Nekromanti Problematisering av rollspel

[RasmusL]

Hej

Jag slänger upp en trådstart men hinner inte skriva klart vad jag vill ha sagt ikväll, återkommer med mer imorgon. Jag tänkte dock dra igång diskussionen dels med wiktionary--definitionen av "problematisera" som lyder:

framställa i form av problem för att skärpa tänkandet

Sedan vill jag fråga:

...hur ofta du aktivt tänker på detta när du spelar rollspel?
...om du kan nämna ett tillfälle när du och din spelgrupp i diskussion problematiserat något kopplat till ett rollspel?
...om du har några spontana tankar på ämnet?

Återkommer imorgon, nu mer stressjobb

 

[Tsianphiel]

Det ligger i min natur att ifrågasätta, så jag svarar så här:
Jag tänker alltid aktivt på hur rollspel hanterar en mängd olika frågor när jag spelar, och framförallt spelleder. Jag tänker på hur det regelmekaniska systemet ser ut i kontrast till den världsbeskrivning som finns - stämmer de överens med varandra? Jag tänker på de belöningar som spelet föreslår att en spelare skall få när de klarat en uppgift. Belöningssystemen blir implicita etiska system - vad är rätt i den här världen? Vad anses vara goda handlingar enligt hur spelet belönar spelarna?

Jag tänker på hur spelet är utformat ur ett textmässigt perspektiv och hur det ser ut bildmässigt. Formuleringar är för mig viktiga och ofta kan man utläsa minst lika mycket genom det som sägs som det som inte sägs. Jag tänker på representation, jag tänker på bildval. Det är överhuvudtaget svårt för mig att släppa en aktiv analys av de spel jag spelar. Med det sagt så behöver det inte nödvändigtvis hindra mig från att ha kul.

Jag och mina spelgrupper har dock inte pratat i så hög grad om de här sakerna. Jag tror att det finns tankar om det i huvudet på de flesta som jag spelar med, men det är inget som vi drar fram och diskuterar aktivt när vi spelar. Däremot kan det mycket väl hända att vi pratar om spelen vi spelar efter eller mellan spelomgångarna. Skall jag vara helt ärlig så är de rollspel jag spellett jämförelsevis bra på representation, etiska system och mångfald. Det är liksom en förutsättning för att jag skall trivas med dem. För att ge en uppfattning - Last Unicorn Games version av Star Trek TNG, White Wolfs Trrinity och Green Ronins Dragon Age. Jag är också sugen på att pröva på Eclipse Phase under en lite längre kampanj, men det har jag inte riktigt hunnit med än.

Som Anita Sarkeesian säger - det är full möjligt att njuta av popkultur samtidigt som man är kritisk mot den. För min del har det mest fallit sig så att jag har spellett rollspel som känns hyfsat bra moraliskt/ etiskt och hyfsat bra ur jämställdhets- och mångfaldsperspektiv. Sedan har jag ju spelat rollspel som är långt mer tveksamma, men de har ofta förekommit på konvent eller som one-shots.

Den absolut starkaste spelupplevelsen jag har haft någonsin var när jag och min spelgrupp var på SydCon och spelade Förnedringen som handlade om barnprostitution i Thailand.Det var både upprörande, jobbigt och ett ganska stort uppvaknande. Där kan man snacka om att vi problematiserade, men då var inte ämnet spelet i sig utan ämnet vi spelade om. Det tog lång tid för mig att smälta den upplevelsen.

?Hoppas det svarar lite på det du är ute efter.

 

[chrull]

...hur ofta du aktivt tänker på detta när du spelar rollspel?
...om du kan nämna ett tillfälle när du och din spelgrupp i diskussion problematiserat något kopplat till ett rollspel?
...om du har några spontana tankar på ämnet?

1: Nästan aldrig. Jag tänker en del på det när jag läser eller skriver, men nästan aldrig när jag spelar.
2: Ja det kan jag. Men jag tänker inte göra det eftersom det blir svårt utan att hänga ut folk,
3: Min spontanta tanke är att jag spelar rollspel som ganska lättsam underhållning och inte för att förändra världen eller ens idéer. Spela tex gruppvåldtäktsspel är inte särskilt lockande som underhållning så jag låter bli. Det uppstår ganska sällan situationer som är problematiska nog att problematisera. Vi har jävligt roligt istället.

 

[anth]

"...hur ofta du aktivt tänker på detta när du spelar rollspel?"

Ungefär lika ofta som jag tänker på det när jag inte spelar, d.v.s. inte alls om det inte är något som sker framför ögonen på mig eller det specifikt diskuteras för tillfället.
Hur ofta går vanligt folk runt och tänker (både under spel och utanför) på att andra svälter ihjäl, att folk dör i grymma krig, att folk tvingas in i prostitution mot sin vilja, att det fortfarande finns slaveri eller att barn far illa - fastän detta antagligen händer minst lika ofta i de mest fantastiska fantasyvärldar som IRL?


"...om du kan nämna ett tillfälle när du och din spelgrupp i diskussion problematiserat något kopplat till ett rollspel?"

Det händer i princip inte alls. När det gäller rollspel är jag en "casual player" och inte en "hardcore gamer". Jag rollspelar helt enkelt inte Norén-pjäser och är inte intresserad av bleed/immersion. Jag spelar fantasy och inte diskbänksrealism.

Det kommer upp i rollspel ungefär lika ofta som det kommer upp om jag skulle spela Monopol eller Fia med knuff. Monopol är ett spel för att visa på kapitalismens mörka sidor (om man spelar med de riktiga reglerna, vilket ingen gör) och Fia med knuff kan användas för att visualiera mobbing - men inte tusan spelar man de spelen så.

Med det sagt så HAR det inträffat någon enstaka gång att någon i spelgruppen har sagt ifrån att denne inte tycker att ett ämne eller spelstil är OK - och då undviker vi det som stör den spelaren. Jag kan tänka mig en situation där en spelare känner sig obekväm och någon annan inte förstår varför och fortsätter beteende som orsakar obekvämlighetskänslorna - då får man avbryta för att diskutera igenom, men inte annars. Jag spelar rollspel för att ha kul, inte för att konfrontera mina medspelare eller för att skapa konflikter. Om en spelare orsakar konflikter i gruppen (i spelargruppen, inte rollpersonsgruppen) är det normalt enklast att utesluta den spelaren ur spelet eftersom personen inte passar in ioch förstör gruppdynamiken, ungefär som vi bannar troll här på forumet.

 

[Lukas]

...hur ofta du aktivt tänker på detta när du spelar rollspel?

Lika ofta som när jag tar till mig alla former av kultur. Vilket för mig är ganska mycket. Framför allt lägger man märke till de saker jag tycker är väldigt problematiska eller väldigt positiva.

...om du kan nämna ett tillfälle när du och din spelgrupp i diskussion problematiserat något kopplat till ett rollspel?

Tja jag är en sådan spelare/speledare att jag gillar att analysera spelmötet i detalj efteråt, och då brukar jag ta upp de problematiska sakerna jag reagerade på under spelmötet. Speciellt uppskattar jag sådana diskussioner när jag har varit spelledare.
Jag minns ett spelmöte där jag lät mina spelare komma i kontakt med ett samhälle som var ett matriarkat, där min presentation lyckades missa alla viktiga detaljer och strukturer jag skrivit så utförligt om, och alltet blev väldigt, väldigt problematiskt. Diskussionen efteråt där vi Diskuterade hur jag tänkt kontra hur det kändes blev en av de bästa diskussionerna jag varit med om. Speciellt när vi kom in på delen om hur jag skulle gjort saker annorlunda för att få parentationen att matcha hur jag hade tänkt.

Jag strävar alltid efter att bli bättre på allt, och det inberäknar hur min egen spelledarstil skall kunna bli så inkluderande som möjligt.

...om du har några spontana tankar på ämnet?

Att det är något hobbyn desperat behöver bli bättre på. Att se att det på många håll redan blivit bättre än på 80talet är ingen ursäkt för att inte försöka förbättra det ytligare.

 

[obak]

Fan, jag har sökt efter förnedringen men får bara napp på FB trådar om sex, kan nån maila det, länka eller skicka en synopsis?
Följer denna tråd med ett getöga, skall spelleda för några juniorer (och alla de små liven har väl inte helt genomtänkta åsikter i multikulturella frågor)

 

[Landrim]

1: Nästan aldrig. Jag tänker en del på det när jag läser eller skriver, men nästan aldrig när jag spelar.
2: Ja det kan jag. Men jag tänker inte göra det eftersom det blir svårt utan att hänga ut folk,
3: Min spontanta tanke är att jag spelar rollspel som ganska lättsam underhållning och inte för att förändra världen eller ens idéer. Spela tex gruppvåldtäktsspel är inte särskilt lockande som underhållning så jag låter bli. Det uppstår ganska sällan situationer som är problematiska nog att problematisera. Vi har jävligt roligt istället.

+1
Kunde inte sagt det bättre själv!

 

[Ram]

...hur ofta du aktivt tänker på detta när du spelar rollspel?

Som spelledare och i storyspel, en del. Jag försöker undvika könsroller och försöker undvika onödiga svaga eller osynliga kvinnor och rasistiska stereotyper. Som spelare med spelledare, väldigt sällan. Det är inte mitt jobb och det är sällan till aldrig ett problem när vi spelar.

...om du kan nämna ett tillfälle när du och din spelgrupp i diskussion problematiserat något kopplat till ett rollspel?

Pass. Fel format för mig.

...om du har några spontana tankar på ämnet?

Spontant... Asså, analys av vad som händer vid spelbordet i en fast grupp ser jag som självransakelse och det är inget som jag tycker hör hemma i plenum. Världen kommer inte att förändras av vad som sker där.

Mer intressant är vilka lärdomar vi vill dela med oss eller vilka tips som man kan ta med sig när man spelar till exempel på konvent.

 

[Eksem]

Sedan vill jag fråga:

...hur ofta du aktivt tänker på detta när du spelar rollspel?
...om du kan nämna ett tillfälle när du och din spelgrupp i diskussion problematiserat något kopplat till ett rollspel?
...om du har några spontana tankar på ämnet?

1. Känns som det mesta av det tänkandet och pratandet sker utanför själva spelandet. Tar vi hur aktivt jag tänker på sådana saker inför rollspelande och under t.ex. design och skrivprocesser gör jag i princip aldrig något oreflekterat.

2. Det jag skulle nämna som inte känns så privat är nog hur man förhåller sig till det jag kallar för "tribe bashing", alltså när man vilda västern-mördar nåt folkslag för att civilisera trakterna (se Keep on the Borderlands för exempel). Det har jag pratat om med folk jag spelar med.

3. En av mina pet peeves är när spelvärldslogik försvaras som om fantasivärldar fanns på riktigt och inte designats mer eller mindre medvetet, och när pseudohistoriska miljöer försvaras med vad som mer eller mindre är onyanserade missuppfattningar om hur den historiska förlagan egentligen fungerade (se t.ex. Game of Thrones eller ärligt talat alla settings någon någonsin tänkt ut). Med det sagt är det inte folk jag spelar med som beter sig så, så det är mer en allmän reflektion och inte så mycket hur vår spelgrupp pratar om saker.

Gällande vår spelgrupp har den så hög overlap med forumet och chatten att om någon pratat om något på forumet kommer det i praktiken i någon mån ha avhandlats av oss allihop i någon mån. På det viset pratar vi om rollspel hela jävla tiden ur varenda tänkbar vinkel, även om vi spelar väldigt, väldigt lättsamt om än tidvis ganska rått.

 

[CapnZapp]

1: Nästan aldrig. Jag tänker en del på det när jag läser eller skriver, men nästan aldrig när jag spelar.
2: Ja det kan jag. Men jag tänker inte göra det eftersom det blir svårt utan att hänga ut folk,
3: Min spontanta tanke är att jag spelar rollspel som ganska lättsam underhållning och inte för att förändra världen eller ens idéer. Spela tex gruppvåldtäktsspel är inte särskilt lockande som underhållning så jag låter bli. Det uppstår ganska sällan situationer som är problematiska nog att problematisera. Vi har jävligt roligt istället.

This. So very much this.

 

[Tsianphiel]

Fan, jag har sökt efter förnedringen men får bara napp på FB trådar om sex, kan nån maila det, länka eller skicka en synopsis?

Det var ett äventyr som gick 1995 på SydCon. Jag tror inte författarna har lagt upp det någonstans på nätet, så det kan nog bli svårt att få tag på.

 

[gustaf s]

...hur ofta du aktivt tänker på detta när du spelar rollspel?

Jag tänker på det genomgående. Jag tänker på det när jag spelar, som i hur jag skapar rollpersoner, miljöer osv. Men jag tänker nog ännu mer på det efter jag spelat, som i ”vad betyder det att jag lät RP göra såhär?” ”varför tycker jag det här var coolt?” osv. Precis som jag gör med andra typer av kulturintag jag ägnar mig åt. Jag varken kan eller vi låta bli den reflektionen. Det handlar om att lära sig och utvecklas.

...om du kan nämna ett tillfälle när du och din spelgrupp i diskussion problematiserat något kopplat till ett rollspel?

Det händer att vi redan i planering/set-up-statiet justerar saker som någon spelare tyckt varit problematiskt, eller att vi, mer eller mindre uttalat, försöker skjuta tyngdpunkten åt ett speciellt håll om den hamnat lite fel, eller bara lite skevt. Efter spelet diskuterar vi det (spelet) i stort sett alltid. Ibland djupare, mer kritiskt, reflekterande, ibland mer ytligt och refererande.

...om du har några spontana tankar på ämnet?

Jag tycker ju någonstans att det är var och ens förbannade plikt att granska det en konsumerar och det en skapar (och i rollspel gör vi ju båda simultant). Det är inte nödvändigtvis ett problem att tycka om potentiellt problematiskt berättelser eller gestaltningar eller whatever. Men att göra det okritiskt, utan att reflektera...

 

[Arfert]

Det Chrull sade ovan. Spelar inte sådana scenarion. Ingen har någonsin exempelvis varit nära en våldtäkt när vi lirat, varken som offer eller förövare. Möjligtvis har någon hackat kobolder. Thats about it. Skärpa tänkandet gör jag i andra sammanhang.

Fast om folk vill ha spelupplevelser som den ovan beskrivna Förnedringen har jag inga problem med det. Det är inte bara min grej.


För övrigt måste jag bjussa på denna, bara om en bonus. (Tack, Åke Rosenius.) OT, jag vet.

 

[Björn den gode]

Jag tycker det inte har något att göra med vilka slags scenarion som spelas utan jag tycker det är jättebra att vara uppmärksam på vilka normer som förstärks eller vilka sunkigheter som finns även, eller kanske framförallt, när en spelar lättsamma scenarion.

Det betyder ju inte att det inte går att gilla, men jag tror att det vinner på att synliggöras (och för mig personligen så är det något som gör att jag gillar det mindre).

Ta en film som The Big Lebwoski (kanske den filmen jag sett flest gånger, älskar den) det är långt ifrån en Norénpjäs och den har en enda kvinnlig biroll som dessutom är en skruvad stereotypfeminist. Jag tycker det är synd att den inte klarar Bechdel-testet och jag tycker den hade varit bättre med fler kvinnliga roller, men jag tycker fortfarande den är bra, och jag tycker fortfarande det är relevant att påpeka att den förmedlar en ganska sunkig kvinnobild.

Eller för ett ännu tydligare exempel så tycker jag att sättet som kvinnor porträtteras i M.A.S.H gör att det för mig går från en serie som hade varit ok till något som jag inte har nån större lust att rekommendera, istället rekommenderar jag filmen "Zero Motivation" som (ok det är en bättre film rent allmänt) är en komedi i samma stil (krig men inte stridande osv) och som kryllar av intressanta porträtt av kvinnor.


När jag spelar Noréndramer (jag älskar att spela Noréndramer) så är det sällan som jag behöver tänka på att komma ihåg att problematisera för det finns liksom ofta inbyggt i såna scenarion, utan jag tycker det är viktigare att komma ihåg att tänka på det när en spelar 'bara för att ha roligt' (för det är ju det jag också gör).

 

[Krille]

Hej
...om du kan nämna ett tillfälle när du och din spelgrupp i diskussion problematiserat något kopplat till ett rollspel?

En gång i tiden körde jag Power Kill i kombo med den Mutant RYMD-kampanj som vi drev i Skövde. Resultatet var inte helt lysande:

• Alla var överens om att vårt normala rollspel inte visade på särskilt friska rollpersoner.
• Alla var överens om att det var en insikt vi inte ville ha i den kampanjen.
• Alla var också överens om att Power Kill-erfarenheten sänkte Mutant RYMD. Vi spelade aldrig det igen, och det berodde inte enbart på att spelet sög.

Så vi gav upp både Power Kill och Mutant RYMD, och tog upp en Feng Shui-kampanj istället, med vanligt hederligt hongkonggladvåld.

Slutsatsen var att det finns en tid och en plats för att problematisera, men inte nödvändigtvis precis överallt. Det måste ingå i vad som senare kom att kallas "kontraktet", annars blir det bara dålig stämning och tråkig stämning kring spelbordet.

Ibland kan det komma att bli helt rätt, som i den Star Wars-kampanj där rollpersonerna var problemlösare i den kejserliga byråkratin. Det var deras förbannade jobb att se till att det fanns kraft, att rymdhamnarna funkade, att transporter flödade, trots de där förpestade terroristerna som hela tiden ploppar fram. Den gav oss en rejäl insikt i ondska som byråkratisk nödvändighet, eller hur man nu ska uttrycka det när folk i en stor statsförvaltning försöker se till att samhället funkar.

Men det kan väldigt lätt bli väldigt fel också, som det där Power Kill-exemplet visade.

Så var försiktig, och se till att alla är med på det.

 

[obak]

Appropå Bechdeltedt
http://www.flickeringmyth.com/2013/07/special-features-why-bechdel-test.html

 

[Björn den gode]

Appropå Bechdeltedt
http://www.flickeringmyth.com/2013/07/special-features-why-bechdel-test.html

Jag håller med. Att bara gå på Bechdel vore ganska meningslöst. Själv ser jag ju tillexempel gärna filmer som är helt utan dialog och/eller namngivna karaktärer. Men visst säger det något om populärkulturen att det fortfarande bara är i vissa filmer som det finns två namngivna kvinnor som pratar med varandra men att det ska till ganska smala filmer för att hitta filmer där det inte finns två namngivna män som pratar med varandra?

 

[Krille]

Moderering:

Bechdel-testet applicerat på film är off-topic i en tråd om problematisering av rollspel. Så ge er inte ut i det minfältet också, i alla fall inte i den här tråden.

 

[chrull]

Jag tycker det inte har något att göra med vilka slags scenarion som spelas utan jag tycker det är jättebra att vara uppmärksam på vilka normer som förstärks eller vilka sunkigheter som finns även, eller kanske framförallt, när en spelar lättsamma scenarion.

Menar du att "vara uppmärksam på vilka normer som förstärks" är samma sak som att problematisera? För det är inte så jag tolkar varken ordet problematisera eller vad Rasmus menar då han tar upp diskussioner etc.

 

[Björn den gode]

Menar du att "vara uppmärksam på vilka normer som förstärks" är samma sak som att problematisera? För det är inte så jag tolkar varken ordet problematisera eller vad Rasmus menar då han tar upp diskussioner etc.

Jag menar kanske inte att det är samma sak men jag menar nog att det är _ett_ sätt att problematisera på. Sen kan jag inte tala för Rasmus eller för den delen säga att min tolkning är den rätta men jag tycker att synliggörande är ett jättebra sätt att problematisera på eftersom när det steget är taget så kommer nästa steg mycket lättare.

Det vill säga om jag sagt "hm, eftersom 90% av SLP'er i det här äventyret är män så förstärker det en norm att rollspelande är till för män och att personer som det är intressanta att berätta om är män" så är det ganska nära till "jag känner inget behov av att stödja den normen kan jag göra om några roller till kvinnor när jag spelleder?"