CapnZapp;n160758 said:
Du vill fortfarande inte befatta dig med min poäng: eftersom uppfattningen är utbredd är det inte oproblematiskt att föreslå "tala transatlantisk engelska". Eftersom man då kuggar sina kurser på båda sidor.
...beroende på vad man har för lärare. Det är ju knappast en allenarådande uppfattning, att brittisk/amerikansk är de enda två alternativen. Jag har ju själv pluggat engelska på högskola, och hade där som lärare en forskare som lagt ner mycket tid på studiet av just olika "engelskor" (alltså inte kvinnor från england, utan plural av språket "engelska") och han var definitivt inne på att blandformer var bra.
CapnZapp;n160758 said:
Det är nog så att både engelsmännen och amerikanarna är överens om att dra en skiljelinje i atlanten. Tendensen och viljan går nog snarare åt andra hållet: att på bägge sidor atlanten vill man splitta språket i två.
Det finns element på båda sidor av atlanten som vill splitta. Det finns element på båda sidor av atlanten som inte vill det. Varken "engelsmännen" eller "amerikanerna" är speciellt homogena i sina åsikter. Tendensen är väl att äldre, och en del yngre konservativa, vill splitta medan yngre progressiva har en mer deskriptivistisk syn på språk, dvs att språk är bra om det fungerar och att språket förändras; att språkvetenskapens uppgift inte är att bestämma vad som är rätt utan att beskriva vilka former som finns, etc. Så trenden, som jag uppfattar den, är att de äldre konservativa byts ut och ersätts av yngre progressiva, medan de äldre konservativa byts ut mot yngre konservativa, vilket leder till en gradvis ökning av progressiva vilket på sikt lär leda till mindre rigid syn på det hela.
Sedan bör man såklart vara kapabel till code switching om man ska vara en riktigt duktig engelskanvändare; dvs kunna anpassa sitt språk både vad gäller regionala och dialektala variationer, formellt/informellt språk etc. beroende på situationen. Så om man ställs inför en lärare som kräver att man kör brittisk eller amerikansk engelska konsekvent så vet man hur man gör, även om man inte faktiskt gör så i vardagen och i det man skriver för sin egen skull.