Nekromanti Prologer i äventyr

[Renegade]

Ett fantastiskt ting i filmernas och böckernas värld är förberättelses, prologen, som verkligen drar in åskådaren in i berättelsen.

Men det har varit problematiskt för mig att göra en prolog till äventyr. Prologer kan ju vara med i köpta äventyr och skrivna äventyr av andra. Men det känns som om de är ämnade för SL enbart.

Vid försök av att läsa upp en prolog för spelarna i ett äventyr så gissade de sig till handlingen direkt, och de började direkt söka efter mystiska och konstiga händelser (något som de aldrig brukar göra, det brukar ju vara handlingen som söker upp dom oftast).

Hur gör ni själv om ni vill köra prolog för spelarna? Ett välarbetat äventyr får en ännu bättre känsla med en prolog(och epilog). Dela med er gärna av egna erfarenheter

 

[Ghorgareth]

Jag håller med dig om att det är svårt. Lång text, men det mest intressanta i ditt fall står nog längst ned.

Jag gjorde en prolog till ett av mina spel, den innefattade huvudsakligen vad spelarna hade gjort den senaste veckan i spelet (trots att de aldrig hade spelat spelet förut). Den berättade om vad de höll på med och lade upp en tidsplan för vad de skulle göra under den närmsta tiden. Där började de fundera på hur de skulle lösa sina problem med det som jag lade fram. När äventyret så började eller i slutet av prologen om man så vill, så fick de ett brev (klassiker eller hur?) som talade om för dem att de skulle återvända till sin ursprungsstad Chicago (från NY) och utföra ett arbete där. Då har man en plot, (i NY) som är själva huvudploten som spelarna har arbetat med, nämligen att fixa ett kontrakt och spionera lite. Men sedan plockade jag bort dem från huvudploten och höll dem borta från den ett tag. De frågade sina bossar när de skulle få åka tillbaka, men olyckliga omständigheter höll dem kvar. Sedan, när man fått dem att bli lite varma i kläderna efter ett par äventyr så kan man slänga in dem på sitt egentliga uppdrag, som det då dessutom börjar bli väldigt bråttom med.

En prolog behöver ju inte tala så mycket om vad som händer direkt synligt för spelarna. Den kan lika gärna handla om något som händer långt in i äventyret i ett helt annat land eller så. Rpna blir fundersamma och undrar om de skall resa dit eller om problemen kommer ända dit där de är. I själva verket så är detta problemet bara en liten del av det hela stora, och någonstans mitt i kanske de kommer underfund med att prologen bara var ett av alla "symptom" på det egentliga problemet.

 

[Tippis]

<blockquote><hr>Vid försök av att läsa upp en prolog för spelarna i ett äventyr så gissade de sig till handlingen direkt, och de började direkt söka efter mystiska och konstiga händelser (något som de aldrig brukar göra, det brukar ju vara handlingen som söker upp dom oftast).<hr></blockquote>I så fall spelar de ju knappast sina roller, och bör få brutalsänkta XP-belöningar...

Jag hade samma problem i början, även med insticksscener (vad händer på andra sidan sta'n? vad gör bovarna nu? o.dyl.), men efter ett par näsbrännor lärde sig spelarna att ignorera alla fakta de fick under dessa instick, så nu kan vi utan problem spela bovarna ett kort tag.

Med näsbränna menar jag:
SL: Hmm... nu ska vi se här... 1+2+1+5+20 karma per person...
Spelarna: nyehyehye... nu ska vi kö..
SL: ...och -25 karma för dåligt spelande, ger 4 poäng var.
Spelarna: ...pa... va?!? nämenvaddådåvaharvigjortnudå?
SL: nyehyehye

(ok, kanske lite extremt, men poängen är densamma).

När spelarna väl lärt sig, kan man verkligen ha roligt åt rollbyten mitt i äventyret... Vi hade en hysterisk kväll när spelana spelade de prisjägare som var ute efter deras rollpersoner, och de bestämde sig för att bryta sig in i och minera RPnas hem... Jag har nog aldrigt sett människor ge sig själva så mycket stryk förut! /images/icons/grin.gif

 

[trollet]

nja vi brukar inte använda oss av det för du har ju rätt att man börjar ju misttanka allt och alla om man vet nåt innan man börjar spela men i dom köpta så nar man ju med dom ändå för då hör det ju liksom till ju!!

/trollet

 

[Suhrim]

En sak som blir väldigt bra om den fungerar är attman får se en liten snutt av äventyrets slut (men utan några förklaringar eller viktiga detaljer) för att sedan hoppa tillbaka och se hur man hamnade där. Knepet används flitigt på film, t.ex. i De Misstänkta och i Fight Club. Görs prologen tillräckligt intetsägande kommer de flesta lite smått glömma bort den efter en stund, för att sedan i bästa fall komma ihåg den när den upprepas. Angående spelare som agerar utifrån prologerna så är det naturligtvis något som man bör undvika men jag tycker ändå prologer som inte säger spelarna så mycket förrän långt senare är bättre. Minen på spelarnas ansikten när saker och ting klarnar är underbar .

/Suhrim

 

[Seraphim]

"Men det har varit problematiskt för mig att göra en prolog till äventyr. Prologer kan ju vara med i köpta äventyr och skrivna äventyr av andra. Men det känns som om de är ämnade för SL enbart."

- Litegrann beror prologskrivande till rollspelsäventyr på hur kreativ du är och att du har någon litterär förmåga. Det finns faktiskt inget värre än att få en riktigt dåligt skriven prolog till ett äventyr.. stämningen åker direkt. Att en prolog gör så att spelarna gissar sig till handlingen är ju lite tveeggat; prologer är ju till för att göra läsaren medveten om vad som komma skall, på ett eller annat plan, så helt fel är det ju inte. Men det får ju inte heller bli så att äventyret står och faller med prologen.

Det har också en viss betydelse hur man ser på prologens funktion i äventyret. Som jag sa nyss, är ett av huvudsyftena att "förbereda" spelarna på storyn (äventyret, plotten - whatever), något som är tolkningsbart.. Tillexempel kan man ju tänka sig att prologens funktion i äventyret ska vara att förbereda spelarna på stämningen i äventyret, i vilket fall det är viktigare att texten andas rätt stämning (vilket ställer lite krav på författaren...) än att det innehåller värdefull information.
Jag föredrar faktiskt det senare användningsområdet för prologer, med reservation för det Suhrim sa om prologer med "återknytning" senare i storyn.

Ytterligare en aspekt är hur man har löst rollpersonsgenereringen; har spelarna själva gjort karaktärer, eller har SL skrivit dem? Jag tycker att prologer fungerar bäst i "konvent-mode", dvs. där SL har skrivit både karaktärer, äventyr och prolog, så att de flyter samman på ett bra sätt. Det andra alternativet, som ligger närmare de gamla Star Wars "läs-upp-med-spelarna"-papperen är kanske kul i ett sådant sammanhang, men gör sig mindre bra i mer "seriösa" äventyr (IMHO).

"Hur gör ni själv om ni vill köra prolog för spelarna?"

- Jag har använt väldigt många olika metoder för att skapa något slags "intro" till äventyr. Just nu håller jag som bäst på att skriva första delen i en kampanj, ett äventyr som är tämligen långt och tämligen välskrivet (kvantitet - ja, kvalitet - subjektivt) och har med en - för mig - ny dimension av berättande; färdigskrivet material, ungefär som traditionella handouts, men med, för äventyret, irrelevant material, som istället (förhoppningsvis) fungerar som stämningshöjare för spelarna. Jag kommer antagligen, vid ett senare tillfälle, att lägga upp det på internet, så att nyfikna kan ta sig en titt (vilket blir först efter att jag spellett och reviderat det) - antingen här på rollspel.nu, eller någon annan stans.

[color:red]- §eraphim.</font color=red>

 

[Krille]

"Vid försök av att läsa upp en prolog för spelarna i ett äventyr så gissade de sig till handlingen direkt, och de började direkt söka efter mystiska och konstiga händelser (något som de aldrig brukar göra, det brukar ju vara handlingen som söker upp dom oftast)."

Är det egentligen ett problem? Det är ju ett ypperligt incitament för att ge sig ikast med äventyret, ju. Om det sker på spelarnas initiativ så kan jag tänka mig att stå ut med lite krystade förklaringar till varför de gör det.

 

[Ghorgareth]

I och för sig, men det kan kännas tråkigt när spelarna genomskådar en på så vis. Det är väl ok om man har tänkt att improvisera en hel del under äventyret, men om man har mycket förskrivet mtrl så är det kanske lite värre. Jag skulle inte gärna lägga undan något som jag lagt ned mycket energi på, men samtidigt skulle jag inte heller vilja förstöra spänningen. Det är en svår balansgång.

 

[Azagthoth]

Jag skulle inte gärna lägga undan något som jag lagt ned mycket energi på...

Tja, bara för att du lägger undan det för den här gången så bertyder det ju inte att du aldrig kommer att använda dig av det. Det får väl bli nästa gång.

 

[wilper]

I kampanjen som jag leder nu så spelade vi en prolog under första spelmötet. Då var RP 15-17 år, och fick uppleva hur det var när de mörka horderna vällde in i landet. Vid nästa spelmöte så hade RP åldrats 15 år och var nu vuxna och levde under förtryck, och spelet kunde börja på "riktigt".

Funkade riktigt bra, spelarna refererar ibland tillbaka till prologen i konversationer med SLP och så vidare, samtidigt så sattes hela kampanjens anda riktigt bra.

 

[Krille]

"I och för sig, men det kan kännas tråkigt när spelarna genomskådar en på så vis."

Mixed blessings. Spelarna vet med en gång vad det rör sig om och letar upp incitament för att hoppa igång med intrigen. De blir engagerade. De har kul. Hellre det än spelare som inte har en aning om vad som händer och därför sitter och gäspar ointresserat i soffan.

Sen kan man alltid utnyttja det faktum att spelarna vet handlingen för att lura dem. Själv har jag inlett ett äventyr med en prolog som antyder att nu ska det bli dramatiska rymdslag på grund av den stora rymdflotta som samlas för att utföra hemliga framdrivningsexperiment. Sen visade det sig att det i själva verket rörde sig om en deckargåta/spionthriller.

"Det är väl ok om man har tänkt att improvisera en hel del under äventyret, men om man har mycket förskrivet mtrl så är det kanske lite värre."

Skriv materialet på ett annat sätt. Jag brukar prata mig varm för att inte planera särskilt mycket vad gäller tidsplanering och händelsekedjor, utan att istället bygga spelledarpersoner och fraktioner som har olika resurser och olika mål. När spelarna gör något så kommer de fraktioner som har intresse i saken att reagera. Hur de reagerar beror på vilket mål och vilka resurser de har. På så sätt kan man få en spännande intrig med total frihet utan att skriva material i onödan.

 

[Ghorgareth]

Men om man (bara för diskutionens skull =) har en karta som man tänkt att använda eller en text som spelarna kommer att få. Om spelarna så till den milda grad genomskådar en att både kartan och texten blir meningslösa, eftersom spelarna redan vet att det kommer att finnas och hela äventyret bygger på det. Då är man ju tvungen att dumpa det för att hålla igång det hela. Tja, är man så dålig SL att saker och ting slutar i det så är det väl dags att se över sina tankegångar en aning.

Jag brukar inte ha så stora problem med att hålla saker och ting igång eftersom jag förbereder början och lite av mellan gojset och gärna improviserar resten. Så det är spelarna som egentligen avgör hur allt blir. Självklart så har man väl i förväg funderat ut några alternativa slut.

 

[Muggas]

En prolog i rollspel ska vara en inspirationskälla som gör att spelarna brinner av iver att ge sig i kast med de föreliggande äventyret. Ett äventyr förstörs lätt genom att man läser en prolog innantill, som prologerna i de förköpta äventyren t ex. Mitt tips vad gäller dessa: Läs prologen, skriv ner några stödord och använd sedan dina berättartalanger som SL . Kom ihåg att prologen endast bör ge spelarnas RP en "hint" om vad framtiden har att erbjuda...

Hoppas någon blev klokare av det här...

M

 

[Magnus Seter]

The Mexican Connection

I äventyrsserien The Mexican Connection (som för övrigt också var den första konventskampanjen till Western från Rävspel) försökte jag experimentera med en prolog.

Prologen var då ett helt eget äventyr, där spelarna spelade sina kommande rollpersonerna fäder, men med en massa rökridåer utlagda för att förvirra dem och hölja handlingen i dimma.

Läs gärna The Mexican Connection, som finns att hämta på www.rollspel.com (alltså "com" på slutet). Fem delar, episkt, förvirrande, klassiskt och klyschigt. Med en fet prolog, som fungerade väldigt bra. Gav tillräckligt mycket info för att spelarna skulle vara intresserade av storyn, och tillräckligt lite för att de inte skulle kunna avslöja vad som hände.

MVH

Magnus