel i årets sista nummer av Fenix.
Kampanjen utspelar sig i Jackson Mississippi 1962 och temat är Raskrig. Steg för steg kommer konflikten mellan vita och svarta trappas upp, tills hela Mississippi brinner.
Min karaktär Tessa-May Cobb tillhör de inavlade Williams-familjerna som lever på hembränt och skjutna ekorrar ute i träsket. Själv har jag sju barn som jag styr med järnhand. De gör inbrott i staden och tar stöldgodset till mig. I min enda scen för kvällen stötte jag ihop med min äldsta son Jimmy, som försöker ta min plats som familjens överhuvud. Med ett par gevärsskott fick jag honom på andra tankar, för stunden.
Romans sheriff Buck Stevens tog prisets som kvällens vidigaste. Denna pedofil och Ku Klux Klan-medlem smög runt i träsket utanför mitt hus för att locka till sig en av mina söner, stackars Pete, familjens svarta får. Tärningarna rullade och de dollars som Buck lockade med visade sig alltför frestade för pojken som inte får kärlek någon annanstans än på jaktutflykterna med Buck. Hemsk scen i träsket! Huh.
Ranchägaren och KKK-medlemen George Holden försökte läxa upp sin dotter som umgåtts med en svart flicka. Gick inget vidare, särskilt inte som den svarte betjänten Abraham Stokes la sig i diskussionen.
Afroamerikanen och barberaren Tyrone Lafayette har länge tvingats gömma grejer i sin källare åt den militanta svarta motståndsrörelsen, Black Ghosts. Därför är det extra krångligt att vännen Burton Hill bor hemma hos honom- då Burton sen ett överfall av vita för flera år sedan fullständigt tappat förståndet. Denna natt väcktes Tyrone av en knivbeväpnad Burton som skulle ge sig ut och "bränna ner hela skiten". Efter slagsmål och knivsår bankade hyresvärdinnan på dörren. Har hon äntligen hittat en anledning att kasta ut Mr Lafayette?
Äventyret fortsätter om en och en halv vecka. kan knappt vänta!
Igår kväll påbörjade vi vår andra kampanj i spelet Staden som Gud Glömde. Det är ett Story Now spel som är influerat av Polaris, Dogs in the Vineyard och Solar System- och kommer som artikel i årets sista nummer av Fenix.
Kampanjen utspelar sig i Jackson Mississippi 1962 och temat är Raskrig. Steg för steg kommer konflikten mellan vita och svarta trappas upp, tills hela Mississippi brinner.
Min karaktär Tessa-May Cobb tillhör de inavlade Williams-familjerna som lever på hembränt och skjutna ekorrar ute i träsket. Själv har jag sju barn som jag styr med järnhand. De gör inbrott i staden och tar stöldgodset till mig. I min enda scen för kvällen stötte jag ihop med min äldsta son Jimmy, som försöker ta min plats som familjens överhuvud. Med ett par gevärsskott fick jag honom på andra tankar, för stunden.
Romans sheriff Buck Stevens tog prisets som kvällens vidigaste. Denna pedofil och Ku Klux Klan-medlem smög runt i träsket utanför mitt hus för att locka till sig en av mina söner, stackars Pete, familjens svarta får. Tärningarna rullade och de dollars som Buck lockade med visade sig alltför frestade för pojken som inte får kärlek någon annanstans än på jaktutflykterna med Buck. Hemsk scen i träsket! Huh.
Ranchägaren och KKK-medlemen George Holden försökte läxa upp sin dotter som umgåtts med en svart flicka. Gick inget vidare, särskilt inte som den svarte betjänten Abraham Stokes la sig i diskussionen.
Afroamerikanen och barberaren Tyrone Lafayette har länge tvingats gömma grejer i sin källare åt den militanta svarta motståndsrörelsen, Black Ghosts. Därför är det extra krångligt att vännen Burton Hill bor hemma hos honom- då Burton sen ett överfall av vita för flera år sedan fullständigt tappat förståndet. Denna natt väcktes Tyrone av en knivbeväpnad Burton som skulle ge sig ut och "bränna ner hela skiten". Efter slagsmål och knivsår bankade hyresvärdinnan på dörren. Har hon äntligen hittat en anledning att kasta ut Mr Lafayette?
Äventyret fortsätter om en och en halv vecka. kan knappt vänta!
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
The Daughters of Verona
Vampiregruppens SL hade inte förberett sig så vi körde TDoV som pausaktivitet på söndagens spelmöte.
De hade aldrig spelat det förr så vi högg till med introäventyret för att komma igång fortare.
En av spelarna kastade in Quintus direkt i första scenen där bröderna spolades i land. Denne grevens tjänare visade sig vara en riktigt hyvens prick som bjöd med bröderna till sin herres bostad. Den ene brodern kom dock på avigvägar och landade till slut i köpmannen Orsinos hushåll.
Det var ett kärt återseende när de till slut möttes under en maskerad och båda fann att de blivit kära i en köpmansdotter. En sådan fantastisk tur att båda dessa kvinnor hade rika fäder och dessutom en syster som skulle kunna offras till ett äktenskap med den nedrige greven.
Det blev ett stort bakslag när de inblandade till slut insåg att de båda köpmännen och de fyra döttrarna bara var en och två, och det fanns minst en syster för lite.
Men det löste sig till slut och det vankades bröllop och kalas.
Vampiregruppens SL hade inte förberett sig så vi körde TDoV som pausaktivitet på söndagens spelmöte.
De hade aldrig spelat det förr så vi högg till med introäventyret för att komma igång fortare.
En av spelarna kastade in Quintus direkt i första scenen där bröderna spolades i land. Denne grevens tjänare visade sig vara en riktigt hyvens prick som bjöd med bröderna till sin herres bostad. Den ene brodern kom dock på avigvägar och landade till slut i köpmannen Orsinos hushåll.
Det var ett kärt återseende när de till slut möttes under en maskerad och båda fann att de blivit kära i en köpmansdotter. En sådan fantastisk tur att båda dessa kvinnor hade rika fäder och dessutom en syster som skulle kunna offras till ett äktenskap med den nedrige greven.
Det blev ett stort bakslag när de inblandade till slut insåg att de båda köpmännen och de fyra döttrarna bara var en och två, och det fanns minst en syster för lite.
Men det löste sig till slut och det vankades bröllop och kalas.
Jag lämnade min trygghetszon i torsdags och spelade OSG på Repetikon (Myths). Naturligtvis lyckades jag konstruera en ganska värdo rollperson - cleric med nästan ingen HP och utan förmågan att hela. Det var nära att jag strök med under mer eller mindre hela spelmötet, men, hör och häpna, trots att 3 andra kola i mötet med förhäxade masker så klarar jag mig med massa tur, en smula skicklighet, och en (1) HP över. Det blev kvällens bedrift. Annars var min påverkan på spelgruppens prestation försumbar. Nu är min rollperson, Felinius Lynxx, level 2 men fortfarande lika värdelös.
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,857
[AD&D] Andromeda
Spelade AD&D igår. Jag rullade fram Karmak, Half-orc Fighter level 2: STR 18/23, DEX 16, CON 18. Ynka 13 hitpoints trots att jag rullade två t10:or och la på +4 varje level. Tur jag fick ner min AC till 2 med splintmail (1 med sköld).
Jag var segerrik i strid, även om det gick trögt för oss första två tredjedelarna av spelmötet.
På slutet invaderade vi ett havshobgoblintillhåll genom en hajgrotta (efter att ha fixat hajen) med hjälp av alver (havsalver liksom) som gav oss luft medan de drog oss genom tunneln. Wee. Hade lite strul med en cleric som fick iväg en bunt spells, hade ett heroiskt last stand i hopp om undsättning från skeppet - men vi knäckte motståndet själva strax innan de kom. Sen när vi rusade in med våra förstärkningar så märkte vi att det var en massa havshobgoblins kvar. Hoppsan. Jaja, det får de sköta nästa spelmöte!
Spelade AD&D igår. Jag rullade fram Karmak, Half-orc Fighter level 2: STR 18/23, DEX 16, CON 18. Ynka 13 hitpoints trots att jag rullade två t10:or och la på +4 varje level. Tur jag fick ner min AC till 2 med splintmail (1 med sköld).
Jag var segerrik i strid, även om det gick trögt för oss första två tredjedelarna av spelmötet.
På slutet invaderade vi ett havshobgoblintillhåll genom en hajgrotta (efter att ha fixat hajen) med hjälp av alver (havsalver liksom) som gav oss luft medan de drog oss genom tunneln. Wee. Hade lite strul med en cleric som fick iväg en bunt spells, hade ett heroiskt last stand i hopp om undsättning från skeppet - men vi knäckte motståndet själva strax innan de kom. Sen när vi rusade in med våra förstärkningar så märkte vi att det var en massa havshobgoblins kvar. Hoppsan. Jaja, det får de sköta nästa spelmöte!