Problematiken ska inte överdrivas.
Jämfört med under perioder som exempelvis trettioåriga kriget, där en och samma bygd kunde skövlas och brännas flera gånger samma säsong, är ju inte lite slumpmässiga orcheröverfall något att klaga på.
Om man gör bondebefolkningen bara lite mera robust än i verkligheten, och i sann fantasyanda räknar med färre sjukdomar, högre födelsetal och bättre barnaöverlevnad, tror jag helt enkelt man inte behöver fler förklaringar till hur nedbrända byar gång på gång återbefolkas.
Jämfört med "riktigt" krig (som ju inte ens i Warhammer förekommer mer än max en gång per generation) är ju trolltygens åverkan synnerligen lokal. Det är ytterst sällsynt att samhällen på mer än c:a 100 invånare dukar under för lokala räder av goblins och beastmen.
Och även i Warhammer-litteraturen är nog det totala utplånandet av såpass stora samhällen ovanliga. Alla kanske har hört om någon by som dukat under, men det behöver ju bara hända en handfull byar om året för det.
De få gånger det mer är tal om "riktigt" krig dör ju inte invånarna bara för att staden bränns ner. Då hinner ju oftast befolkningen till stor del fly, så de kan återkomma när väl hotet besegrats (eller iallafall dragit vidare).
Jag tror helt enkelt att man inte ska underskatta blodtörstigheten hos Europas verkliga ståthållare. Kanske är det till och med så att du lever säkrare i Warhammers värld än i verkligheten (!!). Den gamla världens furstar verkar ju inte slåss inbördes ens i närheten av lika ofta som det verkliga Europas härskare...
Det är i princip bara "chaos incursions" som påminner om de totala grymheterna hos verklig krigföring; och de inträffar väldigt sällan i jämförelse...
(Ovanstående baserat mycket mer på WFRP rollspelet än WFB figurspelet. Jag håller definitivt med om att man måste se WFBs världsbild som en överdrift och/eller propaganda.)
