Nekromanti Prepp av fisktank

[Khan]

Jag är inte så värst bra på alla skillnader och nyanser av sandbox och fisktank och andra termer. Men så här är det jag bygger en fisktank, vilket är så gott som uteslutande vad jag spelleder nuförtiden. I och med att diskussionen om blorb har jag tänkt mycket på det i det senaste.

Jag kallar det för fisktank med aktiva aktörer, eller en sandbox med tickande klocka.

STARTLÄGE
1 - Först hittar vi en plats där vi ska äventyra. En dungeon, en stad, ett land, vad det nu kan vara. Antingen ett befintligt ställe eller något hemmaskrivet. Det behöver inte vara mycket text, bara alla är med på ungefär känslan och att vi kan fylla på framöver. Om ett äventyr kräver en katedral om några möten kan vi hitta på en då, utan att ha nämnt den tidigare, tex.

2 - Nu är det dags att etablera aktörer. Här har vi ett fåtal (max 6-7 stycken) viktiga SLP som kan intrigera mot varandra och skapa konflikter RP kan haka på. Det kan vara bossar i Arken, hertigar i landet, gäng i staden, eller liknande.

Varje aktör får ett långsiktigt mål som kan lösas över en kampanj. "Bli stans största gangsterboss", "Mörda kungen som hämnd", "Orkestrera en ytterst komplicerad ritual när stjärnorna står rätt" eller något annat storslaget som tar lång tid att genomföra.

De får också ett eller flera sekundära mål som inte är lösbara, men är viktiga för deras person och de är beredda att lägga mycket kraft på att vidmakthålla. "Mina barn får inget veta", "Beskydda SLP-1 till varje pris", eller något annat som kan utnyttjas av andra aktörer eller RP om det behövs.

Senare får de även kortsiktiga mål som kan lösas över ett äventyr, tex: "Se till att SLP-1 röstar rätt", "Förhindra SLP-1 att kidnappa SLP-2", "Hitta de hemliga dokumenten", eller annat.

3 - Sedan gör vi en enkel relationskarta mellan aktörerna. Vem gillar vem, hatar vem och allt det där. Här funkar det också bra att klämma in en och annan av aktörernas underhuggare. Det är de här relationerna och hur de förändras som driver fisktanken framåt.

4 - Ta in spelarna och gör RP. Går det att koppla RP till någon av aktörerna i relationskartan? Gör det i så fall. Sånt är alltid bra för att kroka upp äventyr på framöver, framför allt för att förenkla uppdragsgivande.

Ovanstående ska inte vara mer än någon sida eller två, plus relationskarta. Varje RP tillkommer förstås.

ÄVENTYR OCH SPELMÖTEN
Varje äventyr baseras på att ovanstående status quo på något sätt förändras. En konflikt längs en av relationskartans linjer, någon aktör gör en stöt, eller vad det nu kan vara. Mitt vanligaste sätt att starta kampanjen är att slänga in en ny instans i relationskartan som alla måste förhålla sig till. En ny aktör etablerar sig? En legosoldat är så bra att alla vill rekrytera henne? Någon har hittat en gigantisk skatt? Någon aktörs högra hand förråder hen till förmån för en annan? Ett mystiskt skepp med en ankarisk sarkofag dyker upp i hamnen? Är det RP själva som är förändringen? Etc. Det viktiga är att det är något som startar rörelserna i kartan.

RP är på något sätt involverade i förändringen, baserat på vad deras RP är för några. Klassiska äventyrare som gör allmänna uppdrag, mafiosos som bryter rätt persons fingrar, inbrottstjuvar som hittar komprometterande information i hårddiskar eller vad de nu har lust att spela. Det här låter kanske lite abstrakt, men strax kommer ett exempel.

Innan varje spelmöte sätter sig SL och tänker igenom vad som händer om RP inte gör någonting. En enkel punktlista på 5-10 punkter räcker beroende på hur långt äventyret ska vara. Det här är det närmaste räls vi kommer i fisktanken. Kort exempel:
1-> Skepp med smuggelgods anlöper hamnen torsdag 2200
2-> SLP-1 inspekterar lasten på plats torsdag 2300 och köper den sedan av SLP-2
3-> När lastbilen rullar bort mot SLP-2:s gömställe slår SLP-3:s gäng till för att stjäla lasten
4-> SLP-3 lyckas ta kontroll över lasten och kör till sitt eget gömställe
5-> SLP-1 är förbannad till den grad att det inte går att beskriva och vänder hela stan uppochner för att hitta lasten de närmaste dagarna
6-> SLP-1 hittar lasten och gör processen kort med SLP-3:s män i varuhuset där den är gömd fredag 2200.

Om RP fastnar i sidospår eller bara sitter på krogen och spelar tärning tickar det här på i bakgrunden, vilket är helt okej. Alla äventyr måste inte sluta med att våra hjältar lyckas, så länge spelarna har gjort medvetna val längs vägen.

Hur äventyret ovan rullar på beror helt på var RP kommer in. Är de journalister som undersöker SLP-1? Är de gängmedlemmar som jobbar åt SLP-2? Är de poliser som utreder SLP-3? Privatdeckare som fått ett tips av sin polare i någon av gängen? Etc.

Om RP nu gör någonting är det ganska lätt att räkna ut vad som kommer att hända när de påverkar storyn. Äen om punklistan är preppad är det helt rätt att slänga ut allt redan från punkt ett för att det inte funkar. RP kanske har stängt hamnen, eller satt hela staden i karantän. Vem vet. Men då kommer SLP-2 försöka få in lasten i stan i alla fall. Om SLP-3 stoppas från kidnappa lasten i punkt 3 kommer hen försöka igen senare. Om SLP-1 får tips om var lasten finns i punkt 5 gör hen säkert räden mot varuhuset tidigare än fredag 2200. Och så vidare.

MELLAN SPELMÖTEN
När spelmötet är över sätter sig SL och tänker igenom sin relationskarta. Hur har dagens äventyr påverkat den? Är SLP-1 och SLP-2 fortfarande polare? Är RP:s relation till SLP-3 påverkad på något sätt? Har maktbalansen mellan SLP-1 och andra aktörer (som inte nödvändigtvis var med i äventyret) skiftat nu när SLP-1 visat sig vara farligare än förr?

Relationskartan förändras på passande vis till nästa spelning, varpå ett nytt äventyr lyfts fram ur relationerna.



Hm. Tror det var det. Ha gärna åsikter.

 

[Nässe]

Spännande!

skulle kanske vara användbart med listor man kan använda när man gör kartan, typ typiska kortsiktiga mål? Eller är det lätt att hitta på?

Förstår jag rätt att spelarna är med på all prepp?

 

[Ram]

Ser awesome ut! Vad gäller preppet mellan spelmötena runt vad som händer härnäst (vilket för mig är typ 5 minuter för det är vad jag hinner...) så brukar jag fokusera på:
1. Var är varje aktör på väg härnäst och har deras modus operandi förändrats av det som skett innan?
2. Vad kan rollpersonerna få reda på om det och hur kan de få reda på det?
3. Vilka icke-aktiva biroller (SLPs utan agenda) dras in/påverkas?

 

[Khan]

Spännande!

skulle kanske vara användbart med listor man kan använda när man gör kartan, typ typiska kortsiktiga mål? Eller är det lätt att hitta på?

Förstår jag rätt att spelarna är med på all prepp?

Jag tycker själv det är lätt att hitta kortsiktiga mål när själva äventyret dyker upp, eftersom det för det mesta handlar om hur de vill hantera en MacGuffin eller en person eller liknande. Någon som är knarkbaron gillar antagligen inte att det dykt upp en ny kock i området, tex. medan en annan gängboss hellre vill ha bort kocken för att det skapar onödig uppmärksamhet från polisen (snarare. "gör vad du vill, men inte här" än ha ihjäl på fläcken).

Spelarna är med på så mycket prepp som möjligt. En session noll ska bygga fisktanken, med förbehåll för eventuella hemligheter SL vill att RP ska upptäcka under resans gång. De slängs in senare. Till skillnad från många andra anser jag inte att en RP måste vara färdig efter session noll, utan att det räcker att ha ett gruppkoncept, ett personkoncept och en tydlig idé om hur RP:n kopplas an till relationskartan. Att inte kopplas in in är helt ok det med, om man är helt ny i stan, eller så. Story > stats.

En enkel del av preppen är ofta "Vi spelar ädlingar i Damarien, läs på lite om Damarien. Ni har ju boken allihop."

 

[Khan]

Ser awesome ut! Vad gäller preppet mellan spelmötena runt vad som händer härnäst (vilket för mig är typ 5 minuter för det är vad jag hinner...) så brukar jag fokusera på:
1. Var är varje aktör på väg härnäst och har deras modus operandi förändrats av det som skett innan?
2. Vad kan rollpersonerna få reda på om det och hur kan de få reda på det?
3. Vilka icke-aktiva biroller (SLPs utan agenda) dras in/påverkas?

1 -> Absolut!
2 -> Hm och nja. Jag är helt okej med att det händer saker i bakgrunden. Att RP många gånger måste reagera snarare än agera är anledningen till att de stora fiskarna i fisktanken kallas just aktörer i min bok. Det får dock inte hände sånt som är speldödande utan att det RP har en rimlig chans att påverka det.
3 -> Absolut!

 

[kwarnberg]

Mitt största "problem" med fisktankar överlag är just att RP ofta kommer in som någon slags extern part som inte har personliga kopplingar till det som pågår. De är där för att göra någon annans jobb, eller har ett uppdrag, eller råkar trilla in i det, och så vidare. Men det leder också ofta till att RP inte har något som står på spel för dem på ett personligt plan.

En RP med drivkraften "Jag ska undersöka för mitt företags räkning vad som gått fel här" och som hamnar i en livsfarlig situation kommer med all sannolikhet överge sitt uppdrag, för RPs liv är mer värt för hen än uppdraget.

Det här är inte bara ett problem jag upplever med så gott som alla fisktankar jag spelat, utan även i många andra spel. Saker finns, sen stoppas RP in, men RP känns externa och frånkopplade händelserna, och när saker börjar brinna till är det lättare för RP att motivera varför de inte ska vara kvar än varför de ska vara kvar och riskera livet.

Det här är ju en extremt personlig ståndpunkt, men jag har väldigt svårt att motivera varför jag ska bry mig om ett uppdrag eller handling om inte rollpersonen har någon anledning att göra det eller om inget står på spel för rollpersonen personligt. Vad gör rollpersonernas berättelse mer intressant än spelledarpersonerna som tappar bort lasten och har sig?

Jag skulle nog nästan vilja bygga fisktanken åt andra hållet. Börja med att skapa rollpersoner och varva det med att tillsammans med spelarna skapa aktörerna i fisktanken. Skapa olika aktörer med grund i rollpersonerna snarare än att i efterhand knyta rollpersonerna till aktörerna.

 

[Ram]

2 -> Hm och nja. Jag är helt okej med att det händer saker i bakgrunden. Att RP många gånger måste reagera snarare än agera är anledningen till att de stora fiskarna i fisktanken kallas just aktörer i min bok. Det får dock inte hände sånt som är speldödande utan att det RP har en rimlig chans att påverka det.

Ja, asså jag menade inte på ett vare sig begränsande eller pushande sätt. Mer att jag för min egen del som SL har funderat på om jag ser naturliga sätt som RP får reda på saker eller inte. Jag menar inte att RP skall skedmatas med aktörernas planer.

 

[Khan]

Mitt största "problem" med fisktankar överlag är just att RP ofta kommer in som någon slags extern part som inte har personliga kopplingar till det som pågår. De är där för att göra någon annans jobb, eller har ett uppdrag, eller råkar trilla in i det, och så vidare. Men det leder också ofta till att RP inte har något som står på spel för dem på ett personligt plan.

En RP med drivkraften "Jag ska undersöka för mitt företags räkning vad som gått fel här" och som hamnar i en livsfarlig situation kommer med all sannolikhet överge sitt uppdrag, för RPs liv är mer värt för hen än uppdraget.

Det här är inte bara ett problem jag upplever med så gott som alla fisktankar jag spelat, utan även i många andra spel. Saker finns, sen stoppas RP in, men RP känns externa och frånkopplade händelserna, och när saker börjar brinna till är det lättare för RP att motivera varför de inte ska vara kvar än varför de ska vara kvar och riskera livet.

Det här är ju en extremt personlig ståndpunkt, men jag har väldigt svårt att motivera varför jag ska bry mig om ett uppdrag eller handling om inte rollpersonen har någon anledning att göra det eller om inget står på spel för rollpersonen personligt. Vad gör rollpersonernas berättelse mer intressant än spelledarpersonerna som tappar bort lasten och har sig?

Jag skulle nog nästan vilja bygga fisktanken åt andra hållet. Börja med att skapa rollpersoner och varva det med att tillsammans med spelarna skapa aktörerna i fisktanken. Skapa olika aktörer med grund i rollpersonerna snarare än att i efterhand knyta rollpersonerna till aktörerna.

Jo, det finns absolut en poäng med att göra rollpersoner som start och sedan bygga fisktanken runt dem. Men då blir det en mer personlig historia med RP som världens centrum på ett sätt jag inte alltid vill ha. Det som kommer från en här modellen är mer av en levande värld som existerar även utanför rollpersonerna. Mer hjältens resa á la Campbell än ett kammarspel á la Ibsen. Rollpersonerna är viktiga för handling och story, men det är inte nödvändigtvis viktiga för världen. Fisktank på det här sättet är att preppa en värld, inte en story.

Att ha motivationen att stanna kvar är alltid svår för RP om man kör traditionellt äventyrande. Men det löses genom skarpa krav på motivation från RP när spelarna skapar dem, samt att se till att de har tydliga kopplingar till vad de håller på med. Om spearna har svårt att motivera sig brukar jag i sista ledet parafrasera följande citat från Hitchcock.

“Why don’t they go to the police? They don’t go to the police because it’s dull.”

Varför sticker de inte bara? För att det är tråkigt.

 

[Henke]

Mitt största "problem" med fisktankar överlag är just att RP ofta kommer in som någon slags extern part som inte har personliga kopplingar till det som pågår. De är där för att göra någon annans jobb, eller har ett uppdrag, eller råkar trilla in i det, och så vidare. Men det leder också ofta till att RP inte har något som står på spel för dem på ett personligt plan.

En RP med drivkraften "Jag ska undersöka för mitt företags räkning vad som gått fel här" och som hamnar i en livsfarlig situation kommer med all sannolikhet överge sitt uppdrag, för RPs liv är mer värt för hen än uppdraget.

Det här är inte bara ett problem jag upplever med så gott som alla fisktankar jag spelat, utan även i många andra spel. Saker finns, sen stoppas RP in, men RP känns externa och frånkopplade händelserna, och när saker börjar brinna till är det lättare för RP att motivera varför de inte ska vara kvar än varför de ska vara kvar och riskera livet.

Det här är ju en extremt personlig ståndpunkt, men jag har väldigt svårt att motivera varför jag ska bry mig om ett uppdrag eller handling om inte rollpersonen har någon anledning att göra det eller om inget står på spel för rollpersonen personligt. Vad gör rollpersonernas berättelse mer intressant än spelledarpersonerna som tappar bort lasten och har sig?

Jag skulle nog nästan vilja bygga fisktanken åt andra hållet. Börja med att skapa rollpersoner och varva det med att tillsammans med spelarna skapa aktörerna i fisktanken. Skapa olika aktörer med grund i rollpersonerna snarare än att i efterhand knyta rollpersonerna till aktörerna.

Av den här anledningen brukar jag många gånger titta igenom SLP-galleriet för att titta vilka som egentligen har en personlig agenda i scenariot och låta RP tar den rollen istället. Ett bra exempel enligt mig är MUA där mina RP fick ta rollerna som Översten (vars automathuvud försvunnit) och muterade grodan Smilet (som jagades av spelets antagonist efter ett utpressningsförsök). Mycket mer givande än att RP hyrs in av vederbörande som externa konsulter för att lösa deras olika dilemman.

 

[Bolongo]

Jo, det finns absolut en poäng med att göra rollpersoner som start och sedan bygga fisktanken runt dem. Men då blir det en mer personlig historia med RP som världens centrum på ett sätt jag inte alltid vill ha.

Det finns en medelväg. Börja med några enkla fakta om världen etablerade, inklusive viktiga faktioner och deras inbördes relationer. Sedan görs RP, och en del av det är att spelarna flaggar för vilka delar av världen de är intresserade av - exempelvis vilka faktioner de vill vara med i eller bekämpa. Därefter tar SL de delar spelarna highlightat och bygger ut dem på ett mer fullständigt sätt.

Se 13th Age.

 

[APM]

Mycket intressant! Som alltid vill jag passa på att länka till Rickard elimääs artiklar på gnomestew ifall någon skulle ha råkat missa dem!

https://gnomestew.com/the-fish-tank-as-an-intrigue/

https://gnomestew.com/the-fish-tank-as-a-mystery-2/

 

[Khan]

Mycket intressant! Som alltid vill jag passa på att länka till Rickard elimääs artiklar på gnomestew ifall någon skulle ha råkat missa dem!

https://gnomestew.com/the-fish-tank-as-an-intrigue/

https://gnomestew.com/the-fish-tank-as-a-mystery-2/

Jag har hittat en hel del av mina idéer på Gnomestew, även om de allra första försöken att skriva fisktank på det här sättet var hårt inspirerade av datorspel med tydlig fisktanksstruktur, som Fallout: New Vegas.

Men det är några stora skillnader mellan hur jag och Rickard tänker (om jag förstått hans bloggande rätt). Dels förbereder jag inga scener och dels tror jag jag är mer öppen med hur allt hänger ihop än vad Rickard är. Jag ser gärna att spelarna är med och skapar relationskartan och alla aktörerna, men sen kan jag som SL slänga på något litet extra lager av hemligheter om det passar. Kanske är SLP-1 själv knarkberoende, inte bara knarkproducent. SLP-2 kanske har en affär med SLP-3 som är otroligt viktig för dem båda att hålla hemlig. Och så vidare.

Jag upplever att det blir mer engagemang från spelarna om de få vara med om skapelseprocessen i någon mån. Det gör också det lite lättare att ha "allmänbildning" om fisktanken i rollen senare.

 

[Mogger]

En väldigt bra grej som jag kör i fisktankspelet Revolver är att alla spelare väljer en:

• Fiende, som anstränger sig för att hindra RP
• Vän, som anstränger sig för att hjälpa RP
• Affärsmässig kontakt, som RP inte kan lita på men har/gör/kan något som RP behöver.

Väver man dessa runt en fisktank som RP lever i så saken klar.

Men detta är ju lokalt. Hur gör man när RP kommer in som externa players? Bra fråga!

 

[Khan]

Ålrajjt, jag tror jag inte riktigt lyckades förklara varför jag tycker det här är en bra struktur. Här kommer ett försök.

Fördelar med Fisktank med aktiva aktörer

• Världen lever naturligt - Över tid känns världen levande. Aktörerna förändras av vad som händer, den fysiska världen likaså. Genom rollpersonernas ageranden och reageranden kan de skapa något helt nytt.
• Spelarnas val spelar roll - Rent generellt ser strukturen för en fisktank ut såhär ur spelarnas ögon -O=. Dvs, en kort räls in i en stor öppen struktur där de kan göra vad de vill, och sedan in i en avslutning baserat på hur de spelat över tid.
• Aktörerna blir personliga vänner och/eller fiender - De viktigaste SLP i kampanjen får en helt annan roll i spelet när de har egen agens istället för att bara vara gubben i lådan. Personliga vendettor, kärleksrelationer eller mentorsroller växer fram naturligt.
• Lätt att hitta på äventyr - För mig som SL sker den stora preppen innan kampanjen drar igång, och sedan rullar det på med väldigt lite prepp inför varje spelmöte. Och då är preppen innan kampanj oftast inte mer än 3-4 handskrivna sidor ändå. Äventyrsskapandet bygger på RP:s tidigare ageranden i kombination med relationskartan.
• Lätt att definiera SLP - Eftersom alla SLP i någon mån definieras av sin relation till alla andra blir det lätt att alltid ha något att göra med dem när de dyker upp i spel. Den ena kan intrigera mot den andra, den andra vara så säker på sin sak att hen framstår som vårdslös, och så vidare.
• Lätt att hålla i huvudet för SL - Om det bara är min hjärna som funkar så här ber jag om ursäkt. Men jag känner att jag har väldigt mycket lättare att hålla hela fisktanken i huvudet om den byggs såhär. Andra kampanjstrukturer kan jag hålla i huvudet och fundera på, men i slutändan behöver jag skriva mycket mer eller läsa mycket mer. Med en fisktankkan jag låta trådarna löpa fritt i huvudet, och fundera enligt "Om X, så Y. Om Y, så Z" på ett helt annat sätt. Jag märker också att jag oftare går och tänker på rollspelet när jag gör helt andra saker, istället för att bara tänka på den när jag har dedikerad "rollspelstid". Det har inte hänt sedan jag var tonåring och lade all vaken tid på rollspel och/eller fantasy.

Nackdelar med Fisktank med aktiva aktörer

• Lång tid krävs - För att verkligen få känslan av att världen rör sig och lever på det där härligt naturliga sättet krävs ett gäng spelmöten. Inte nödvändigtvis jättemånga, men det är sällan alla val och icke-val hinner fortplanta sig genom relationskartan innan 4-5 möten i alla fall.
• Dålig för oneshots - Visserligen är det så här jag skriver konventsäventyr och oneshots också, men helsike vad det kräver extra ork när allt ska göras i förväg av SL, och inget av spelarna. Det är lite trist.

För- eller nackdel, beroende på hur man ser det

• Känslan av äventyr - Det jag får ut av det här är framför allt precis det jag just nu vill ha ut av rollspel. Äventyr. Känslan av att vara en liten obetydlig person som dras in i något gigantiskt och större än en själv. Luke Skywalker, Kuriren från New Vegas, Frodo och alla de andra har historier som passar den här strukturen.

 

[Khan]

Mitt största "problem" med fisktankar överlag är just att RP ofta kommer in som någon slags extern part som inte har personliga kopplingar till det som pågår. De är där för att göra någon annans jobb, eller har ett uppdrag, eller råkar trilla in i det, och så vidare. Men det leder också ofta till att RP inte har något som står på spel för dem på ett personligt plan.

En RP med drivkraften "Jag ska undersöka för mitt företags räkning vad som gått fel här" och som hamnar i en livsfarlig situation kommer med all sannolikhet överge sitt uppdrag, för RPs liv är mer värt för hen än uppdraget.

Det här är inte bara ett problem jag upplever med så gott som alla fisktankar jag spelat, utan även i många andra spel. Saker finns, sen stoppas RP in, men RP känns externa och frånkopplade händelserna, och när saker börjar brinna till är det lättare för RP att motivera varför de inte ska vara kvar än varför de ska vara kvar och riskera livet.

Det här är ju en extremt personlig ståndpunkt, men jag har väldigt svårt att motivera varför jag ska bry mig om ett uppdrag eller handling om inte rollpersonen har någon anledning att göra det eller om inget står på spel för rollpersonen personligt. Vad gör rollpersonernas berättelse mer intressant än spelledarpersonerna som tappar bort lasten och har sig?

Jag skulle nog nästan vilja bygga fisktanken åt andra hållet. Börja med att skapa rollpersoner och varva det med att tillsammans med spelarna skapa aktörerna i fisktanken. Skapa olika aktörer med grund i rollpersonerna snarare än att i efterhand knyta rollpersonerna till aktörerna.

Ju mer jag tänkt på det, desto mer tror jag att jag inte tänker som du här. Jag är helt okej med att låta den personliga anknytningen växa fram över tid. Det kommer väldigt naturligt i en fisktank, även om RP börjar som utbölingar.

Många av mina favorithistorier, eller för den delen gamla klassiker, handlar om personer som inte har någon personlig insats alls i historien när den börjar. Frodo, Luke Skywalker, Perseus, och en hel hög andra börjar storyn utan koll på vad de ger sig in på.

Som jag sade ovan - jag tror du gillar kammarspel á la Ibsen, medan jag vill ha äventyr á la Errol Flynn. Det jag upplever i den här strukturen, särskilt när RP inte är med från början, är just det. Att bli ivägsvept in i något större än en själv, långsamt bli en del av det och avslutningsvis (få en chans att) bli den mäktigaste aktören på brädet. Det är en jäkligt kul känsla.

 

[Jocke]

Men, jag trodde att Fisktanken liksom var relations kartan och att det var den som skulle generera spel på samma sett som typ dugeon:en gör om man preppar en dunge? Om jag skulle följa ditt exempel på prepp så skulle jag göra den prepp jag vanligtvis gör och sen börja jobba med relations kartan. Jag kan såklart förstå att det blir mer levande och bättre. Men det är ju fortfarande det som inte är relationskartan som typ är spelet?
Har jag missförstått vad fisktank är eller missat något annat grundläggande? Hjälp mig bullen!

 

[Khan]

Men, jag trodde att Fisktanken liksom var relations kartan och att det var den som skulle generera spel på samma sett som typ dugeon:en gör om man preppar en dunge? Om jag skulle följa ditt exempel på prepp så skulle jag göra den prepp jag vanligtvis gör och sen börja jobba med relations kartan. Jag kan såklart förstå att det blir mer levande och bättre. Men det är ju fortfarande det som inte är relationskartan som typ är spelet?
Har jag missförstått vad fisktank är eller missat något annat grundläggande? Hjälp mig bullen!

När jag spelar fisktank går jag inte in i en ny person via vår relation, sparkar ner henom och tar hens prylar.

Allvarligt talat tror jag inte jag förstår hur du menar. För mig generar fisktanken scenarion/äventyr på det sätt jag beskrev ovan. En relation förändras på något sätt, vilket skapar en kedja av agens och reagens, som i sin tur blir själva äventyret.

Hur tänker du att en fisktank brukar funka?

 

[Troberg]

Men, jag trodde att Fisktanken liksom var relations kartan och att det var den som skulle generera spel på samma sett som typ dugeon:en gör om man preppar en dunge? Om jag skulle följa ditt exempel på prepp så skulle jag göra den prepp jag vanligtvis gör och sen börja jobba med relations kartan. Jag kan såklart förstå att det blir mer levande och bättre. Men det är ju fortfarande det som inte är relationskartan som typ är spelet?
Har jag missförstått vad fisktank är eller missat något annat grundläggande? Hjälp mig bullen!

Nej, relationskartan har ingenting med fisktanken att göra, den är bara ett verktyg som en del använder. Personligen tycker jag den är massiv overkill, men, var och en till sitt. Poängen med fisktanken är att man har sitt akvarium, släpper ner en drös med fiskar med egna motivationer, och ser vad som händer.

En sak jag ser som den stora fördelen med fisktanken för spelledaren är att den är så lågarbetsintensiv. Det krävs nästan ingenting för att komma igång, man bara skickar in några fiskar som man vet kommer att hamna på kollisionskurs, och sedan låter man saker hända. För spelarna, å andra sidan, så ger den fördelen att de kan göra reella val som påverkar saker, som inte bara är kontroller de ska ta sig förbi. De kan vara med och forma världen.

 

[Ram]

Nej, relationskartan har ingenting med fisktanken att göra, den är bara ett verktyg som en del använder. Personligen tycker jag den är massiv overkill, men, var och en till sitt. Poängen med fisktanken är att man har sitt akvarium, släpper ner en drös med fiskar med egna motivationer, och ser vad som händer.

För mig är relationskartan central. Den hjälper till att se hur andra aktörer reagerar när en aktör agerar, uppnår (del)mål, misslyckas, tas ur spel etc. Själva motorn i en fisktank tycker jag är effekter an en annan nods rörelse/utvidgning/kollaps.

Fast som du säger, det är ett verktyg. Det beror på hur man vill dokumentera och hur överskådlig fisktanken är.

 

[Troberg]

Yepp, den är ett verktyg, men inte en del av fisktankskonceptet som sådant. Personligen kör jag det där lite på känsla i huvudet as it happens, för mig funkar det inte att planera för mycket.

Feck, det var mycket därför som jag uppfann konceptet "fisktank", den gav ett bra koncept för improvisation, både från spelledare och spelare.